BDD Sverige
2015-09-29, 22:48 *
Nyheter:
   Startsida   Hjälp Länkar  
Sidor: 1 ... 7 8 [9] 10 11 ... 298
 
Författare Ämne: "Skriva av sig"-tråd  (läst 352338 gånger)
Anonym
Gäst
"Skriva av sig"-tråd
« Svara #120 skrivet: 2006-06-14, 22:44 »

nu har jag lyckats med att förstöra min hud ännu mer genom att klösa fram sår... blir så less på mej själv, varför kan jag inte bara sluta? varför kan inte min hud bli normal, som den en gång var?
Loggat
Malins mamma
Moderator
*****
Antal inlägg: 1478


"Skriva av sig"-tråd
« Svara #121 skrivet: 2006-06-15, 00:24 »

Jojo och SpegelMalin, TACK, det var jättesnällt skrivet!!    

Jag förstår att det jag skriver kan vara provocerande ibland fast helst vill jag undvika det. Men å andra sidan om jag bara höll med och tyckte synd om er så vore det ingen nytta med att jag skrev här. Jag hoppas verkligen att inget tar illa vid sig personligen, det jag skriver till en är menat till alla BDD-drabbade.

Keanu, verkligen ett lysande förslag, och jag tror att det underlättar väldigt mycket att bli arg och ge sig fasen på att inte gå i BDD:ns ledband längre.

ush, ja man önskar att personer i ens omgivning inte var tvungen att kommentera eventuella skavanker för jämnan. Fattar dom inte att det sårar?
Usch, jag avskyr också när någon kommenterar något i mitt utseende på det sättet. När folk ska anmärka på något fel.
De säger alltid saker om mitt utseende när vi träffas, inte taskiga grejer oftast, men ändå saker som får mig att känna att de granskar och värderar mig.

Såna här kommentarer antar jag att ni ser som ett bevis för att folk bryr sig om, granskar, lägger märke till och bedömer ert utseende = att utseendet är viktigt.

Egentligen är det ett helt normalt beteende människor emellan, (speciellt med släktingar och vänner man inte har träffat på ett tag) ett sätt att visa att man "ser" personen och bryr sig om hur den mår. Både positiva och negativa kommentarer är ett uttryck för att visa att man vill personen väl.
Alternativet, att "inte lägga märke till personen" är i ett vanligt umgänge rätt så ohyfsat och tyder på att man inte bryr sig om andra/bara tänker på sig själv.

Så himla synd att en grej som bara handlar om omtänksamhet tolkas (av BDD:n) till att bli en kritik och bedömning av ens utseende.

 
"Du har blivit jättesöt ju, på riktigt" sa min kusin, och jag fastnade givetvis på "blivit".

Jag känner inte din kusin men jag kan intill 100%:s säkerhet lova att det inte hade det minsta att göra med ev finnar/inte finnar. Finnar är något som kommer och går hos alla men de förändrar aldrig ens grundutseende = det som folk ser.

men dom tycker att jag uppförstorar allting och att jag ser saker som inte finns...yeah right ...i sådana fall är min spegel (min trognaste följeslagare och största fiende) en stor fet lögnare, men det vet jag att den inte är!

mendom vet vilken avsky jag känner för min hy, men dom säger att jag ser saker som inte finns...


Det är ju det som ÄR BDD, att man uppförstorar "allting", att man ser saker som inte finns och att spegeln ljuger. Om det inte vore så, så skulle du inte ha BDD.

jag vill verkligen njuta av det vackra vädret, träffa vänner, bada och allt annat som man kan göra under sommaren, men istället sitter jag inomhus och mår fruktansvärt genomdåligt, ska det aldrig bli bättre? har redan genomlidit så många år för att inte säga somrar i ren och skär smärta, hur mycket ska en människa behöva uthärda?

Har du tänkt på vad det är som hindrar dig från att njuta av solen och allt det andra?
Det är naturligtvis BDD:n, men vad innebär det? Jo, att det är dina tankar om ditt utseende (din hy) som stoppar dig från att göra alla roliga saker.
Det är ingen som har låst dig inne, det är ingen som skulle stoppa dig om du gick ut, "bara" dina tankar. Skulle det inte vara värt en del att undersöka om de tankar du har verkligen är sanna?
Tänk om din hy inte är så viktig som du tror. Tänk om ingen bryr sig om hur din hy ser ut? Tänk om det inte spelar nån roll om din hy är bra eller dålig?
Varför skulle du då behöva sitta instängd i en varm lägenhet?

