Rynkor/linjer

[Anonym]

Hjälp jag orkar inte mer. Min panna ser hemsk ut, som om jag var i fyrtioårsåldern, minst. Linjer på näsryggen också, och rynkig under ögonen.
Jag vet inte vad jag ska göra, de kommer ju inte försvinna!!!!!!!!! Det är som att min hud åldrats trippelt så fort som normalt, andra i min ålder (snart 20) har inte en tillstymmelse till linjer eller rynkor och har jämn fin ung hy, varför inte jag..det är så fruktansvärt jobbigt just nu.

[Malins mamma]

Jag förstår att du har det jobbigt, eftersom du har BDD. Men eftersom du har BDD så måste du räkna med att du endera starkt  överdriver de "defekter" som ev finns eller att du ser saker som inte ens finns. Det är en del av sjukdomen.

Försök att kolla på ditt ansikte (på helheten) UTAN att fokusera på pannan, på armlängds avstånd från spegeln under högst 10 sekunder.
Hur ser det ut då?

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Hur kan man vara så säker på att det är BDD en människa har. Jag bara undrar. "
Jag"

[Anonym]

Tack för svaret Malins mamma!

Jag förstår att du har det jobbigt, eftersom du har BDD. Men eftersom du har BDD så måste du räkna med att du endera starkt överdriver de "defekter" som ev finns eller att du ser saker som inte ens finns. Det är en del av sjukdomen.

För det första vet jag inte om jag har BDD, jag har inte fått någon diagnos ställd. Det var inte förrän jag började läsa i det här forumet som jag började fundera på om jag kanske hade BDD, då jag kände igen mig i så väldigt mycket som skrevs. Jag ser iallafall inte saker som inte finns, om jag överdriver defekterna eller inte vet jag inte, jag vet bara att de stundtals och allt oftare får mig att må väldigt dåligt.

Försök att kolla på ditt ansikte (på helheten) UTAN att fokusera på pannan, på armlängds avstånd från spegeln under högst 10 sekunder.
Hur ser det ut då?

När jag tittar på ett lite längre avstånd från spegeln och fokuserar på helheten så ser jag visserligen inte den åldrade huden lika tydligt, men jag vet fortfarande att den är där. Men jag inser att om jag alltid skulle lyckas spegla mig på det avståndet och inte analysera minsta lilla detalj så skulle jag kanske må bättre. Men å andra sidan känns det bara som att jag skulle lura mig själv att tro att saker såg bättre ut än de faktiskt gjorde. Samma sak som att jag mår så mycket bättre när det är mörkt eller skum belysning för att jag då ser mycket bättre ut, det är ju inte för att jag helt plötsligt genomgått en förvandling och fått fin hud, utan för att bristen på skarp belysning gör att allt ser mycket jämnare ut.


Idag har annars varit en bra dag då jag lyckats hålla mig borta från speglar och inte mått dåligt över mitt utseende, fast att jag varit hemma hela dagen. Detta var fram till när jag skulle tvätta ansiktet nyss och jag fick panik igen. Nu var det dock rynkan under ena ögat som var värst, den var väldigt tydlig i det ljuset och den verkar bara bli värre och värre (Ena dagen har jag ångest över ögonrynkan, en annan dag kanske jag inte tänker på den alls för att tankarna helt fokuseras på huden i pannan istället, eller på min näsa). Då börjar jag genast tänka att jag måste hitta en ny ögonkräm som kan stoppa åldrandet. Tänker på vad jag kan ha gjort för att min hud har åldrats i förtid, är det för att jag varit ute i solen för mycket, har jag suttit för mycket framför datorn, inte använt ögonkräm tillräckligt tidigt osv och jag mår dåligt för att jag skulle ha kunnat undvika rynkan. Ibland försöker jag övertala mig om att det beror på att jag fötts med tunnare, känsligare hud och att rynkan uppstått för att det bildas ett veck där under ögat varje gång jag ligger ner på den sidan, det skulle på något sätt vara enklare att acceptera rynkan då, om jag inte kunde gjort något speciellt för att förhindra att den uppstått.


