HATAR ATT VARA FUL!

[Anonym]

hej alla!

blir så ledsen när jag läser allas berättelser.. så här ska ju livet inte va. har själv BDD, lite bättre på senare tid men än dock. känns så sorgligt att man känner så här om sig själv.. /Sophia

[Anonym]

Jag är en tjej som precis kommit fram till att jag lider av BDD och sen tidigare diagnosticerad bulimi kopplat till långvarig deppression.
Det var tack vare malins mammas test som jag kom fram till det.
Jag vet att det är en psykolog som diagnosticerar en med BDD, men testet fick utslag på alla punkter.
Även om det här känns oerhört svårt vill jag tacka alla på den här sidan.
Jag trodde jag var helt ensam om det här och kände mig hopplöst onormal och konstig som hade detta dilemma.
Tack!Nu kan jag iaf försöka gå vidare.

[Malins mamma]

Hej Johan!
Tack för dina intressanta inlägg och välkommen hit till forumet!  

Vi ser fram emot att få höra mera om vad som har hjälpt dig att bli frisk. Hoppas du vill berätta så mycket som möjligt!

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Hej. Jag orkar inte vara ful. Jag vill dö. Jag är ful på riktigt, dessutom.

[Malins mamma]

Hej anonym!
Det som du upplever nu är det som kallas att ha en BDD-attack.
Man ser ingen utväg och man känner att man inte orkar mer. Det är nog en av de hemskaste känslorna man kan ha.

Även om du inte kan tro det just nu så är jag ganska säker på att du har BDD. Om du vore ful på riktigt så skulle du inte vilja dö pga ditt utseende. Det är bara när man har BDD som utseendet påverkar hela ens liv och tillvaro.

När man är mitt uppe i en BDD-attack ska man inte ta några avgörande beslut, vänta med det tills attacken har gått över, det kommer den att göra så småningom även om det inte känns så.
Jag hoppas att du har kunnat somna nu och att du mår bättre när du vaknar.

Skriv igen och berätta hur du har det, jag hoppas du mår bättre snart.

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

Tack för ditt svar, "Malins mamma". Det känns skönt när någon förstår en. Jag mår så här så väldigt ofta. Jag känner att jag verkligen inte står ut länge till. Det känns helt hopplöst att vara så ful, men samtidigt känna igen sig på alla BDD-symptom... Det känns... olustigt. Jag vet inte vad jag ska tro. Men ändå ser jag bara fulhet i spegeln.

Just nu mår jag i alla fall lite bättre än när jag skrev det. Nu har jag ingen panikkänsla i alla fall. Men den återkommer dagligen. Jag vet att jag kommer må sådär snart igen. Antagligen senare ikväll, eller senast i morgon.

[Malins mamma]

Det måste vara väldigt jobbigt att få panikkänslor så ofta. Men å andra sidan så kan du ju passa på att "studera" paniken samtidigt.

Försök tänka efter vid vilka tillfällen du får panik.
Det är troligen  vissa saker som gör att paniken börjar, kanske att du tittar i spegeln, att du ser nån "snygg" person på TV eller i tidningen som du jämför dig med, att någon säger något otrevligt till dig, att du tänker på nåt som du vet kommer att bli jobbigt, eller nåt annat. Jag vet ju inte vad det är som utlöser paniken för dig men du kan säkert komma på vad det är om du tänker efter.

Nästa steg är att du försöker att "stanna upp", och lägga märke till vad du tänker just då vid dom tillfällena. Om vi säger att du ser en jättefin tjej på TV som du jämför dig med (om du är tjej alltså) så tänker du kanske att:
 
"Vad fin hon är, hon måste ju vara jättelycklig med ett sånt utseende, hon får nog vilken kille som helst och säkert bra lön också utan att behöva anstränga sig för mycket.
Jag vill också se ut som hon, men det kommer säkert att kosta en förmögenhet att operera om mitt fula ansikte och det har jag inte råd med.  Jag kommer aldrig att bli så snygg och ingen kommer att vilja ha med mig att göra, jag kommer att förbli ensam hela livet."

