Malins mamma, tack själv
Jo, jag övertolkar nog hennes uttalanden. Troligtvis var det väl ngt hon slängde ur sig. Hade jag fått bestämma hade folk väl inte fått använda ord som "snygg", "ful" eller "vacker" ens om soffor eller pelargoner, så överkänslig är jag.
Fast i och för sig har jag umgåtts med många ytliga människor, gått på en extremt utseendefixerad skola osv, så jag tror en anledning till att jag tar såna uttalanden på allvar är att de ÄR allvarliga i vissa kretsar och när de kommer ur vissa tomma och själlösa människors munnar. Jag har känt en tjej som sa om sin bästa vän: "Jo, Anna är ju väldigt rolig och så, men hon är ju inte fin. Det är ju mkt roligare att gå ut ihop med ngn som är fin".
En kille som gjorde slut med en tjej han tyckte om för att hans kompisar jämt sa åt honom att hon var ful och att de inte kunde fatta hur han kunde vara ihop med henne, flera killar som dumpat sina tjejer pga att de gick upp några kilo, alla tjejer och killar jag pratat med som aldrig skulle kunna tänka sig att dejta ngn som inte var "snygg" enligt rådande skönhetsideal orkar jag inte räkna upp. Vet också killar som bara har medlidande med tjejer de tycker är vackra och skiter i hur de behandlar de mindre vackra.
Så jag vet att det finns rötägg(enligt min defination av ordet, andra skulle säkert se det där som helt naturliga saker att säga, göra och tänka). Det finns människor som tycker utseende är väldigt viktigt. Det finns väldig tomma människor i min generation. Men jag vet gud ske lov att de troligtvis inte är i majoritet. De flesta tänker på hur de behandlar andra, tycker inte att de är så snygga själva att de kan döma ut andra som för fula för att duga åt dem, och värdesätter andra saker i livet än bara utseende.
Tråkigt nog tror jag faktiskt veckotidningar, killtidningar och såpor, den ständiga närheten till rapporter från det vridet utseendefixerade Hollywood mm påverkar folk. Vi är inte mer än människor, vi tar till oss de budskap vi får från media antingen vi är intelligenta och självsäkra i övrigt eller ej. Andelen människor som vill eller kan tänka sig att plastkoperera sig ökar massivt. För inte speciellt länge sedan var plastikkirurgi ngt suspekt som damer med lila hår och små fåniga hundar i den amerikanska överklassen pysslade med, idag har var och varannan tonåring en burk där de samlar pengar till silikonbröst.
Jag tror jag förstår hur du menar, kanske.
Man ser på TV och läser tidningar och pga BDD:n tar man åt sig vissa åsikter av det som sägs, skrivs och visas och blir påverkad av det. Och när man har läst och sett vissa saker så kan man inte bara strunta i det?
Eller menar du att man pga BDD:n också känner sig tvingad att se vissa program och köpa vissa tidningar, för att plåga sig själv?? Det var ungefär så jag menade ja. Om vi tänker så här: en frisk person kan, om hon/han är normalbegåvad och inte har extremt dåligt självförtroende, se objektivt på och hålla sig hyfsat distansierad till saker som Top model, "sexigast-listor", skönhetsideal som visas fram som åtråvärda och eftersträvansvärda i t ex Slitz och modetidningar eller liknande. De kan till och med njuta av det vackra och berömda folket, skratta åt deras galna liv, kanske drömma sig bort en stund och sedan lägga tidningen eller fjärrkontrollen åt sidan och fortsätta sitt liv som vanligt, även om de också har komplex och känner sig otillräckliga ibland.
BDD:are har ingen distans till utseende, och alltså inte heller till medier som fokuserar på utseende. Allt som rör utseende är blodigt allvar och det går knappt att skämta med en BDD:are om hans/ hennes utseende eller kritisera det lätt och konstruktivt utan att knäcka personen totalt. Eftersom vi lever under föreställningen att folk ogillar och ständigt särbehandlar oss pga att vi är fula, och kanske bara behandlar oss okej och uppskattar oss om vi manipulerar vårt yttre, är det bara en totalt logisk slutsats att de utseendefixerade tidningarna och tv-programmen skulle skildra verkligheten och samhället i stort. Vi kan ju vara hur smarta som helst, men när det gäller åsikter om utseende har vi svårt att tänka kritiskt.
Exempelvis, en frisk tjej ser på ett program där en dokusåpaperson säger att han tycker att det är kvinnligt med stora bröst och att småbystade tjejer är okvinnliga. Tjejen kanske blir irriterad, men hon fnyser och tänker på alla killar som under hennes liv sagt att hennes bröst är fina även om de inte är så stora, och hon vet att hennes kille är ihop med henne därför att hon har en massa bra egenskaper och mkt annat att ge honom.
En BDD:tjej som ser samma program tänker kanske:
"Det var det jag visste! Småbystade tjejer är okvinnliga! Min kille säger att jag har fina bröst men han är en LÖGNARE! Han är tillsammans med mig för att han tycker synd om mig men innerst inne drömmar han om en bystig tjej. Alla killar som sagt till mig att de tycker om små bröst eller att jag har fina har hycklat, fjäskat eller drivit med mig för att jag är så ful, och var det inte en kompis till min kompis kille som en gång när han var full sa att det viktigaste hos en tjej är att hon har goa pattar? Och var det inte flera stycken som skrattade instämmande åt det påståendet, "höhöhö!"? Dessutom såg jag två småkillar som läste playboy på Pressbyrån idag. Och dessutom har alla tjejer som är med i den där såpan tjockt hår och mitt är tunt. De hade aldrig tillåtet en tunnhårig tjej att vara med, de hade bara skrattat åt henne som folk skrattar åt mig varje dag på stan!"
Det här var lite parodi, men du förstår kanske principen. Utseendefixerade TV-program passar så väl in i BDD:arens världsbild och bekräftar alla hennes farhågor. Vi kan rationalisera bort ett helt livs erfarenheter för att ngn kommer med en negativ kommentar, och se detta negativa som bevis på att vi alltid haft rätt. Bröst kan givetvis bytas ut mot vad som helst, t ex en smal kropp, en muskulös kropp, en liten näsa osv. Och givetvis behöver det inte handla om ngn som säger rätt ut att det här är vackert och det här inte, det räcker med bilder eller att bdd:aren kan notera att ett visst utseende premieras eller ges uppmärksamhet i olika medier medan det utseende bdd:aren upplever sig ha lyser med sin frånvaro för att han/hon ska applicera dokusåpa eller utvikninstjej-principer på resten av världen också och komma fram till att det är bevisat att han/hon ej är önskvärd.
Det är därför man kan säga att vi inte väljer att påverkas, antar jag. Det vi ser är vad vi redan tror oss veta, som vi genom medierna eller andras kommentarer får ännu mer belägg för, alltså att vi är fula och att det enda folk bryr sig om är utseende. Vi kan helt enkelt inte stå emot de signalerna och tänka logiskt. Sen kan man ju försöka undvika de värsta programmen och tidningarna såklart, även om jag brukar använda dem för att frossa i självömkan och plåga mig ibland.