Det känns jobbigt för jag vet att ingenting kan ta bort rynkorna och linjerna nu när de väl är där, det enda jag kan göra är att undvika att det blir värre. Nästan varje dag som går tänker jag att imorgon måste jag beställa tid hos en hudteurapeut eller beställa de där hudprodukterna.
Jag skulle kunna leva med hur huden ser ut nu, om den bara inte blir värre, men tiden är ju inte på min sida, det kommer bli värre eftersom jag hela tiden blir äldre...


Ursäkta mitt långa svar!
/Anonym som skrev första inlägget

[Anonym]

Har varit bortrest några dagar och jag lyckades nästan släppa de jobbiga tankarna för iaf en dag. Nu är jag hemma igen och det kändes bra till en början.
Tills jag såg ett program på TV, "Vem åldras värst" eller liknande, på fyran. Någon som såg det? Det var en tjej som bl.a. solade mycket, och en hudspecialist kollade under hennes hud med någon speciell apparat, man kunde se vilka skador solen hade framkallat och hudspecialisten sa att skadorna bara väntade på att dyka upp och skulle visa sig senare i form av rynkor osv. Då kom ångesten igen, bara tanken på att kolla på min hud på det sättet och se alla skador som säkerligen finns där får mig att må illa. Jag har bränt mig ett flertal gånger och har känslig hud så jag har säkerligen mycket skit som väntar på att komma fram tids nog (och som redan börjat visa sig).

Hon hade tydligen rynkor redan nu (jag såg inga) och de förvånades över att hon hade det redan vid 26 års ålder, då skulle man inte ha några rynkor. Det gav mig ännu mera ångest. Jag är 20 och har mycket värre hud.

Jag var på väg att stänga av TV:n eller byta kanal för jag kände på mig att jag inte skulle må bättre av att se det där om huden, men det gick inte. I efterhand vet jag att det var väldigt dumt att fortsätta titta, ännu en kväll förstörd.

Nu har jag letat upp bilder på en tjej som lagt upp bilder i ett forum jag läser/skriver i. Hon är två år yngre än mig och har lite rynkor i pannan/liknande linjer som jag har där. Hon är dock väldigt vacker så det hjälper inte så mycket att jämföra sig med henne, men jag kände mig lite lite bättre av att se att jag inte är den enda i min ålder som har förtida åldrad hud.

Vet inte riktigt vad jag menade med detta inlägg, var bara tvungen att skriva av mig.

/Anonym som skrev första inlägget

[Anonym]

Jag känner igen mig i det som du skriver. Det behövs inte mycket för att man ska må skit igen när man har varit lite glad. Det är konstigt att man=jag jämför sig med alla andra. Det är sjukt liksom och vad ger det en egenligen? När sedan något dyker upp på tv har man inte viljan eller kraften att stänga av för intresset är för stort och då spelar det ingen roll om det man tittar på gör att man mår skitdåligt i slutänden (för det visste du ju egentligen eller hur). Jag är helt övertygad om att du ser normal ut. Jag tycker jag har ärr och ser ut som ett missfoster. Min pojkvän och sambo gav mig ett ultimatum i dag, slutar du inte med det här tramset orkar jag inte mer med dig. Då var jag så trött på mig så att jag kunde dö. Jag har fått tvinga mig att tänka mer positivt för min och vår skull, jag vill ju inte förlora honom. Jag jobbar och kämpar på men har ändå den här skiten med mig. Anna

[Anonym]

Hallå!

Jag är helt säker, man kan inte ha tidigt åldrad hud när man är 20. (det skulle i såna fall vara om man hade knarkat och druckit som en galning och kanske inte ens då) Det finns veck och streck och liknande, som bara syns i visst ljus och när man tittar nära. Det ligger i hudens natur. Till och med små bebisar har veck och streck.

Självklart kan man inte ha hud som en bebis när man är 20, för man är ingen bebis, men samtidigt väldigt ung, och borde inte behöva oroa sig för rynkor på många många år. Du har förmodligen superperfekt underbar 20-års hud fast du inte fattar det själv, och i framtiden (om många år) kommer du kanske vara avundsjuk på dig själv om du ser dig själv på foton.