Den här skiten ska inte förstöra mitt liv elelr framtid.

Bra tanke, lev ditt liv som du vill och när BDD-tankarna kommer, säg: "Jag har inte tid med dig just nu, jag har andra, roligare saker att göra".
Ju mindre uppmärksamhet du ger åt ditt utseende, desto svagare blir BDD:ns makt över dig.

Mvh Malins mamma
Loggat

Nothing other people do is because of you.
It is because of themselves.
vinterglas
Veteran
****
Antal inlägg: 1225


"Skriva av sig"-tråd
« Svara #122 skrivet: 2006-06-15, 00:40 »

Malins mamma

Tack

Jag har just blivit mer strukturerad i mitt beteende. Panikar inte, utan behandlar min huhd mer lugnt.
Också tillbringar jag mindre tid framför spegeln med att döma och kritisera, vilket hjälper.
Idag mår jag hyffsat bra, elelr väldigt bra om man jämför. Och igår var bra. De är de dagar jag ?nte har skinpcikat.
Men i förrgår, då var jag i underjorden och grävde mig ännu djupare.
Så lite kan göra så stor skillnad.
Loggat

Lovely little queen.
Anonym
Gäst
"Skriva av sig"-tråd
« Svara #123 skrivet: 2006-06-15, 01:23 »

Önskar att jag också hade lite "jävlar anamma", men den sista veckan har spöat skiten ur mej och jag är så trött, svag och uppgiven. Lycka till i striden!

Vi tar med dig ändå!


Keanu
Loggat
Synthesized
Veteran
****
Antal inlägg: 611


"Skriva av sig"-tråd
« Svara #124 skrivet: 2006-06-15, 19:07 »

Jag är så besviken på mig själv. Igår mådde jag visserligen inte bra, men min hud såg faktiskt nästan normal ut, vilket den inte hade gjort på galet länge. Och vad gjorde jag inatt om inte förstörde hyn. Självklart gjorde jag det. Jag är dum som hade trott något annat, som ens tänkte tanken att det kanske, kanske var på väg att bli lite bättre. Men nej. Just då alla sår har läkt, märken/ärr syntes inte lika mycket osv, just då pillar och klämmer jag på obefintliga finnar. Jag insåg efteråt att det inte var finnar eller något man ens kunde få bort. Jag försökte bara klämma på huden och jag slutade inte pilla, klämma och nypa förrän huden lossnade och jag fick några stora hemska sår i ansiktet.

I övermorgon bär det av till Hultsfredsfestivalen. Jag trodde det var meningen att man ska känna sig glad, jag önskar att jag kunde. Första gången jag ska på festival och allt. Och så är det på det här viset. Jag förstår inte varför. VARFÖR?

Allt är dömt att gå åt helvete för mig. Jag är dömd. Jag måste varit världens största jubelidiot i mitt förra liv. Och som det ser ut nu lär mitt nästa liv inte bli bättre.

Nu får det fan vara nog. Jag orkar inte.
Loggat
vinterglas
Veteran
****
Antal inlägg: 1225


"Skriva av sig"-tråd
« Svara #125 skrivet: 2006-06-15, 22:23 »

Synthesized

Jag blir så ledsen över ditt inlägg. Jag känner alltför väl igen situationen opch den är HEMSK.
Själv har jag inte pillat på 2 ½ dag nu... mitt rekord någonsin är 4...

Jag lider verkligen med dig, men du har tagit dig ur denna situation förr eller hur? Du klarar det igen!

Jag vill också till hultan, vill verkligen se kent. :/
Loggat

Lovely little queen.
Anonym
Gäst
"Skriva av sig"-tråd
« Svara #126 skrivet: 2006-06-15, 22:26 »

men
Loggat
Anonym
Gäst
"Skriva av sig"-tråd
« Svara #127 skrivet: 2006-06-15, 22:42 »

Synthesized

Din nuvarande situation kan inte bli mer identisk min . Har (hade) också planer för i helgen, men kunde som vanligt inte hålla mina fingrar i styr och har nu orsakat en massa hemska sår...sen har jag även en hudinfektion som aldrig går över. Nu svider det som satan i såren, usch, vet inte vad jag ska ta mej till, önskar mej bort från denna värld.
Loggat
Anonym
Gäst
"Skriva av sig"-tråd
« Svara #128 skrivet: 2006-06-15, 23:11 »

