Rynkor/linjer

[Anonym]

Malins mamma: Jag skrev: "Jag tror att många som har BDD faktiskt har människor runt sig som inte är riktigt friska och som stirrar på dem på ett konstig sätt, så jag tror inte alls det alltid är inbillning".

Du svarade: Varför skulle någon stirra nåt extra på en helt normal person? Den bild som BDD-drabbade ser av sig själva kan ingen annan se. Därför är det helt orimligt att någon skulle stirra pga nån speciell "defekt" som BDD:aren upplever sig ha.

Vad jag menar är att det finns folk som vill att man skall känna sig illa till mods. Det kan bero på ren illvilja, avundsjuka, på att de egentligen inte känner sig uppskattade av den de stirrar på trots att man umgås, deras egen osäkerhet ang. sig själva, eller "BDD by proxy, höga utseendekrav och egen utseendefixering m.m. m.m. När man ordlöst stirrar eller på andra sätt stjäl energi och gör en människa osäker kallas det ickeverbala signaler. Och det vore väldigt skönt om de inte existerade och man kunde säga rakt av att man bara inbillar sig när folk stirrar på nått sätt. Men ibland kan det nog vara att de faktiskt stirrar på ett elakt kritiskt sätt, och sådant kan utlösa BDD. Därmed inte sagt att defekten man har är så farlig som de vill få  en att försöka känna att den är. I vissa fall är de inte ens ute efter att få en att må dåligt utan mår bara själva illa av att se "defekter" som de är väldigt rädda för skulle titta fram hos dem själva. Jag är själv lite så. Jag hade hudBDD och BDD by proxy redan på den tiden jag hade perfekt hy. Det som är jobbigt med att ha "utseendedefekter", är att det blir som små sprickor i integriteten som andra människor kan utnyttja. Hade man inte "utseendedefekter" hade de blivit tvugna att hitta på något annat. Förut när jag inte hade några "defekter" gick de mer på att jag var så kort, lite senare på att jag inte hade några bröst- men det har alltid varit något med mig som har gjort att folk har gått på/hoppat på mig på olika sätt. Jag blev ju både sexuellt utnyttjad av min pappa när jag var fem år, samt psykiskt misshandlad och mobbad i hemmet av min styvmor, samt mobbad i skolan. Jag hade noll i självförtroende men var oerhört söt när jag växte upp. Sedan blev jag aldrig så lång..Det här att det skulle vara något grundläggande fel på mig kroppsligen sitter oerhört djupt. Och kanske lyser det igenom på något sätt. Någon slags aura som tidigare fått folk att mobba.

Barn som haft en svår uppväxt begåvas ofta med ett slags sjätte sinne, man tar in ickeverbala signaler väldigt starkt. Det är en fråga om att överleva, man måste kunna gissa vart saker och ting är på väg. Som om det inte skulle räcka är jag en riktig känslomänniska något jag tror är helt medfött. Vad jag vill säga är att jag håller med spegelspegel här ovan att världen är inte ren. Och jag tror det är det många BDDare reagerar på. Men det är inte lätt att veta när man/de helt och hållet inbillar sig, eller när man helt enkelt är omgiven av ondsinta människor...

Har man stirrat på sin "defekt" en hel dag blir man övertygad om att den är jättestor och att alla ser, jag har varit inne i sådan BDD och sedan fattat att det var inbillning. Men jag har även fått "väja" för folk som är "viktfaschister" sedan jag haft pyttelite övervikt, och jag har fattat att det verkligen är en noja hos dessa människor.  De tittar på ett speciellt sätt, liksom "PÅ" en som om man var en sak, istället för allmänt på personen. Det samma gäller även mina utslag. Jag har lagt märket till att det oftast är unga människor. De med smalhetsfashism är ofta väldigt smala själva. Personer jag får bra kontakt med däremot verkar inte fastna i sådana detaljer angående mig.

[SpegelSpegel]

Jag skrev: "Jag tror att många som har BDD faktiskt har människor runt sig som inte är riktigt friska och som stirrar på dem på ett konstig sätt, så jag tror inte alls det alltid är inbillning".

