hur blir ni bemötta?

[Lyckofågel]

Men så finns det ju folk som jag som absolut inte bara har någon liten detalj i fokus utan ser hiskelig ut från topp till tå, och den stora helheten är att jag är rätt och slätt ful. Sen har jag ju faktiskt en väldigt stor aknerelaterad detalj
som helt enkelt inte går att undgå att se, precis som jag förstås lägger märket till ifall någon annan på gatan har grövre hudproblem. Så nej, jag tror förstås inte att ingen reagerar på små detaljer i ett utseende men det är ju rätt naturligt att
man hinner finna någon attraktiv eller oattraktiv eller någon skala där mittimellan, det slår ju på liksom automatiskt. Och ingen behöver ju direkt mer än en hastig blick för att lägga märket till att jag aldrig kommer bli nån som deltar i nästa
säsong av Top Model Sverige.

Haha, XD typ summa summarum hur jag känner kring mig själv!

[Wolfie]

Men så finns det ju folk som jag som absolut inte bara har någon liten detalj i fokus utan ser hiskelig ut från topp till tå, och den stora helheten är att jag är rätt och slätt ful. Sen har jag ju faktiskt en väldigt stor aknerelaterad detalj
som helt enkelt inte går att undgå att se, precis som jag förstås lägger märket till ifall någon annan på gatan har grövre hudproblem. Så nej, jag tror förstås inte att ingen reagerar på små detaljer i ett utseende men det är ju rätt naturligt att
man hinner finna någon attraktiv eller oattraktiv eller någon skala där mittimellan, det slår ju på liksom automatiskt. Och ingen behöver ju direkt mer än en hastig blick för att lägga märket till att jag aldrig kommer bli nån som deltar i nästa
säsong av Top Model Sverige.

Alla bdd offer?

[Wolfie]

Jo, och ni gav nästan samma svar också, tack!!  

Men okej, vid såna tillfällen så upplever ni alltså att "defekten" är så synlig och framträdande att den tar över hela ert övriga utseende, jag förstår. Men.. reality-check igen.. hur övertygade är ni om att andra som ser er ser detsamma som ni gör? Med tanke på att ni är medvetna om att ni lider av BDD, hur möjligt eller omöjligt är det att vid dessa tillfällen tänka att det endast är i era egna ögon som "defekten" är så synlig?

För mig så är det helheten defekterna blir helheten och jag tänker inte när jag är ute och träffar folk hjärnan bara freezes up och jag får panik.

[Malins mamma]

Wolfie:

"En gång, tror jag. En liten jänta frågade vad jag hade på kinderna och jag tolkade det som att hon undrade om mina ärr, fast hon kan ha undrat om min foundation också. Annars lever jag mest på
andras skräckhistorier." 

Precis, varför är du rädd för det då? Risken är ju obefintlig om man tänker logiskt, men det är samma sak med mig och ungdomar, de säger aldrig nåt. men har ändå fått för mig det, så jävla dumt egentligen. 

Tänkvärd poäng där!

[zelda]

Sånt kan man träna bort. Jag kunde tidigare inte åka buss, jag kunde inte gå in på en cafeteria/restaurang, jag tyckte att det var jättesvårt att stå i en kassa och betala osv. Jag har tagit små steg och utsatt mig för dessa situationer. Sen är detta något man måste "uppehålla", fortsätta träna på.

Åh strongt jobbat! Går i Kbt och det är väll tänkt att jag ska börja träna på  att exponera mig...men precis som det där med att börja träna på gym är det något jag gärna skjuter upp till nästa månad...
och nästa 

[zelda]

Alla bdd offer?

Haha, jag är trög i hövve och fattar inte riktigt frågan

[Lyckofågel]

Åh strongt jobbat! Går i Kbt och det är väll tänkt att jag ska börja träna på  att exponera mig...men precis som det där med att börja träna på gym är det något jag gärna skjuter upp till nästa månad...
och nästa 

Jo tack, det brukar ju vara så *host*.

[Nokia]

Just i den här situationen som Girloutside skrev om, när man möter någon på trottoaren. Visst kan det hända ibland att man råkar möta någons blick, men jag fattar verkligen inte hur ni kan tro att någon på ett litet ögonblick ska hinna se just det som ni själva har ägnat kanske timmar till att granska och studera i närbild. Även om jag skulle nöd-stirra på en person jag möter skulle jag inte hinna se detaljer i utseendet, jag ser bara helheten.

