"Skriva av sig"-tråd

[emmaah]

ja det är ju det men problemet är att jag försökt med det och han förstår verkligen inte :/ jag skrev en tråd om det för några dagar sedan. Och så syns det ju ganska tydligt också menmen

[nikey]

måste varit grymt jobbigt kardborre. finns inget värre när man tappar fokus på de man ska göra å paniken tar över mitt bland alla människor.. man vill bara försvinna :/

jag försöker själv tvinga mej ut allt mer å mer.. vill inte att ännnu en sommar ska gå förlorad!

du, ge inte upp! kram

[kardborre]

Tack nikey! Fint av dig att ge mig en tanke! Tyvärr mår jag så pass dåligt att jag faktiskt inte står ut med att fortsätta leva. Jag vill verkligen, verkligen, verkligen inte leva längre. Jag Står Inte Ut -och tycker att jag är värd bättre- /Kram

[kardborre]

Idag fick jag veta att mitt ex har gift sig. Jag har brytit ihop totalt. Kan inte låta bli att titta på bröllopsfotot som jag hittade på google. Det gör så ont. Ingenting betyder något längre. Jag är så dj-a ledsen :..................(

[nikey]

du e värd bättre alla gånger!

jag kände som du gör för 1 år sen ca. jag hade gett upp hoppet å såg bara en utväg. jag försökte ta mitt liv men lyckades inte ens me de, vilket jag e jävligt glad för idag! bestämde mej iaf för att försöka dagen efter igen men skulle bara sova först för de hade blivit ljust ute.

när jag vaknade den morgonen så ville jag helt plötsligt leva. jag blev mäkta förvånad för dagen innan var jag fast besluten att göra slut på allt lidande. jag vet inte vad som hände men jag ringde psyk på direkten så inte tankarna skule komma tillbaka. sen efter den dagen så har jag inte varit så nära som jag var då.. tankarna kommer å går men jag har de under kontroll. "ta i trä"

finns här om du vill snacka. bara skicka ett pm

kram

[kardborre]

Åh, tack.. men jag kan inte andas, jag står inte ut med att må så här !!!!!! Vet inte hur många timmar jag gråtit hysteriskt idag! Imorgon har jag terapisession men vet inte om jag tar mig dit. Jag hatar mig själv så gränslöst och är så djupt sårad beträffande flera aspekter av mitt liv. Den jag älskade inte bara bedrog mig utan gjorde mig även till åtlöje.. Jag är så ledsen, förtvivlad, hysterisk och trött på mig själv! Jag hatar det här livet!

[kardborre]

när jag vaknade den morgonen så ville jag helt plötsligt leva. jag blev mäkta förvånad för dagen innan var jag fast besluten att göra slut på allt lidande. jag vet inte vad som hände men jag ringde psyk på direkten så inte tankarna skule komma tillbaka. sen efter den dagen så har jag inte varit så nära som jag var då.. tankarna kommer å går men jag har de under kontroll. "ta i trä"
finns här om du vill snacka. bara skicka ett pm
kram

TACK! Nej, psykiatrin vet inte om att jag mår så dåligt som jag gör (då hade de spärrat in mig). Just nu är mina känslor av kärlek så fulla av smärta och vanmakt att jag endast önskar livet ur mig själv !!! Jag förlorade den som betydde mest. Genom att vara stolt (jag behöver minsann inte dig) blev jag av med det vackraste som någonsin kommit i min väg! Hjälp, jag vill bara dö, jag vill verkligen inte stanna här längre :....(

[nikey]

Den jag älskade inte bara bedrog mig utan gjorde mig även till åtlöje

Jag förlorade den som betydde mest. Genom att vara stolt (jag behöver minsann inte dig) blev jag av med det vackraste som någonsin kommit i min väg!

stanna upp en sekund.. var han verkligen så underbar? tykker de låter som att han behandla dej som skit. okej han hade säkert sina ljusa stunder men för dens skull ska man inte behöva ta vad som helst! de känns så himla fel att han ska få dej att må såhär dåligt när han betett sej som han gjort

[emmaah]

om några veckor har jag sommarlov, om några veckor har jag sommarlov, stå ut!! men självklart har jag massa saker att göra i skolan de sista veckorna. gud, det blir bara jobbigare och jobbigare att gå dit. speciellt när det är så jävla varmt ute och alla går runt i värsta shorts och sommarkläder. dem undrar säkert varför jag har så mycket kläder på mig...men jag fryser. imorn är det meningen att vi ska till badhuset och göra livräddning. det måste vi göra innan vi slutar annars får vi IG i idrott. badhus! bikini! inget smink! blött hår! jag får panik. när läraren berättade att vi måste dit var jag nära att gråta.

jag är så trött på det här, det är omöjligt att välja kläder på morgonen. jag kan inte koncentrera mig på någonting, jag tänker bara på hur jag ser ut. hela dagarna läser jag på internet om kläder, vikt, diet, hudvård, hårvård osv. jag orkar inte det mer! jag vill göra andra saker i mitt liv! mina tankar krigar dag och natt, jag kan inte sova på kvällarna längre. jag försöker tänka "jag har xs-s på mina kläder, jag kan omöjligt vara så fet som jag ser mig" men det går inte. idag ser jag fruktansvärd ut..