Var hos frisören idag. Jag har aldrig sett en så ful människa stirra tillbaka från spegeln förut (eller jo, samma sak de tidigare gångerna jag varit där). Gjorde mitt bästa för att stirra ner i golvet och undvika att få syn på mig själv. Blir helt låst, men kämpar för att se normal ut. De få gånger jag tittar upp ser jag att det inte funkar. Inte nog med att ansiktet ser tjockt ut, huden är ojämnt rödfärgad, har konstiga proportioner, you name it (orkar inte räkna upp allt men det var inte en vacker syn), så har jag ett ansiktsuttryck som skriker ut ovänlighet så starkt att jag blir rädd för mig själv. Och det spelar ingen roll hur jag än försöker se vänligare ut, munnen går att ändra någotsånär men ögonen ser likförbannat ilskna ut. Så inte nog med att man är ful, man ser också ut som världens otrevligaste.

Skulle vara skönt att skylla på det hemska ljuset eller konstiga speglar, men det var ju fortfarande samma jag framför spegeln.
Så det är såhär jag ser ut på riktigt? Och går runt och tror något annat (visserligen är jag väl medveten om att jag inte ser bra ut men inte att det är SÅ hemskt). Och skulle det vara ljusets fel skulle väl andra i samma lokal se lika hemska ut? Gör de det? Nej. Hur kan det vara sån stor skillnad på olika speglar??
Hade svårt att hålla mig från att gråta på vägen hem. Väl hemma gick jag och gömde mig under täcket och försökte sova bort de hemska bilderna som nu sitter permanent i huvudet och kommer plockas fram vid jämna tillfällen för att jaga mig.
Varje gång sånt händer är det som att det rivs stora djupa sår någonstans inombords. Sen kan det från och till kännas okej igen, men förr eller senare kommer en ny spegel eller ett nytt fotografi upp igen och allt rivs upp.

Är det någon mer som känner sig så otroligt ful hos frisören eller i andra speciella speglar? Är det jag som "önskeser" något annat vissa gånger i andra speglar men sen tvingas möta den hårda sanningen? För den är hård.

Jag har pratat en del med en människa på msn som jag tycker om men aldrig träffat, även om det varit nära några gånger. När jag känner mig okej angående mitt utseende så känns det som om jag gärna skulle vilja träffa denna människa IRL och lära känna den mer. Sen när man får något sådant här slag i ansiktet och man påminns om hur ful man faktiskt är så känns allt helt omvänt och man förstår inte hur man ens kunnat fundera på saken. Att jag ens pratar med andra människor när jag är så ful, vem tror jag att jag är? Om folk som inte sett en IRL bara visste hur man såg ut skulle de inte vilja prata med mig längre. Och jag tänker på att om jag alltid ser så ful och ovänlig ut som jag gjorde i den spegeln så är det verkligen ett under att folk faktiskt inte är otrevligare mot mig än vad de är, eller tycker de synd om mig?

Det här blev långt men jag kände att jag behövde skriva av mig en hel del. Skulle kunna fortsätta länge till men det känns som om jag bara skulle upprepa mig själv på ett eller annat sätt så jag låter bli.

En grej till, är det flera än jag som tar varje tillfälle i akt att spegla sig i ytor andra än speglar? Speciellt fönster. Man ser så mycket bättre ut, antagligen för att man inte ser så tydligt (kastrullock och skedar fungerar dock inte alltid så jättebra, ansiktsformen har en tendens att bli lite konstig Med glimten i ögat (blinkande) ) Antagligen är det inte bra eftersom man luras att tro att man ser bättre ut än man gör, sen när man kollar i spegeln så dras fötterna långt ner i underjorden igen.
Loggat
Sad Angel
Medlem
**
Antal inlägg: 86


"Skriva av sig"-tråd
« Svara #129 skrivet: 2006-06-16, 00:43 »

faan vad ful jag är, varför föddes jag?
Loggat
Anonym
Gäst
"Skriva av sig"-tråd
« Svara #130 skrivet: 2006-06-16, 00:57 »

orkar inte orkar inte orkar inteeee mer
Loggat
Anonym
Gäst
"Skriva av sig"-tråd
« Svara #131 skrivet: 2006-06-16, 01:19 »

Jag orkar inte heller. Allvarligt, jag vet inte vad jag ska göra. Jag klarar inte mer nu.
Loggat
Synthesized
Veteran
****
Antal inlägg: 611