Ngn på bdd-central hävdade att det är ett vanligt mönster att folk som utvecklar bdd har/har haft personer i sitt liv som lider av t ex bdd by proxy eller narcissistisk personlighetsstörning eller är allmänt energi-och själförtroendedränerande. Det kanske ligger ngt i det. Själv är jag ganska övertygad om att jag aldrig hade utvecklat bdd om jag ej fått ständiga signaler från min omgivning om att utseende är viktigt, och ofta även att mitt utseende var fel, under min uppväxt. Jag hade definitivt inte fått det om jag inte fått lära mig av erferenheter att det finns människor som påminner om gamar som alltid är på jakt efter mänskliga svagheter att slå ned på. Utseendemässiga avvikelser från normen, t o m från skönhetsidealet, är en tacksam akilleshäl för elaka människor att sikta in sig på, det är tråkigt men sant.  Jag var överviktig som barn, så jag vet. Har mkt svårt att tänka mig en enda tjock unge som aldrig fått höra ngt elakt, som inte får höra elaka saker i princip varje dag.  Trots att övervikt är ngt ganska vardagligt. Tror inte heller att alla tusentals barn som är mobbade i skolan av en massa olika skäl de verkligen inte kan hjälpa håller med om att människor bedömer en efter insidan och inte bryr sig om ens fel och brister.

En tanke bara, det kanske är så att människor som är normalsöta eller har ett alldagligt men inte på ngt sätt uppseendeväckande utseende kombinerat med ett ganska starkt grundsjälvförtroende upplever det som om utseende inte spelar ngn större roll och att människor värderar en efter inre egenskaper eftersom de aldrig känt sig särbehandlade pga sitt yttre eller upplevt det vare sig som ett problem eller ngt som ger förmåner.

Jag menar inte att alla med bdd är fula, bara att vi kanske har fått vikten av utseende poängterad och bevisad för oss gång på gång. Kanske genom att vi genom ett fördelaktigt yttre attraherat ytliga människor som ställt höga krav på oss, kanske genom att en medfödd eller under uppväxten orsakad psykisk känslighet gjort oss till lämpliga mobboffer som fått höra många gliringar om utseendet trots att det kanske egentligen handlade mer om tacksamheten som hackkyckling. Kanske genom att vi faktiskt har fysiska avvikelser från skönhetsidealet som andra människor hackat på oss för, hängt upp sig på osv. Allvarligt, jag har aldrig träffat en person med akneproblem som varit sorglös, obesvärad av sitt yttre, utåtriktad och självsäker. Ingen tjej i alla fall. Där emot har jag träffat  en massa människor med perfekt hy som varit på det viset. Jag menade inte med mitt förra inlägg att säga att alla människor är elaka, bara att det inte går att förneka att det finns människor som gör andra illa, som till och med roas och njuter av det och stärker sina egna egon genom det. Det är väl inte så kontroversiellt att påstå att det är så att det finns både trevliga och otrevliga människor. Tänk om det helt enkelt är så att t ex jag och föregående skribent av olika skäl haft oturen att stöta på ett antal exemplar av de senare och att vi utgjort tacksamma måltavlor för dessa?

Ta min expojkvän som ett exempel, jag är ganska övertygad om att han lider av narcissistisk personlighetsstörning och att han med flit söker upp tjejer som är psykiskt svaga därför att han trippar på att manipulera folk så att han kan känna sig riktigt särskild, dyrkad och behövd . Han skulle aldrig ha en tjej som kunde eller vågade utmana hans grandiosa självbild på ngt sätt. Försökte jag ngnsin visste han effektiva sätt att trycka ned mig, som min tvivel på min egen attraktivitet, alltså kunde han t ex ignorera mig och prata om hur snygga andra tjejer var, eller hota med att lämna mig, eller klaga på mitt utseende eller sätt att klä mig. Jag tror sådana människor luktar sig till svagheter, t ex är det nog ingen tillfällighet att samma tjejer ofta hamnar i flera misshandelsförhållanden.

