"Skriva av sig"-tråd

[tristan]

Suck. Jag vill inte bli äldre. Men dagarna bara försvinner och nu ska plötsligt mina vänner (de få jag har) ta studenten (inte jag, jag har ju hoppat av skolan..) i sommar. Så vi planerar att resa någonstans tillsammans, för att fira det. "Tänk att gå runt på stranden om dagarna och dansa om nätterna, utan att behöva tänka alls på framtiden", säger dem. Och jag nickar, säger att jag också vill dansa tills fötterna gör ont och jag kan knappt vänta tills vi åker iväg. Men egentligen vill jag inte följa med. För jag skäms över att vara med dem, inte pga något de gör, de är helt fantastiska, men för att jag tvingar på mig deras sällskap. Eller vem vet, de kanske faktiskt tycker om mig, men det spelar ingen roll. Grejen är att jag inte kan vara med någon utan att tänka på hur jag förstör deras liv. Vilka som skulle kommit fram och pratat med dem om jag inte vore med, hur mycket trevligare folk skulle vara mot dem och sånt. Och nu när de ska resa bort vill jag att de ska uppleva så mycket som möjligt, och jag vet att jag bara kommer hålla dem tillbaka. Det vill jag ju inte, samtidigt som jag inte vill bli ensam. Jag är så himla rädd för att bli ensam. Men vad ska jag göra? Folk gör det ju så klart för mig att jag inte är välkommen på allmänna platser. Som att jag förolämpar dem genom att se ut som jag gör, att jag är så kaxig att jag fortsätter att andas trots att jag uppenbarligen inte förtjänar det. Jag är så trött på folks blickar. Men ju äldre jag blir desto mer måste jag klara mig bland allmänheten, skaffa jobb, skaffa lägenhet, gå till mataffären, gå till banken. Fan, fan, fan. Jag vet inte hur länge till jag orkar kämpa..

[tristan]

Ja, jag skulle jättegärna vilja det men min mamma skulle aldrig gå med på det.  Jag går IV, fick gå om för att jag hade typ 95% frånvaro i högstadiet. Usch, är så jävla besviken på mig själv alltså :/

Var inte det... fast jag förstår hur du känner, jag har själv hoppat av skolan... men skolan är inte allt.
Sen så kanske du i alla fall kan prova att prata med din mamma? Jag menar, om skolan inte funkar alls nu så är det kanske värt ett försök i alla fall. (:

[kardborre]

Är det nån som har erfarenhet av katter? Min lilla kattkille är tonåring och har sedan en längre tid (flera månader) kissat revir på alla mina kläder, sängkläder, täcken, filtar, handdukar, plast- och papperspåsar (innehållandes kläder) han kan komma åt. Det är en katastrofsituation för en person med svår apati och depression. Jag sprutar vatten på honom, skäller, berömmer när gör han bra saker etc, men det funkar nada... Den tjocka, vråltunga madrassen i min säng finner jag nu så äcklig pga hans kissande att jag i ett par månader sovit i min (lilla) tvåsittsoffa i vardagsrummet. Har bara ett par tröjor att lägga om mig då alla täcken & dyl är nerkissade. Ändå förmår jag mig inte att skura bäddmaddrassen eller ta mig ner i tvättstugan med det övriga. Vill bara hiva allt i soporna (är ganska fobisk vid det här laget). Mitt hem är en skamfläck.
Är obeskrivligt apatisk men berörs ändå av hur det ser ut. Egentligen är lägenheten främst fylld av kläder (och prylar) som ska till ex vis myrornas, men då jag inte har ngn bil och inte klarar av att ta hem nån (pga röran) står allt packat i påsar efter väggarna i evig väntan på bortforsling. Till råga på allt har kattkillen min även kissat rakt ner i dessa påsar, vilket kräver att kläderna först måste tvättas (ännu ett stressmoment) innan de kan "återvinnas, något jag inte lyckats genomföra. (Har varken klarat av att tvätta eller diska sedan sensommaren). Vad faan göra?
För övrigt är han en mkt harmonisk, kärleksfull och gosig kille som aldrig viftar på svansen, fräser eller dyl. Han går på lådan som han ska varje dag med undantag för revirkissandet.

