Dr phil ikväll (onsdag)

[Malin]

Så är det inte alls. Det är huvudsakligen tack vare att ett antal folk med bdd trots allt har ställt upp i media som du ens känner till diagnosen idag

Det tror jag faktist inte, för jag fick inge nys om bdd tack vare att jag sett en dokumentär om det, det var faktist när jag började äta roaccutan, som jag gick in och sökte på ordet roaccutan på google som jag hittade till detta bdd-forumet. Men jag vet att du har varit med i ett tvprogram om det som jag tyvär inte har sett, och jag förstår att det är klart att vissa som har en svår form av bdd kan ställa upp på sånt, men jag förstår det bara inte hur dom klarar det, för mig är det helt omöjligt att förstå, förlåt så hemskt mkt.

Men att det här forumet öht finns med alla medlemmar är ju ett direkt resultat av att jag ställde upp i media. Vad jag menar är att det är via media informationsspridningen huvudsakligen har skett i sverige såväl som internationellt. År 2000 hittade jag en engelskspråkig bdd-mailinglista som var skapad av Brit (som numera driver bddcentral.com) det var första gången jag kom i kontakt med andra bddare och de allra flesta som hittade dit var via uppmärksamhet i media. Vi diskuterade en hel del vad vi kunde göra för att sprida information, för min del gjorde jag det anonymnt via internet i några år och hittade ett fåtal andra bddare på det viset. Jag hade skapat en msn-grupp där vi kunde samlas men det var inte så mycket aktivitet.

Att det råkade bli jag som ställde upp i tv var inte för att jag på något vis kände att jag skulle klara av det bra (jag har aldrig ens talat in på en telefonsvarare för att jag hatar min röst), det var ett stort risktagande som kom till genom en kombination av fulspel/manipulerande från produktionsbolagets sida, att jag tyckte det var väldigt viktigt att det spreds information och att jag är något av en mes som har svårt för att säga nej när någon pressar mig hårt.

Jag skrev en ganska utförlig beskrivning om hur det gick till när jag ställde upp i tv första gången, jag kopierar in det ifall någon är intresserad av att läsa:

"Jag har skrivit om det här förut men jag kan väl dra det en gång till då

När jag slutligen fick reda på att jag led av bdd startade jag en liten anonym informationskampanj på internet, jag ville hitta andra svenska bddare och informera folk i allmänhet. Jag hängde på en mängd olika forum och scannade igenom alla inlägg efter möjliga bdd-symptom. Ibland skrev jag direkt till personer och ibland skrev jag bara lite info och hoppades att någon skulle ha nytta av det någon gång. På Lunarstorm hade jag ett anonymt konto där jag kallade mig "BodyDysmorphic" och mitt krypin bestod av diverse fakta om bdd, givetvis scannade jag också Lunars smink-forum och dylikt. Jag startade även en MSN-grupp dit jag kunde hänvisa eventuella bddare. Så här höll jag på i några år, och jag hittade en handfull bddare på detta vis. Jag röjde aldrig min identitet men brukade lämna ut en anonym hotmailadress som folk kunde nå mig på.

Så fick jag ett mail ifrån en reporter som hade läst ett av mina foruminlägg (tror det var på netdoktor.se). Hon jobbade med programmet Linda Nyberg och ville gärna göra ett program om bdd. Jag insåg vad den här chansen skulle kunna innebära (även om jag inte var så förtjust i programmet ) och sa att jag gärna hjälpte till med all information hon kan tänkas behöva och att jag skulle försöka hitta någon som kunde vara med i programmet, men att jag inte kunde tänka mig att vara med själv. Det var totalt otänkbart, jag skulle inte palla det, no way. Jag var väldigt bestämd på den punkten, till en början..

När det visade sig att ingen annan ville ställa upp började hon sätta mer press på mig. Hon visste hur mycket jag hade engagerat mig i frågan och hur viktigt jag tyckte det var, och hon utnyttjade det givetvis till fullo. Hon spelade på mitt samvete, betonade såklart att drabbade skulle fortsätta lida i ensamhet utan att få behandling om man inte gjorde begreppet känt. Jag slets mellan min vilja att hjälpa och min skräck för att exponeras i tv. Jag sa "nej tyvärr jag kan verkligen inte" flera gånger, men hon fortsatte ringa mig.

Jag är lite osäker på hur det gick till men till slut gick jag med på att ställa upp om jag fick sitta bakom en skärm så jag inte syntes. Det här alternativet var ändå väldigt svårt för mig eftersom jag även har väldiga komplex för min röst, och har svårt att prata inför grupper överhuvudtaget.