Det där tvprogrammet är gjort för att skrämma människor och få mer kunder till skönhetsssalonger och anti-rynkkrämer. Det där med förtida åldrad hud är något de hittat på, så att inga, inte ens 20-åringar skall kunna vara utan åldersnojor. Annars går de ju miste om den kundgruppen. Det är bara ett sätt att hålla människor i shack och skrämmas. Du såg ju själv att tjejen i programmet inte ens hade några rynkor. Det verkar ju ovetenskapligt att de skulle kunna se vilka rynkor som skulle komma, det verkar inte troligt. De kanske kan se att solen inte mådde bra av för mycket solande, men hur kan de förutse något som inte ens har hänt ännu?

[Anonym]

..huden mår bra, menade jag;)

[Malins mamma]

Anonym 17 juli 09:22:24

Jag håller helt och hållet med hela ditt inlägg, mycket bra synpunkter!  

Några kommentarer:

andra i min ålder (snart 20) har inte en tillstymmelse till linjer eller rynkor och har jämn fin ung hy, varför inte jag..

Tänk efter ... hur nära och hur länge har du studerat de andras hy?
Jämför med hur nära och hur länge du har studerat din egen hy.

En tjej på BDDcentral, Lynne, har en man som jobbar med, jag vet inte riktigt vad det är men det har att göra med design, färg, foto,  skuggor, ljus och sånt ... reklam kanske??.

Hon skrev att de har en regel på hans jobb som innebär att de inte får titta längre än 15 sekunder i taget på resultatet, därför att om man tittar längre än så, så börjar man att fokusera och zooma in på en speciell grej och då kommer man att tycka sig se något fel.
"Any longer than that, a person would tend to zoom in on a particular spot and notice some sort of flaw. Sound familiar?

Sen skrev hon:
"This really interested me, as I know that's how I and I believe, bdders get into trouble as staring too long at a particular feature, you can and probably will find something wrong with it. I had no idea that looking for longer than 15 seconds could cause this....and my husband even feels that 15 seconds could be too long also."

Då kan man tänka sig vad flera timmars speglande kan åstadkomma.....
Det är ungefär samma sak om man tittar på ett ord tillräckligt länge ... ta tex ordet "rynkor" ... efter ett tag så vet man knappt vad ordet betyder.  
 
Hur kan man vara så säker på att det är BDD en människa har. Jag bara undrar.

Om tankarna på något i ens utseende påverkar ens liv så mycket att man inte kan leva sitt liv som man vill är det BDD. (Det var en mycket kortfattad beskrivning men säger ungefär vad det är frågan om).
Jag antar att du syftade på möjligheten att man faktiskt "är ful" eller att man faktiskt har en defekt och mår dåligt pga det.
 
Det finns de som har missbildningar eller ett "avvikande utseende", de kan också känna sig ledsna men de mår inte på långa vägar så dåligt som BDD-drabbade gör.
Det beror på att BDDare har uppfattningarna, "Jag är ful" och "Utseendet är viktigt (avgörande) för hur jag kan leva mitt liv".

Den som är "ful på riktigt" har bara uppfattningen "Jag är ful", men inte den andra delen, att utseendet är viktigt. Därför kan han/hon ändå leva sitt liv någotsånär normalt.

Då börjar jag genast tänka att jag måste hitta en ny ögonkräm som kan stoppa åldrandet.
Nästan varje dag som går tänker jag att imorgon måste jag beställa tid hos en hudteurapeut eller beställa de där hudprodukterna.

Om du visste hur farliga dessa tankar är. Det är BDD:n som talar och försöker få dig fast. Den vill att du ska lägga all din kraft, din tid och dina pengar på utseendet. Och när du gör det så talar du om för din hjärna att utseendet är viktigt, vilket leder till att DU mår sämre och sämre, medan BDD:n blir starkare och starkare.

Om du är väldigt bekymrad så kan du ev gå till en hudterapeut men isåfall måste du TRO på vad han/hon säger.  

Ju mindre du bryr dig om ditt utseende desto bättre kommer du att må. Sträva efter ett normalt beteende.

För det första vet jag inte om jag har BDD, jag har inte fått någon diagnos ställd.