"Skriva av sig"-tråd
« Svara #132 skrivet: 2006-06-16, 01:20 »

Jag skrev inlägget ovan. Glömde logga in...
Loggat
Vet inte
Nybörjare
*
Antal inlägg: 12


"Skriva av sig"-tråd
« Svara #133 skrivet: 2006-06-16, 01:28 »

det mesta känns hopplöst just nu =/
Loggat
SpegelSpegel
Veteran
****
Antal inlägg: 549


"Skriva av sig"-tråd
« Svara #134 skrivet: 2006-06-16, 03:42 »

Anonym som skrev om frisörspeglar och att vilja träffa internetvänner men sedan inte fatta hur man ens kunde överväga saken...känner igen mig extremt mkt i allt du skriver. Varje gång jag varit hos frisören är jag fruktansvärt deprimerad i veckor. Jag kan bara inte fatta att jag ser ut som jag gör i vissa speglar. När jag har bra perioder vill jag också träffa folk, kan till och med vara på dejtingsajter och maila med ngn kille. Sedan får jag en attack och undrar vad faan jag tror jag håller på med, inte en chans i helvetet. Så jag begår socialt självmord och bara klipper av alla kontakter för att jag skäms så över min fåfänga inbillskhet. Här har jag betett mig som vilken normal tjej som helst, som om jag trodde att jag var värd kärlek eller vore en person man kan visa sig med bland folk.

Enda anledningen till att jag orkar fortsätta hålla mig över vattenytan för tillfället är att jag utsett mig själv till ngn typ av fulhetsmartyr. Det är töntigt, men den identitet som känns mest uthärdlig och passande för mig är offerrollen. Kan tänka tankar som att Gud gjort mig till ett monster för att jag ska leva ett ensamt och plågsamt liv, komma till ngn djup mänsklig insikt genom detta och sedan sprida ett budskap till resten av mänskligheten, som om min fulhet vore ngt slags järtecken eller omen och själva min existens en domedagsprofetia.

Jag skulle önska att jag kunde, och framför allt ville, kämpa för att bli frisk, som Keanu uppmanade till. Men det hemska är att jag inte ens är säker på om jag vill. Att bli frisk är i min tankevärld just nu detsamma som att acceptera mitt vidriga utseende och leva ett liv i förnekelse där jag när som helst kan bli träffad i bakhuvudet av min egen vanskapthet, alltså att låtsas som om mitt utseende inte vore ett problem, men riskera att få klargjort för mig av andra att det ÄR det. Om jag håller fast i bdd:n känns det i alla fall som om jag är beredd på alla nederlag och besvikelser mitt utseende kan orsaka mig. Det känns som ett skyddsnät.

Om jag dömer mig först känns det mindre obehagligt när andra dömer mig. Om jag ratar mig först blir det mindre förkrossande att bli ratad. Om jag redan kritiserat mig hårdast känns andras kritik mindre hård. Om jag hatar mig själv först gör det mindre ont att senare bli hatad av andra. Det är som om jag övar på ett katastrofscenario som skulle kunna inträffa, för att vara redo. Vad jag ser i spegeln är allt som andra människor skulle kunna komma på att anmärka på, kritisera, skratta åt, äcklas av, driva med, rata mig på grund av. Allt som går att klandra måste klandras, annars är jag ett aningslöst byte för andra människors kritik.

Hur tar man sig ur de här tankebanorna? Har inga begrepp om hur det skulle kunna vara att vara frisk och se på mig själv i spegeln, tolka signaler från andra människor och INTE ha med i beräkningarna att de uppfattar en som ett freak. Kan inte tänka mig att jag någonsin kan ändra åsikt om spegelbilden, den visar vad den visar. Friskhet skulle vara att acceptera det och försöka låta bli att tänka på det. Eller är friskhet ngt annat? Jag vill innerst inne behålla BDD:n, men samtidigt slippa det här helvetet. Det är tråkigt att inse, men sant. Jag är livrädd för att bli frisk. När jag redan krälar i stoftet kan ingen trycka ned mig.
Loggat

It begins in the heart
and it hurts when it´s true
It only hurts me
because it´s true

Morrissey
Sidor: 1 ... 7 8 [9] 10 11 ... 298
 
 
Gå till:  

Drivs med MySQL Drivs med PHP Powered by SMF 1.1.11 | SMF © 2006, Simple Machines LLC Giltig XHTML 1.0! Giltig CSS!