"Skriva av sig"-tråd

[Anonym]

Att hudproblem har så stor betydelse för utseendet, det kan ju förvandla skönheten till odjuret... fruktansvärt.

[Synthesized]

SpegelSpegel, ditt inlägg och framförallt hela första stycket är så mycket jag det kan bli. Det är bara så precist.

Jag är egentligen, i grund och botten, en ganska social människa - eller ja, jag vill vara det och jag vet att jag skulle vara det om det inte vore för mitt utseende (jaja, "BDD:n" då). När jag var yngre hade jag dock en del sociala svårigheter, periodvis ganska mycket, även att det då inte direkt berodde på min utseendefixering utan pga annan osäkerhet. Denna osäkerhet, sociofobi på något plan, har jag mer eller mindre kommit över faktiskt. Men ändå inte alls, eftersom BDD:n så duktigt kom och tog över och därmed fick mig att återigen bete mig ängsligt och undvikande. Men det beror enbart på utseendet, det är inte längre mig som person som jag är osäker på och de gånger jag är osäker på min person beror det på hur jag ser ut...

Det här kanske blev rörigt och svamligt, men vad jag menar är ungefär att så fort min sociala fobi började avta, växte sig BDD:n allt starkare för att slutligen slå ner mig totalt igen. Det är svårt att INTE ta för givet att det här mönstret (som faktiskt har präglat hela mitt liv, gällande både små och stora saker) skulle vara något slags tecken på att det faktiskt inte är meningen att jag ska ha det bra. Som att det är någon bestraffning för.. ja, inte vet jag...

[Anonym]

så fort min sociala fobi började avta, växte sig BDD:n allt starkare för att slutligen slå ner mig totalt igen.

Jag var blyg och rädd när jag var liten, men kom över den sociala delen, men istället så kom problemen med utseendet. Jag har inte problem alls att prata med människor längre som när jag var liten, men bdd gör att jag undviker det så mycket som möjligt för jag vill inte någon ska titta och bedöma hur jag ser ut.

[Sandkorn]

Hur ska man göra när gamla vänner vill träffas? Jag har skitmycket ångest för gamla fd NÄRA vänner som jag verkligen bryr mig om osv. vill träffas och vad ska man säga när de frågar saker... "vad har du gjort i sommar" - "jag har varit hemma. inne" liksom, what do I say :'/ Vi står ju inte varandra så nära längre och jag vet inte att börja snacka om BDD vore ju helt absurt. ´Jag vill så gärna träffa dessa men hur undviker jag sånt därnt snack. Det framkommer ju alltid. Och de är sådana som verkligen går ut mycket och gör en massa 24/7, jag har alltid så lätt för att bli indragen i sådant och sen får man så jävla dåligt samvete eller något när man drar sig undan. Ibland känns det som att jag borde vara ensam tills jag - om jag - kommer över detta för annars blir det bara att man bryter vänskap hela tiden. Jag har brytit så jättemånga gånger med en massa så jag blir helt försiktig med att bli nära vän med folk. Så var det när jag träffade de här personerna för drygt ett år sedan men det finns ju de man klickar med och blir typ bästisar med efter en timme. Liksom. Jag vill inte förlora kontakten men när jag väl kommer dem nära så sviker jag dem och ...äh alltså jag vet inte jag bara babblar men jag känner ofta att det är bättre att hålla sig undan.

En annan sak jag tänkt på är att jag ofta känt mig oälskad av personer, alltid, jag har aldrig känt mig älskad. Öh jag brukar inte ta upp sådant härnt för jag vill inte verka "tycka synd om mig osv." Jag bara spekulerar, kan det ha något med min BDD att göra?

[Sandkorn]

Alltså jag menar såklart att om det kanske är det som fått igång min BDD

[Anonym]

Var också väldigt blyg och osäker när jag var yngre... nu är jag väldigt skygg pga mitt utseende.

[nikey]

sandkorn ,jag känner igen mej i d du säger..

jag har brutit me mina gamla kompisar som alltid ville göra nåt kul lr annorlunda. d blev så himla jobbigt me alla bortförklaringar å lögner om varför jag aldrig ville hitta på nåt skoj.å alla dessa brytna löften i sista stund,faaan får ont i magen av att bara tänka påt,snacka om att jag vart en usel vän.
egentligen vill jag ju inget hellre än att följa me grabbarna å göra dessa saker,om jag nu inte hade den här fixeringen dvs.
har typ en bra kompis nu,jävligt spännande..

[Anonym]

Jag vill dö.

[Sandkorn]

jag har brutit me mina gamla kompisar som alltid ville göra nåt kul lr annorlunda. d blev så himla jobbigt me alla bortförklaringar å lögner om varför jag aldrig ville hitta på nåt skoj.å alla dessa brytna löften i sista stund,faaan får ont i magen av att bara tänka påt,snacka om att jag vart en usel vän.