[Anonym]

Anonym och SpegelSpegel båda era inlägg var bra skriva. Jag kan känna igen mig i det båda skriver.

Jag drar alltid till mig dominerande och kritiska människor. Det har varit så hela min uppväxt. Nu när jag är vuxen försöker jag hålla borta den sortens människor ifrån mig. För mig så tror jag det är en del av anledningen till att jag mår dåligt över mitt utseende. Jag är en svagare och känsligare människoa som tar åt sig av allt som andra människor säger till mig.

[Malins mamma]

Hej, lite kommentarer.

Till en del för att vissa tycker jag är vacker, till en del för att de vill trycka ned mig, till endel för att jag samtidigt har endel synliga "utseendedefekter" och till en del, tror jag, för att jag vägrar spela underlägsen och sätter mina egna intressen främst, inte killar.

- Du är vacker. (får höra det en hel del faktiskt). Därför vet jag att vissa som stirrar med en viss sannolikhet kan tycka jag är vacker.
Att någon säger att du är vacker är ett bra bevis för att de tycker det. Det var de andra slutsatserna du hade kommit fram till som jag var tveksam till.

Du skrev att du hade tagit ett eget initiativ och befann dig i en professionell situation när de medelålders männen frågade om du var gravid. Många var tydligen imponerade av att du som ensam tjej hade grejat allt själv. En naturlig undran skulle i det läget vara, "varför gjorde du det".
Om det var så att du tjänade pengar på det du gjorde kan en del ha undrat om det var så att du möjligen var arbetslös, gravid och behövde pengar.
Som jag skrivit förut så kan jag förstås inte veta hur omständigheterna var eller varför folk gör det de gör. Men det jag ville komma fram till var att en fråga om ev graviditet inte alltid behöver ha något att göra med hur ens kropp ser ut, det kan bero på annat.

Eftersom någon kom fram och PÅPEKADE hur jag såg ut så insåg jag att jag faktiskt måste vara missbildad. Jag menar, varför skulle någon annars bry sig om att påpeka? Det måste ju betyda att jag var så missbildad så det verkligen stack i ögonen på dem?(
?(det här var förståss en missuppfattning från min sida, den där killen ville antagligen att jag skulle få komplex, eller har du någon annan förklaring?).

Du var 16 år, en ÄLDRE kille säger att du är jättesöt men du har en väldigt ung kropp.
Skulle det betyda att du var missbildad? Skulle det betyda att han ville du skulle få komplex? Skulle det betyda att det var något fel med att ha små bröst? Skulle det betyda att det var nåt fel överhuvudtaget på ditt utseende?
Jag kan inte på något sätt tolka det så.

Killen tyckte du var jättesöt och ville ge dig en komplimang för ditt utseende och ev på ett fint sätt markera att du var för ung för honom. Så skulle jag tolka hans kommentar.
Vad han egentligen menade får vi nog aldrig reda på förutom det han sa rent ut: Att du var jättesöt.

Du skriver om flera andra saker, att du fått kommentarer om blödande utslag, finnar, hudproblem, en blupp i pannan, att du ser äldre/yngre ut, att du fått både komplimanger och förolämpningar för ditt utseende.

Jag håller med om att folk kommenterar och pratar om utseenden. Men skillnaden är jättestor mellan vad folk menar med sitt prat och hur BDD:are tolkar pratet.
 
Tex killen som frågade "vad är det där?". Du skrev att du inte kunde svara. Varför kunde du inte det? Vad trodde DU att han menade med frågan?
 
Du kunde ju bara ha sagt precis som det var.
Tex, det är nåt hudutslag jag har fått / det är en finne jag har klämt på, ibland är det svårt att låta bli / det är ett ärr som jag har haft sen jag var liten / jag vet inte vad det är, det blev så för några dagar sen / doktorn trodde att det var xxxxxxx, jag har fått en salva att smörja in med / det är ett födelsemärke / jag brukar få eksem om jag äter xxxxxx, men det är ju så gott så jag tog en bit igår, eller vad det nu egentligen var.

Han såg ju vad det var, och borde rimligen fatta att jag led, så varför göra det värre genom att peka och fråga?