En annan situation som många har nämnt är att man stänger persienner och drar för gardiner av rädsla för att någon ska kunna se in genom fönstret och upptäcka hur "ful" man är. Många är även rädda för att tex gå ut till postlådan eller soptunnan eftersom man tror att ev förbipasserande ska hinna se ens BDD-fokus. Lika med BDD-drabbade som kör bil och är rädda för att orsaka en krock pga att fotgängare eller mötande bilister skulle bli chockade av deras utseende.

Det jag undrar över är alltså varför många BDD-drabbade är så rädda för att någon på avstånd under ett kort ögonblick ska kunna/hinna  se nån liten detalj i deras utseende, (något som i princip är omöjligt att göra)? Jag menar att det är ju ganska lätt att ta en reality-check och kolla hur mycket man själv ser av detaljer i en annan persons utseende genom ett fönster, i en förbipasserande bil eller när man möter folk på gatan.
 
Ursäkta om frågan låter otrevlig men jag skulle verkligen vilja få en förklaring på detta.    

Svaret är enkelt. Ingen är så ful som mig, mina defekter är inte små detaljer, det är något som inte den mest deformerade picasso-tavlan med strålkastarljus skulle kunna jämföra sig med. Jag tror helt enkelt att folk ser defekterna på en sekund eftersom de är så framträdande.
Nej jag vet att det inte går att granska andra människors utseende på så kort tid, men jag ser mig inte som en människa till utseendet.

[girloutside]

alltså gud, vad alla ska få det till att jag skulle få er att må dåligt .jag frågade bara HUR BLIR NI BEMÖTTA PUNKT SLUT.       exempel på svar:

jag blir uttittad och folk tittar argt på mig,och jag ser att det är på grund av hur jag ser ut. PUNKT.

NEJ det är inte bra för BDD tillfriskningen. men jag undrade detta för att se hur mycket idioter det finns i vår värld.
finns det så mycket idioter måste det ske en ändring från DERAS sida. vi ska inte behöva må dåligt så fort vi går ut och möter någon!!!  ju fler såna svar, desto starkare hade vi blivit av att tänka oss att folk är faktiskt idioter som beter sig så.  VI SKA INTE BEHÖVA BACKA UNDAN HELA TIDEN. VI ÄR OCKSÅ MÄNNISKOR. FATTAR NI??

och jag antar att jag  ::)måste skriva NEJ inte V A R E N D A person i världen är en idiot,och det har jag heller ALDRIG sagt. men MÅNGA är det och det är fan för mycket .

[Synthesized]

Ja, det finns en massa as som beter sig svinigt här i världen. Klart det inte är okej, och såklart så är det bra att försöka få så många som möjligt att ha en bra människosyn och respektera alla. Men vi här på forumet lider av en sjukdom där feltolkningar av andra människors intentioner är ett grundläggande symptom (vad gäller utseenderelaterade saker), så det bästa kanske vore att i första hand satsa på ett tillfrisknande från detta? Istället för att direkt gå på att försöka "ändra hela världen". För en BDD-drabbad kanske generellt sett inte har den mest nyanserade och sanningsenliga uppfattningen av hur förhållandena verkligen är när det kommer till just utseenderelaterade saker.

Jag menar förstås inte att man ska ignorera det faktum att det finns folk som beter sig illa, men jag tror att det är fel ingång att enbart fokusera på att lista upp allt negativt man upplever och konstatera att världen är orättvis. Vart kommer vi därifrån? Det verkar ju så lätt bara bli snedvridet och resultera i enorm ilska, frustration och en känsla av totalt utanförskap. Och dessa känslor tror jag inte är särskilt gynnsamma varesig för ens personliga tillfrisknande eller för att påverka andra människor i någon positiv riktning.

[Lyckofågel]

Svaret är enkelt. Ingen är så ful som mig, mina defekter är inte små detaljer, det är något som inte den mest deformerade picasso-tavlan med strålkastarljus skulle kunna jämföra sig med. Jag tror helt enkelt att folk ser defekterna på en sekund eftersom de är så framträdande.
Nej jag vet att det inte går att granska andra människors utseende på så kort tid, men jag ser mig inte som en människa till utseendet.

