HATAR ATT VARA FUL!

[Marty]

Faaaan vad jag hatar att  jämt bli kritiserad och föraktad vart man än går för sitt utseendes skull. Ursäkta att jag skrev med stora bokstäver, men jag är verkligen så jäkla less och trött på det här....

[Anonym]

jag hatar också att vara ful...
men jag har aldrig upplevt att jag blivit kritiserad och föraktad vart jag än går. det händer endel ggr, som för alla, men inte alltid...

[Marty]

Tyvärr händer det rätt ofta för mig att jag blir hånad för mitt utseende. Vilket är väldigt jobbigt och tråkigt. Och som vissa andra här tror jag jag väl egentligen inte att jag lider av BDD utan snarare är ful på riktigt.

[Malins mamma]

Marty, vad jag kommer ihåg av vad du skrivit förut så har du en hel del bddtypiska beteenden och tankegångar.
Om du inte har varit till nån psykiater än så är det väl en bra ide att göra det så att du får visshet om du har bdd eller inte.
Vi som har sett dej vet att det inte är nåt fel på ditt utseende, så jag skulle tro att det är mycket stor sannolikhet att du har bdd.
 
Kan du berätta lite mer noga hur det går till när du blir hånad och föraktad för ditt utseende?

Mvh / Malins mamma

[Marty]

Hej Malins mamma,

Ja du, det är lite olika såklart. Från fall till fall. Just den dagen den 1:e december som jag skrev mitt inlägg så gick det till såhär:

Jag skulle gå på lunch och eftersom de arbetskamraterna jag brukar äta med antingen var på möte eller skulle gå och träna så gick jag själv. Det brukar väl ta 2 minuter att gå sträckan mellan den italienska restaurang jag hade bestämt mig för att äta på den dagen och mitt jobb. Så det var ju ingen längre sträcka direkt.

På vägen dit så passerar det ju en hel del folk och några av dessa är två tjejer i 19-20-års åldern. De ser bra ut konstaterar jag på långt håll, men efter det så undviker jag nogsamt att titta åt deras håll. Strax innan de passerar mig så hör jag att tjejen närmast mig säger rätt högt "fyfan...". Jag tittar då impulsivt åt hennes håll och hon tittar på mig och tittar sedan på sin kompis. "...va ful".

Liknande incidenter har skett tidigare, men oftatst är det ju mer att man får höra att folk skrattar åt en och så. Skratt som man inte kan tolka på något annat sätt en negativt. För vare sig jag nu skulle lida av BDD eller inte så är jag inte dummare än att jag kan känna igen ett skratt med positiv respektive negativ klang.

Nu kanske du tänker att det bara är jag som inbillar mig och att det inte alls handlar om mig, men liksom exemplet ovan så tydliggör hela situationen att det visst är mig de skrattar åt, snackar skit om etc. Det är alldeles för uppenbart för att det alls skulle kunna vara några inbillningar från min sida.

[Malins mamma]

Marty, tack för ditt svar. Nej jag kommer inte att säga att det är inbillning. Jag vet att du är övertygad om att deras blickar och kommentarer var avsedda för dej. Fast jag förstår inte vad det skulle vara i ditt utseende som fick dem att reagera så.....

Det jag kommer att säga är att, om vi antar att du har bdd, så är det bra om du är medveten om att bdd-drabbade har en tendens att ta åt sig och tolka andra människors beteenden negativt. Man tror att deras skratt, viskningar, blickar och kommentarer gäller en själv. Det är ju egentligen en naturlig följd av bddn, man tror själv att man är ful och då försöker man att kolla in hur andra reagerar.

Om du istället trodde/tyckte att du var jättesnygg så skulle du säkert ta åt dej mer av uppskattande blickar och kommentarer och inte tolka det som att alla negativa kommentarer gällde dej.

Jag gjodre faktiskt ett (helt ovetenskapligt) experiment på dethär fenomenet (hur kan det komma sig att människor med ett normalt utseende, alltså bdd-drabbade, ser och hör negativa saker om sitt utseende) i somras.
 
Vi var på "Bälgspel vid landsvägskanten" i somras i Ransäter. En festival liknande tex Hultfredsfestivalen men med något äldre och dragspelande publik. Det var flera tusen husvagnar där och ca 20.000 personer. Det innebar att vart man än gick så mötte man hela tiden folk.