[emmaah]

nej, nu kan det inte bli värre, allt är förstört

jag önskar jag kunde gå bak i tiden

jag ser ingen framtid alls

kan det inte bara vara över nu..

[kardborre]

stanna upp en sekund.. var han verkligen så underbar? tykker de låter som att han behandla dej som skit.

Kan fortfarande inte andas, ångesten är jättehög och jag har blivit smärtsamt medveten om styrkan i mina känslor. Jag växlar mellan att hata mig själv och vara fullständigt likgiltig. Kan inte äta (mår illa) och dricker alkohol tills jag somnar, det spelar ändå ingen roll. Jag har försökt leva det här livet i så många år, jag har varit jätteduktig på att kämpa och försöka! Men det finns inte inom mig längre; orken till kamp. Jag vet att ingen eller ingenting kan hjälpa mig, inte ens jag går att lita på längre.
Att jag blev bortvald och ignorerad där kärleken bankade som störst är tragiskt, tråkigt, idiotiskt, speciellt med tanke på att det antagligen är helt och hållet mitt fel att slutet blev så tvärt. Vad hade hänt om jag varit ihärdig, jobbig, påstridig? Då hade det säkert varit vi två som nu var ett par (nygifta med barn påväg). Det gör så ont!
Men det är så mkt mer. Som den enklaste sak; att åka tunnelbana. Blickar som inte går att fly ifrån, som fräter sig in i hornhinnan och upplevelsen av att jag vill fly, gömma mig, slippa se (/slippa bli sedd). Så sjukt jobbigt det kan vara att göra ett vanligt, vardagligt ärende, en helvetesprocess som ständigt kommer att återkomma så länge jag lever, som kräver att jag agerar; handlar mat t ex (det går inte att slippa).
För övrigt har jag förlorat förmågan att ta hand om min bostad, disken har återigen gått överstyr (det är äckligt) och jag får zickzacka mig fram mellan kläder, saker och papper. Jag orkar inte. Och framför allt; jag vill verkligen inte. Det finns ingenting i mig som vill leva längre.

[kardborre]

Vilken tur att ingen här känner mig, då hade jag aldrig vågat uttrycka mig så ärligt som jag gör.

[studsbollen 87]

Hej Kardborre!

Jag tänker att det är meningen att du ska träffa ngn bättre än honom, så när du blickar tillbaka och tänker på honom och dig -. så kan du tänka; vad skulle jag ha honom till??

Du kanske är som en extra fin person, som kräver lite tid innan du blir färdig och får självförtroende nog att visa vem du är. " De vackraste blommorna är oftast de som slår ut sist". 

Jag tror att du ska vara glad att du inte väntar ngt barn med honom. Jag tror verkligen att du kommer träffa ngn bättre. Och han kommer gå där med sin barnvagn och skrikande baby och vara upptagen av blöjbyten tillsammans med flickvännen som inte hinner med ngt annat än babyn. Då kan han gå förbi dig med sin barnvagn och se dig sitta tillsammans med ngn James Deanliknande hunk och dricka champange och äta jordgubbar på picknick i parken. Du får leva för den framtiden och tänka att det endast tog slut mellan er för att du ska få ngn bättre. Ngn som inte lämnar dig utan följer dig genom eld och vatten - och få babylycka med den grabben i stället.

Lyckosparkar till dig Kardborre!

[laktoos]

Nån mer som inte riktigt kan uppskatta det fina vädret vi fått i Sverige?

Jag längtar SÅ mycket efter mulna dagar med lite sol. Hoppas juni blir grå och regnig!

[kardborre]

Då kan han gå förbi dig med sin barnvagn och se dig sitta tillsammans med ngn James Deanliknande hunk och dricka champange och äta jordgubbar på picknick i parken.

Tack studsbollen 87, jag förstår hur du tänker... Men jag vill tyvärr inte ha något annat än det unika och vackra som fanns mellan just oss två... När jag vaknar slår minnesbilden av "oss två tillsammans" emot mig så kraftigt att jag hamnar i paniktillstånd...
Jag vill liksom inte dricka champange och äta jordgubbar, vi har gjort det redan (*vi*)... Plötsligt är jag helt öppen för att bilda familj och allt vad det innebär, fast jag tidigare inte varit i kontakt med den känslan. Smärtan över att förlora den hjärtat skriker efter gör mer än fruktansvärt ont, ja så är det :-(