"Skriva av sig"-tråd

[SpegelSpegel]

Heja Malin, hoppas du får en härlig kväll!

[SpegelSpegel]

Anonym, jag vet, har svårt att säga uppmuntrande saker till andra också. det låter bara som moraliserande och "upp och hoppa!" -rop när jag försöker. Hoppas du har det bra ikväll i alla fall, jag är ett vrak.  Är så glad att jag har er allihopa ändå.

[Anonym]

Firar midsommar i min ensamhet för tredje året i rad nu. Känner varken glädje eller sorg, bara en gastkramande tomhet. Tror mina behov av att umgås och ha kul har mattas ut under alla dessa år av isolation, men det är klart att det skär i hjärtat när man tänker på hur ens ungdom går förlorad.

[SpegelSpegel]

Anonym, skål för oss. För att vi hittar en väg ut ur det här helvetet ngn gång, på ngt sätt. Glad "alternativ" midsommar

[nikey]

sitter här å dricker mej full i min ensamhet.när alla 2a (normala) går ut å festar å har kul. faaaaan va deprimerad jag blir.
sköt om er allihop !!spegel spegel m.f.

kram

[vinterglas]

Min midsommar var okej.

Jag drog tom av mig tröjan och stod i bh och byxor inför en killkompis till familjen.
DEt kändes wierd men jag brydde mig inte. Jag brukar i vanliga fall ha väldigt stora komplex för det. Men jag antar att allt fokus ligger på anisktet nu.
Jag har mer finnar än jag brukar, + att jag skinpickat en del.
JAg känner mig så ful och äcklig, ser bara massa röda fläckar och sfinnar.
yuck.
Det var jobbigt att vakna idag, eftersom den där killen också låg i sängen som låg 20 cm från min låg jag med huvudet in i väggen hela natten och morogonen,.
till slut vpågade jag mig upp så jag kunde spegla mig på toaletten.

nä. vi flyger om 4 timmar och 30 minuter.

Den håär resan kommer ta livet av mig. skänk mig bra tankar och mod någon?

[Synthesized]

Det kommer gå bra, jojo! Du har klarat så mycket annat, så det här fixar du också.

[nikey]

dom du träffar under dom här 2 veckorna kommer du aldrig mer se igen, så skit i dom. d grejar DU!
gooo girl

[Anonym]

Min strävan har aldrig varit att bli sk normal, utan mitt mål är att få ro i själen, så att jag är kapabel att uppfylla MINA önskemål gällande livet. Har alltid haft en "tvärs över mentalitet" när det kommer till normer, hur och vad man förväntas göra beroende på vilket skede man befinner sig i livet. Masshysteri och överdriven
kommersialisering har alltid äcklat mej, speciellt när det kommer till vissa särskilda saker som t ex sex, giftermål, skaffa barn etc. Jag menar ett få tal nyckepigor kan vara fina att se på, men stiger antalet upp till hundra eller tusen så är synen inte lika behaglig längre. Som sagt allt detta kollektivt tänkande/handlande gör att mycket förlorar sin tjusning.

[SpegelSpegel]

Tycker det är väldigt svårt att svara på frågan om vilka önskemål och förväntningar jag faktiskt personligen har på livet, just för att jag inte har ro i själen. Jag trivs inte med mig själv, vill inte vara i min egen kropp och kan följaktligen inte drömma om saker jag skulle vilja göra i den här kroppen, eftersom det inte finns ngt jag vill göra.  Det enda jag önskar är att bli fri från det fula, fri från mig själv.

Jag försöker applicera andras drömmar på mig själv ibland, tänker att jag kanske skulle bli lycklig om jag hade ett välbetalt jobb, en man och barn, hobbies och en massa vänner, om jag hade ngn typ av social status mm. Men jag får rysningar när jag föreställer mig mig själv i ett "idealiskt" liv, vet faktiskt inte om det beror på att jag vet att mitt utseende hade satt käppar i hjulet och förstört alltihop eller förhindrat att jag ngnsin kom i närheten av ett sånt liv, eller för att jag egentligen inte ens vill leva ett "normalt" liv. Kanske för att en idyll är så skör, helt plötsligt kanske mannen lämnar en, man är med i en bilolycka och tappar minnet eller blir helt förlamad, ett barn dör, huset brinner ner, man får sparken från jobbigt. Jag kan aldrig sluta katastroftänka.

[Anonym]

fan, det är så jävla varmt och jag är på uselt humör, får aldrig vara ifred, alltid någon jävel som tränger sig på. Vill vara ENSAM, respektera! Ingen tar någon hänsyn längre, knackar inte ens på dörren bara rusar in, orkar inte.

Har bestämt mej för att göra slut på alla relationer vänskap som kärlek, detta är outhärdligt, måste få vara ifred. Vill inte ha han flåsandes i nacken varenda sekund, vill inte vara nära, inte nu. Äcklas av att höra hans inställsamma smicker, allt för att få knulla. Måste rusa till spegeln, tror bestämt att den är satan.

[Synthesized]

Den här sjukdomen, fördömelsen... den är så jävla bisarr.

[Anonym]

Bisarr är ett utmärkt ordval. Läste en liten artikel i tidningen Vimmel, som handlade om BDD, kunde inte annat än att bli upprörd över hur simpelt dom beskrev denna FRUKTANSVÄRDA mentala åkomma, dom typ: ååååh passa er för att låta fåfängan gå allt för långt, det kan framkalla ett ohälsosamt spegelberoende. Herregud, hur har man mage att förlöjliga en sådan svår psykisk sjukdom, som dessutom innehar den högsta självmordsfrekevensen? Okunskap, okunskap... snälla, det man inte vet någonting om ska man inte heller uttala sig om!

[Synthesized]

ååååh passa er för att låta fåfängan gå allt för långt

..."och med detta nummer medföljer ett trendigt lipgloss och ögonskugga som gör dig oemotståndlig! Tio tips på hur DU blir snyggast på stranden i sommar!"

Ungefär. Är inte Vimmel en tidning i det stuket? Om jag har fel nu blir det pinsamt, men det känns i allmänhet ändå ganska typiskt att den sortens tidningar ger dubbla budskap.

[Anonym]

Är det bara jag som lyckas med att få en väldigt ojämn solbränna, det är färgerna röd, vit och brun i salig blandning. Vill gråta...