Rynkor/linjer

[Malins mamma]

24-åringen,

det kanske inte är själva felet som är det värsta. Det är där, ok, men det är kanske något som är bakom. BDD?

Just precis så är det. Rent logiskt så kan man räkna ut att det är så (att det inte är något i utseendet som är problemet), eftersom det man har fokus på kan skifta från det ena till det andra. Ibland är det en sak man oroar sig för, ibland en annan. Om fokuset (målet) kan flytta sig så kan det ju inte vara där problemet sitter.
 
Det finns ju även de som har BDD-fokus på samma ställe hela tiden, tex näsan eller brösten. Men även om man gör skönhetsoperationer så är BDD:n kvar, endera på samma ställe eller så flyttar den sig till nåt annat.
 
Det bevisar att BDD:n inte handlar om själva utseendet utan att det är något annat som orsakar allt och det är de tankar och uppfattningar man har.
 
För att BDD:n ska kunna existera så måste den ha ett mål, nåt att "obsessa" över, därför "vill" den att man letar och letar ända tills man hittar nåt som man kan oroa sig för och må dåligt över. Och det finns nog ingen människa här i världen som inte hittar något "fel" om man börjar granska hur man ser ut.
 
Huden är ett mycket tacksamt mål för BDD:n därför att ingen har en ständigt perfekt hy. Det går alltid att hitta linjer, veck, acne, prickar, fräknar, rynkor, kvisslor, födelsemärken, ärr eller leverfläckar. Eller också kan man oroa sig för hudfärgen.
Det är nog därför hud-BDD är så väldigt vanligt, ca 65 % av de drabbade har det, endera enbart hud-BDD eller att de har andra BDD-fokus också.

Det är jättebra att du har fått medicin och och ska börja på KBT-behandling!!!! Och du kan börja redan nu med att lägga märke till hur BDD:n manipulerar dina tankar och din syn på ditt utseende.

Vägra leta efter fel, vägra ge BDD:n din energi, din tid och dina pengar. Vägra göra allt det som du citerade och kände igen dig i (av det jag hade skrivit). Det är det som ger BDD:n näring så att den blir starkare och starkare medans du själv blir mer och mer nertryckt, ledsen och deprimerad.

Jag önskar dig lycka till med behandlingen och jag är väldigt glad över att du kunde relatera till det jag skrev. Du är på rätt väg!!  

Mvh Malins mamma

[Anonym]

men ibland stannar det. helt. jag ser det tydligare och tydligare. och när jag tänker något glatt, eller ser mej i spegeln snabbt och tycker att jag är ganska fin så kommer direkt efter påminnelsen om hur det är ställt. jag HAR streck under ena ögat, ständiga trötthetsveck åt fel håll. inte ens fina skrattrynkor kunde jag få. nej jag måste se ut som ingen annan. och det är det som känns värst. att vara annorlunda och konstig.
24-åringen (ser mer ut som typ 30, vilket inte är ngt fel om man ÄR 30)

[Anonym]

Även jag som är under 20 år har streck under mina ögon, två under ena ögat när jag ler, men jag försöker inte tänka på det, även fast det är väldigt svårt!! Gosh!

[Anonym]

men att ha streck under ögat när man ler är inget konstigt. det är när man har det när man inte ler, och dessutom åt "fel" håll, när man bara är 24 år som det är konstigt.

[Alameda]

24-åringen >> Förlåt om jag inte riktigt förstår, men vad menar du med åt fel håll?

[Anonym]

jag menar att dom liksom inte är som skrattrynkor som går från ögat och utåt mot örat. under mitt ena öga är det streck som går åt andra hållet liksom, som sovränder..ser helt trött ut.

[Alameda]

okej, tror jag förstår vad du menar, och isåfall är det så jag har under mitt ena öga också, och det börjar synas lite svagt under det andra också =( Jag kommer ihåg att jag lade märke till det redan för ett par år sen, någon gång i gymnasiet.

[Malins mamma]

24-åringen,

men ibland stannar det. helt.

