Dr phil ikväll (onsdag)

[smalajag]

goddessceline:du borde försöka tänka på hur det du skriver påverkar folk. alla här inne lider och det är omöjligt att säga vem som lider mest. kom ihåg det och att alla här inne behöver stöd. många skäms och har ångest för att de får komplimanger eftersom de tycker själva att de är så fula. då blir det inte bättre att de får höra att det inte är synd om dem, att deras smärta inte är lika stark som din.   
jag vet inte vad den bakomliggande orsaken till att du skriver sådär, goddessceline, men om du försöker att ta reda på det så inser du nog att det egentligen inte handlar om att du tycker att det är ett lyxproblem att ha bdd fast man får komplimanger? vad grundar sig den tanken på? vad var din tanke med ditt inlägg? jag tror och hoppas att det inte var för att få någon här att må dåligt.

jag kan känna lite såhär tex när jag såg dr phil "åh jag VET att de där tjejerna tycker att de är jättefula men de ser ju bra ut! jag däremot är ful på riktigt..." min första tanke kanske är "de är det ju inte synd om! de som är så snygga! jag däremot är riktigt ful..." jag vet inte...kanske tänker jag så, men det första jag skrev är det som "blir kvar" så att säga. kan det vara något liknande som gör att du skrev det där med komplimanger? försök att ta reda på vad det grundar sig i att du tänker så, så kanske du inte behöver känna dej "heligt förbannad" och ha negativa känslor mot andra här. alla tar illa vid sig av det tänkandet, även du...   

jag vet inte om detta inlägg gav ngt konstruktivt för ngn här (speciellt dej goddessceline), men det var iallafall min tanke...

[CyanideCupcake]

Smalajag: ja, det är så jag menar. De har bdd men får komplimanger. Jag får inte det så jag har alltså inte bdd utan är ful på riktigt. Det var allt jag försökte få fram. Jag anser inte att insatiables påhopp var rättvist. Att jag 'borde sätta mig i riksdagen' och 'inte har något att göra här' tar jag riktigt, riktigt hårt, faktiskt. Det gör mig skitledsen. Nu är jag liksom inte bara ful, nu är jag en hemsk människa också. Jag har känt mig väldigt väl till mods här på forumet men nu känner jag mig inte önskad här alls och det känns skiskittråkigt. Att ni blir upprörda och inte håller med är naturligt och okej, men att det ska bli så hätskt som insatiables inlägg känns orättvist. Jag tänker hålla mig härifrån nu, ni kanske inte tror det men det här har gjort även mig upprörd och jag känner mig uppriktigt attackerad (återigen, främst pga insatiable). Hoppas det löser sig för alla, kram.

[CyanideCupcake]

Och en sista sak...jag hoppas det är uppenbart för alla att jag inte skrev som jag gjorde för att såra någon. Jag brukar vanligtvis inte ha några problem med ord men i det här fallet uttryckte jag mig klumpigt och det ber jag om ursäkt för.

[smalajag]

men jag tycker inte att du ska hålla dej undan. försök istället att förklara din avsikt (som du gjorde). du skriver mkt bra här, men just det inlägget du skrev innan så var det som en attack mot andra här (ja som du uppfattade insatiables inlägg kanske). du får vara beredd att du får sådana reaktioner när du gör sådana inlägg. vi blir sårade och arga av det du säger och sårbara som vi är så blir det så...
så det vi menar här är bara att du ska tänka på att inte säga sårande saker och få dej att förstå hur det känns för oss. jag tror inte att det är någon här som vill att du ska lämna forumet. hur säger ni andra?
alla tänker hemska saker ibland men det gör dem inte till hemska människor. vi vet ju att du har bdd och att det gör dej extra sårbar. och när man är sårbar så gör man saker som är mindre bra ibland...för att man mår så dåligt. men jag tycker att du borde fundera lite mer över dina tankar för det känns som att du har ngn sorts bitterhet ja lite som det som har yttrats av en del i "svårt med tjejer..." tänker jag...försök ta till dej detta med att kommentarer inte är ett FAKTUM på hur man ser ut. och att ett FAKTUM skulle göra att man inte mådde dåligt är inte sant. alla här inne tror att vi är groteskt fula, men ingen är det.(ja hmm...jag ANTAR att jag inte är det...) vi är lika lite groteskt fula allihop, eller hur? alla har samma förvrängda uppfattning om att vi skulle vara groteskt fula.  men INGEN är det. alla tycker vi ser groteskt fula ut, men ingen är det. förstår du att alla sitter i samma båt? alla har likartade känslor om sitt utseende. alla mår dåligt. samma smärta. olika människor. samma smärta över ngt som alla inbillar sig. alla är lika lite groteska här inne, ingen är grotesk men alla tror det.   
 