Jag hade knappt börjat vänja mig vid tanken om att jag skulle genomföra det med skärmen när hon ringde igen och sa att hon pratat med sin producent som sa att det inte kunde bli något program om bdd om inte någon visade sig i bild. (Vid det här laget hade reportern satt klorna i en annan tjej som kunde ställa upp i ett förinspelat inslag om hon inte visades i bild). Jag sa nej igen.

Hon fortsatte bearbeta mig. Sa att man kunde göra omtagningar, de behövde inte visa mig i närbild, jag skulle få vara med under redigeringen och säga till vad jag ville ha borttaget osv. (allt det här visade sig i efterhand inte alls vara så flexibelt som hon ville påskina). Återigen vet jag inte riktigt hur hon lyckades. Jag minns frasen "Du kan ju komma hit iaf och se hur det känns, om du inte pallar så behöver du inte göra det". Hon var nog väl medveten om att jag inte skulle förarga hela Titan produktion samt den väntande studiopubliken genom att dra mig ur om jag väl var på plats.

Dagen för inspelningen närmade sig, jag hade fått influensa, hade hög feber och kunde knappt prata. Likväl lyckades hon få mig att sätta mig på tåget och komma dit. Jag genomförde det, totalt skräckslagen, men fick på något konstigt sätt inte tunghäfta. Min storasyster var gudskelov med som stöd också. Jag märkte ju då att det inte alls var så lätt att sitta och kräva omtagningar framför en rastlös studiopublik, så den enda omtagningen skedde vid ett tillfälle då jag tappade rösten helt.

Den här reportern ringde hem till mig för en tid sen och bad om ursäkt för hur hon hade hanterat situationen med mig, hon ursäktade sig med att hon var ny och rädd att förlora sitt jobb om hon inte fixade något bra. Alla tv-människor är inte så här, hon var den värsta jag stött på, men många i den här branschen är ganska manipulativa. Det kan vara bra att tänka på om man blir kontaktad av någon. Tidningsfolk är i regel bättre.

Hursomhelst, även om omständigheterna kring det här inte var så bra och det var jävligt jobbigt att genomföra (för att inte tala om att titta på eländet sen ) så är jag glad att det blev som det blev. Det ledde till bra saker i slutändan. Jag hittade ju er andra och jag insåg också att man faktiskt kan genomföra saker som man tror är omöjligt. Sedan kom jag ju i kontakt med Sergej på karolinska som också medverkade i programmet, och Ananke. (Hemsidan satte jag upp strax innan programmet sändes så att vi skulle ha någonstans att samlas, men den allra första versionen av sidan gick dock om intet)

Direkt efter inspelningen av programmet blev jag kontaktad av Expressen som ville göra en intervju. Jag tänkte att jag lika gärna kunde ställa upp på det eftersom min anonymitet redan var förstörd, och med tanke på vad jag precis gått igenom var en tidningsintervju en fjärt i rymden i jämförelse

Och på den vägen är det, fler intervjuer kom och jag har försökt ställa upp på de flesta om jag inte kunnat överlåta uppdraget till någon annan."

Nu skriver jag nog ett mycket längre inlägg än vad som är nödvändigt, men det där träffade en öm punkt och jag vill gärna att folk ska förstå. När man ställer upp i media får man ta mycket skit från folk som inte förstår sjukdomen, folk kritiserar ens utseende, man får försvara sig själv och alla som lider av bdd, hot om fysiskt våld har förekommit, det snackas skit osv. Då blir man ledsen när folk som man har gått igenom allt det här för (bddare) också kritiserar. Men jag förstår också din reaktion.

Mvh
Malin Sundqvist

[SpegelSpegel]

Jag är väldigt, väldigt kluven till relationen mellan bdd och media. Tycker givetvis att Malin, Mattias, Helen m fl som ställt upp och berättat om sin sjukdom har gjort ett fantastiskt jobb med att föra ut budskapet till andra drabbade som lidit i tysthet. Beundrar deras mod och tror absolut inte att de är några linslusar som påstår att de är sjuka av falsk blygsamhet eller uppmärksamhetstörst, även om de i mitt tycke är lyckligt lottade utseendemässigt. Kan verkligen förstå alla som blev upprörda över tjejen som deltog i skönhetstävlingar dock.
       För det första är mindrevärdeskänslan central i BDD och mindrevärdeskänsla går ofta hand i hand med avund, så det är inte av elakhet vi känner så. Det är väldigt frustrerande att se någon bedyra att hon är ful när hon uppenbarligen motsvarar skönhetsidealet så väl att hon kan ställas inför en specialiserad jury och förklaras vacker. Vilket absolut inte betyder att tjejen ifråga inte har BDD, det är möjligt att hon upplever att det är hennes maskerade jag som tävlar och att hon bara är en fasad, att ingen skulle tycka om henne om de visste hur hon verkligen såg ut eller liknande. Men det är inte poängen. Poängen är hur folk som ser programmen uppfattar sjukdomen BDD och de som är drabbade av den, samt hur vi som lider av BDD och då särskilt de av oss som ännu inte förstått att det är BDD de har känner och tänker när vi ser dem.