Det verkar som att de flesta(alla?) med BDD faktiskt har denna syn på sig själva. Då är det väl inte så svårt att förstå att vi känner som vi gör? Jag tycker inte heller att mina "defekter" är enskilda detaljer i mitt utseende. Jag är inte helt bortkopplad ifrån "verkligheten". JAG VET att människor inte går runt och granskar varandra in i minsta detalj, men nu ingår det även i min verklighetsuppfattning att jag inte är som "vilken random människa som helst som går förbi en ute på stan". Det handlar inte om detaljer, det handlar om groteska avvikelser.

Förövrigt, håller med det synthesized skriver här ovan.

[Wolfie]

Håller med, tanken är ju att vara öppen för lösningar och ifrågasätta sina tankar.

[Malins mamma]

Tack för era svar alla! 

Nokia:

Svaret är enkelt. Ingen är så ful som mig, mina defekter är inte små detaljer, det är något som inte den mest deformerade picasso-tavlan med strålkastarljus skulle kunna jämföra sig med. Jag tror helt enkelt att folk ser defekterna på en sekund eftersom de är så framträdande.
Nej jag vet att det inte går att granska andra människors utseende på så kort tid, men jag ser mig inte som en människa till utseendet.

Va hemskt att känna så men det går nog inte att få en realistisk bild av sitt eget utseende så länge man lider av BDD. Det ni kan göra är att tänka på andra BDD-drabbade ni sett och inse att dom upplever samma förvrängda "picasso-bild" som ni själva gör och inse att varenda en tror att just hen är ett undantag som verkligen ser helt omänsklig ut, på riktigt.

Synthesized, jag håller helt med det du skrev och speciellt detta är värt att tänka på varje gång man upplever att någon kritiserar ens utseende:

Men vi här på forumet lider av en sjukdom där feltolkningar av andra människors intentioner är ett grundläggande symptom (vad gäller utseenderelaterade saker), så det bästa kanske vore att i första hand satsa på ett tillfrisknande från detta?

Som Wolfie skrev:

tanken är ju att vara öppen för lösningar och ifrågasätta sina tankar.

   





 
 

[Lyckofågel]

Det ni kan göra är att tänka på andra BDD-drabbade ni sett och inse att dom upplever samma förvrängda "picasso-bild" som ni själva gör och inse att varenda en tror att just hen är ett undantag som verkligen ser helt omänsklig ut, på riktigt.

Mja, fast alla människor ser ju faktiskt olika ut, inklusive alla dom som har BDD. BDD eller inte, alla ser olika ut.
Och det innebär att det faktiskt finns skillnader i utseende, och att det faktiskt finns personer i världen som anses vara fula/oattraktiva/mindre vackra etc. Det är inte som att just människor med BDD står utanför denna skala. Det är ju inte som att så fort en lider av sitt utseende så är en ABSOLUT INTE FUL.

Att tänka på andra som har BDD, och lixom se att nej, de är inte ett dugg fula, det ger åtminstone inte mig någonting eftersom "utseende-skalan" även gäller oss. Alltså vi alla ser olika ut. Möjligheten att jag är ful finns fortfarande.

Och jag tycker dessutom att det känns fel att titta på andra människor utseenden, konstatera att de är vackra och sen ba "Aa de är vackra och borde alltså inte må dåligt, de har ju BDD så det ingår ju lixom att de inbillar sig, om vi bara insåg att vi inte alls är fula så kan vi må bra"... jag tror inte att lösningen är att inse att en inte alls är ful! Ska en inte kunna vara ful o känna sig helt okej med det?

Att försöka övertyga sig själv om att en inte alls är ful förstärker bara besattheten i att det spelar någon roll om en är ful eller inte. Jag kan inte se hur det skulle vara en lösning. Även om det nu är så att en person ser bra ut, men att denne ser sig själv som ful och i sin tur mår dåligt över detta, tycker jag inte att lösningen är att inse att man inte alls är ful. Då sätter en ju bara vikt på utseendet åter igen. Istället tror jag att lösningen är att sluta sätta vikt på utseendet, alltså jag kan se ut som skit, jag kan vara rätt och slätt oattraktiv och ful men det gör inget.

Så tänker jag. Jag tror att det är vägen ur BDD.

[Lyckofågel]

"Ni måste inse att ni inte är fula, ni inbillar ju er", Nja, det är inte där skon klämmer! Och denna syn tror jag inte leder till någons totala tillfrisknande.

Lixom, jaha jag är inte ful, jag kan alltså känna mig lugn? Ehm, nej alla ser olika ut, men hur en än ser ut ska en kunna känna sig lugn. Vi ska kunna konstatera att vi ser ut som vi ser ut, utan att lägga någon vikt i det.