 

[SpegelSpegel]

Vad exakt är det som får er att ursäkta och försvara ett inte särskilt sympatisk BDD-beteende(att beklaga sig över hur ful man är när man i själva verket är kvalificerad att delta i skönhetstävlingar)
och i samma andetag slita en ledsen och frustrerad tjej i stycken för att hon ger uttryck för ett annat? Godessceline känner sorg och frustration över sitt utseende och till följd av detta avund och irritation riktad mot vackra människor, eller människor som får komplimanger, blir raggade på, bekräftas. Människor som från hennes synvinkel har oerhörda förmåner men ändå inte nöjer sig. Jag vågar hävda att hennes känslor är oerhört vanliga bland BDD:are, och att vi är många som i så fall borde "sitta i riksdagen".

Hur resonerar ni som känner er så "ledsna och arga" över hennes inlägg egentligen undrar jag, för ni anser ju tydligen inte att man reagerar "rätt" om man känner sig ledsen och arg när man hör personer som deltar i skönhetstävlingar och får modellerbjudanden beklaga sig över sin fulhet? I den situationen menar ni alltså att man inte har rätt till sin spontana och för sjukdomen fullkomligt naturliga ilska och frustration därför att personen som upprör en ju också har BDD och också lider? Men där emot har NI rätt att bli ledsna och förbannade och dessutom bete er nedlåtande mot en person för att hon pga sin BDD känner sorg, ilska och avund när erkänt attraktiva personer talar om sig själva som vanskapta?

Ta det inte personligt, Godessceline. Hoppas verkligen inte att du slutar skriva här, skulle sakna dina inlägg.

[vilja]

Självklart ska du inte hålla dig undan, godessceline. Att Insatiable skrev att du inte har något här att göra berodde förmodligen på att hon var väldigt upprörd just då - med all rätt, tycker jag, eftersom din inställning gentemot många av oss andra som skriver och läser här på forumet framstod som väldigt negativ.

Igårkväll direkt efter att jag läst vad du skrev var jag helt knäckt, och idag har jag ärligt talat gråtit från och till hela dagen. Vet att jag inte borde låta andra påverka mig så mycket, att man inte får ta åt sig av allt osv. men precis som du tog illa vid dig av Insatiables ord blev jag väldigt, väldigt ledsen över det du skrev. Jag tycker inte att du är en hemsk människa, jag vill bara att du ska tänka lite extra innan du kommer med sådana påståenden. Det är fint av dig att be om ursäkt och jag förstår nu efter att ha läst dina nyare inlägg att det inte var din avsikt att såra någon, så jag ska inte tjata mer om det. Och som sagt, självklart ska du inte hålla dig undan pga. detta.

smalajag, tack också för dina kloka ord. Jag tyckte att det kändes jättebra att läsa det du skrev och hoppas att andra känner likadant (även godessceline). Vi får försöka ha förståelse för varandra allihop.

