"Skriva av sig"-tråd

[memento]

till annat. jag mår litet bättre nu. den här facebookskiten har gjort att jag kommit i kontakt med gamla vänner, och av någon anledning har jag nått min integritets kulmen eller nåt, jag bryr mig inte särskilt mycket om folks respons längre (och det gör det lättare att ha kontakt med dem). det är även så när jag är ute numera, eller ja, det händer väl inte mer än en gång i månaden, men förut när jag gick ut så kände jag såna otroliga äckelkänslor eller vad man ska säga, ni vet säkerligen vad jag menar, ja jag ville bara försvinna därfrån och slippa få blickar på mig. nu spelar det ingen roll, så länge jag inte måste öppna munnen och visa hur mycket fulARE jag är, så är det okej, jag känner dem inte, JAG bryr mig inte om DEM, varför ska jag då bry mig om hur de ser på mig? sista gången jag var ute tyckte jag rentav det var jätteskönt, gick bara och tyckte det var fint.

de senaste dagarna har jag dock börjat använda någon apoteketacnekräm som min hud inte reagerat särskilt väl på alls. jag har nu FULLT med röda prickar över hela ansiktet och den där gelen har som lagt en sorts plastig lager på hyn så att... jag vet inte det är inte bra i alla fall. så brottas jag med bilden av min kropp också, allt hemmasittande har ju bidragit till saker. jag började träna lite för ett tag sedan, typ hoppade hopprep och sprang i trappor osv. men ju mer jag tränar ju mer äter jag och jag har ingen självdisciplin. jag tänker hela tiden på att "ät bara extremt nyttigt" men när jag väl är i köket så glömmer jag ju det... ja, jag känner mig så... efterbliven. jag ska till tandläkaren om en månad, åka in till stockholm...skitkul. jag måste ju det, jag vill ju det, men DÅ kommer jag må riktigt dåligt om jag inte känner att jag ser okej ut.

jag tror att det kan vara grejen, att jag inte bor i stan längre, det är därför det känns lättare här, tror jag. kanske.

[Arkna]

Da har jeg kommet hjem fra England. Värt i vindtunnel med laget mitt i fallskjärmhopping og nästen ikke brydd meg om hur jeg ser ut. Vet ikke hva jeg ska gjöre med näsen min nu... Har ikke penger til operasjon OG träning med laget. Jeg skulle vel satset på hoppingen, men jeg haaater jo näsen min!

Jeg får ikke hjälp for min BDD just nu. Men jeg har sökt behandling for min bulimia. Bare at dem ikke vil ta meg inn om jeg opererer meg igjen...

Memento: Så bra at du ikke bryr deg like mycket om andres respons på längre. Det är godt när en kan se at man själv har framgang. Jeg forsöker medvetent å si til meg själv: jeg driter i hva andre tänker! Måste noen ganger gjenta det igjen og igjen när jeg är ute.
Den krämen du har kjöpt på apoteket höres ut som en kräm jeg har derfra. Fikk samme resultat som deg. Mitt problem är at jeg överdriver bruken. Har alt for mycket kräm på.

Jeg har alltid en eller flere finnar i ansiktet! Arg! Men just i dag har jeg bare to som är klare til å forsvinne, vänter bare på näste nu... Ja det är merkelig hur ansiktet forandrer seg fra da til dag, time til time.

Nu skal jeg ut blandt menneskene.

[Elsa]

Varför får man alltid allas reaktioner till att allt beror på att man är ful? Det är så djupt rotat att allt blir så uppenbart, men varför håller ALDRIG nån med om det uppenbara? Vad är det FÖR FEL PÅ MIN HJÄRNA?

[Insatiable]

JAG HATAR MITT LIV!!!! jag vill dö dö dö dö dö dödendödendö, orkar inte ens förklara nåt varför jag mår som jag gör, men allt är kaos och jag får återigen bevisat för mig att jag inte duger. orkar inte meeeeeeeeeeeeeeer snälla ta mig härifrån gör slut på detta ta mig härifrånfrånfrån HATAR VÄRLDEN.
jag vill ta mitt liv. det enda som hindrar mig från att göra det är att det skulle vara skamligt att vara ett fult lik. vill inte att folk ska peka på mig och skratta och säga att de fattar varför.

vill inte jobba imorgon. vill dra mig tillbaka från allt och alla.
har skurit mig. vill skära sönder hela min kropp.