Jag gick där och föreställde mej att jag såg jättehemsk ut och kollade in alla jag mötte om någon skulle märka det.
Resultatet blev att de flesta tittade inte ens på mej, de få som gjorde det verkade inte bry sig.

Undantaget var två stycken personer, en kvinna i blå dress som råkade stå bakom mej när jag vände mej om i trängseln, hon tittade hastigt på mej med ett ansiktsuttryck som om hon hade sett ett spöke.
Den andra var en kille med ölglas i handen, han stod och pratade med en kompis och just när jag gick förbi tittade han på mej och sen hörde jag hur han skrattade.

Nu VET jag ju att varken kvinnans ansiktsuttryck eller killens skratt hade något med mej att göra men om jag hade haft bdd så hade jag säkert tolkat det som att det var avsett för mej.

Marty, när det händer såna här saker, tro inte genast att det är dej det gäller, försök att verkligen ta alla andra möjligheter i beaktande, att det finns andra orsaker till folks beteende än ditt utseende.

Ha de bra! / Malins mamma

[pelle]

Hejsan Marty!

Kul att du är tillbaka på forumet. Tänkte göra en liten efterlysning när du inte svarade på min fråga angående träningen Hoppas du kör på regelbundet i alla fall. Det är ju något som gör att man mår så mycket bättre. När jag såg dina bilder tyckte jag att du såg
ut som vem som helst, varken ful eller snygg, snarare stilig. På en bild såg du sämre ut, men så är det ju med foton. Har väldigt svårt
att ö.h.t kunna tro att det gällde dig, dels för att du inte är ful och dels för jag inte tror att någon kan vara så jävla korkad att säga det på det sättet som du beskriver. Många här inne har ju även
sagt att du ser bra ut. Jag vet också att du tror att alla säger så för att få dig på bättre tankar och att vi ljuger för att göra dig glad.
Jag tänker precis som dig om jag hör nåt liknande. Har också ett gäng med olika incidenter där jag trott mig vara säker på att dom skrattat åt mitt utseende eller viskat m.m.

/ Pelle

[Sara]

hej marty


för det första så ser inte människor utan bdd ansikten som vi ser, dom fastnar inte på detaljer som oss, utan dom ser helheten.
du har helt normala proportioner i ansiktet, du har t.o.m. bättre än "the average" person.
däremot ser människor utan bdd frisyrer, kläder, skor etc. det kanske inte känns så kul heller, men om dom nu kommenterade dig så kan det vara något av det dom hakade upp sig på.
om dom menade ditt ansikte måste dom ha det väldigt jobbigt genom att du ser så pass normal ut, då måste dom gå runt och kommenetera dom flesta killar man ser ute.

[Anonym]

Den här frågan läste jag på www.bup.nu vilket jag tycker ni ska läsa:

Jag är den fulaste människa som finns


Jag struntar i att det här är för "ungdommar" för jag är inte vuxen för
fem öre. Till saken: jag är den fulaste människa som finns. Faktum är att jag
inte ens kan betraktas som människa, jag är gravt missbildad och i 9 fall av 10
jag vågar mig utanför dörren så hånar mig någon. Oftast är det unga tjejer som
busvisslar och skrattar och pekar och djävlas. Killar hotar med stryk för att
jag är så ful. Naturligtvis borde jag göra som många bett mig, och det är att ta
livet av mig. Men av någon outgrundlig anledning vill jag leva - TROTS att jag
vet att jag kommer få ta den här skiten i resten av mitt liv som bara blir
svartare och mer meningslöst för varje dag. Jag går bara utanför dörren i
nödfall. Handlar så sent som möjlgit innan affären stänger. Jag orkar fan inte
besvära mig med motattacker och knytnävar längre. Problemet ligger INTE hos mig.
Jag behöver INTE prata med fler förbannade skolterapefter och psykologer och
puckon som tror att jag behöver psykisk hjälp. Jag!
behöver FYSISK hjälp så att jag kan se ut som du och alla andra normala
människor. OM ingen får in det i sin skalle och fixar en radikal plastkirurgi åt
mig så KOMMER jag ta livet av mig. Idag har jag genomlidit en hel djävla
skolklass 7:e klassare som hånade mig på vägen hem från biblioteket. Jag skiter
fullständigt i onda cirklar och att jag förtrycker mig själv. Jag älskar mig
själv till 100%, men mitt utseende kommer ivägen för att leva ett normalt liv.
Vad fan kan man göra? Vem ska man slå ner för att få plastkirurgi godkänt? Jag
har bara 13 000 undansparat från mitt CSN. Om du inte kommer med ett svar om
just det jag vill ha hjälp med, utan istället kringsnackar och hittar på saker
som "dålig självkänsla" eller "depprision" så kommer jag ta de här 13 000 och
köpa mig en sista måltid samt ett vapen och skjuta skallen av mig.
kille 22
2002-09-24