[vilja]

SpegelSpegel (du hann skriva medan jag skev mitt förra inlägg): Det jag reagerade på i godesscelines inlägg var inte hennes känslor i sig, utan hennes sätt att uttrycka dem genom att kalla andras sjukdomsupplevelser för "jävla lyxproblem". Jag menar INTE att vi som reagerade på det har större rätt till våra känslor än hon har till sina. Jag förstår att vi alla har olika sätt att hantera vår sorg och frustration och det hoppas jag framgår av det jag skrivit tidigare. Det gör det dock inte försvarbart att förlöjliga andra, för att deras situation kanske ser annorlunda ut än ens egen.


(uppdatering)

Vad exakt är det som får er att ursäkta och försvara ett inte särskilt sympatisk BDD-beteende(att beklaga sig över hur ful man är när man i själva verket är kvalificerad att delta i skönhetstävlingar)

Vad exakt menar du med det? Att det är osympatiskt när någon som "i själva verket är kvalificerad att delta i skönhetstävlingar" berättar hur den ser på sig själv? Ska de BDD:are som enligt andra ser bra ut alltså hålla sina tankar för sig själva och lida i tysthet?


För övrigt har jag inte sett Dr. Phil-programmet som diskuterats i den här tråden, så jag kan inte uttala mig om den tjejen, men jag vill bara säga att det finns förmodligen en orsak till att en BDD:are ställer upp i en skönhetstävling. Döm inte andra för att de hanterar sina problem på ett annat sätt än ni själva! Därmed inte sagt att ni inte får reagera - det har aldrig varit fråga om något sådant. Men snälla, försök sätta er in i "de andras" situation (dvs. de personer ni inte verkar ta på allvar).

[Malin]

Godessceline, jag vill inte att du ska känna dig ovälkommen här. Det blev lite fel, men jag hoppas alla kan lägga det bakom sig. Du uttryckte dig ganska starkt och ifrågasatte personers lidande för att de får/fått komplimanger, jag tror majoriteten här har fått mer komplimanger än negativ kritik för sitt utseende (även om det är det negativa man lägger vikten vid), och ingen blir friskare av det. Bdd kan inte botas med komplimanger, och lidandet blir inte mindre av det. Människor tar givetvis illa upp när de lever i ett helvete och någon kallar det för ett jävla lyxproblem. Du kände säkert samma sak när den arrogante killen på helgon sa till dig att han tvivlade på att någon med bdd skulle visa bild på sig själv (jag var personen som svarade och förklarade för honom om det inte framgått ).

Jag gissar att alla här förstår vart din reaktion kom ifrån, för det är smärtsamt med attraktiva människor när man upplever sig själv som utseendemässigt handikappad. Jag vill minnas att jag reagerade sämre på andra bddares utseenden när jag var ny i kretsarna så att säga, så att du är ganska ny här kan säkert ha att göra med att du reagerar så kraftigt. Med tiden tror jag att det blir lättare att se att vi alla sitter i samma gudsförgätna båt, även om det kan se lite olika ut.

[Insatiable]

goddesdecline: Jag anser inte att du inte är önskvärd här på forumet, däremot anser jag att om du skall fortsätta skriva så respektlöst mot andra människor DÅ har du inget här att göra, för som sagt skall vi stöta varandra & det är stor skillnad på att anse att en person i Dr Phils program inte verkar ha BDD, och att påstå att somliga personer här på forumet inte kan ha BDD alternativt ha det lika jobbigt som du för att de får komplimanger. Då hoppar du på folk här på forumet! Men förhoppningsvis kan du lära dig nåt av det här? Och förhoppningsvis skriver du inte liknande saker igen, utan kan ha mer förståelse även för de som inte har det exakt likadant som du?