Jo, det lär ska vara så och ibland kan det tom gå bakåt. Men det betyder inte att man är tillbaka där man började. Fortsätt att ifrågasätta dina tankar och uppfattningar, en sak i taget. Det går att bli friskare, men man måste vara villig att se saker på ett annat sätt än man har gjort och inte hålla fast vid de "gamla" uppfattningarna.

jag HAR streck under ena ögat,

Okej, du har streck under ögat.
Och det har en stor betydelse därför att .......?

Fyll i fortsättningen.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

jag får panik när jag tänker att jag har linjer där. det har stor betydelse därför att jag ser konstig ut. jag ser ut som en person som jag inte känner igen och vill vara. det känns som ett hinder för att jag ska kunna vara glad. jag vill bara vara normal. behöver inte ens längre vara särskilt söt, kan förbanna mej för alla gånger jag stått och tänkt över mitt hår eller utslag jag haft. nu är det liksom slut..jag ser gammal ut och jag ser annorlunda ut än andra i min ålder.

[Malins mamma]

24-åringen, tack för din förklaring. Och visst, jag förstår att det är ungefär såna tankar man har när man har BDD. Det är även fullt förståeligt att man mår dåligt med såna tankar.

jag får panik när jag tänker att jag har linjer där.

Dr C har skrivit om det här. Man ser sig i spegeln (eller tänker på det man sett) och får panik. Sen drar man slutsatsen att det verkligen måste vara hemskt eftersom man får panik.
 
Men det är inte så. Paniken kommer inte från att du ser (eller tänker) på vecket, den kommer ifrån det du tänker när du har sett eller tänkt på vecket. Och det är det du måste ta reda på, vad du tänker.
Du skrev att vecket betyder att du ser konstig och annorlunda ut och att du ser äldre ut än du är.

Då ska du ställa dig frågan: "Om det vore sant, att jag ser konstig och äldre ut än mina jämnåriga, vad skulle det innebära då?"

Det vore bra om du kunde svara på den frågan också.  

// Malins mamma

[Anonym]

att folk äcklas av mig. att jag inte längre är söt, vilket jag lyckades vara ibland, men som sagt - nu är det nog inte så stor chans längre snart. jag känner inte att jag har något värde då. jag är onormal, inte som andra. konstig, annorlunda. jag får panik vid tanken av att andra ska se det, upptäcka det. för en vecka sen var jag ju vid en annan spegel och hittade en ny defekt och liksom tänkte att då kanske det är hjärnan som spökar delvis. men nu när jag är tillbaka här och ser linjerna helt tydligt så fattar jag ju att jag lurats. inte bara mig själv utan även andra, som gått på bluffen..och det är den känslan som gör mig rädd tror jag. att andra snart ska upptäcka. och se hur det är fatt med mej..tror att det är därför jag nästan kan känna mej äcklad av att tänka på att jag hade linjerna även när jag var vid den där andra spegeln, men att jag gick runt och var glad ändå. det är den känslan som kommer efteråt, jag skäms liksom över hur patetisk jag är som gått och trott att jag ser normal ut. ungefär..
vad det skulle innebära att jag ser äldre ut än jämnåriga vet jag inte egentligen..jag får panik bara av att tänka tanken. svårt att tänka konkret omkring det..

[Malins mamma]

Oj, du har verkligen BDD. Hela ditt svar innehåller typiska  felaktiga uppfattningar hos BDD:are.

att folk äcklas av mig.

Hur skulle någon kunna äcklas av nåt de inte ser? Hur skulle någon kunna äcklas av en linje, om de skulle se det?
Är det vanligt att folk blir äcklade av alla som inte är helt släta i hyn?
Misstaget du gör här är att du tycker dig veta vad andra tänker och att de skulle se och känna detsamma som du gör.
Att folk skulle bli äcklade av dig är dina tankar, inte andras.

att jag inte längre är söt,

Det här är "allt eller inget-tänkande". Om man inte är perfekt så är man ful. Men det är inte så. En liten detalj ändrar inte ens utseende. "Friska" ser helheten, inte detaljerna.

jag känner inte att jag har något värde då.

