DAG 5, eftermiddag..
Känner mig så himla ledsen, arg och besviken på mig själv..
Tänkte i förmiddags att jag var rätt förvånad över att de här fem dagarna som jag försökt bli fri från skinpickingen har gått såpass bra.. Kände mig väldigt glad över det. Sen så fick jag ett telefonsamtal vid lunchtid om att jag ska få ett kort besök i eftermiddag/kväll. Eftersom jag klarat dessa dagarna genom att lägga så lite tid som möjligt på att göra mig ordning kände jag mig rätt risig, så jag tänkte att jag nog skulle klara av att sminka mig lite ändå.. Så fel jag hade.. IGEN.. Inte ser jag mindre risig ut vart fall nu, bara väldigt översminkad över det röda och söndriga ansiktet

(Och sminket lär ju inte heller göra hyn bättre..) Det värsta är att jag inte kan skylla på någon annan än mig själv..
Väldigt ledsen och mycket ångest över att trilla dit så regält.. Men så försöker jag tänka att ETT återfall inte innebär att allt gått åt skogen.. Man kanske alltid får räkna med ett återfall och detta tillfälle får hjälpa mig att förbygga så att det inte blir fler framöver. Det jag borde lära mig av detta är att hellre avstå helt från att "fixa till mig" (efter att en snabb, bra morgonrutin är klar) eftersom resultatet - och ångesten - är många gånger värre än hur det var innan. Jag klarar helt enkelt inte det ännu. Jag får hålla stenhårt på regeln om släckt i badrummet resten av veckan. Ett måste både för att klara att inte skinpicka och för att kunna komma igång att plugga!
En sak till som jag borde lära mig av detta är att jag inte kan lita på mig själv och mitt självbedrägeri, även om jag försöker lura i mig själv att jag "ska bara" så blir det aldrig så. Får hitta allmänna "regler "som gäller oavsett vad jag just då känner för, eftersom impulserna leder till så mycket destruktivt om jag följer dem..
Ångest nu, vill inte ha besök..

Å andra sidan var det redan från början osäkert hur det skulle bli med det och blir det inställt kommer det också kännas fel, som att jag fastnat i detta helt i onödan. Men annars hade jag kanske gett mig en annan ursäkt?
Jag känner mig lite ego som skriver så mycket om detta, men jag hoppas att det är ok för er andra?
När jag hade misslyckats så totalt ville jag först inte skriva något alls om det här, skäms så. Men jag har bestämt mig för att beskriva både med- och motgångar, så då går det ju inte att mörka. Jag måste fortsätta mitt arbete frammåt och ska vara ännu mer förberedd framöver på olika risker för bakslag och undvika dem för allt jag har!
Läste det ni skrivit om oron för ärr. Även jag har mycket ärr och känner mig väldigt ledsen över att många av dem är permanenta och alltid kommer förbli en påminnelse om vad jag gjort med mig själv. Men jag är skyldig mig själv att inte låta det bli några fler ärr, även om jag tycker att huden ändå ser förstöd ut redan nu.
Det vore så skönt om det kan komma en framtid där man känner sig fin och låter huden vara ifred oavsett om huden är felfri eller inte. Bara få vara ok precis som man är - även i sina egna ögon.