"Skriva av sig"-tråd

[Lina]

När jag får syn på mitt ansikte i affärer när jag shoppar med mina kompisar får jag syn på ett monster och jag fattar inte hur dom kan gå med mig utan att skämmas. Hatar allt just nu, jag är ensam med det här. Ensam med mitt lidande och jag vet att jag är ful på riktigt och inte bara fått för mig det, varför skulle jag hitta på det? För att få uppmärksamhet som alla verkar tro? Finns väl andra bättre sätt att få uppmärksamhet på?
Jävla idioter, jag vill dö just nu.

[memento]

min hals exploderar fan. inte ringaste respons nånstans det är som att jag inte finns, visst, så är det ju typ; så ofantligt orättvist. jag börjar bli helt galen på min ensamhet. ÅH! jävla mänskor.

[Insatiable]

Jag är så himla rädd för döden. Jag har alltid haft dödsångest, men de senaste åren när jag mått dåligt har det blivit värre. Förutom de vanliga ångesttankarna och den vanliga oron kring döden och att livet ska ta slut, har jag mer och mer börjat känna att jag slösar bort livet. Eftersom jag är så rädd för slutet på allting och eftersom jag är så övertygad om att man bara lever en gång och det inte finns några paradis eller reinkarnationer, vill jag göra det mesta av min tid. När jag mår som jag gör är det dock svårt att få ut så mycket som möjligt av livet. Det stressar mig. Det skrämmer mig att jag kanske kommer att ligga för döden och tänka tillbaka på hur mycket jag missat i livet och hur jävligt mycket för sent det är nu. Jag vill inte att det blir så.  Och jag känner mig så korkad som är så rädd för nåt som ändå är så naturligt, alla sade att det skulle gå över med åren, när man blev äldre. Men det har det inte gjort. Antingen är jag en extremt störd person eller också ljuger folk och är egentligen skiträdda de med.

Kan heller inte låta bli att titta mig i speglarna på jobbet. Vi har speglar lite varstans och det är så hemskt, samtidigt som jag inte kan undvika det. Det är som om jag måste få bevisat för mig att jag verkligen är ful. Det handlar inte längre om att försäkra mig om att jag inte ser anskrämlig ut, utan det handlar om att befästa hur det verkligen är. Dvs. för jävligt. Ofta sker det omedvetet, dvs. utan att jag tänker på att spegla mig, men ibland tänker jag: "Haha! Kolla dig i spegeln nu så ska du få se hur mycket kunderna och dina arbetskamrater äcklas av dig, ditt monster."

My: Jeg har det presis likedan!!! Helt forferdelig! Mange oppfatter meg også som glad og söt. Kan ikke fatte det.

Dagene som min hud er virkelig ille klarer jeg ikke av å gå ut av dören. Har innsunkne öyne, helt blå rundt, med finnar som aldri slutter å poppe fram, og porer så store som krater! Helt for jävligt!

Har kjöpt hudprodukter for tusentals med kroner.

Men vi kan ikke gi upp! Du är ikke alene om dette og jeg forstår så hemskt du lider. Det gjör jeg også.

Men noen ganger klarer jeg av å väre ute blandt mennesker uten å tenke på hur jeg ser ut. Det är härligt! Har du sånne dager, så hold fast på de!

Gud, du beskrev mig. Den enda skillnaden är väl att jag delvis kan förstå att de uppfattar mig som glad. Utåt håller jag alltid masken! Jag skulle inte vilja att omgivningen visste hur jag mår. Är en bra skådespelerska. Fast jag har inte fått höra att jag är söt. Så där är också en skillnad mellan oss. De gånger jag hört det har jag dock inte kunnat tro på det. I övrigt stämmer allt du beskrev in på mig...

Men tror du inte att det finns fler personer än du som är helt blå runt ögonen & alldeles insjunkna? Om du tänker efter vet du säkert någon människa som är vacker/söt, trots att hon eller han är blå runt ögonen. Och som inte är en sämre människa för det. Försök att tänka på de människorna om det hjälper. Det är nog många som ser lite trötta och glåmiga ut utan smink, men de flesta är rätt bra på att dölja det. Antagligen syns inte dina ringar etc. heller när du precis som de är sminkad. Bara det att man KÄNNER det som att det är tydligast i hela världen! 