Jag vet att många här säger att det inte finns "vackra" och "fula" utseenden utan att allt är subjektivt, och det må vara hänt. Men det finns skönhetsideal som är relativt allmänna och om inte annat vissa typer av utseenden som premieras, uppmärksammas och hålls fram som åtråvärda i media. Mina största problem med hur BDD framställs i media är som följer:

1. Alla jag någonsin sett i dokumentärer och program, artiklar mm om BDD har haft ett utseende som ganska eller t o m väldigt väl motsvarar det som uppmärksammas i media, hamnar på tidningars förstasidor mm. De har varit unga normalviktiga, proportionellt byggda,haft symmetriska drag utan ärr, skador, synliga hudproblem eller handikapp, oavsett om de varit plastikopererade och fotomodeller eller ej. Innan ngn blir förbannad och börjar protestera vill jag bara förtydliga att jag INTE förringar dessa människors lidande, att jag vet att de flesta är fixade när de framträder i media och att det vore i princip omöjligt att få en bdd:are att framträda ofixad framör en kamera. Jag vet också att det inte är dessa människors fel att de ser bra ut och tycker givetvis inte att de borde låta bli att framträda p g a sitt utseende.
       Men, oavsett om man VET att dessa människor lider av samma sak man själv lider av, oavsett hur fula de tycker att de själva är eller ej, det ÄR ett problem för en människa som uppfattar sig själv som grotesk(alltså en människa som har BDD) att identifiera sig med någon som verkar felfri utseendemässigt och dessutom anser sig vara ful. Effekten av detta tenderar att bli att folk i allmänhet tror att BDD = vackra människor som tycker att de är fula, vilket jag tycker är väldigt missvisande och väldigt svårt för en person med BDD att identifiera sig med, eftersom vi ju "vet" att vi inte ser bra ut. Folk som har BDD men inte vet om det kanske ser en skönhetsmiss med BDD och tänker att "ja, det där har ju ingenting med mig att göra ö h t, jag är ju de facto inte snygg, då har jag väl inte BDD utan är bara deprimerad för att jag är så ful". Hade vi ngn gång fått se en lätt överviktig fyrabarnsmamma med vuxenacne, en tunnhårig, omuskulös man med lite ölmage och tjocka glasögon hade det kanske känts lättare att identifiera sig. Inte för att de sistnämnda är fula, men för att de har vanliga utseenden som sällan hyllas och framhålls i media. Jag vet att jag kommer att få skit för att skriver det här, men det är så jag känner.

2. Man tenderar att framställa det som en LA-sjukdom, som någon skrev, något som drabbar väldigt utseendefixerade människor eller såna som lever ytliga och extrema liv, t ex kändisar och folk som rör sig i innekretsar. Ibland framställs det som "plastikberoende", vilket låter som ett lyxproblem och jag tror det allienerar vanliga människor och får dem att tro att det inte handlar om människor runt omkring dem utan typ Michael Jackson.

3. Det har varit få killar/män som ställt upp i media, liksom äldre kvinnor, vilket försvårar missionen att nå ut till drabbade män/killar och äldre kvinnor. Och sjukdomen har ofta hamnat i resonemang om unga tjejer och skönhetsideal, att känna press att vara "perfekt", vilket väl kan vara en del av problemet för många yngre tjejer men är långt ifrån en rättvis bild av problematiken hos de flesta BDD:are.

[Malin]

Jag har inte tv4+ så jag kunde tyvärr inte se programmet och tjejen som ni pratar om här, av det ni har sagt så tycker jag det som talar mest för att hon inte har bdd är att hon uttryckte att hon älskade skönhetstävlingarna. För om hon inser att hon har bdd, och ifall det är hennes "tillfixade utseende" som får bekräftelsen, har jag svårt att se hur man kan känna att det är en bra grej. Men man vet ju inte..