[alice]

JAG HATAR MITT LIV!!!! jag vill dö dö dö dö dö dödendödendö, orkar inte ens förklara nåt varför jag mår som jag gör, men allt är kaos och jag får återigen bevisat för mig att jag inte duger. orkar inte meeeeeeeeeeeeeeer snälla ta mig härifrån gör slut på detta ta mig härifrånfrånfrån HATAR VÄRLDEN.
jag vill ta mitt liv. det enda som hindrar mig från att göra det är att det skulle vara skamligt att vara ett fult lik. vill inte att folk ska peka på mig och skratta och säga att de fattar varför.

vill inte jobba imorgon. vill dra mig tillbaka från allt och alla.
har skurit mig. vill skära sönder hela min kropp.

hej...vad är det som återigen bevisar att du inte duger....jag skulle gärna vilja veta eftersom jag själv tampas med diagnosen "dysmorfofobi"....alice

[alice]

Da har jeg kommet hjem fra England. Värt i vindtunnel med laget mitt i fallskjärmhopping og nästen ikke brydd meg om hur jeg ser ut. Vet ikke hva jeg ska gjöre med näsen min nu... Har ikke penger til operasjon OG träning med laget. Jeg skulle vel satset på hoppingen, men jeg haaater jo näsen min!

Jeg får ikke hjälp for min BDD just nu. Men jeg har sökt behandling for min bulimia. Bare at dem ikke vil ta meg inn om jeg opererer meg igjen...

Memento: Så bra at du ikke bryr deg like mycket om andres respons på längre. Det är godt när en kan se at man själv har framgang. Jeg forsöker medvetent å si til meg själv: jeg driter i hva andre tänker! Måste noen ganger gjenta det igjen og igjen när jeg är ute.
Den krämen du har kjöpt på apoteket höres ut som en kräm jeg har derfra. Fikk samme resultat som deg. Mitt problem är at jeg överdriver bruken. Har alt for mycket kräm på.

Jeg har alltid en eller flere finnar i ansiktet! Arg! Men just i dag har jeg bare to som är klare til å forsvinne, vänter bare på näste nu... Ja det är merkelig hur ansiktet forandrer seg fra da til dag, time til time.

Nu skal jeg ut blandt menneskene.
hoppas verkligen att du har haft det bra i england....jag vill bara framföra att jag läst en annons i gp (göteborgs-tidningen) att elever som utbildar sig inom kbt- kognitivt beteende terapi på gbg:s universitet kan ta emot människor som "lider" av bdd ...allt ifrån näsa, hud, hår, ögon mmmm .....jag har varit där o kommer att få "terapi" ett antal ggr a 100sek /gång.....(1 hr=100 sek) ....hhmmm......flera år har gått o har inte träffat på ngn som kan hantera bdd.....så nu håller jag tummarna... DU ! .... finns det ngt universitet i närheten till dig som också har elever som utbildar sig till/inom kbt.....?

[Aurora]

INSATIABLE: Vad ledsen jag blir över att höra att du har det så svårt. Får du något stöd av någon? Har du någon professionell hjälp eller behandling? Hoppas att du vet att du har vårt stöd på detta forum, mitt i all ångest och kaos.

Stor kram på dig från Aurora

[Arkna]

Må bare få skrive av meg i dag også. Siden jeg kom hjem fra skolen i dag har jeg sittet framfor speglet eller tatt bilder og film av meg selv for å se hur ful jeg egentlig är. är jeg helt galen!?!? är så jävlig sliten av å studere meg selv! är min näse så stor som jeg ser den? Tar min näse all fokus när nån ser på meg? är huden min så jävlig ful og porete som jeg ser den? Ja, den är det, jeg ser det jo! Tar jeg et bilde som ikke ser jävlig nok ut, tar nye bilder for å finne dem vinklingene som ser sämst ut.