Idag handlade jag skönhetsprodukter för flera hundra, det känns inte så roligt.  Det skulle vara okej om jag blev nöjd, men eftersom jag inte blir det är det bortkastade pengar. Ändå kan jag inte sluta. Känner igen dig?

Styrkekramar till alla här inne!

//Insatiable

[nackskott]

Jag hatar snygga människor. På mitt jobb har det börjat en ny tjej som ser jättebra ut. Vackert hår, perfekta drag, ler fint, kurvig och smal på samma gång, osv. Ingen stor och oproportionerlig näsa som jag, inget slitet råttfärgat hår, ingen platt rumpa, ingen fet mage, inget kantigt ansikte, inte ens ögonen är glåmiga. Och hyn är bra. Ändå äter hon jättemycket godis. Jag kan inte ens äta en tugga av någonting sött eller fettigt så börjar finnar i massor att dyka upp. Har lust att skära sönder mitt ansikte och slita bort min hud. Är så avundsjuk. Och känner mig som en snorunge som sitter och grinar över det här.

Givetvis har hon pojkvän och hus också. Snart blir hon väl på smällen.
Själv är jag äldre än hon och har inte ens en egen lägenhet.

Idag känner jag mig dessutom fulare än jag gjort på länge. Iofs befogat för jag har mörka ringar under ögonen, ser trött ut och håret är risigt. Har fått flera finnar under natten.

Mia: Jag skulle vilja säga att alla killar inte alls är så, men när man träffar folk som den där snubben vill man bara ge upp hoppet. Känner igen känslan. Vilken fruktansvärt ytlig människa! Folk må tycka att vi med BDD är ytliga, men för de flesta är det bara när det kommer till en själv... jag skulle i alla fall aldrig få för mig att det är relevant hur en kompis ser ut. Klart att utseendet är det första man lägger märke till, speciellt när det gäller att spana på killar, men i slutänden är insidan det viktigaste för mig. Jag skulle inte vända och gå om jag pratat med en kille via internet, och han visade sig inte vara min smak utseendemässigt. Dessutom tror jag att man kan färgas av personligheten. Om personen varit underbar i telefon och på msn, kanske man kommer att tycka att han är skitsnygg bara för det. Tyvärr är jag övertygad om att resten av världen inte håller med mig. Och att jag tycker som jag gör ser jag alltid som ett bevis på hur ful jag är. Typ att jag bara försöker bygga upp ett försvar mot min fulhet. Nåt som känns igen?

Insatiable: Det känns också som om jag bygger upp ett försvar mot min fulhet. Att jag lever efter något slags " skönhet är vad som finns på insidan" bara för att jag är ful. Enligt snygga människor är det ju bara ett motto som fula människor använder för att kompsentera sitt oattraktiva yttre.
Och jag kan inte låta bli att undra, vem jag skulle varit om jag var snygg?
Hade man då varit en helt annan person? Varit precis lika ytlig och dömande som alla andra?

[my]

Tack för era svar. Det känns trots allt skönt att fler är i samma sits och förstår helvtet man går igenom. Fick ångestattack på jobbet igår...helt fruktansvärt. Vet inte om ngn märkte ngt men jag blev helt apatiskt. Hörde inte vad patienterna sa, kände mig oduglig. Kunde bara tänka på min röd/blå ansiktsfärg hela tiden. Hade tagit en betablockerare för att lugna hjärtfrekvensen ngt men kände ändå rodnad och panik. Börjar få svårt att klara mitt jobb.
Ska snart börja i KBT igen men vet inte om jag orkar hålla ut. Känns så meningslöst allting. Speciellt påfrestande är det på jobbet med neonlampor och speglar överallt. Är på jobbet nu och har en "vilopuls" på 80 samtidigt som det blossar om kinderna. Vill bara dö...
När jag är ledig sover jag mest. Detta har hållit i sig nu i ca 2 veckor, dessförinnan hade jag klarat mig ganska bra i ett par månader. Helt plötsligt slog det till med full kraft igen...ger upp snart...vill inte mer...står på tabletter sedan lång tid tillbaka för detta, Cymbalta, men vet inte om de hjälper längre...kramar från My

