Hej Anonym!
Om du är ny här vill jag önska dig varmt välkommen hit!
Du skriver att du vet att du är ful men att du har samma problem som de med inbillade defekter har.
Det är så att ingen BDD-drabbad anser att han/hon inbillar sig. Alla VET att de är fula, på ett eller annat sätt, så du är inget undantag från den regeln. Det är först när man börjar bli frisk som man kan se sitt utseende på ett annat sätt. (= Hjärnans tolkning av det ögonen ser blir annorlunda).
Du har kanske inte läst igenom allt i denhär tråden (som är ganska lång) men just dethär har diskuterats tidigare.
Det är så att när man lider av BDD har man en hel del felaktiga tankar och uppfattningar, fast det vet man inte om. För att bli frisk så ska man därför undersöka de tankar man har och leta efter bevis för om de är sanna eller inte.
Tex det du skrev om att folk har kommenterat och skrattat åt dig är inget bevis för att du skulle vara ful. Jag försökte förklara varför i ett inlägg som jag skrev förut. Jag kopierar över det hit:
"Jag menar så här:
De som har BDD har olika saker som sammantaget verkar som att det finns bevis för att de är fula.
Det vanligaste är att man säger att man kan se det själv i spegeln. Men när man har BDD så har man en förvrängd självbild. Dina ögon ser en sak, sen tolkar hjärnan bilden på så sätt att vissa saker blir förstorade, förminskade eller på annat sätt förvridna. En bra ledtråd är att när man har BDD så brukar utseendet förändras tex av att man tittar sig i olika speglar och ljus.
Ett annat "bevis" brukar vara att man känner sig ful. Men en känsla är inget faktum. Det finns de som känner sig äckliga även om de är nyduschade. Då stämmer känslan inte överens med verkligheten. Det är lika med fulhet, man behöver inte vara ful bara för att man känner sig ful.
Hur andra reagerar på ens utseende är också ett vanligt "bevis" som BDD-drabbade har. BDD fungerar så att den drabbade tolkar andra människors blickar, beteende och kommentarer som att det gäller hans/hennes utseende.
Hör man tex ordet ful nånstans så tar man för givet att det gäller en själv. Om någon tittar på en så tolkar man det till att de tittar för att man är ful. Om någon inte tittar på en så tolkar man det som att de inte tittar för att man är ful.
När man har BDD tycker man också att man vet vad andra tänker, man tycker sig se hat och avsky i andras blickar och att det beror på ens utseende även om de man möter egentligen inte ens lägger märke till hur man ser ut.
I sjukdomen BDD ingår också att om någon säger att man ser bra ut så tror man inte på det men om någon säger något negativt så tror man att det är sant. Man har också sk selektivt minne, det betyder att man kommer ihåg allt det negativa man hört men inte det positiva.
Ang. vad folk säger. Om någon har sagt att du är ful, eller att du är fin så är det inget bevis för hur du ser ut, det är bara bevis för att de har sagt det. Det är så många BDD-drabbade som har kvar i minnet nån negativ kommentar som de har fått i skolan och tar det som bevis för att de är fula men det är det faktiskt inte.
Om du har BDD så tror jag att det är ungefär det jag har skrivit om som har fått dig att tro på att du har ett fult utseende. Men INGEN av dessa saker är något bevis för att du skulle vara ful."
-------
Jag vet inte hur insatt du är i BDD. Om du nyss har kommit underfund med att du (troligen) har BDD så tycker du säkert att jag inte fattar nånting och att jag inte har svarat på din fråga. Men tro mig, jag vet vad du menar och jag förstår det du skriver. Jag vet också att du har det jobbigt och att du är helt övertygad om att du är ful.
Det är så att det FINNS en lösning även för dig, men det är inte den lösning som man som BDD-drabbad tror (kortfattat sagt att man blir fin) utan en helt annan. Det är KBT-terapi + ev medicin.
Jag vet att det du skriver är din verklighet, jag misstror dig inte, men jag hoppas att du genom att läsa mer om BDD så småningom kan komma underfund med vad man behöver göra för att bli fri från denna hemska sjukdomen.
Varma hälsningar/ Malins mamma