Jag förstår som sagt reaktionen, det är samma känslor som framkallas hos mig när jag ser bilder av andra bddare (även när jag såg bild av dig spegelspegel). De ser ju bra ut - jag är den enda som är ful på riktigt - jag har inte bdd. Det är lätt att känna så, men man måste påminna sig själv om att det är en vanlig bdd-reaktion och att vi alla har samma upplevelser.

Jag har alltid gjort mitt bästa för att betona att det är den tvångsmässiga fixeringen som är bdd och att utseendet i sig inte är viktigt. Men media vill ju visa sånt som lockar läsarna/tittarna så betoningen hamnar lätt på "Kolla vad hon tycker om sig själv och titta hon ser ju helt normal ut!!!1".

Jag tycker också att man ska motarbeta missuppfattningar och ge en korrekt bild av köns- och åldersfördelning och har alltid strävat efter att hitta killar och äldre bddare som kan ställa upp till intervjuer. Men man kan ju inte tvinga folk att vara med så det blir lite som det blir. Ur min synvinkel har jag själv varit hyfsat passande för uppgiften för att jag 1. Trots timmars sminkande inte ser så bra ut (en snygg tjej skulle vara mer provocerande) 2. Jag är äldre (30 år nu). Jag har främst varit orolig för att bdd ska uppfattas som en sjukdom som bara handlar om smink när jag har exponerats mycket i media, för att det ser ut så för just mig. De har oftast inte varit intresserade av att ta med när jag berättar om olika former bdd kan ta, så det är väl bara att hoppas att fler med andra fixeringar kan tänka sig att ställa upp. Om någon kan tänka sig att hjälpa till är det bara att skicka mig ett mail och säga till, så jag har fler att hänvisa till när jag blir kontaktad av journalister och dylikt.

Usch nu skriver jag verkligen rörigt, jag är hemskt stressad men hoppas jag blir någorlunda förstådd ändå.

Mvh
Malin Sundqvist

[Malin]

Men iaf.. att jag fortsatte skriva i den här tråden var för att jag har en hemsk ångest nu. Outsiders kontaktade mig och ville göra en uppföljning av mitt inslag. Jag sa att det inte kändes motiverat att jag går igenom allt vad medverkande innebär nu när bdd är hyfsat känt. De gav mig dock en motivering, de har erbjudit mig praktisk hjälp med att lära mig sminka mig på ett normalt sätt. Faktiskt den enda motiveringen som skulle funka nu, för jag är så desperat att komma ifrån ritualen. Den står ivägen för precis allt och jag får inte längre bukt med depressionen så länge den finns där

Så jag sa ja, men är verkligen inte något bra skick nu och vet inte hur jag ska klara det här. Inget har funkat för mig i månader. De gångerna jag tagit mig ut har oftast varit efter 6+ timmar smink och ansenlig mängd alkohol eller 6+ timmar smink och kompisen har lovat att inte titta på mig. Hur ska jag lyckas sminka mig så att jag kan låta dom filma mig? Det känns som en helt omöjlig uppgift. De kommer imorgonbitti    

[Malin]

Och jag kommer behöva titta på det gamla programmet för att komma ihåg vad jag sa :/

[Malin]

Nu har jag tittat på eländet, mår alldeles illa :/ Jag brukar aldrig ta sömnpreparat men nu har jag tagit en och hoppas att det ska knocka ut mig så jag får lite sömn. Om någon bryr sig får ni gärna skänka mig en god tanke imorgon.

[nikey]

wow..riktigt modigt.

vet inte riktigt vad jag ska säga, men de måste kännas sjukt jobbigt att ställa upp på nåt sånt här..jag får nästan panik av bara tanken..men försök att stå ut den här dagen för den e snart över(för de e väl bara 1 dags inspelning?) å då kan du känna dej himla stolt.

lycka till malin! de här fixar du

[Malin]

Tack nikey, du vet inte hur mycket ditt stöd betyder för mig nu. Jag är så osäker på om jag gjorde rätt som gick med på det, men det är väl lite för sent att dra sig ur nu så jag får göra så gott jag kan helt enkelt. Hoppas det blir värt det i slutändan. Ni som har varit med ett tag kommer kanske ihåg att jag har sett en eventuell "praktisk hjälp" som den mest hoppfulla vägen till att kunna bryta min ritual, och nu ska jag få den.

Övrigt de kommer ta upp är mer ingående fakta om bdd, och hur jag blivit bemött av psykvården är det tänkt. Ämnen som är bra att tas upp tycker jag.