Jag tvivlar på att han fattade att du led, om han inte hade BDD själv förstås. Han kunde ju inte veta att det var en känslig fråga för dig.

Okej, så nu kanske du förstår att mina idéer om att människor bryr sig om hur man ser ut inte är påhittade eller inbillade.

Jag förstår, men problemet är inte vad folk säger utan hur du tolkar det som sägs. Träna på att tolka saker annorlunda.

Mvh Malins mamma

[Alameda]

Tror ni att jag kan ha fått min linje under ögat (och alla andra linjer) på grund av datorstrålning?
Jag har hunnit sitta rätt mycket framför datorn i mitt liv så...

[Malins mamma]

"Jag tror att många som har BDD faktiskt har människor runt sig som inte är riktigt friska och som stirrar på dem på ett konstig sätt, så jag tror inte alls det alltid är inbillning".

Till en del håller jag med det ni skriver om detta. Om jag minns rätt så är det ungefär hälften av BDD-drabbade som anser att deras föräldrars beteende under deras uppväxttid har varit orsak till eller bidragit till att BDD:n utvecklades. För det mesta på grund av föräldrars egna psykiska störningar, som ni nämnde.

Jag håller också med om att överdriven uppmärksamhet över  utseendet kan medverka till att BDD:n utlöses. Det gäller både negativ och positiv uppmärksamhet, men jag tror att den positiva uppmärksamheten är "farligare". Därför att den oftast kommer ifrån vuxna, från släktingar, och från vänner och bekanta till föräldrarna.  "Ååå, vad söt du är"-typ. När man är barn tänker man inte på sitt utseende men om man jämt blir påmind om hur söt man är (av vuxna personer) så är det lätt hänt att man får uppfattningen att ens utseende är viktigt eftersom de pratar om det. Och det tror jag är förklaringen till varför de flesta BDD-drabbade är såna som har ett mycket "vackert utseende", i andras ögon.

SpegelSpegel, det du skrev om din ex-kille håller jag också med om. Jag kan tänka mig att det finns en hel del såna killar (och även tjejer) som försöker "höja" sig själva genom att trycka ner andra. Det är bra att du har sett igenom fasaden och förstår att hans beteende inte berodde på dig eller ditt utseende utan på hans egna problem.
Dr Phil på TV brukar säga att vi själva bestämmer hur folk behandlar oss och jag tror det ligger mycket i det. Om man känner sig mindre värd och osäker på sig själv så är det fritt fram för såna personer.

Försökte jag ngnsin visste han effektiva sätt att trycka ned mig, som min tvivel på min egen attraktivitet, alltså kunde han t ex ignorera mig och prata om hur snygga andra tjejer var,

Hur reagerade du på det? Genom att bli ledsen och tänka att du var fulare än de andra?

Tänk om du hade gått din väg istället och sagt att då får han väl söka sig till dom istället om han trodde att han hade nån chans. Tänk om du hade ignorerat honom och sagt att du inte tänker lyssna på sånt.
Tänk om du hade börjat prata om hur snygga vissa andra killar är.

eller hota med att lämna mig,

Hur reagerade du på det? Genom att bli ledsen och tänka att du är för ful för honom?

Tänk om du hade sagt att "ja då är det slut då, du kan hitta nån annan att trycka ner, jag ställer inte upp på det här längre."

eller klaga på mitt utseende eller sätt att klä mig.

Hur reagerade du på det? Genom att bli ledsen och tänka att det är fel på både ditt utseende och din klädsmak?

Tänk om du hade sagt att "jag klär mig som jag vill, jag trivs med de här kläderna, det ska inte du lägga dig i".
Tänk om du hade sagt "jag ser ut som jag gör och om du inte gillar mitt utseende så är det ditt problem".

Det här var några exempel bara och jag vet förstås inte hur du reagerade men jag hoppas du ser mönstret.
Killen fösöker att trycka ner dig men om du blir nertryckt eller inte beror inte på vad killen gör utan på din reaktion.
 