[Arkna]

Takk for at jeg kan skrive av meg här.
Känner meg som en inntrengere som kommer fra et annet land og ni kanskje ikke forstår hva jeg skriver. Men ni är de eneste som jeg vet om og som forstår hur det är å ha BDD.

Jeg går rundt å sammenlikner meg med alle mennesker där ute. Synes nesten alle har noe vakkert i seg, spesiellt mitt egen kön, kvinner. Ser jeg noen jeg ikke tycker ser bra ut, är det fordi jeg tycker de är lik meg på noe vis.

Bor i en by som är kjent for å ha mange snygge, rike mennesker. Å gå på et shoppingsenter här får meg til å må fryktelig ille. Särskilt vår/sommertid när alle de snygge menneskene går rundt å ser så friske og fine ut. Da får jeg angst.

De som ikke känner til BDD, måste jo tenke at jeg er utrolig överflatisk som menneske!

Har så lyst å operere näsen.
Men jeg tenker også på at hon som jeg är moster til har lik form på näsen som meg. Det finns flere som har påpekt det när vi är tilsammans. Bare at hon har litt mindre og är mye mye vakkrere en meg.
är så redd for at hon ska bli lessen eller tenke at nåt är fel med hennes näse.

Det var mine tanker just nu.

[Arkna]

Sitter å legger på smink på morgenen i dag. Tänker at jeg håper ikke jeg får BDD attack för jeg skal ut å rese til England i morgen.
Så börjer jeg å se de store porene i pannen min...starter å plukke.. ser jeg ut som elefantmannen!!!!!!!!!!!!!!
Helt röd, byllig og med jätteporer!

Har masser jeg må ut å gjöre i dag, men jeg kan ikke vise meg for menneskene där ute!!

[laktoos]

Arkna: Har du sökt hjälp för dina problem med BDD?

Jag och alla andra här på forumet förstår allt du skriver, ingen fara. På det här forumet är alla välkomna, vilket språk de än skriver på.

[Elsa]

Varför förändras utseendet olika dagar, varför ser ingen annan nån skillnad?

[Malins mamma]

Hej Elsa!

Bra fråga. Som alla BDD-drabbade har märkt så verkar ens eget utseende förändras från en stund till en annan. Man ser det själv men ingen annan kan se nån skillnad. Att ingen annan ser skillnaden beror på att det oftast egentligen inte sker nån förändring. Det kan vara lite olika hos olika personer, somliga kan tex se att näsan växer, att mellanrummet mellan tänderna blir större, att håret blir tunnare, att ansiktet blir bredare. Såna förändringar sker inte i verkligheten (inom några minuter, timmar, dagar) utan det är hjärnan som tolkar det som ögonen ser till nåt annat än vad det är, det blir en "synvilla".

Eller, det kan ske en liten förändring tex så att man ena dagen är utan finnar och nästa dag har man några finnar. Den som lider av BDD fokuserar då på finnarna vilket gör att de tycks framträda mer och mer och den tycker därför att han/hon ser hemsk ut, men andra ser hela tiden helheten och helheten förändras inte av några finnar, (eller av att man tex rodnar, eller hur man har sminkat sig eller dyl).

Jag tycker det är jättebra att du undrar över detta för det är viktigt för er som lider av BDD att vara medvetna om hur sjukdomen är, att man faktiskt ser en förvrängd bild av sitt eget utseende när man har den här sjukdomen. Om det är "inbillat" eller inte kan man inte veta själv.