[studsbollen_87]

Hej!

Om du bor i närheten av Gävle, kan jag hänga med dig till Myrorna.   Skulle vilja åka dit o se om det går att göra några fynd.

MVH: Josefine

[Vinge]

Detta med katten. Hur många kattlådor har du hemma?
Det är oftast en anledning till att katten beter sig på det viset. Om du bara har en kattlåda, skaffa en till. Är han kastrerad?

[kardborre]

Hej!

Om du bor i närheten av Gävle, kan jag hänga med dig till Myrorna.   Skulle vilja åka dit o se om det går att göra några fynd.

MVH: Josefine

! Bor i Sthlm dock...
Tack för tanken, Josefine

[disaa]

ångest.

jag sitter här vid datorn nu när jag egentligen borde ha suttit på bussen påväg till skolan. det här året går jag om pga skolk och ändå fan kan jag inte ta mig till skolhelvetet, jag är så jävla misslyckad. men vill ändå inte visa mig såhär, och har sagt till mamma att jag behöver shoppa några saker innan jag kan gå till skolan igen..

men fan vad mycket jag missar. ska prata med min lärare och säga att jag vill läsa på distans, kan inte ta mig till skolan iallafall. det enda trista är att min kompis kommer bli fett besviken på mig, fast det är hon ju redan. känns ju bra att man sviker folk när man inte går i skolan men jag kan ju inte.

äh. åt helvete med allt.

[kardborre]

ångest.

jag sitter här vid datorn nu när jag egentligen borde ha suttit på bussen påväg till skolan. det här året går jag om pga skolk och ändå fan kan jag inte ta mig till skolhelvetet, jag är så jävla misslyckad. men vill ändå inte visa mig såhär, och har sagt till mamma att jag behöver shoppa några saker innan jag kan gå till skolan igen..

men fan vad mycket jag missar. ska prata med min lärare och säga att jag vill läsa på distans, kan inte ta mig till skolan iallafall. det enda trista är att min kompis kommer bli fett besviken på mig, fast det är hon ju redan. känns ju bra att man sviker folk när man inte går i skolan men jag kan ju inte.

äh. åt helvete med allt.

I det här fallet måste du tänka på dig själv. Försök underlätta studiesituationen så mkt du kan. Finns ingen syokonsulent att rådfråga på skolan?

[disaa]

I det här fallet måste du tänka på dig själv. Försök underlätta studiesituationen så mkt du kan. Finns ingen syokonsulent att rådfråga på skolan?

jo, det finns det. kanske ska ta och prata med honom nån dag, när jag är i skolan, hoppashoppas att jag får plugga hemma

[disaa]

Jag oroar mig så mycket. Nu är det vinter, folk är inte ute lika mycket, man "tvingas" inte att vara ute lika mycket, man täcker sig med vinterjacka, mössa, vantar och en jättetjock halsduk (i mitt fall iallafall) så kan man sitta och gömma sig där under, kan t.o.m dölja näsan med halsduken om jag drar den lite längre upp och låtsas att jag fryser om näsan.

Men sedan, när våren kommer, hur blir det då? Jag har varit med om detta förut, men det gör det inte mindre "läskigt". Det kommer vara varmt ute, kommer ju nästan bli "tvingad" till att klä mig i kläder som visar mer hud, alla kommer sätta press på mig, och på sommaren kanske det blir jättevarmt och då vill folk att man ska hänga med ut och bada. Hemma är det okej om jag badar i tisha och shorts men på stranden är inte det något jag skulle vilja bada i, men allra minst vill jag bada i bikini för det vägrar jag och vet att jag inte kommer att göra. Men alltså, jag är så rädd, då kommer den där pressen om att man ska vara ute ofta, det är midsommar, fester, skolavslutning, resor blablabla. Terminen i skolan tar slut och då borde jag egentligen satsa stenhårt på plugget men det kan jag inte och den här terminen har redan börjat dåligt, jag kommer inte klara det.