Om du reagerar med att ta åt dig, bli ledsen och känna dig värdelös så har han lyckats med att trycka ner dig.

Om du reagerar med att ha attityden "jag klarar mig utan dig", "vissa saker bestämmer jag över själv", "jag älskar dig men det betyder inte att du kan behandla mig hur som helst", "tro inte att jag tar åt mig av allt elakt du säger" osv, så får inte killen nån utdelning på sina kränkningar och hot och du blir inte nertryckt heller.

Det är möjligt att ni har råkat ut för extra många såna personer men då är det ju vissa personer, och inte folk i allmänhet som är otrevliga och kränkande.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Hej Malins mamma!

Jag håller med om att det är bra att utmana sina förutfattade meningar om saker och ting. Det är bra att vända och vrida lite på saker och tänka sig alternativa betydelser. Har du hört om kvinnan som skriver boken "The work". Det påminner lite om hennes metoder som du skriver.

Men tycker du själv inte att det är kränkande att gå fram till en främmande person och rakt på kommentera dess utseende? Hur länge sedan var det tex någon totalt främmande kom fram och
komenterade storleken på dina bröst? Hur skulle du själv reagera?

Men jag förstår nu att den där killen för länge sedan som kommenterade min kropp kanske inför sig själv ville säga till sig själv att jag var för ung för honom. Det var bara det att jag skrev fel, jag var inte 16 då, utan 18. Men det kunde han ju förstås inte veta. Så jag godtar att han kanske inte ville vara elak eller underkänna min kropp, utan bara pratade liksom för sig själv nästan. Eller det kanske var menat som en elakhet, men att tanken till orden kom upp spontant, för att han liksom på något sätt blev sur/besviken för att jag var för ung. Men det man måste förstå här var att det var inte så att vi satt och pratade eller hade någon som helst kontakt, så att han liksom behövde avvisa mig, eller förklara varför han inte var intresserad, utan han kom bara fram till mig rätt upp och ned för att säga det, så det kändes verkligen som ett påhopp.

Du skrev att du tvivlade på att min kille fattade att jag led av mina utslag. Grejen var att hela pannan var översållad av blödande inflamerade blodiga sår. Det var extremt uppenbart. De allra flesta människor undantaget någon Dalai Lama eller munk  skulle säkerligen ha varit rättså förtvivlade, åtminstonde lite milt förtvivlade så där. Och jag hade faktiskt ingen aning om själv varför det var så där. Ja, ja det kanske är normalt att pojkvännen
 själv blev lika rädd som jag och därför kände behov av att prata om det. Folk är inte alltid så psykologiska.

Om mannen som frågade om jag var gravid: Samma man kallade en annan ung tjej för "tjockis". Hon mulnade först till. Och då förklarade han att det är någon slags "ömhetsslang" Något man säger till någon man gillar. De enades om att det var så, och allt var frid och fröjd. Det är tydligen bara jag som tar illa vid mig. Men märkligt nog verkar den killen älska att kommentera främmande tjejers kroppar på olika sätt... Tja, jag vet inte....Man kanske skall ta det naturligt. Jag bara leker med tanken att jag skulle säga "hej tjockis" till honom. .Ja, det kan faktiskt vara så att han fick idén till att jag skulle vara gravid från att jag jobbade så hårt.

Det finns tillfällen killar kan säga att man är vacker av andra orsaker än att de tycker det. När de vill ha en i säng kan vara ett sådant tillfälle.

Egentligen kanske det inte spelar så stor roll hur man verkligen ser ut. Bara man är omtyckt och andra tycker att man är fin.  

Nu mår jag jättedåligt igen, och min hals är min nya BDD fixering. Det är helt hemskt hur den förändrats. Förhoppningsvis kommer jag över det också. Men det känns bara så sorgligt att jag aldrig skall få vara nöjd, utan alltid känna mig lite obekväm med något. Det känns verkligen som en sorg. Och om man frågar Malins mamma så är det för att jag lider av BDD...