Varför utseendet verkar förändras olika dagar har att göra med flera saker. Dels hur viktigt man tycker, just då, det är att man ser "bra ut", dels hur man fokuserar och vad man fokuserar på.
En bra regel är att aldrig gå närmare speleln än på armlängds avstånd och att försöka se helheten, inte de små detaljerna.

Mvh Malins mamma 

[Aurora1]

Hej allihop!

Oj, vad jag känner igen mig i era tankar..

Känner mig så besviken på mig själv som gång, på gång, på gång lägger min tid och kraft på skinpicking. Det sker på bekostnad av så mycket annat. Känns så himla jobbigt och jag är så gränslöst besviken på mig själv.. Finns så mycket skam över detta! 

Jag skrev en ny tråd under ämnet "Skinpicking, Uppbackning" med en förhoppning att någon vill hoppa på tåget så att vi tillsammans kan stötta varanda dag för dag i att avstå från skinpicking.. Läs gärna om ni vill.. Kanske kan jag skriva dag för dag om mitt arbete mot att bli fri från skinpicking under denna tråd istället, om det känns ok för er andra?

(Av någon anledning står det ibland att mitt användarnamn redan är registrerat (fast det är av mig..) så ibland kommer jag skriva under namnet Aurora och ibland under Aurora1, men det är jag båda två..)     

Kramar på er från mig!

[Elsa]

Är det ett sammanträffande att personer som lider av bdd är intelligenta? Och eftertänkta personer som kanske har asperger eller annan diagnos?

[Insatiable]

En av de jobbigaste ångestdagarna på länge... Trött, hjärtklappning, nervös, nära att få panikattacker hela tiden. Andningsproblem. Självförakt. Bristande motivation. Handlar dock inte så mycket om BDD:n i dag, utan jag kan se att det är resultatet av andra problem jag har. Men till viss del är BDD:n med i bilden. Inatt har jag stått framför spegeln i timmar och plockat, smort, pysslat och donat. Hyn är så himla jobbig just nu, med finnar & prickar överallt. Jag är så blek också. Eftersom jag är rädd för hudskador & cancer solar jag aldrig solarium, så jag måste använda solpuder. Mitt solpuder gör dock hyn torr & konstig. Tror att prickarna kommer från det också.

Näsan vill jag helst av allt bara krossa med en hammare. Min rädsla för blod i stora mängder & sjukhus är det enda som avhåller mig från att gå hela vägen till vansinne.

Arkna: Jag förstår perfekt vad du skriver. Jag har inga problem med att förstå danska & norska i text [dock är norska enklare], det är när det kommer till tal som det kan bli svårare för mig. Läser dina texter utan att behöva tänka efter! Och du är lika välkommen här som alla andra. Det spelar ingen roll vilket språk du skriver på eller vilket land du kommer ifrån. Forumet är öppet för alla. Du behöver inte känna det som att du tränger dig på.

Känner precis som du när det gäller detta med att jämföra sig med andra. Det verkar som om alla har åtminstone någonting vackert i sitt utseende, medan jag är ofantligt ful. Värst är det när jag tittar på kvinnor. Eftersom jag själv är kvinna jämför jag mig mycket med andra kvinnor. Jag tror dessutom att jag är bisexuell, så det känns som om det blir ännu svårare då. Som om en annan tjej skulle vilja ha mig?! Det är nog svårt med män, men en kvinna vet ju hur en riktig kvinna ska se ut, tänker jag.

Jag ser aldrig någon jag tycker är ful, men ibland människor som inte direkt är snygga. Eller som har drag jag inte tycker om. Alla gånger beror det då på att de till viss del (observera: viss del! jag tycker naturligtvis inte att någon kan vara lika ful som jag, som de flesta andra bdd:are verkar tänka) påminner om mig i utseendet.

Oavsett du opererar näsan eller inte tycker jag att du inte ska känna något ansvar inför din systerdotter. Jag förstår hur du tänker, jag tänker likadant angående min mor som jag ärvt näsan av (även fast jag inte gillar min mor!), men de kanske är jättenöjda med sitt utseende. Och då behöver vi inte oroa oss. Är det bara storleken eller både storleken & formen du vill ändra?