Är man värdelös om man har ett veck under ögat? Räknas inte några andra egenskaper, som att vara trevlig, omtänksam, charmig, intelligent, rolig, duktig på nåt osv. Är man verkligen värdelös om man inte har ett "perfekt" utseende? Gäller det alla människor?

men nu när jag är tillbaka här och ser linjerna helt tydligt så fattar jag ju att jag lurats. inte bara mig själv utan även andra, som gått på bluffen

Det här är en grej som så många skriver om och som jag har svårt att förstå. Menar du att eftersom du inte såg linjerna i den andra spegeln så lurade du dig själv och andra? Men vad var det du lurades med?? Vilken var bluffen??
Var det att du trodde att du såg normal ut??
Att du lurade dig själv och andra att du hade ett normalt utseende??

Du skrev att du gick runt och var glad ändå. Menar du att du inte skulle ha fått vara glad om du hade vetat om linjerna?

Om det är det som menas med att man luras så innebär det att alla människor som inte har BDD luras hela tiden. De flesta har något i sitt utseende som de inte är nöjda med, och om man skulle titta noga så har ALLA något som inte är "perfekt", men alla, utom BDD-drabbade, "går runt och är glada" ändå.

Synd att du inte kommer på vad du tänker att det skulle innebära om det vore så att du ser äldre ut än dina jämnåriga. Det måste vara nåt hemskt iaf eftersom du får panik av det.

Att ta reda på vad du tänker är viktigt för att sen kunna undersöka om den tanken verkligen är sann och realistisk.

Mvh Malins mamma

[Alameda]

uh, nu känns det jobbigt med min linje under ögat igen.
det jobbiga är att det inte är meningen att den linjen ska vara där, den hör inte hemma hos en 20-åring. och den kommer ju antagligen bara bli värre för varje år. Vem vill se äldre ut än man är? (okej, det finns vissa åldrar då man gärna vill se äldre ut).
I vissa ljus känner jag mig verkligen som en 20-åring i en 40-årings kropp (eller snarare hud). Som på pendeltåget när jag tittade på min spegelbild i fönstret, linjen syntes så otroligt tydligt och jag såg så sliten ut.



Alameda, jag vet inte hur pass mycket sjukdomsinsikt du har eller om du kan ta till dig att BDD är en tankesjukdom, inte ett utseendeproblem.
Jag antar att det är lite svårt att se problemet på det viset eftersom man själv bara upplever att det är något i utseendet som är fel. Men genom att läsa om andra och ta reda på allt du kan om BDD så borde det gå att iaf teoretiskt inse att problemet sitter i tankarna och inte i utseendet...?

Jag kan ta till mig att BDD är en tankesjukdom, men precis som du säger så är det svårt att se det så i mitt fall, för det känns som att det inte gäller just mig. Jag har linjer som jag är säker på att många andra faktiskt också skulle må dåligt av om de hade. Men jag förstår ibland att jag överdriver linjens betydelse och att det är dumt att låta den bestämma hur jag mår i övrigt. Men jag tycker att den påverkar hur jag ser ut väldigt mycket. Sen vet jag inte om det är inbillning eller om det faktiskt beror på linjen, men jag känner mig gammal och sliten under ögat, lite som att jag kan känna hur huden åldras.

Ibland lyckas jag faktiskt strunta i att linjen finns (det inträffar dock mest i ljus och speglar där jag inte ser den särskilt tydligt). Men sen ser jag mig själv i ett annat ljus i en annan spegel och jag inser att jag varit dum som trott att "det kanske inte är så farligt ändå".

[Anonym]

OMG, du tänker precis som jag :S

[Anonym]

precis som mej m. exakt. det där med att se sig själv i bussfönstret, det är verkligen det värsta. då ser man verkligen tydligt hur det ser ut. men du har en linje och jag kan svära på att du inte ser ut som jag. om du hade sett mina skeva linjer hade du skattat dig själv lycklig. jag hade mycket hellre haft skrattlinjer, för det ser iaf glatt och fint ut. det är inte fint att ha som jag - streck åt fel håll som ser ut som sovränder under ögat. det är bara hemskt. 24-åringen.