Okej, det var kanske lite aggressivt, men jag vill gärna dra uppmärksamhet till ämnet.
Är så himla uppgiven just nu. Var i stan igår för att utföra några ärenden, vågade mig t ex äntligen till arbetsförmedligen och skrev in mig, vilket är ett steg i rätt riktning. Hade otvättat hår i en tofs och inte mkt smink, var ganska nerklädd för att slippa att dra blickar till mig osv. Ville verkligen undvika ställen som kläd- och sminkaffärer, caféer och liknande där folk är trendiga och fräscha och uteseendefixerade.
Men när jag var på apoteket träffade jag en gammal kompis som jag inte sett på länge. Hon övertalade mig att gå och ta en fika, tyvärr på stans flashigaste café. Det var inte så mkt folk där till en början och min kompis var trevlig mot mig så det kändes okej, kände mig modig för att jag hade vågat göra ngt spontant.
Men så kom två tjejer trippande på gatan, och de visade sig känna min kompis och skulle därför sitta vid vårt bord.
Alla de här tjejerna, som alltid är fräscha och trendriktigt klädda och ungefär hälften så breda som jag, jobbar i krog/restaurangbranschen och började givetvis prata om sina jobb, sina chefer och annat internt så att jag hamnade utanför och inte fick ur mig ett ljud, bara hummanden och fåniga leenden. Efter att en av tjejerna pratat om sig själv och alla killar som är intresserade av henne (i vad som kändes som en evighet) kom de in på hur ytlig krogbranschen är och att utseenden ju spelar jättestor roll, alla chefer de haft som velat se helkroppsfoton på tjejerna innan de anställt dem och haft krav på att de skulle se bra ut jämt, velat att de skulle jobba i korta kjolar för att attrahera mer folk till stället osv.
Sedan började de prata om hur fula alla croupierer(vet ej hur det stavas!) i staden är, att de ser utvecklingsstörda ut osv.
"Jag menar, varför har de inte en snygg tjej istället, då skulle ju såklart fler vilja spela, jag hade ju gjort det om det var en kille som såg bra ut som satt där som man kunde sitta och flirta lite med (fniss)" osv.
De pratade också om en kvinna som jobbar på samma ställe som en av tjejerna, hur jobbigt hon har det och jämt stressar, festar för hårt och sover för lite. Att hon inte tar hand om sig. Men det största problemet var tydligen inte arbetskamratens hälsa, utan:
"Hon har ju jättestora påsar under ögonen"
De andra: "Mmm."
"Tänk vad fin hon hade varit om hon inte hade haft de där påsarna. Hon kunde ju ha varit jättefin".
Alltså, jag ville bara smälla till den där tjejen. Jag vet att hon är ung och jobbar i en ytlig bransch, men hur faan blir man så fruktansvärt ytlig och tom och? Vad händer om hon är med i en olycka och blir vanställd, tänker hon aldrig på sånt? Varför verkar det som om ingen över huvud taget reflektrar över hur de behandlar och talar om andra, vad som egentligen är viktigt i livet osv, förutom vi BDD-are och andra som pga psykiska trauman eller annat blivit tvungna att omprioritera sina värden i livet.
HUR ska man någonsin orka bli frisk när det finns så många människor som är såhär? Och när alla medier riktar sig till dessa människor och bekräftar deras värderingar och livsstilar?
Visst finns det en massa vettiga människor också, men man KAN inte förneka att det finns de som värderar folk efter utseendet och ser ner på dem som inte passar in i skönhetsidealet.
Hur ska man orka möta ett samhälle som kallas friskt men egentligen är lika sjukt som en eget psyke?
Malins mamma, har doktor C skrivit något om vilka övningar eller tankar man kan använda sig av för att förhindra att bli galen när man hamnat i ett utseendefixerat sammanhang eller möter utseendefixerade människor?
Hur gör ni andra när ni träffar utseendefixerade mäönniskor? Jag har ett mantra ibland; "Den där människan är trångsynt och dum och ointressant, jag bryr mig inte om vad Han/hon tycker och jag är en smartare, bättre och intressanterare människa än den där personen". Det hjälper oftast inte dock. Jag får alltid en svår BDD-attack i alla fall