Tack för att du orkar, Malins mamma. Min egen mamma orkar inte med det här. Jag är ledsen, men egentligen vantrivs jag nog i mitt nya boende och är olycklig för jag är arbetslös. Samt är ledsen för att det inte är 1a handskontrakt. samt tycker det är jobbigt att jag snart kanske måste flytta igen. Samt är alldeles för ensam och lider av det. Jag känner mig så oändligt sorgsen just nu så det är ingen ände på det. Jag fattar inte varför. Det är som om grunden till min person alltid är ledsen på något sätt.

[Anonym]

PS Tack spegel spegel för det du skrev och bekräftade min verklighet. Dina ord var så lunga och pricksäkra så det kändes som en lättnad att läsa dem.

Tack även du andra anonyma som verkade ha liknande upplevelser som mig. Det känns skönt att någon känner igen sig. Jag känner verkligen att det här med min utseendefixering och rädsla inför utseendet hänger samman med att ha blivit påhoppad så många gånger. jag vill aldrig aldrig mera bli mobbad, och aldrig aldrig mera få veta att jag inte duger. Jag vill bara vara vanlig och jag vill inte ha några "defekter" eller någt man kan peka ut är fel.  Jag vill inte vara vacker men samtidigt skämmas för något. Jag är verkligen ledsen för det här med min hals men jag hoppas verkligen jag kommer över det. Jag är verkligen jätte jätte ledsen.

[Anonym]

Och verkligen jätteledsen för att vara en sådan som folk gillar att mobba. Det är där grunden sitter. Jag är öppen och mjuk, och det ses tydligen som en svaghet. Det är så man kan gråta, och ju mer man öppet visar sig ledsen ju tacksammare måltavla är man.

[Malins mamma]

Tror ni att jag kan ha fått min linje under ögat (och alla andra linjer) på grund av datorstrålning?  

Nej det tror inte jag iaf. Jag har suttit ganska mycket vid datorn och jag har inte märkt att jag har fått några linjer.

Har du hört om kvinnan som skriver boken "The work". Det påminner lite om hennes metoder som du skriver.

Nej jag känner inte till henne eller boken. Jag har bara läst BDD-böckerna. Resten är mina egna funderingar.

Men tycker du själv inte att det är kränkande att gå fram till en främmande person och rakt på kommentera dess utseende?

Jo, om den säger nåt negativt. Inte om den säger nåt uppskattande.

Hur länge sedan var det tex någon totalt främmande kom fram och
komenterade storleken på dina bröst? Hur skulle du själv reagera?
Det har aldrig hänt att någon har kommenterat mina bröst även om de är lite olika stora och har lite olika form om man tittar noga. Jag tror inte att nån har märkt det ens.

Däremot har jag en rätt stor, utbuktande ljusröd fläck i mitt ena öga, bredvid pupillen. Jag antar att den syns ganska bra. Ibland men inte alltid, har det hänt att nya bekantskaper har frågat vad det är. Då har jag svarat som det är, att jag har haft den sen jag var liten, att jag inte vet hur den har uppkommit men att jag har ett svagt minne av att jag fick en sten i ögat en gång. (Som min lillebror kastade.)

Det har också hänt nångång att någon har frågat om mina två ärr på käkbenet. Då har jag talat om att jag har haft tandinflammationer som inte har gått att öppna från insidan av munhålan utan doktorn har varit tvungen att öppna från utsidan av kinden. Detta har hänt två gånger, första gången när jag var 25 år och andra gången när jag var 45 år. Därför har jag nu två ärr där  bredvid varann.

Jag har inte reagerat på nåt speciellt sätt när de har frågat, möjligen att det var omtänksamt att de brydde sig om att fråga. Eftersom jag aldrig tänker på det själv så har jag även blivit förvånad ibland, "Ja just det, det har jag ju!"
Jag har besvarat deras frågor och sen har det inte varit nåt mer med det.

Det finns tillfällen killar kan säga att man är vacker av andra orsaker än att de tycker det. När de vill ha en i säng kan vara ett sådant tillfälle.

Jo, det kan väl hända. Men för det mesta vill de väl ha tjejer som de tycker är attraktiva i säng. Det kan väl inte vara så vanligt att de vill ha tjejer som de tycker är motbjudande i säng....? Det borde inte funka speciellt bra isåfall...?