Denna tanke tar kanske bara nån sekund att tänka men det är den som gör att du får panikkänslor. (och det skulle nog vem som helst få om man hade såna framtidsutsikter).

Om du lyckas att fånga denhär tanken så skriv ner den som jag har gjort i mitt exempel och undersök varje del av den. Det är nämligen så att när man har BDD så har man för det mesta en hel del "felaktiga uppfattningar", "förutfattande meningar" och man "drar slutsatser utan bevis".

Vi undersöker mitt exempel:
Tjejen har ett lyckligt liv. Är det sant...?
Det vet vi inte, hon har det kanske bra, hon kanske har ett helvete privat, men oberoende av hur hon har det så finns det ingen som är helt utan problem, oberoende av hur snygg man än är.

Hon kan få vem hon vill. Är det sant...?
Det vet vi inte heller. Hon är kanske trots sin skönhet både egoistisk, otrevlig och falsk. Isåfall  räcker inte utseendet långt i ett förhållande.

Hon tjänar mycket pengar utan att behöva anstränga sig. Är det sant...?
Troligen inte. De flesta modeller och skådespelerskor har fått jobba hårt för komma så långt att de börjar tjäna stora pengar.

Jag kommer aldrig att bli snygg. Är det sant...?
Det vet du inte så länge du har BDD. När du blir frisk kan du se hur du ser ut.

Ingen kommer att vilja ha med mig att göra, jag kommer att förbli ensam hela livet. Är det sant...?
Nej, det kan det inte vara. Det är sant att du oroar dig för att bli ensam men framtiden har inte varit ännu. Man kan inte veta vad som kommer att hända i framtiden.

När du ärligt har analyserat dina tankar så kommer du kanske till insikt om att du möjligen har överdrivit eller förskönat andras utseende och den "lycklighet" som du antar att de har pga sitt utseende samtidigt som du själv känner dig ännu fulare.

Då kan du ändra på dina tankar (de som orsakade att du fick panik) till följande istället:
"Vad fin hon är men hon har säkert sina egna problem hon också.
Att hon ser bra ut påverkar inte mitt liv på något sätt. Hon är bara en tjej på TV."
Som du ser så är denna tanke inte upprörande och då kommer inte heller panikkänslorna.

Att ha BDD är att överreagera på olika saker, sen får man panik och ångest och på grund av att man reagerar så kraftigt så tar man det som ett bevis för att det verkligen är något fel på ens utseende, men en känsla är inget faktum. Att man känner sig ful är inget bevis för att man är ful.

Det som jag har skrivit är bara ett exempel, du har kanske inte alls de tankarna men försök att lista ut vad du tänker som orsakar panikkänslorna. Det finns flera exempel på "felaktiga uppfattningar" under rubriken *Jag har läst*. Om du klickar på allmänt så är det längst upp på första sidan.

Hoppas du vill pröva detta.

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

Tack! Det där verkar vara ett ganska bra tips. Men jag vet ju att man inte behöver vara lycklig osv bara för att man är vacker, man kan självklart ha andra problem som vacker. Det är ju individuellt. Men just för MIG är ju utseendet vackert och därför vet jag att jag skulle må bra, eller åtminstone bättre, med ett vackert, eller någorlunda normalt utseende! Så vida det inte dyker upp nya problem, det vet man ju inte. Men dessa problem skulle ju ändå ha dykit upp, även när man är ful. Så vore jag söt skulle i alla fall ETT problem vara ut världen. Men visst, jag ska absolut testa det där, för det verkar ändå bra! Tack tack.

[Anonym]

En sak till bara! Alla säger att man vet att man har BDD och inte är ful på riktigt om man har symptom som att man ständigt tänker på sitt utseende, vill dö osv. Men vad är det som säger att BDDn inte är orsakad just pga att man ÄR ful? En ful människa kan väl naturligtvis också drabbas av BDD! Det kanske är det som varit den utlösande faktoren, dvs att man är ful och bara börjat tänka för mycket på det och alltså "överreagerat" och plötsligt har man ett sjukt tänkande/beteende, alltså BDD. Och vad gör man då? Man kan bli frisk, men sen då? Sen får man ändå stå ut med att vara ful i resten av livet, eller? För så är det nog med mig.