Svar:
Jag har läst ditt mejl flera gånger och undrar flera saker. Du skriver att du inte känner dig vuxen och du kontaktar en sajt där vi inom barn- och ungdomspsyiatrin svarar på ungdomars frågor. Du vill samtidigt inte ha svar som har något med psykologi att göra. Du vill veta hur man gör för att få kontakt med en plastikkirurg. Det är något som inte stämmer. I mitt svar nedan utgår jag ifrån att du verkligen har en grav missbildning och inte bara är missnöjd med ditt utseende i största allmänhet

Det är lätt att förstå och sympatisera med din ilska mot de som hånar dig. Du anser att du älskar dig själv till 100% men du vill samtidigt ta livet av dig. Din ilska och kraft är tydlig i ditt mejl men samtidigt verkar du förtvivlad. Enligt din egen bedömning är du gravt missbildad och det verkar som om de personer som du tidigare kommit i kontakt med försökt att hjälpa dig att stå ut med och leva med ditt utseende. Detta verkar inte ha lyckats. Du isolerar dig och vågar knappt gå ut och handla. Tyvärr är det inte så enkelt att bara fixa fram en radikal plastikkirurgi åt dig. Det finns flera vägar att gå för dig om du är övertygad om att du inte står ut med att fortsätta leva med ditt utseende. Den sämsta är att söka privat till en plastikkirurg och själv betala för en operation. Det är viktigt att du kommer till en seriös kirurg med lång erfarenhet. Det finns mycket lurendrejeri i den här branschen. En annan är att ta kontakt med vuxenpsykiatrin där du bor och be att få träffa en psykiater för samtal. Vid detta samtal får du beskriva ditt lidande och att du inte står ut med din missbildning. Du får berätta hur din missbildning påverkar ditt liv. Du kommer säkert bli ifrågasatt. Det blir nästan alla som önskar plastikoperationer är samma anledning som du. Om psykiatern till sist blir övertygad om att du inte står ut med din missbildning, kan psykiatern skriva ett intyg där han/hon förordar en operation på sjukhus. Du kommer då att remitteras till en plastikkirurgisk klinik för ställningstagande. De kommer då att undersöka om operation kan förändra ditt utseende till det bättre eller om det inte finns så mycket man kan göra.
Det är en lång och krånglig väg att komma ifråga för en operation. Du får samtidigt en seriös bedömning och blir inte lurad på vare sig pengar eller till en riskfylld operation.
Hoppas detta svar kan vara dig till nytta.



BUPSödermalm

[Anonym]

nu kanske ni fattar hur illa visa har det..

[Anonym]

vilka "ni"?
vi som har haft/har bdd?
det är klart vi fattar.

/s

[Malins mamma]

Killen förbjöd doktorn att säga nåt om psykisk sjukdom därför förstår jag hans svar. För mej låter det som han lider av svår BDD.
 
"Jag är den fulaste människa som finns, jag kan inte ens betraktas som människa. I 9 fall av 10 jag vågar gå utanför dörren så hånar någon mig. Jag går bara ut i nödfall. Handlar så sent som möjligt. Mitt liv blir svartare och meningslösare för varje dag. Tror att plastikkirurgi är lösningen på mitt problem. Mitt utseende kommer ivägen för att leva ett normalt liv."

En person som verkligen är gravt missbildad blir inte hånad och utskrattad 9 gånger av 10 när han går ut. De allra flesta människor reagerar med sympati och medkänsla om de ser nån som är mycket missbildad, inte med att peka och skratta. Att han jämt skulle bli utsatt för andras förlöjligande är osannolikt. Men han upplever det så (pga BDD), och därför blir hans lidande så stort. Det är därför han undviker att gå ut, handlar så sent som möjligt.
 