Jag är verkligen ledsen för det här med min hals men jag hoppas verkligen jag kommer över det. Jag är verkligen jätte jätte ledsen.

Det gör mig så ont att läsa om hur BDD:n påverkar ditt och andra drabbades liv.
Läs gärna tråden "positive thinking can kill BDD (temporarily)", på BDDCentral, som Nicholas skrev idag. Inlägget är för långt att citera men det här beskriver hans känsla av att vara fri från BDD:n för en dag.
"And, suddenly, I just felt okay again, not handsome or ugly, but just happy with the world and me in it."

Att vara frisk är inte att ha en felfri hud, att ha en helt slät hals eller att ha ett perfekt utseende, att vara frisk är att kunna leva sitt liv oberoende av hur man ser ut. Att vara en operfekt människa i en operfekt värld där man inte är styrd av sitt utseende.

Tack för att du orkar, Malins mamma.

Tack själv för att du läser och tänker över det jag skriver. BDD:n är en stark fiende. Jag kan inte utifrån besegra den men jag vill ge de råd jag kan för att ni själva ska få kunskap och kraft att motarbeta den.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Hej Malins mamma!

I dag är jag helt BDDfri! Och jag måste säga att det innebär att jag känner mig helt perfekt! Jag ser fortfarande att mina linjer på halsen blivit lite djupare, men det är inte på nivån som igår då de såg helt groteska ut. Svårigheten med BDD är att man stirrar så nära. Det är då det kan se så där hemskt ut, men man förlorar ju alldeles proportionerna. Det tröstar mig ganska mycket att jag alltid haft linjerna, även på gamla skolfoton då jag var 16 år har jag exakt samma linje som bara går lite snett på höger sida.

Att den linjen syns tydligare handlar väl på något sätt om att jag blivit mer mig själv. Det är kanske det det innebär att bli äldre, att det som är karaktärisktiskt liksom förstärks. Dessutom måste jag nu i rättvisans namn glädja mig över att jag knappt har några rynkor i ansiktet alls. Ingen av de rynkor jag tidigare tyckte fanns där eller var övertygad skulle uppkomma har kommit. Min hy är också efter ett antal ljusbehandlingar mycket bättre, nästan bra från hudproblemen, och det trodde jag inte när jag var 22, jag trodde de där hemska hudförändringarna skulle pågå ända tills jag blev en gammal tant.

Mycket av mitt illamående handlar om min yttre situation, jag lider något alldeles ofantligt över att jag inte har ett förstahandskontrakt och bara flyttar runt och ekonomin är jättedålig och jag har inget jobb. Det är en fruktansvärt krävande situation. Och min mamma sa något om att man kanske använder BDD som ett sätt att döva sig. För kan man tänka att inget är någon idé för man blivit så groteskt ful så lider man inte lika mycket av yttre omständigheter som förstör ens liv. Det är nästan som att vara alkis, man gör det för att orka med en outhärdlig verklighet.

Men vad jag ville skriva om de här med människor som kommenterar andras utseende är att jag tror vissa människor är mer utsatta för elakhet än andra- det kan handla om att man utstrålar dåligt självförtroende och dålig integritet, eller om att man har någon tydlig utseende defekt av typen som folk allmänt inte gillar, eller att man ser allmänt bra ut, vilket kan göra att avundjuka människor försöker nedvärdera och jämföra med idealbilder och klagar.

Så man skall inte säga till BDDlidande att de inbillar sig att folk bryr sig om utseendet. Men alla människor vill inte illa med kommentarer, precis som du säger. Det är stor skillnad att fråga om något för att man är nyfiken mot att fråga om något för att man vill vara dum. det handlar om tonfall m.m. Om man varit utsatt för mycket negativ uppmärksamhet angående sitt utseende kan man tillslut börja tolka in negativa saker för man är så van att höra det. Då får man en perceptionsstörning. Men många gånger är upplevelsen korrekt. Många är ute efter att såra med utseendekommentarer, så är det bara.