Klarar jag det inte så tar jag livet av mig helt enkelt. Det är den enda lösningen. Tänker fan inte gå om ett år till och skämma ut mig. Folk tror ju att man är dum i huvudet, att man inte kan ett skit men det handlar ju inte om det men det är så jävla jobbigt att behöva förklara att man inte gått pga skolk. Och sedan kommer den där frågan "varför skolkade du så mycket då?" jag HATAR när folk frågar det, kommer aldrig på vad jag ska svara utan pratar bort det.

Och liksom, nja, det här är inget sätt att leva på, såhär kan jag inte leva längre, för nu har jag stått ut i så många år och det känns även som att jag lagt ner så mycket tid på ingenting, något jag kunde lagt ner på vettigare och framförallt roligare saker istället.

Blir så himla avis när jag hört hur roligt folk har haft det. It's killing me.

Här sitter jag, instängd i mitt rum och har gjort verkligen ingenting idag, som vanligt när jag skolkar. Mamma vet inte ens om att jag är hemma och jag vet inte vad jag ska säga ens. Ska iaf säga att jag måste ha nya kläder nuuu, och gärna nån ny tröja också. Tyvärr har jag redan slösat ut på barnbidraget för länge sen men jag BEHÖVER verkligen, vet inte vart pengarna tar vägen..

[Malins mamma]

Hej mirmousi!

Du tar upp ett väldigt stort problem här!
Tom du själv ser din frånvaro från skolan som "skolk" och det leder till att du inte kan förklara för din mamma, din kompis eller för lärarna varför du inte går till skolan.
Du får skuldkänslor för att du sviker din kompis, för att du gör din mamma ledsen och förtvivlad och för att du inte klarar av skolan fast du VET att du inte är "dum i huvet". Förutom BDDn mår du alltså dåligt pga flera andra orsaker också.

Men orsaken till att du inte tar dig iväg till skolan är faktiskt inte "skolk" utan en sjukdom, nämligen BDD.

Om du hade brutit benet, fått hjärnskakning eller haft lunginflammation så hade alla förstått varför du inte gick till skolan men eftersom BDD är så okänt och du antagligen inte har nån diagnos ännu så ses din frånvaro som skolk, men det är det verkligen INTE.

Och det är så FEL att BDDares frånvaro ses som skolk, för de som är drabbade vill inget hellre än att kunna ta sig till skolan och klara av sina studier. Men pga sjukdomen så klarar man inte alltid av det.

BDD är egentligen en sjukdom som man borde vara sjukskriven för men å andra sidan är det inte bra heller att man tillåter/råder de drabbade att vara hemma därför att det förvärrar sjukdomen om man isolerar sig. De gånger man iaf tar sig ut eller till skolan så är det jättebra om man gör det.
Problem med frånvaro från skolan är tyvärr vanligt eftersom BDD för det mesta utvecklas under skolåren och jag tycker att skolmyndigheterna borde ha en lösning för att även BDDare ska kunna utbilda sig. Distansutbildning med hjälp av internet borde ju gå att genomföra med dagens teknik så jag tycker verkligen du ska höra dig för med syokonsulenten.

[disaa]

Hej mirmousi!

Du tar upp ett väldigt stort problem här!
Tom du själv ser din frånvaro från skolan som "skolk" och det leder till att du inte kan förklara för din mamma, din kompis eller för lärarna varför du inte går till skolan.
Du får skuldkänslor för att du sviker din kompis, för att du gör din mamma ledsen och förtvivlad och för att du inte klarar av skolan fast du VET att du inte är "dum i huvet". Förutom BDDn mår du alltså dåligt pga flera andra orsaker också.

Men orsaken till att du inte tar dig iväg till skolan är faktiskt inte "skolk" utan en sjukdom, nämligen BDD.