Usch ja, jag hatar att tänka tillbaka när det bara är sådant som kommer upp i minnet. Jag har haft BDD sen jag var 13 och även om jag varit bättre de senaste åren med vänner, så har jag varit usel tidigare. Jag får som du ont i magen av att tänka på det; det var så avskyvärt att ljuga ihop historier och jag förstår inte varför jag gjorde det.  Fan vad man skulle vilja ändra på sitt gångna agerande.
På senare tid (Det vill säga innan jag isolerade mig igen - för typ ett halvår sedan...) har jag dock alltid tagit mina vänner före mig själv och det är en sak jag också är livrädd för - jag vet att jag offrar mig själv för andra och tillslut bryter jag ihop. Det har inte pågått länge att jag varit sådan, bara med de här senaste vännerna - innan gick utseendet före allt. Jag skäms så ... mycket när jag tänker på det. Jag vet också att det ALLTID kommer till en punkt då jag inte kan ge mer av mig själv när jag mår så dåligt av det att jag helt enkelt blir utbränd. Sen jag fick BDD har jag ungefär "levt" varannat halvår... Alltså jag blir helt äcklad av mig själv när jag analyserar mig själv såhär, BDD är vidrigt. Fattar inte att det ska vara såhär för ens utseende. Men jag kan verkligen inte stå ut med mig själv. Jag vill bara bli vacker och börja leva, men samtidigt när jag säger det och tänker så så vill jag bara dö för att jag är en sådan dålig människa.

[nikey]

Jag får som du ont i magen av att tänka på det; det var så avskyvärt att ljuga ihop historier

jag gör ju allt för att slippa hamna i en sån situation där jag träffar bekanta å blir tvungen att dra en lögn,å då e ju lättaste vägen att bara klippa banden så man slipper träffa nån.men det har blivit så många lögner så ja kommer inte ihåg alla jag sagt till den å den. alla e ju olika dessutom,spontana som man ba slänger ur sej i 1 pressat läge.
aja mike håll dej inne förfan,lika bra(iofs d gör jag redan). för händer d att ja träffar nån som börjar ställa massa dryga frågor ,så ljuger jag igen ,så e d bara... suck

kram

[Sandkorn]

jag gör ju allt för att slippa hamna i en sån situation där jag träffar bekanta å blir tvungen att dra en lögn,å då e ju lättaste vägen att bara klippa banden så man slipper träffa nån.men det har blivit så många lögner så ja kommer inte ihåg alla jag sagt till den å den. alla e ju olika dessutom,spontana som man ba slänger ur sej i 1 pressat läge.
aja mike håll dej inne förfan,lika bra(iofs d gör jag redan). för händer d att ja träffar nån som börjar ställa massa dryga frågor ,så ljuger jag igen ,så e d bara... suck

Egentligen är det ju inte så himla farligt hellre en obetydlig vit lögn än att säga sanningen det skulle ju bara bli helt konstigt att nämna att man har BDD eller typ förklara något om det liksom. För mig var det inte bara små obetydliga lögner som jag har ångest över utan att jag kände mig tvungen att spinna vidare på mina falska historier... nu typ undviker jag bara att svara på sådana frågor på något sätt

Kram!

[nikey]

Egentligen är det ju inte så himla farligt hellre en obetydlig vit lögn än att säga sanningen det skulle ju bara bli helt konstigt att nämna att man har BDD eller typ förklara något om det liksom.

sant

tvungen att spinna vidare på mina falska historier.

aa shit asså vikka situationer man sätter sej i..lol. känner igen mej för väl..

[Sandkorn]

aa shit asså vikka situationer man sätter sej i..lol. känner igen mej för väl..
Fast det där händer inte längre för mig:') Jaja, what can you do liksom. Går inte att ändra på det som varit haha, jag hoppas att jag kan skratta åt sånt utan att skämmas eller något nån dag...

[rosebud]

Sandkorn

En annan sak jag tänkt på är att jag ofta känt mig oälskad av personer, alltid, jag har aldrig känt mig älskad. Öh jag brukar inte ta upp sådant härnt för jag vill inte verka "tycka synd om mig osv." Jag bara spekulerar, kan det ha något med min BDD att göra?

Känner exakt likadant.... Har aldrig någonsin känt mig älskad

(förutom av mina barn)


Inte värd något, inte sedd av någon, räknas inte in

min stackars sambo har nog gett upp hoppet om mig nu

Jag jämför mig ständigt med andra...

Unga eller gamla ingen skillnad

Det enda som händer är att jag får bekräftat att jag är fulast

Har varit en tuff sommar hittills

kram

[Sandkorn]

Jag jämför mig ständigt med andra...

Jag jämför mig inte med andra och jag rekomenderar att inte göra det. Liksom det värkar som att vissa tror att de själva förändras när de ser andra som är bättre/sämre - de har ingenting med hur du själv är. Själv tycker jag att om man ska vara konstruktiv när det gäller en själv så ska man inte utgå från andra vilket jag tror många gör. Däremot är det ju inget negativt att inspireras av folks goda sidor osv. men jag hoppas en poäng hittas i det här:P Se inifrån dig... Kram