Killen tror, som andra bdd-drabbade att utseendet står i vägen för att kunna leva ett normalt liv, han tror att plastikkirurgi är hans enda hopp. Därför är han så desperat, han orkar inte leva såhär längre.  
Jag tycker mycket synd om killen, inte pga av hans utseende utan pga av hans (som jag tror) svåra BDD.

Hur skulle det vara om han faktiskt var gravt missbildad och inte hade bdd?
Först och främst skulle det vara dokumenterat i hans läkarjournaler. Alla skolterapeuter och psykologer skulle genast ha insett hans problem och inte börjat prata om dålig självkänsla och depression. Är man gravt missbildad så är det inga större svårigheter att få operation.
Han skulle säkert vara ledsen över sitt utseende och kanske vara rädd att det skulle påverka hans möjligheter att få en flickvän men han skulle inte se det som att utseendet påverkar nån annan del av livet. Skola, jobb, fritidsaktiviteter och vänner har inget med utseendet att göra. Han skulle ha ett meningsfullt liv ändå eftersom han skulle veta att det mesta i livet inte beror på hur man ser ut.

Jag är som sagt ingen psykolog men jag skulle bli väldigt förvånad om inte denhär killen har bdd.

Anonym 7 dec. 17:16:49  
Det är inte min mening att vara otrevlig men nu kanske du fattar hur illa bdd-drabbade har det ...

[Anonym]

malins mamma
vad fan vet du om att fula människor inte blir hånade hela tiden???
själv blir jag ganska ofta hånad när jag tex går på stan och det brukar mest vara fjortis tjejer som pekar, skrattar och säger högt ut till mig tex fy fan vad ful. och det finns inte en jävla chans att jag inbillar mig. så du vet inte vad du snackar om..

[Malins mamma]

Hej Anonym!

Tack för din reaktion, jag har faktiskt förväntat mej att någon skulle säga emot mej eftersom jag vet att bdd-drabbade är så jättesäkra på att de blir förlöjligade av andra.

Du undrar vad jag vet om att inte fula människor blir hånade hela tiden. Har jag någon erfarenhet av det själv? Jo, det har jag.
 
Jag har inte ett "perfekt" utseende själv (men vem har det?), jag blev retad för min näsa när jag gick i sjuan, åttan nångång. Det var ett par tjejer från grannbyn som kallade mej för Ringo Starr varje gång de såg mej i skolan. (Ringo var trummisen i Beatles.) De tyckte väl att jag hade likadan näsa som honom, och det har jag nog också, fast kanske inte riktigt lika stor. Jag tyckte det var jättejobbigt så jag sa en gång till mamma att jag tyckte min näsa var så ful. Det ska jag säga dig, det är inte många som har en så fin näsa som vi har. Den ska du vara glad över. (Hon har likadan näsa som jag har). Det tyckte jag lät bra, jag skulle nog inte ha kommit på att tänka på det viset själv.
 
Jag har dock alltid varit medveten om att min näsa är lite annorlunda än vad de flesta näsor är, men jag brukar tänka att om mamma kunde leva med sin näsa och Ringo Starr kunde leva med sin och bli världsberömd så kan väl jag leva med min. Och det har jag gjort nu i över femtio år, det är faktiskt ingen efter de här två tjejerna som har sagt något om min näsa.
 
Alltså, jag vet att man kan bli hånad för nåt i ens utseende. Speciellt om man rör sig i "fjortiskretsar". Jag vet också att det kan hända mer än en gång, men om det händer i 9 fall av 10 eller "ganska ofta" så undrar jag om man inte övertolkar andra människors naturliga beteende en aning och tror att allt som sägs och görs gäller en själv.

Som jag skrev om experimentet i Ransäter så kunde jag lätt ha tolkat två personers agerande som att det gällde mej och mitt utseende. Men jag har inte bdd och därför tog jag inte åt mej.

Det är en sak jag undrar över. Har du bdd eller är du ful på riktigt?
Det är lite förbryllande eftersom du verkar ha erfarenhet av hur fula människor blir bemötta, men du skriver på detta forum som handlar om bdd.

Vänliga hälsningar/ Malins mamma

[Anonym]

jag har multipel neurofibromatosis och är gravt missbildad så jag är ful på riktigt.