"Skriva av sig"-tråd

[laktoos]

Nu var jag för positiv. Om jag tidigare haft 100 % BDD är det nu nere på 30-50 %, inte 10-20 % som jag skrev tidigare. Samtidigt som det krävs mycket jobb för att må bättre, behöver inte förändringarna vara stora.

[Insatiable]

Inatt kommer jag sitta uppe och gråta.
Över tomheten som finns i bröstet, över ångesten som täpper till i halsen.

Jag sitter redan uppe och gråter, så du är inte ensam om det i alla fall.
Är ansiktet vad du också upplever som ditt största problem?

[Arkna]

Hatar min hy!!!!!!

Hadde planer jeg hadde sett fram imot i dag. Men när jeg såg meg i spegeln i morse var elefantmannen där. Har skrubbet huden i pannan 2 ganger i dag. Rengjort och tvättet den flere ganger och smurt på x antall forskjellige medel mot finnar. Ser helt förjävligt ut!!! Hjälper ikke med smink heller.

Så här sitter jeg da inne i det fine vädret.

[memento]

Ju mer bilder jag tar på mig ju mer inser jag att jag inte är vacker. Jag är rentav vidrig. Jag typ gillade mitt utseende, älskade det rentav om man subtraherade munnen. Och ja, jag kanske skulle ha en chans om jag hade ett snyggt leende. Vem skulle inte det? Men jag är fan inte speciellt vacker i övrigt heller, och tillåt mig att säga att jag faktiskt trodde det förut. Jag är skensnygg, det är vad jag är. När man pratar med mig inser man att jag ser för jävlig ut, ingen skulle någonsin vilja ha mig. Jag skulle inte vilja ha mig.

[Sofie]

Vad betyder "skensnygg?"
Sen finns det massa personer som är fula
som inte bryr sig om det? Det förstår inte jag.

[Insatiable]

Vad betyder "skensnygg?"
Sen finns det massa personer som är fula
som inte bryr sig om det? Det förstår inte jag.

Jag vet inte riktigt hur du menar, men som BDD:are är det ganska svårt att bortse från sin fulhet (eller inbillade/överdrivna fulhet, då). Är man sjuk i BDD går det inte att tänka: "Äsch, spelar roll att jag är ful! Jag kan leva ett normalt liv och vara glad ändå", eftersom hela ens vardag är präglad av tvång, ritualer och tankar kring det egna utseendet.

Jag tänker inte så mycket på hur andra ser ut, mer än att jag tänker mig att alla i hela världen förutom jag är vackra. Däremot kan jag avundas de som KÄNNER sig fula men ändå inte gör någon stor sak av det. För mig är det nämligen inte bara en känsla, utan en övertygelse om att jag verkligen är ett fult monster, och ett tvång. Jag kan bli arg för att jag inte kan vara så avslappnad som en del andra människor som inte gillar det de ser. Men som sagt: det är en sjukdom.

[memento]

Man kan inte radera? Aja, det var i alla fall bara svammel.

Ang. skensnygg menade jag helt enkelt att jag inte är snygg på riktigt.

[nikey]

megaschysst uppdatering på hemsidan malin å malins mamma !!  

[nackskott]

Jag hatar internet. Jag hatar alla sanningar som träder fram när folk gömmer sig bakom ett nick. All information och verklighet som man hittar en överallt.
Jag blir så jävla äcklad när jag ser modellsnyggsöta tjejer lägga ut bilder på sig själva osminkade, och få en massa kommentarer som " Oj, du var verkligen inte snygg utan smink men med smink så äru helt okay". Att lägga upp foto på sig själv är dödsdömt och garanterat för kommenterar som " fina pattar, fula läppar". Som om man var nåt slags föremål öppet för analys och granskning och bedömning.
Jag vill inte höra. Jag vill inte veta.
Och för några dagar sen kom jag i kontakt med en  ytlig typ som lever i nån slags bubbla att tjejer ska vakna upp på morgonen och se ut som Angelina Jolie. Killen tyckte jag verkade bedårande, men var helt besatt av att se mig på bild. För det går ju inte för sig att prata med någon på internet, om personen i fråga är ful i verkligheten. Man vill absolut inte heller börja tycka om någon över internet, för gud vad hemskt när personen i fråga visar sig ha värsta skavankerna.
Den här killen skrev också " om tjejen i fråga skulle se ut min värsta mardröm och inte vara snygg alls, så skulle jag givetvis vända ryggen till direkt"

Alla killar är förmodligen likadana. Det är bara det att han är modig nog att erkänna sin ytlighet.
Män är vidriga.

Gnäll gnäll gnäll.
Ja, jag ska sluta nu.