[Malin]

Jag tror det här går åt helvete :/

[Malin]

Jag håller inte ihop längre och det behövs filmas mer. Jag hann se mig ordentligt i spegeln när de var på lunch. Jag kan inte.

[vilja]

Tänkte bara säga hur bra jag tycker det är att du gör detta Malin. Jag såg precis att du skrev att du tror att det går åt helvete och att du inte kan, och jag vet inte vad jag ska säga för att övertyga dig om motsatsen. Hur mycket mer behövs det filmas? Ska det göras idag isåfall, eller kommer de tillbaka? Du ska veta att jag tänker på dig!!

[Malin]

Tack vilja, det blev för mycket ångest så jag kunde inte koncentrera mig på att prata och började gråta hela tiden, så jag var tvungen att avbryta till slut. De ska se vad de får ihop av det de filmat och kanske ta intervjudelen vid ett senare tillfälle. Jag känner mig ganska hemsk som inte lyckades ta mig igenom hela när de kommit ända hit och allt, men det var inte så mycket att göra åt. Jag varnade dom innan och sa att det inte finns några garantier för att jag skulle klara att bli filmad efter att jag blivit sminkad av någon annan, och ville spela in det mesta innan för säkerhets skull. Men sminkösen kunde tyvärr inte komma senare. Jag får se vad det blir med allt. Det var en nyttig erfarenhet för mig ändå, även om det blev för mycket att exponeras i tv sen. Hoppas de kan få ihop ett inslag de kan använda också. Nu är jag totalt utmattad och kommer nog sova hur länge som helst.

[Superwoman3]

Malin!
Jag vill också säga att du har gkjort en fantastisk insats! Och allt du gör i kampen mot denna sjukdom. Det är sååå många som har dig att tacka för så mycket! Allt du har gjort i media och med denna sida. Att du dessutom pallat att utsätta dig för TV ännu en gång, trots dina erfarenheter är otroligt.

Jag hoppas verkligen TVteamet ger dig den rätta uppskattningen nu, för det är du värd. Hoppas du kan komma ur din ångest också och att du får stöd.
Och du, du är INTE hemsk mot dem, de får ta ansvar för vad de har gett sig inpå. De är förhoppningsvis pålästa kring BDD och då förstår de. Är de inte det så, är det deras ansvar ändå, om de arbetar med sådana ämnen. DU gör ju bara så gott du kan utifrån dina förutsättningar!

Stor kram

[LinaVR]

Eftersom ni pratar om BDD och media i den här tråden tänkte jag passa på igen att fråga om det är någon som tror sig klarar av att ställa upp i en intervju (VeckoRevyn) med bild? Jag har fått några svar efter mitt senaste inlägg men ingen som vill ställa upp med bild. Gör ett sista försök, i annat fall får jag ta en diskussion med redaktionschefen om det går att skippa foto. Det jag söker är en tjej mellan 19 och 25 år.

Maila mig på
linanorman@gmail.com

[Malin]

Tack Jenny Jo visst är det så att de får räkna med att sånt här kan inträffa egentligen. Jag har alltid varit noga med att informera om vilka risker och villkor som finns om de ger sig in på att försöka göra ett program med mig. Men jag har så lätt att få dåligt samvete och det känns så jobbigt att säga nej när det väl kommer till kritan.

Jag ska åka till sthlm imorgon och spela in resten. Jag är så väldigt trött och jag ska dessutom resa bort under påsk så det passar väldigt dåligt för mig nu i veckan, men de kunde inte göra det senare. Normalt orkar jag med 2 dagar jag är utanför hemmet per vecka, den här veckan kommer det bli 6 utedagar, jag har svårt att se hur det kommer kunna genomföras :/

Dessutom fick jag fyra finnar bara på de timmarna jag hade på mig sminkösens smink. Jag är inte van att ha på mig så mycket foundation och det är uppenbarligen en jävla tur, för jag får finnar lätt (känns bra att vara så acnebenägen när man är 30). De sa dock att de kunde filma mig med lite ljus om det behövdes, det känns lite lugnande. Fast känner jag mig själv rätt kommer jag vika mig när de säger "kan vi inte försööka filma i fulljus iaf" och när jag tittar på materialet sen kommer jag vilja ta bort/byta ut klipp, de ändrar något litet men sen säger de att det är svårt att få ihop det snyggt om man gör något mer och jag kommer gå med på det Jag måste verkligen lära mig att säga ifrån. Nu babblar jag massa.

Jag hoppas det är bra med dig, och din dotter förstås Kram