Om du hade brutit benet, fått hjärnskakning eller haft lunginflammation så hade alla förstått varför du inte gick till skolan men eftersom BDD är så okänt och du antagligen inte har nån diagnos ännu så ses din frånvaro som skolk, men det är det verkligen INTE.

Och det är så FEL att BDDares frånvaro ses som skolk, för de som är drabbade vill inget hellre än att kunna ta sig till skolan och klara av sina studier. Men pga sjukdomen så klarar man inte alltid av det.

BDD är egentligen en sjukdom som man borde vara sjukskriven för men å andra sidan är det inte bra heller att man tillåter/råder de drabbade att vara hemma därför att det förvärrar sjukdomen om man isolerar sig. De gånger man iaf tar sig ut eller till skolan så är det jättebra om man gör det.
Problem med frånvaro från skolan är tyvärr vanligt eftersom BDD för det mesta utvecklas under skolåren och jag tycker att skolmyndigheterna borde ha en lösning för att även BDDare ska kunna utbilda sig. Distansutbildning med hjälp av internet borde ju gå att genomföra med dagens teknik så jag tycker verkligen du ska höra dig för med syokonsulenten.

Jo, mår ju dåligt för vill inte svika alla i min omgivning. Får jättedåligt samvete och ännu sämre mår jag när jag inte kan berätta varför för dem. Fast vet att det skulle vara svårt att förstå om jag förklarade..

Nej jag har inte fått nån diagnos.. Och ja, det känns trist att det räknas som skolk för egentligen så har jag ju anledning, jag mår dåligt och kan därför inte ta mig till skolan, men vet inte hur jag ska kunna förklara det för dem på något sätt. Jag har verkligen svårt för att säga som det är IRL, liksom hur jag känner och så. Är bra på att hålla saker inom mig. 

Ja men samtidigt känns det inte så bra när jag väl varit i skolan för då mår jag istället dåligt för att jag varit ute och att folk har sett mig. Så mår dåligt vilket som, liksom. Men det känns mycket bättre att vara hemma och ha dåligt samvete än att vara ute och träffa folk, men samtidigt vill jag ju klara av mina studier. Åh. :/

Jag har varit inne och läst om ett gymnasium, där man läser hemma, fast då gör man prov genom webcam och muntligt via mic tror jag det är. Korr-gymnasiet heter det och ligger i Torsås, ska verkligen söka dit! Visst det känns inte bra heller att göra prov och sånt via cam men det är tusen gånger bättre än att visa mig IRL och för en lärare är det inte lika pinsamt.  Men om jag nu ska prata med min syo om detta, måste jag då ta upp det här, mina problem och så? Vill/vågar inte 

[bortkastat liv]

jag är så hemsk. skrämmer bort alla människor med mitt vanskapta tryne, ingen vill vara nära mig, jag vet allt vad de tänker när de ser mig. deras tankar står präntade över pannan på dem. jag är allt de hatar. jag är något som inte borde finnas, för med det här anskrämliga utseendet kan man inte ens ta mig för en mänsklig individ längre. jag är misstaget gud gjorde, det ohyggliga och oursäktliga misstaget. världen är till för de vackra. ingen plats finns för såna som mig, inga vägar till lycka om man ser ut såhär, inget hopp om att någonsin bli älskad av någon annan än familjen. (det är deras "plikt" att älska mig.) ska skära bort mitt fula fejs så får alla som dom vill. nu genast.

[peppermintcheesecake]

det känns som om lite hopp har införsts i mitt annars ganska hopplösa liv,jag hoppas att det håller i sig!
Jag är så trött på att ha det såhär... jag hoppas att det snart blir bra!

[disaa]

Nu sitter jag här.. Egentligen borde jag gå till bussen nu.  Men jag vill inte, får inte till någonting rätt och hur mycket smink jag än lägger på så vill inte min näsa ens ge intrycket av att vara mindre än den är. Den är liksom i rampljuset, tar all uppmärksamhet och det går inte få den att synas mindre.

Jag har sånn ångest, hade lovat mamma att sköta skolan och så.. Men hon vet ju inte ens varför jag inte går.