Tack för ditt inlägg Vilja, en bra och typisk beskrivning av hur man som BDD-drabbad reagerar på andra BDDares utseende!

En fråga ang detta:
Jag ser det jag ser, oavsett vad andra ser (eller påstår att de ser). Jag börjar inte plötsligt gilla min kropps proportioner, håret/huvudformen och ansiktet, bara för att andra säger att jag är fin.
Jag inser fullständigt att det är så här det funkar, vad andra säger/tycker har ingen inverkan på vad man själv tycker om sitt utseende. Men det jag undrar över är hur svårt det är att tro på/acceptera att andra har en annan åsikt. Kan du tex tro på att din granne tycker att du ser bra ut eller tror du, att hon ljuger/säger så för att vara snäll/el dyl?
Är det alltså möjligt att tänka: "Ja, jag tror på att min granne tycker att jag ser bra ut"?
En intressant sak du skrev som visar hur andra människor ser på utseende är det här som du skrev.
Jag hade en skitdag och öppnade inte dörren först, men eftersom det inte var låst tittade hon in ändå. Då kunde jag inte gömma mig längre utan var tvungen att prata med henne, med otvättat, stripigt hår, sår i ansiktet (har inte hud-BDD men kan pilla ganska mycket jag också), kort sagt kände jag mig väldigt ful. Vi kom in på BDD eftersom hon sett den brittiska dokumentären, som jag själv inte tittade på, och hon sa att de som var med ”såg ju bra och helt normala ut”, och sen sa hon ”och du ser 10 ggr bättre ut än dem så det är ännu svårare att förstå att du har BDD.”
Du hade alltså otvättat stripigt hår och sår i ansiktet när grannen kom in. Hon sa att du ser bättre ut än de som var på TV. Det jag vill att du lägger märke till är att hon INTE sa att du såg bättre ut den dagen, veckan innan eller i somras, utan bara att du ser bättre ut än dom. Hur man tycker att någon ser ut är inte beroende av detaljer som hur man är iordninggjord, sminkad, kammad, om man har finnar eller ser trött ut tex. Såna saker är ju likadant för alla människor. Skillnaden är alltså ungefär så här:
Hur BDD-fria ser ditt utseende: Man ser alltid helheten och grundutseendet. De förutnämnda detaljerna ändrar inte på grundutseendet.
Hur BDDare ser på sitt eget utseende: Man tycker att det är detaljerna som avgör hur man ser ut, vilket kan göra att man ser/känner sig som endera fin eller ful.
(Detta är nog en av de saker som är mycket svårt att förstå för de som inte är insatta i hur BDDn fungerar. Argument som tex: "Att han sa jag var snygg berodde bara på att jag var sminkad/hade fått till en bra frisyr/inte hade några finnar just då", håller allltså inte därför att det är inte det vi BDD-fria ser. Eller, det är ju klart att man ser om någon är sminkad och så men det är inget som förändrar grundutseendet.
-----------
men det leder till missförståndet att BDD karakteriseras av att man är snygg men inte inser det. Och så är det ju inte riktigt....
De borde ha tagit olika utseenden, och inte bara de "typiskt vackra".
Helt riktigt så är det ett missförstånd att BDD skulle vara en sjukdom som innebär att man är snygg men inte inser det själv. BDD är att vara så "besatt" av något i sitt utseende så att det påverkar ens liv på ett mycket negativt sätt.
På bddcentral har de "fototrådar" och även ett galleri där BDD-drabbade har lagt in bilder på sig själva. De allra vanligaste kommentarerna har varit typ: "Du ser ju jättebra ut, skulle jag se ut som dig skulle jag inte ha BDD,
alla här är ju supervackra, ni skulle bara se hur jag ser ut, det är bara jag som är ful, nu vet jag att BDDare inbillar sig men det gör inte jag för jag är verkligen ful på riktigt så jag har nog inte BDD."
På den ena fototråden hade de en "trigger-warning" pga det var många som blev mycket upprörda över att alla andra var så snygga, och på den andra fototråden fick man inte kommentera fotona (no comment).
De personer som har medverkat i olika TV-program och i tidningsartiklar har genomgående fått kommentarer om att de ser normala ut/är mycket vackra/
inte är fula/är jättesnygga osv.
De personer som K. Phillips beskriver i sin bok om BDD (The Broken Mirror) såg (enligt hennes tycke) bra/mycket bra ut och hon kunde aldrig gissa vad hennes patienter såg som fult i sina utseenden.
Så även om det inte innebär att man automatiskt skulle vara supersnygg bara för att man lider av BDD så visar ovanstående att fulhet
inte är något kännetecken på att man har BDD. Däremot har alla BDD-drabbade det gemensamt att man
ser sig själv som ful.
Många undrar varför de inte tar med såna BDDare som verkligen är fula i olika reportage och program. Det skulle ju underlätta för andra BDD-drabbade att identifiera sig med hur sjukdomen är.
Men eftersom BDD inte är detsamma som fulhet så vet jag inte hur man ska kunna hitta nån som "är ful" och lider av BDD.
Det finns visserligen personer som kanske inte har så fördelaktiga utseenden (enligt somligas tycke) men de lider ju inte av BDD så det blir inte heller riktigt.
Mvh Malins mamma