Jag tror hur som helst att det är bäst att vänta med en näsoperation till efter att man blivit frisk. Om man opererar sig när man är frisk kanske man blir nöjd, men opererar man sig medan man är sjuk kanske man blir missnöjd med nåt som egentligen är lyckat. Frågan är ju bara om man orkar vänta så länge? Det är en komplicerad situation.

Vet inte om du skrivit det någon annanstans, har glömt, men får du någon hjälp med din sjukdom?

Elsa:

Det verkar som om många psykiskt sjuka/störda människor är intelligenta. Vet inte om det har med hjärnan att göra, eller mer är en effekt av att man när man mår dåligt försöker hitta andra saker att utveckla & fokusera på. Många verkar vara konstnärligt begåvade. Jag är det inte, men kan tänka mig att man när man mår dåligt försöker hitta ro i musik eller konst. Flera jag känner som mår dåligt, ritar fantastiskt. Sen tror jag att tex. allmänbildning och sådant kan vara ett resultat av den perfektionism som vissa sjukdomar för med sig. Jag har tre störningar varav alla handlar om ångest och två av dem om tvång/perfektionism/osv., så det har alltid varit viktigt för mig att göra mitt bästa och lite till.

Sen får man väl kanske en annan syn på livet med de erfarenheter man vinner av sjukdomar.
Så nåt positivt för de väl åtminstone med sig!

[alice_n]

åh, jag känner igen mig så mycket i det här!! jag vet inte riktigt hur den här sjukdomen fungerar men antar att jag har haft den i någon form, men blivit lite bättre. när jag gick i högstadiet/gymnasiet så var jag hemma runt 2 gånger i veckan på grund av mitt utseende. satt inlåst på mitt rum och speglade mig i timmar. jag har haft/har en massa komplex, men främst så är det mitt ansikte och hur "platt" det är. alltså bristen av kindben och att jag har smala läppar. en dålig titt i spegeln och hela dagen är förstörd, vilket jag fortfarande känner. att sitta hos en frisör är ruskigt jobbigt, jag gör allt för att unvika spegeln då. när jag var yngre så planerade jag varje dag vilka operationer jag skulle utföra så småningom, att livet började efter det. jag älskade att fantisera över hur mitt liv skulle se ut om jag bytte utseende med någon som såg normal ut, ofta min syster som jag var avundsjuk på. varför fick hon vara söt och inte jag?
all denna skam och smärta. detta ledde vidare till att jag utvecklade social fobi och kände att alla hatade mig och tyckte att jag var ful.

Känner precis som du när det gäller detta med att jämföra sig med andra. Det verkar som om alla har åtminstone någonting vackert i sitt utseende, medan jag är ofantligt ful. Värst är det när jag tittar på kvinnor. Eftersom jag själv är kvinna jämför jag mig mycket med andra kvinnor. Jag tror dessutom att jag är bisexuell, så det känns som om det blir ännu svårare då. Som om en annan tjej skulle vilja ha mig?! Det är nog svårt med män, men en kvinna vet ju hur en riktig kvinna ska se ut, tänker jag.
[

Insatiable: jag förstår vad du menar, jag är själv bisexuell. jag känner mig liksom inte tillräckligt feminin för att vara med en tjej.. med killar så blir ju kontrasten stor och man kan inte jämföra sig. äh, du beskrev det bättre

[memento]

det finns en people with body dysmorphic disorder grupp på facebook, och jag gick med och tänkte typ att det var ju skitbra, mitt sätt att komma ut med det va. men sen gick jag ur igen för jag ville inte ha några reaktioner på det liksom. egentligen skriver jag här för att uppmana folk att gå med, det fanns inga svenskar:( jag vill ju faktiskt gå med så tex. vänner förstår vad det är med mig, utan att vi behöver prata om det. det är ju bra? skämmas över det orkar jag inte, jag har det ju likväl? men, jag vill att det ska finnas fler svenskar!, av någon anledning.

för övrigt vore det ju kul om inte annat att ha BDDkontakter?:$