Med ledning av det du skrivit anser jag det mycket troligt att du lider av BDD, men jag är (som jag skrivit många gånger förut) ingen psykiater.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Hej Anonym som skrev här i början..

Jag läste i en tidning nyss att personer i 20-års åldern kan få torrhetsrynkor. Det är ytliga rynkor som inte är permanenta och de beror på uttorkning. Man kan tydligen ofta få det under ögonen och om man smörjer sig med en fuktkärm en längre tid lär de försvinna. Du kan väl prova det? Om du fortfarande efter det tycker att du har rynkor så är det säkert normala veck och streck i huden som är icke åldersrelaterade och som framträder för att du tittar för nära.

Jag ber om ursäkt när jag skrev att det var inbillning i mina tidigare inlägg, för något av det värsta som finns är ju när man ser något helt tydligt och andra hävdar att det inte finns där.  Men jag tror  verkligen att det måste vara näst intill omöjligt att en person som knappt ens fyllt 20 skall behöva oroa sig för rynkor. Jag oroar mig för och tänkter på dig ibland. Jag önskar dig verkligen något bättre än att vara inne i den här upplevelsen du beskrev ovan. Du är så väldigt ung, och det är så mycket du behöver tänka på i ditt liv, vem du är, vad du vill med det liv, vilken utbildning och vilka yttre mål du skall ha, och var du skall bo t.ex.

Det är väldigt utmanande och kämpigt att vara ung i dag, och du behöver verkligen den energin till de frågorna i stället för att må dåligt. Jag önskar att du skall känna entusiasm för dig själv och ditt liv som ligger framför dig, att du skall känna att allt är precis som det skall vara med din kropp och ditt ansikte, att du skall få vara glad och titta utåt mot livet du har och alla fina möjligheter. Det önskar jag dig verkligen. (och önskar det samma till alla andra här på forumet).

Ta hand om dig och försök ta dig ur den känslan du beskrev ovan. Ett tips är att försöka tvinga sig att aktivera sig i olika yttre aktiviteter, fast du fortfarande känner att det känns hemskt. När du till sist börjat göra något som engagerar dig börjar du glömma bort det där, och nästa gång du tittar på dig själv så syns det inte, eller har ingen betydelse för dig. Jag lovar. Särskilt om du träffar andra du gillar och som gillar dig kommer det där att bara försvinna. Om du går ut i världen kommer du dessutom att märka att många behandlar dig som det du är: en väldigt ung människa.  Och då kommer den där känslan att du skulle ha rynkor att förvinna.

Många varma kramar och med en stark önskan att du skall må bättre från anonym

[Anonym]

hej. jag undrar bara vad som kan göras om man tror man har BDD, men att problemen inte är påhittade. jag har tydliga linjer under ögonen, jag är 24 - vilket gör att det inte är en omöjlighet. jag har dåliga hudanlag i familjen, så jag vet att jag kommer att åldras tidigt. men linjerna under vänstra ögat är liksom åt fel håll, det gör att jag inte kan bortse från dom. jag ser konstant trött ut. och det syns så tydligt. jag vet inte om jag orkar.

[Anonym]

Enligt min uppfattning börjar man inte få "riktiga" linjer/rynkor förrän man är typ 33, och då väldigt lite knappt så det syns. Enligt ett äldre sätt att se börjar man inte få rynkor förrän man är typ 45.

Enligt ett betydligt nyare sätt att se (som förhoppningsvis börjar bli ute för det är så överdrivet) är man gammal och rynkig vid 25. Allt beror på hur nära man tittar och vad man bedömmer som normala veck och streck och vad som kallas rynkor.

Det sätt att titta och bedöma hud som lärs ut av vissa medier i dag är helsjukt och baserat på en pedofils skönhetskriterier. Dvs så fort man inte ser ut som en total bebis är man gammal.

Du är så ung så du är knappt mogen för nått änn! Har hela livet framför dig.  Om man plågar sig själv är det lätt att se "konstant trött ut".  Att börja oroa sig för rynkor nu är typ 20 år förtidigt...