Har alltid tyckt at jeg er ful! Men har hatt mange partnere og mange som har sagt at jeg er söt. Nån sier det fortsatt. Är jeg da som grym som spegelen sier?!?! Jo, jeg må da väre det! Jeg er sjuk, sjuk, sjuk! Og helt utslitt..

Over- spist har jeg gjort i kveld også. Kaster opp maten, men känner meg helt dårlig endå.

Hjälp... Vil bare leve et normalt liv. Komme ut av mitt eget hode. Slipp meg ut!

[memento]

Jag tror jag håller på att bli deprimerad. Jag sover till ett om dagarna, orkar inte göra någonting. Jag läser knappt 10 sidor per dag! Jag har funderat på att ta antidep, är det någon som tar det och kan beskriva effekt? När det gäller mitt skrivande är jag ganska paranoid, jag vill inte att det ska påverkas... jag vill bara inte sluta vara tankenitisk så att säga, eller inte känna lika mycket, bli liksom tömd på känslor vare sig de är lyckliga eller smärtsamma, men kanske är det så att den ända skillnaden blir att jag får lättare att koncentrera mig? Jag är inte vidare påläst vad gäller lyckopiller, men jag är rädd för att de ska påverka mig - för mig - negativt. Samtidigt är jag förstås rädd att jag ska gå i någon djupare depression, jag tror jag var deprimerad för ett år sedan, och dit vill jag inte komma igen. Skillnaden är att då hade jag inga direkta framtidsplaner och nu har jag hittat något jag tycker jag är bra på, något jag vill leva för, om än det är det ända. Är också rädd för att vara kvar här, liksom mellan depression och inte depression, jag får ingenting gjort, åtminstone går allting fruktansvärt sävligt.

[memento]

Finns det förresten NÅGON annan som är FULLKOMLIGT isolerad? Det verkar ju som att alla här går i skola eller jobbar och... allting. Det får mig att känna mig verkligt fåfäng alltså.

[Aurora]

Hej Memento!

Det låter väldigt tungt med den tilltagande tröttheten och depressionen..

Vet inte heller hur antidepressiva påverkar en, har aldrig vågat pröva. Men det låter som att det kanske ändå vore bra för dig att träffa en läkare (som inte har lika bråttom som de flesta av dem alltid tycks ha) för att diskutera eventuell medicinering eller annan form av behandling, så får du ta ställning när du har mer info. Det måste ju vara bättre att komma igång med en behandling nu än om depressionen blir lika djup som du beskriver att du varit med om tidigare? Ju förr desto bättre, eller?

När det gäller eventuella problem med upptagenhet av huden (som vi diskuterat tidigare) kanske du kan kolla upp "stoppicking.com" som har en interaktiv "behandling" för detta.
(Jag har precis signat upp själv, så jag vet inte än hur bra behandlingen är.. Hittills handlar det bara om att registrera beteendet. Men jag har bestämt mig för att jag ska tro på dess möjlighet att vara en hjälp för mig att bli frisk.)

Hoppas att du hittar något sätt att få hjälp nu när du mår allt sämre!

Kram, Aurora.

[Arkna]

Jeg har også värt fullstendig isolert. Jeg satt nesten bare hjemme å knarket med persiennene nede. En fryktelig dårlig kombinasjon, droger og BDD... Så tok jeg for andre gang imot hjälp og var nesten 8 mnd på et behandlingshjem for narkomane kvinner. Etter det, kom jeg i gang med skole. Men det är heldigvis bare to ganger i uken.

Ser jeg ikke andre mennesker på flere dager, får jeg det dårlig. Isolasjon är absolut ikke bra for mitt hode. Noen ganger är det å ta ut sopor det mäste jeg klarer på en dag. Da måste jeg bare gi meg positivt for det jeg faktisk har klaret av. Ja, det är skremmende å känne at man kanskje går mot en depresjon. Men det betyr ikke at du måste havne i depresjon denne gangen. Har du en grei du kan gjøre i dag som du vet är bra for deg? Selv om du ikke har lyst, så forsök å gjöre det og ge deg selv kreditt om du klarer av det.