[Insatiable]

Jag hatar snygga människor. På mitt jobb har det börjat en ny tjej som ser jättebra ut. Vackert hår, perfekta drag, ler fint, kurvig och smal på samma gång, osv. Ingen stor och oproportionerlig näsa som jag, inget slitet råttfärgat hår, ingen platt rumpa, ingen fet mage, inget kantigt ansikte, inte ens ögonen är glåmiga. Och hyn är bra. Ändå äter hon jättemycket godis. Jag kan inte ens äta en tugga av någonting sött eller fettigt så börjar finnar i massor att dyka upp. Har lust att skära sönder mitt ansikte och slita bort min hud. Är så avundsjuk. Och känner mig som en snorunge som sitter och grinar över det här.

Givetvis har hon pojkvän och hus också. Snart blir hon väl på smällen.
Själv är jag äldre än hon och har inte ens en egen lägenhet.

Idag känner jag mig dessutom fulare än jag gjort på länge. Iofs befogat för jag har mörka ringar under ögonen, ser trött ut och håret är risigt. Har fått flera finnar under natten.

Mia: Jag skulle vilja säga att alla killar inte alls är så, men när man träffar folk som den där snubben vill man bara ge upp hoppet. Känner igen känslan. Vilken fruktansvärt ytlig människa! Folk må tycka att vi med BDD är ytliga, men för de flesta är det bara när det kommer till en själv... jag skulle i alla fall aldrig få för mig att det är relevant hur en kompis ser ut. Klart att utseendet är det första man lägger märke till, speciellt när det gäller att spana på killar, men i slutänden är insidan det viktigaste för mig. Jag skulle inte vända och gå om jag pratat med en kille via internet, och han visade sig inte vara min smak utseendemässigt. Dessutom tror jag att man kan färgas av personligheten. Om personen varit underbar i telefon och på msn, kanske man kommer att tycka att han är skitsnygg bara för det. Tyvärr är jag övertygad om att resten av världen inte håller med mig. Och att jag tycker som jag gör ser jag alltid som ett bevis på hur ful jag är. Typ att jag bara försöker bygga upp ett försvar mot min fulhet. Nåt som känns igen?

[laktoos]

Insatiable: Får du någon hjälp med din BDD, KBT-terapi eller så?

[memento]

Jag känner mig så jävla ensam. Jag tyckte om det, att få vara ifred liksom, men nu när jag kommer i kontakt med folk från förr så får jag magkramp. Främst för att de är så... hetero. Och jag känner mig så jävla utanför. Inte för att jag måste umgås med dem (tack gode får), men ändå. Blabla. Jag känner mig så jävla ensam! BDD och tjej som gillar tjejer... lycka till! Alltså. Mierda.

[my]

hej allihop!
Känner mig också fruktansvärt ensam. Ingen annan kan förstå detta hemska lidande som min hy orsakar mig. Folk i allmänhet uppfattar mig som glad, framåt, positiv och självsäker...hm...lurade..
Innerst inne är jag rädd, osäker och fullständigt förstörd över min hy. Jag ägnar timmar åt spegling och granskning i dagsljus när jag är helt osminkad. Blir helt hysterisk över hur huden i ansiktet beter sig. Hur understår den sig att rodna, få finnar och ändra färg fläckvis hela tiden??? Vill slita av den. Klarar ibland inte att äta, prata och skratta med andra då jag äcklas över hur huden rodnar så fort jag bara rör lite på munnen. Förstår inte hur huden kunnat bli så vidrig...blå/vit runt ögonen, stora porer, rodnad, ytliga kärl överallt....hatar mig själv, hatar detta fängelse. Vill ibland bara dö... Någon som har liknande problem vad gäller huden?? Någon som kan förstå?
kramar från My

[laktoos]

My: Jag tror de flesta som besöker och skriver på detta forumet kan känna igen sig i vad du skriver. Jag känner själv igen mig på pricken i din beskrivning även om jag mestadels minns känslorna och tankarna. Jag har lidit av BDD sen 15-årsåldern men är nu vid 20 års ålder på väg att bli frisk. Jag kämpar på så gott jag kan med KBT-terapi och antidepp och det går sakta men säkert framåt.

Får du nån hjälp med din BDD?

[Arkna]

My: Jeg har det presis likedan!!! Helt forferdelig! Mange oppfatter meg også som glad og söt. Kan ikke fatte det.

Dagene som min hud er virkelig ille klarer jeg ikke av å gå ut av dören. Har innsunkne öyne, helt blå rundt, med finnar som aldri slutter å poppe fram, og porer så store som krater! Helt for jävligt!

Har kjöpt hudprodukter for tusentals med kroner.

Men vi kan ikke gi upp! Du är ikke alene om dette og jeg forstår så hemskt du lider. Det gjör jeg også.

Men noen ganger klarer jeg av å väre ute blandt mennesker uten å tenke på hur jeg ser ut. Det är härligt! Har du sånne dager, så hold fast på de!