[Malins mamma]

Det är lite konstigt men BDD verkar inte drabba någon som verkligen är ful. K. Phillips som forskar om BDD i USA hade inte haft någon BDD-drabbad som var ful, åtminstone inte som hon skrev i den första upplagan av The Broken Mirror. (Jag har inte läst den nya). Hon kunde inte ens gissa vad de drabbade såg som sin "defekt". Jag har inte heller sett någon BDDare som är ful.

Däremot så har man noterat BDD-symtom hos några (inte alla) som har varit i en eldsvåda och brunnit i ansiktet. Du har kanske sett hur de ser ut. Men de har inte BDD eftersom deras defekt är verklig.
De flesta brännskadade har inte BDD-symptom.

* Jag skrev ordet *ful*eftersom du använde det men det finns egentligen inget som är fult eftersom alla har olika tycke och smak om vad som är fult och fint och ingen har mer rätt än nån annan.
Det är likadant som med orden *gott* eller *snyggt*.

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

Jo, jag vet att man har olika smak. Men det finns utseenden som anses vara fula respektive snygga, och därför går det att säga att just det där är ful och just det där är snyggt, osv. Visst kan det sedan finnas *någon* som tycker annorlunda, men det är kanske undantagsfall. Så generellt kan man oftast säga att något faktiskt ÄR fult. För t.ex en människa som har brännskador i ansiktet. Hur många tycker att det är fint? Ingen, skulle jag tro. Jag vet, du sa att de flesta med brännskador inte har BDD-symptom, men det var bara ett exempel. Man kan ju ha något i sitt utseende som är väldigt avvikande, menar jag bara, men som ändå inte är någon skada eller så. Och råkar man ha något väldigt avvikande, så kan man visst säga att det är fult. Och det finns knappast någon som tycker att det är fint. Alltså ÄR det fult.

[Anonym]

...och det är ett sådant avvikande, allmänt ansett fult utseende jag har.

[Malins mamma]

Jag håller inte riktigt med dig om det här med "ful".
 
Jag kan hålla med om att de flesta  som ser någon med en väl synlig missbildning eller en svår skada kan kanske vid en första anblick tycka att det är fult. Sen om man lär känna personen så kan man ändra uppfattning om det också.
Där jag gick i skolan var det en flicka som inte hade någon näsa, bara två näsborrar, hon var väldigt kortvuxen också, kanske 1.20 m i 15-årsåldern. Ändå hade hon alltid kompisar, det verkade inte som att nån brydde sig om hennes utseende alls och det verkade inte som att hon själv brydde sig om det heller. Inte ens den missbildningen hon hade hindrade henne från att leva som vanligt.

Det finns naturligtvis ÅSIKTER om vad som är fult och fint men en åsikt är ingen sanning.
Det är likadant som med mat. De flesta tycker kanske att glass är gott och att lever är äckligt, men det betyder inte att glass ÄR gott och att lever ÄR äckligt, eftersom det faktiskt finns de som tycker tvärtemot (tex jag   ).
En åsikt är inte en sanning, det är bara en åsikt. Därför kan man inte slå fast att det finns något som ÄR fult.

När man har BDD (och vill bli frisk) ska man undersöka de tankar man har.
Jag antar att du inte har nån missbildning eller så, men du har uppfattningen att du har ett avvikande, allmänt ansett fult utseende.
Då ska du försöka ta reda på om det är sant.
 
Finns det något bevis för att du har ett fult utseende?
(Jag vet att denhär frågan låter otrevlig men det är viktigt att du undersöker ärligt och realistiskt om de tankar du har är sanna).

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

Tack Johan för bra inlägg med rejäla bra uppmaningar.
Från en som inte är i det djupaste träsket

[Anonym]

Du frågar om det finns något bevis för att jag har ett fult utseende. Hur menar du då? Ska jag ta upp mina defekter här? Jag förstår inte riktigt. Eller menar du att jag ska berätta om hur andra har reagerat..? Sorry om jag är trög, men jag fattar inte hur jag ska besvara den frågan.