Jeg har forsøkt mange antidepressiva. Men jeg har aldrig vært god på å ta dem som anbefalt. Men jeg personlig har ingen önske om det. Jeg önsker ikke bli "flat" i mine känsler egentlig. Jeg vet at lösningen for meg är å läre meg å akseptere dem. Men det är absolutt ikke lett når dem fleste känslene jeg har är dem jeg har kjempet mot hele mitt liv.

Är så godt å läse at du har hittet nåt som du är bra på og mestrer! Det fortjener du!

Jeg går på anonyme alkoholikere og anonyme narkomane möter. Noe som har hjälpt meg så mye! Läste på internet at det finnes sånne möter for BDDere også, i usa. Skulle virkelig önske at det fantes her også. Jeg känner meg så ensom med mine problemer og skulle önske jeg hadde noen å snakke med i min hverdag som forsto.

Sender deg gode tanker Memento.

[Malin]

Jag är inte helt isolerad längre, men jag var. Det senaste året har jag oftast lämnat lägenheten två, ibland även tre gånger i veckan, mest kvällstid. Det beror inte på att jag mår bättre, det beror på att jag gör mitt yttersta för att kämpa mot depressionen som blir värre. Jag vet inget annat sätt att motverka depressionen än att tvinga mig att öka tempot, göra saker, träffa folk. Det funkar inte så bra längre, det är därför jag desperat anstränger mig mer och mer för att få någon effekt. Jag är så trött, men att vila innebär att ge upp. På botten är man inte mottaglig för behandling. Jag är rädd att det redan är för sent, det har gått så många år. Orsaken till depressionen har funnits där hela tiden, obehandlad och har bara blivit värre. Man håller sig vid liv genom tillfälliga ljusglimtar, de tar inte bort orsaken men gör att man orkar fler dagar, man måste alltid orka längre. Jag är så utmattad. Jag känner mig så ensam, det känns inte som att någon annan kan förstå hur tungt det är att leva så här. Folk omkring mig ser den alltsomoftast glada ytan, det som gör ont vänder jag inåt. Även om jag berättar när det känns tungt verkar det uppfattas som ett mindre problem än det är. Någon som inte har erfarenheten själv har nog svårt att föreställa sig. Jag behöver någon som förstår att det inte blir bättre efter regelbundna matvanor och en god natts sömn, inte när man blivit nedbruten av det här under så många år.

Även här känner jag mig lite ensam. Missförstå mig inte, jag är glad att många av er klarar tillvaron såpass bra trots allt. Jag önskar er verkligen inget annat. Men om det finns någon här som har en situation mer lik min, med väldigt lång tvångsritual och många år bakom sig skulle jag gärna vilja prata. Jag behöver någon som förstår mig nu :/

/Malin

[Arkna]

Si meg, är denne sykdommen progressiv? At den bare blir värre?

Jeg opplever det. Etter behandling hadde jeg det bra med meg selv. Jeg fikk arbeide mye med mitt selvbilde og fortalte for förste gang nån hur jeg ser på meg selv. Jeg satt i en grupp med 8 andre jenter og fortalte om alle mine fule kroppsdeler. Jeg lärte metoder for hur jeg kan leve livet mitt på et bra sätt.

Men BDDn har tatt mer og mer tak i meg igjen etter at jeg kom hjem. Jeg är ikke fyllt 27 än, men sier at jeg är det fordi jeg tänker at jeg ser altfor gammel ut for 26... Jeg ser at jeg äldres for varje dag. Jeg är livredd for å bli gammel! Av det blir jeg bare fulere og fulere. Andre blir ikke det, men jeg ser bare värre ut.

Malin: Jeg känner desverre ikke så godt til din historie. Men jeg har fått en bild på at du är en varm og flott kvinne med mye kjärlighet til andre. Jeg känner igjen din ensomhet og jeg har levd mange år med ulike tvangsritualer selv. Tror BDD är en ensom sykdom.
Sender deg gode tanker og kram.

[memento]

regret.