Jag är ledsen om du inte vill vara kvar här för det jag skrev, men jag är även ledsen å alla människors vägnar som du trampade på genom ditt inlägg som var anledningen till att jag skrev som jag gjorde. Hade jag inte varit så upprörd hade jag antagligen inte skrivit det om riksdagen, men kan du goddesdecline inte se att det sätt du nu är upprörd på över att jag blev arg på dig för att du försökte sätta dig över andras känslor, kanske är exakt samma sätt som andra kände när de läste ditt inlägg?

Jag har faktiskt även borderline, skall jag nu börja skriva att jag inte tål inlägg av vissa sorter för att de triggar mina känslosvängningar & att ni gör mig självmordsbenägen? [Borderliners löper väldigt hög risk att dö genom självmord.]

[SpegelSpegel]

vilja

Vad jag menade var  i princip detta: Vem definierar egentligen ett osympatiskt beteende? Om vi säger att det är uppsåtet, alltså att man menar att göra illa, som är det osympatiska. Då tycker jag inte att något av de två beteendena, varken Dr Phil-tjejens eller godesscelines, är särskilt osympatiskt. De reagerar båda två utifrån sin sjukdom och jag tror inte på att du på allvar tror att godessceline använde ordet "lyxproblem" för att göra någon illa eller att hon riktade sig till t ex dig personligen, även om du då identifierar dig med hennes beskrivning av personer som får mkt positiv uppmärksamhet på sitt utseende. Ingen som skriver här skriver i syfte att sabba för andra BDD:are, de skriver för att de själva mår dåligt. Lika lite som skönhetstävlingstjejen berättar om sin upplevda fulhet för att få tjejer som aldrig skulle tillåtas ställa upp i sådana tävlingar att känna sig ännu fulare. Dock spelar det ibland ingen roll vilket syfte man har med ett uttalande, eftersom det är omöjligt att kontrollera de känslomässiga effekterna det får för andra människor. Hänger du med?

Alltså, om vi istället definierar ett osympatiskt beteende som ngt som faktiskt GÖR männisiskor illa, oavsett vad uppsåtet är. Då skulle båda beteendena genast vara osympatiska. Dr Phil-tjejen berättar bara om sina känslor, sin frustration och sin  upplevda verklighet. Men det hon säger triggar en massa andra bdd:are och får säkerligen även osäkra tjejer utan BDD att känna sig otillräckliga, avundsjuka, ledsna och arga. De flesta tjejer kan bara drömma om att bli antagna till skönhetstävlingar. Många här på forumet har berättat att de reagerade på hennes berättelse med känslan av att de själva inte är tillräckligt vackra för att ha BDD på riktigt, att de kände sig ännu fulare, värdelösa och nedslagna.

Du berättar att du grät hela dagen efter godesscelines inlägg, att du var knäckt. Att du kände att inte ens på det här forumet kan du bli tagen på allvar. Det låter hemskt, och jag tycker det är jättetråkigt att du har mått dåligt. Men jag tror verkligen inte att goddessceline avsåg den effekten med sitt inlägg. Hon berättade bara om SINA BDD-känslor, avunden, känslan av att vackra människor eller människor som får mkt positiv uppmärksamhet angående utseendet är så mkt lyckligare, har det så mkt lättare. En oerhört vanlig BDD-tanke som uttryckts hur många ggr som helst på det här forumet.

Kontentan: Två BDD-beteenden som bevisligen får andra BDD:are att må dåligt. De kommer sig inte av elakhet utan sjukdom. Du anser att Dr Phil-tjejen inte behöver ta ansvar för de känslomässiga konsekvenser hennes beteende får för andra, men du anser att godessceline behöver det. Det var det jag ifrågasatte.

[vilja]

SpegelSpegel: Jag förstår din poäng och resonemanget kring hur man ska definiera osympatiskt beteende, men jag tycker fortfarande inte att Dr. Phil-tjejen gjorde något som kan jämställas med godesscelines uttalande. Förstnämnda berättade om sin egen upplevelse av att vara ful, medan godessceline anklagade andra BDD-drabbade för att gnälla över lyxproblem. Ingen av dem menade förmodligen något illa, båda har BDD som påverkar deras beteende, men jag tycker ändå att det är två helt olika saker. Därav min reaktion på godesscelines inlägg.