Jag tycker det vore bättre om du ville erkänna det! Min råd är inte att förtränga att man tar in den kommunikationen att någon vill en illa, utan att se till att man omger sig med människor med bra helhetssjälvförtroende som inte har behov att göra så, samt att vara på sin vakt när det gäller okända människor. inte släppa in dem mentalt alltför mycket. Och alltid ifrågasätta vad någon kan ha för motiv för att vilja få en att må dåligt om de säger något som KAN tolkas negativt. Om man har dåligt självförtroende blir man som en magnet till negativa människor, och plötsligt kan personer som i ditt persektiv är riktigt hyggliga, därför att du lider inte av dåligt självförtroende, visa en helt annan sida till mig tex, för de luktar sig till att jag har dåligt självförtroende. Och det kan vara likadant för många som har BDD. Om den här träningen att tänka så inte ingår i traditionell BDDterapi tycker jag verkligen den borde göra det.

[Anonym]

Jag menar träningen att tänka på att skydda sig från andra människors negativa signaler och energier.  Efter vad jag läst om många här som verkligen har djup BDD och deras upplevelser angående omvärlden tror jag det är något MYCKET centralt att stärka sin integritet gentemot omvärlden och vara uppmärksam på att "alla inte är snälla".  Visst kan man inbilla sig men "ingen rök utan eld".  Det är inte så att man ÄR ful grotesk operfekt etc. Men människor kan få en att känna så. Och det betyder inte ens att de verkligen tycker så, utan att de vill stjäla energi, eller har svårt för sig själva m.m. och därmed för över det på andra.

[Alameda]

http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,8 97937,00.html

när jag läste det där fick jag ångest ångest ångest, och jag skulle nog inte ha läst det överhuvudtaget men kunde inte låta bli. Speciellt jobbigt känns det att läsa om Oskars hud för det kändes som om de beskrev min hud:

HUDEXPERTEN:
Oscar är väldigt torr i huden och då åldras han fortare. Han kommer att få torra, fnasiga partier och torrhetslinjer, speciellt runt ögonen och pannan. Han får röda partier på kinderna, näsvingarna och hakan av små vidgade blodkärl. Hans få sömntimmar kommer göra honom mörk under ögonen och ögonen trötta.

Det är så min hud ser ut nu, tänk då hur det kommer bli när jag är äldre. Eller, jag är egentligen inte rädd för att jag ska se ut så om 20 år, utan det känns snarare jobbigt att det är så jag ser ut NU. Alla åldras men det ska inte synas så tydligt redan i 20-årsåldern..

[Anonym]

Oh no. Ett av mina BDD-fokus är mina linjer i ansiktet som periodvis får mig att må väldigt dåligt. Nu har jag till min förfäran börjat lägga märke även till mina händer som ser ut att ha åldrats markant på ganska kort tid. Jag vet inte om de varit såhär länge eller om det är först nu jag lägger märke till det men fingrarna är alldeles rynkiga, och då inte bara vid fingerlederna där det är normalt att ha linjer utan över hela fingrarna. Det ser verkligen läskigt ut med tanke på att jag bara är i tjugoårsåldern. Jag antar att det inte är så många som lägger märke till mina händer men de får mig ändå att känna obehag. De blir som extra bevis på att jag verkligen har förtida åldrad hud. Det sägs ju att man märker först på händerna när huden börjar åldras (och runt ögonen).
Och det låter så larvigt att nojja över en sånhär sak och det kanske det är också, men det känns inget bra...

[Alameda]

Har ångest över min hud igen och jag är ledsen för att jag inte skött om min hud bättre för några år sen, kanske skulle den se bättre ut då. Jag tror att mina linjer kan bero på att jag slarvat med återfuktning m.m. trots att jag haft en väldigt torr hud. Om jag hade vetat att det skulle resultera i sån här hud redan i tjugoårsåldern hade jag varit mycket mer noga med sånt.
 
Jag skulle börjat tentaplugga för flera timmar sen men jag kan inte fokusera på det, fastän jag vet att jag måste. Tiden bara rinner iväg...