HATAR ATT VARA FUL!

[Anonym]

nej jag skoja bara... jag tror jag har bdd.

[Malins mamma]

Jag trodde nästan det, om du verkligen hade haft multipel neurofibomatosis så borde du ha fått hjälp med operationer.

Frågan du ställde är ändå ganska intressant. Hur blir gravt missbildade personer bemötta när de är ute bland folk?
Jag håller nog fast vid min teori + vad jag har sett i verkligheten, att de allra flesta reagerar med sympati och medkänsla.
Sen kan det förstås finnas nån enstaka som är både elak, ohyfsad och okänslig som kan häva ur sig vadsomhelst, men jag tror att de är mycket lätträknade.

Mvh / Malins mamma

[Anonym]

Begreppet BDD har nyligen fått en svensk benämning, inbillad fulhet.Denna beteckning användes i en öppen föreläsning på Karolinska den 14 september. Min åsikt är att inbillad fulhet är ett olyckligt valt namn. Tanken att personer med BDD uppfattas som inbillningssjuka ligger nära tillhands. Låt oss inte bidra till att ytterligare stämpla en psykisk diagnos som inbillning. Mitt förslag är kroppsuppfattningssjukdom.
Peter

[Malins mamma]

Hej Peter!
Första gången jag läste om bdd så kallades den för inbillad fulhet, det var för ca 10 år sen, så det är nog inte nån ny benämning, snarare en gammal. Jag trodde inte att den benämningen användes längre, men jag håller med dej det var ett olyckligt valt namn.
Kroppsuppfattningssjukdom är ett bra ord för att beskriva sjukdomen, men annars tycker jag att "BDD"  funkar bra.

Mvh / Malins mamma

[danny_24]

Reflektion!!

Hej ! Jag är personlig assistent vilket är det första jobb jag klarat av som bdd aktiv. Personen jag är assistent till är klar i huvudet men har ganska grova fysiska deffekter, han skelar, omotorik i hela kroppen, nästan inga tänder, enorm huvud och folk stirrar verkligen på HONOM när vi är ute. Detta är för mig väldigt skönt som ni alla bddare säkert förstår.
Men det jag skulle komma till är att visst han blir förbannad av att folk tittar men utsätter inte sig själv för det lidande vi gör framför speglar etc.
Ju mer ritualer,pengar,tid en person lägger ner på sitt prb i utseendet ju värre är bddn......sen kan det finnas 1000-tals andra människor som verkligen är fula men accepterar och kanske gillar hur dom ser ut och fokuserar på andra saker.
Just att lägga fokus på andra saker har iaf hjälpt mig ngt enormt.
Ni med bdd tvina er ut i skogen o campa en helg utan speglar och utan stilla sjöar med mörk botten

[Malins mamma]

Danny, du verkar ha kommit fram till så många bra insikter om bdd och om jag förstår dej rätt så har du lyckats bli fri från bddn också. Kan du inte berätta här på forumet hur det gick till, det är säkert många förutom jag som vill veta vad som kan hjälpa.

Jag vill fråga dej en annan sak också ang han som du är personlig assistent åt. Du har ju haft tillfälle att se hur han blir bemött. Jag förstår att folk kan titta mer eller mindre, men har du sett nån som har pekat på honom och skrattat, tittat på honom med avsky eller har du hört någon kommentera hans utseende?

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

Hej Peter!
Jag har läst ditt inlägg och håller med om att inbillad fulhet inte är någon bra formulering. Ditt förslag är bra, ett annat kunde vara upplevd fulhet eller BDD som nu verkar vara känt och etablerat.
Vanessas mamma

[uglyrose]

sätt korten du tagit upp här
Du ser ju bra ut på korten,
Du har ingen brändskada ingen deformering
Du ser ut som en människa
tror det handlar mycket om svartsjuka om du fått höra nåt dåligt
Det är inget att bry sig om även om det sårar(vet hur det känns)
men som sagt jag ser inget fel på dej.
Men vad skulle hända om du var med i en olycka?
livet ger inga garantier. vi ska alla förlora. Vi sitter alla i samma båt det enda vi vet är att vi vet att allt levande ska förfalla. så vara svartsjuk över ex en model är bara slöseri med tid
för även den personen kommer mista sin skönhet.
Visa dör unga visa dör gamla.
Livet är mer värdare än så.
Skött om dej
/Josefine

[Anonym]

Det är väl klart att vissa människor kommenterar andras utseende. Själv ägnade jag och mina vänner hela tonåren åt att prata om sådant...
Min högsta önskan då var att när andra kommenterade mitt utseende skulle det vara med avund i rösten, jag ville inte bara vara "normal" och ointressant utan avundsvärd. I stället var jag ful. Minns när jag satt i korridoren och väntade på en lektion, och klassens snyggaste kille kom fram, ställde sig framför mig, såg på mig med äckel i blicken och sa "fy f*n vad ful du är, xxxxxxxxxx" (xxxxxxx=mitt fulla namn). Tala om för mig hur jag missuppfattade den kommentaren?

Nu var jag negativ igen, men jag ska försöka vara positiv också: Ofta när man kommenterar andra så säger man inte sanningen. När vi (som fjortisar) kommenterade en snygg person så var det med saker som "j*vla kärring, hon tror att hon är så snygg" och så letade man fram varje tänkbar defekt man kunde hitta i hennes utseende, bara för att stärka sitt eget usla självförtroende på bekostnad av hennes. Men vi var "fega" och sa inget öppet, bara tisslade bakom andras ryggar...