Egentligen var det inte Dr. Phil-tjejen jag ville "försvara", för jag vet som sagt inte hur jag själv skulle reagera på hennes framträdande och det känns dumt att uttala sig om något jag inte själv sett. Jag kanske också skulle reagera negativt och ifrågasätta henne - jag skulle heller aldrig ställa upp i en skönhetstävling och har dessutom inte det där ideala stereotypa utseendet som oftast efterfrågas i sådana sammanhang. Anledningen till att jag identifierade mig med det godessceline skrev, var för att jag tidigare i den här tråden berättade om hur jag fått just komplimanger för mitt utseende. När hon sedan skrev om "folk på BDD-forumen som säger..." kopplade jag det direkt till att jag skrivit om det tidigare, även om jag inte trodde att hon riktade sig till mig personligen utan till alla i största allmänhet som berättar om sina erfarenheter, t ex på det här forumet.

Jag förstår de reaktioner på andras utseenden som du beskriver, och håller med om att man kan ifrågasätta medias urval av BDD:are (oftast relativt unga tjejer). Om jag själv berättar för andra om BDD försöker jag ta upp exempel på killar/män, äldre personer eller människor i andra kulturer, för att få bort stämpeln att det är ett västvärlds- eller "unga tjejer"-fenomen. Och självklart är det inte bra om media fokuserar för mycket på BDD:arnas utseenden, när det borde vara mer fokus på den tvångsmässa fixeringen och allt det ställer till. Att BDD i Sverige kallas "inbillad fulhet" vänder jag mig också emot, eftersom många då inte kan identifiera sig med sjukdomsbeskrivningen (vi är ju inte inbillat fula utan fula på riktigt, enligt oss själva).

Dock vill jag återigen hävda att ingen skulle kunna berätta om sin BDD, om man var tvungen att ta hänsyn till alla andra BDD:are som kan uppleva sig som fulare än dem som berättar (vilket antagligen de flesta gör - det är en del av sjukdomens natur). Därför står jag fast vid att en person som enligt andra ser bra ut, som berättar att han/hon upplever sig som ful, inte har något ansvar gentemot andra som kan uppleva sig som fulare. Problemet är ju inte utseendet i sig utan upplevelsen av utseendet. Det måste man väl få berätta om? Däremot är det enligt mig enbart respektlöst att uttala sig så som godessceline gjorde. Det må vara ett resultat av BDD:n, men det finns många sätt att berätta om "avunden, känslan av att vackra människor eller människor som får mkt positiv uppmärksamhet angående utseendet är så mkt lyckligare" utan att angripa andra BDD-drabbade och kalla deras lidande för jävla lyxproblem.

Förstår du hur jag tänker?

[SpegelSpegel]

vilja

Ja, jag förstår hur du menar. Jag tyckte också att det var onödigt hårt sagt, men jag tänkte att det bara var BDD-rösten som talade. Jag har också fått komplimanger många ggr i mitt liv, liksom jag fått många taskiga kommentarer, så jag antar att jag kunde ha tagit åt mig också. Men på ngt sätt tog identifikationen med hennes personliga frustration överhanden istället. Och jag blev orolig för att hon inte skulle våga skriva här mer om folk dömde henne för hårt. Jag vet personligen hur fruktansvärt ont det gör att se sig själv som ett monster och trösta sig med att man i alla fall är en ganska bra person, och så råkar man göra ngt klantigt och folk antyder eller säger i klartext att man är en dålig person, att man är elak osv...vanliga människor kan skaka av sig sånt, vet med sig att andra inte känner dem så väl och att det de kritiserar är ett beteende eller en handling, men det är vidrigt för ngn med BDD, man känner sig som någonting rakt igenom ondskefullt, som om ens hemska yttre alltid varit en spegel av ens inre fast man försökt lura sig själv att det inte är så.