Det du ser är inte inbillning, men du kollar med förstoringsglas. Det du kollar på är med största sannolikhet mer eller mindre helt osynligt för andra.

KRAM

[Anonym]

PS för ett par år sedan var det en high fashion model (svensk tror jag) som alltid fotograferandes som själva sinnebilden för ungdom, (typ uppkrupen i ett trädm med leksaker och sånt) och var väldigt populär bland modedesigners. Hon hade flera VÄLDIGT tydliga streck under ögonen, och var 15 år. Hade hon "rynkor"?

[Anna-78]

Vad många anonyma det är här, är svårt att hålla reda på er alla/ Anna

[Anonym]

Den anonym som skrivit flera gånger och kommit med motargument för att tjejerna här som är under 30 skulle ha några rynkor är jag, den stackars 35-åriga "rynkexperten" som hade sin första erfarenhet av BDD för 2 år sedan och sedan dess haft både inbillade och verkliga rynkor, samt en rynka som försvann att "deala" med. Säga vad man vill om mitt liv, men jag är ialla fall tacksam att jag inte höll på så här när jag var under 30, även fast då var det andra nästan lika jobbiga saker på g (som inte hade med BDD att göra).

Mitt hjärta blöder verkligen för er tjejer som är så unga och tittar just efter rynkor. Det känns verkligen enormt snett och väldigt orättvist. Hade jag själv varit yngre nu så hade jag kanske också drabbats i och med att det pratas så mycket om det i medierna och jag är känslig...Så jag förstår, men vill endå bestrida hela synen på att tjejer under 30 skulle kunna ha rynkor för det är helt enormt snett och felaktigt att påstå nått sånt och fysiskt inte alls möjligt att ni kan ha det..visst streck och veck, men inte "rynkor" (!!!).

Bara en sån sak som att tjejer (vanliga tjejer utan BDD) diskuterar sina RYNKOR när de inte ens fyllt 25 är ju konstigt. När min generation var 20 visste vi inte ens att det fanns ett sånt diskussionstema, det fanns liksom inte på tapeten, däremot var det många som pratade om om de var tjocka eller inte. Jag tror knappt det var nån som granskade sin bekantskapskrets för att kolla vem som hade minst rynkor när man var så ung på den tiden. I våra ögon hade ingen av oss rynkor. Det var aldrig nån vuxen heller som sa att den eller den hade rynkor (det var bara medelålders människor som pratade om sånt, och om rynkkrämer stod det bara i tidningar för tanter, inte i tjejtidningar).

Verkar vara nån hysteri som sprider sig, och hoppas inte jag själv bidragit till att sprida ångesten i och med min egen ångest (men det har jag kanske). Det vore onormalt om jag själv inte hade en eller annan rynka. Hur gärna man skulle vilja vara en sån som inte alls har det när man är 35 (det finns ju vissa) så är det kanske lite svårt. Men jag är medveten om att utifrån en ännu äldre persons syn så är kanske mina rynksorger lite löjeväckande och mina rynkor minimala. Så allt är fråga om perspektiv.

Jag snackade med en kvinna i dag som enligt mitt sätt att se såg uråldrig ut. Hon hade stora fåror på båda sidorna om munnen som hängde ned över kinden. Hon var jätterynkig, tyckte jag först och jag uppfattade henne som väldigt gammal (hon var antagligen 50-60 fast jag tyckte hon såg ut som 100). Hon sa att hennes man såg henne som en bimbo, och bara ville ha henne att visa upp för att hon var blond (måste vart färgat), att han inte fattade att hon ville jobba. Och hon hade en äldre man. Hon smilade och såg rätt lycklig ut och verkade känna sig väldigt ung.

Så känns så konstigt att verkligt unga flickor skall gå och sörja över rynkor. det är ju nästan som om ni blev lurade på er ungdom, faktiskt skandal. Visst var det synd om de i min generation som oroade sig för att de var tjocka. Men att leta rynkor när man är under 25 (eller under 30) då tycker jag faktiskt det är tragiskt.

De där vuxna som gör program som ni beskrev ovan, samt de som publicerar reklam för rynkkrämer i tidningar för tjejer under 35 borde få smisk.