Om en snygg kille kom förbi blev vi nervösa, flabbiga, och eftersom vi var väl medvetna om vår egen bristande attraktionskraft så ville vi försäkra oss om att han inte fattade att vi tyckte att han var snygg. Så nedsättande kommentarer om snygga killar var väldigt vanliga! Man kunde säga att han var ful, hade fel stil, fel kläder, whatever, bara för att man var livrädd att han skulle fatta att man tyckte han var snygg och att han då skulle bli äcklad...

Sen fanns det ju förstås personer som man verkligen tyckte var fula. Den enda gången man verkligen brydde sig om dem var om de kombinerade sitt taskiga utseende med ett riktigt taskigt beteende! Annars brydde man sig ju inte om dem, förutom de man var kompis med, och förutom att man kunde tycka synd om vissa eller använda andra att jämföra sig själv med...

//misan, som förmodligen har förvillat alla andra med osammanhängande inlägg skrivet i ännu en downperiod

[Anonym]

jag orkar inte mer...vill inte leva jag e så jävla ful så jag skämms som fan. folk säger att jag har BDD..va fan inbillning? jag är väl inte dum i huvet jag har ögon o ser minst lika bra som alla andra och kan väl se att jag är så ful som jag kan bli. BDD är bara något de hittat på att jag har för att de tror att jag ska trivas med mig själv då..jävla puckon hur dumma får de bli..

[Malins mamma]

Hej och välkommen hit! (om du är ny här)  

Först vill jag säga lite om det du skrev:
När man har BDD inbillar man sig inte, man har inte något fel på synen heller.
BDDn gör att hjärnan förvränger den bild man ser av dig själv.

Att få reda på att man har BDD innebär inte att man blir frisk eller att man börjar trivas med sig själv. Man lider av sjukdomen lika mycket ändå.

Om man får diagnosen BDD så innebär det att man har en psykisk störning som gör att man har en förvrängd självuppfattning. För att bli frisk ska man söka hjälp hos psykvården, det är KBT-terapi och mediciner som har visat sig hjälpa.
För att kunna göra KBTn så måste man ha sjukdomsinsikt.

Mitt råd är därför att du själv försöker ta reda på om du har BDD. Det finns ett test under *Malins mammas frågor* som du kan göra.

En BDD-drabbad på BDDCentral skrev såhär:
"Jag trodde aldrig att min hjärna förvrängde min självbild när jag tittade i spegeln, jag trodde att jag såg hur jag verkligen såg ut, ful och missbildad. Nu vet jag att det inte är så."

Läs hans berättelse under rubriken *Suck!* på sidan två.


Mvh Malins mamma

[Anonym]

Hej..

Råkade glida förbi detta forum.. & lånar väl denna tråd för någon fråga.

Hur vet man att man lider av BDD ? Jag avskyr mig själv över allt annat i denna värld. Har inget problem om hur andra ser ut över huvud taget.
Detta har inneburit social fobi i dess mest extrema form när man inte vågar sig ut utan att skyla sig själv så gott det går. Väldigt deprimerad & självmordsbenägen ( antar jag .. )
Har insett att det kan vara just BDD jag har utan att jag riktigt tänkt på det. Har en benägenhet att "projicera bort" min tankar vilket leder till en oerhörd boomerang senare.
Jag är inget bra på att förklara saker & ting..mera känslor. Så hoppas ni förstår & kanske kan ge lite information.
Ska väl tilläggas att jag även haft Anorexia & lider av Bulimi.
Ser inget ljus alls i denna värld. Kan BDD läggas till listan eller lider jag bara av ensamhet & rädsla ?

MvH
Andreas, 26

[Malins mamma]

Hej Andreas!

Om du kollar BDD-testet under *Malins mammas frågor* på sidan två (klicka på "Allmänt" så ser du sidnumreringarna) så kan du nog komma fram  till en uppfattning om det är så att du lider av BDD också.
Anorexia/bulimi och social fobi har nog mycket gemensamt med BDD men det är endel saker som är olika också.

Av det du skriver går det inte att avgöra om du har BDD eller inte.
Du skriver att du avskyr dig själv, är det hela din person du avskyr eller är det någon del av ditt utseende?
Du skyler dig själv när du ska gå ut, är det nån speciell del av kroppen eller ansiktet som du vill dölja?

Depression, självmordsbenägenhet, ensamhet och rädsla är tyvärr vanliga följder av BDD men jag antar att det är vanligt även när man lider av anorexia/bulimi och social fobi.
 
Får du någon hjälp från psykvården för dina problem? Åtminstone social fobi går väl att "bota", skulle jag tro.

Välkommen hit Andreas, hoppas du har nytta av att läsa vad andra har skrivit här också.

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

Angående den här bup frågan.
Jag tror faktisk på den här killen. Jag tror inte han inbillar sig även fast han nog inte är gravt missbildad. Jag förstår honom för det är inte så jävla kul att höra att man är så jävla ful hela tiden. Han orkar helt enkelt inte mer.

[Malins mamma]

Vi lär väl aldrig få veta hur det var (och blev) med den här killen. Det är möjligt att han verkligen var ful, det är möjligt att han hade BDD. Det enda vi vet är att hans lidande var detsamma oberoende av vad som orsakade det.

/ Malins mamma