Ang. Dr Phil-tjejen måste jag erkänna att jag inte sett programmet, men jag har sett reaktionerna från andra BDD:are. Jag tycker absolut att tjejen ifråga ska få berätta om sina känslor, och jag vet att hon känner som hon känner pga en förvriden självbild, inte för att hon tycker att alla som inte passar in i ett perfekt, sterotypt skönhetsideal är äckliga och groteska. Alltså tar jag inte åt mig personligen av hennes uttalanden heller.
Där emot vidhåller jag att det egentligen inte är ett vidare sympatiskt beteende(om man är frisk alltså, är det ett symptom  av BDD kan det inte hjälpas) att prata om hur ful man är framför andra människor när man har starka bevis för att man har ett utseende som stereotypt anses vackert. Det är oerhört psykande för andra att lyssna på. Nu går ju  inte "skönhet" som så att mäta objektivt, men att man t ex får modellerbjudanden kan vara en indikation på att det är elakt och oförskämt att beklaga sig över sitt utseende framför människor som inte får komplimanger, modellerbjudanden mm. Liksom det är väldigt fräckt och självupptaget av ngn med C-kupa att beklaga sig över små bröst framför ngn med A-kupa, eller någon som är normalviktig att gnälla över sitt fett framför ngn som är överviktig.

[vilja]

SpegelSpegel: Okej, då tror jag att vi har förstått varandra.

Jag vet personligen hur fruktansvärt ont det gör att se sig själv som ett monster och trösta sig med att man i alla fall är en ganska bra person, och så råkar man göra ngt klantigt och folk antyder eller säger i klartext att man är en dålig person, att man är elak osv...vanliga människor kan skaka av sig sånt, vet med sig att andra inte känner dem så väl och att det de kritiserar är ett beteende eller en handling, men det är vidrigt för ngn med BDD, man känner sig som någonting rakt igenom ondskefullt, som om ens hemska yttre alltid varit en spegel av ens inre fast man försökt lura sig själv att det inte är så.

Vill bara tillägga att jag vet precis hur du menar med detta, jag känner verkligen igen mig. Jag kan kritisera mig själv väldigt hårt också till och från, men när kritiken kommer från andra är det som att det verkligen fastslås en gång för alla vilken hemsk person man är, alltid har varit och alltid kommer att vara. Som sagt man känner sig som någonting rakt igenom ondskefullt. Men det var nog ingen som ville få någon annan här att känna så.

[S-BDD]

Jag kan känna igen mig i Dr Phil-tjejen faktiskt...

Min uppfattning är, att hon med hjälp av sminket och "maskeringen", tror sig lyckas dölja det "riktiga", fula utseendet.

När hon under skönhetstävlingar blir bedömd, så anser hon antagligen att det bara är hennes "mask" de bedömer och inte hennes verkliga utseende.
Så på scen känner hon sig antagligen riktigt jäkla falsk... komplimangerna är ju inte riktade till henne utan bara till hennes "maskerade" skönhet. Förstår ni?

Därför är det ju inte så konstigt att hon tycker att hon är ful. Det är ju det hon ser när sminket tvättas bort.

[Insatiable]

S-BDD: Ja, så kan jag tänka mig att det är. Även om jag aldrig tycker att jag ser bra ut med smink, tycker jag så klart att jag inte ser lika vidrig ut som utan smink & ifall jag skulle få en komplimang när jag är sminkad, kommer jag i mitt inre vifta bort den med att personen inte ser mitt verkliga utseende utan bara en mask. Det är masken som bedöms & alltså har jag bara lurat personen. Om h*n såg hur ful jag verkligen är skulle jag inte fått komplimangen. Personen skulle bli chockad & jag skulle få det bevisat för mig hur ful jag verkligen är.