"Skriva av sig"-tråd

[CyanideCupcake]

Har kollat på Dita von Teese (om det var hon du menade), i mina ögon är det faktiskt inget speciellt med henne.. alla har vi olika ideal och tycken, ville bara att du skulle veta det, om det skulle få dig att bli mindre avundsjuk eller alternativt mindre deprimerad. Kram!

WHAT!!  Herregud, hon är bedövande vacker. Jag har en rätt okej dag idag...hyn är värre än vanligt och jag känner mig fortfarande oattraktiv, men inte missbildad. Känns som att mycket faktiskt KAN sitta i mitt huvud. Jag blir aldrig någon skönhet, men...det kanske inte är SÅ illa? Det kanske är BDD ändå.

[smalajag]

urk vad jag ser ful ut när jag tittar mig i spegeln och tar kort i "fel" ljus. jag börjar ångra att jag la in en bild på mig själv på msn så att människor jag aldrig träffat kan se mig... dels för att den är så ful, dels för att den inte visar hur jag ser ut på riktigt. jag försökte ta en bild där jag såg ok ut, där jag varken hade tagit i ett bra ljus mm eller i ett hemskt ljus. så att bilden kasnke skulle visa ungefär hur jag såg ut, för jag klarar inte att visa en riktigt hemsk bild på mig själv. skillnaden mellan en halvdålig och en ovanligt bra bild är inte så stor, men från det till en riktigt dålig bild (vilket de flesta är) är avståndet obeskrivligt...men jag ska försöka att inte ta bort bilden för om jag vänjer mig vid den kanske jag slutar vara så rädd för att visa foton på mig själv. kanske kan jag nöta in den bilden i huvudet och tro att jag ser ut så och glömma det riktigt hemska...usch det kanske är ngt fel på mig? mitt ansikte alltså. för så ful som jag ser ut ibland kan man väl inte vara utan att vara sjuk? däremot lite halvful och assymetrisk i ansiktet, det kan jag tro på. att jag är ful, men grotesk nej det vill jag inte tänka på. jag ska försöka att inte tänka på det heller. jag får se om jag slutar se det så när jag mår bättre. kanske är det kroppen, kanske är det hjärnan. men just nu ska jag inte tänka på det. utan intala mig att jag ser normal ut. och tänka på att det inte är långt till sommaren. havet som jag älskar. vågskvalpet och det klara vattnet. och solen som värmer på ryggen. och alla fåglar. ljuset som faller över allt det gröna. det ska jag tänka på. och jag ska tvinga mej själv att inte bry mej om vad jag ser i spegeln.
   

[CyanideCupcake]

Thats my girl, ett steg i taget...gjorde en avslappningsövning för några år sen där man skulle skapa sig en plats i fantasin där man känner sig helt avslappnad och trygg. Det låter som att du har hittat din.

[smalajag]

 :)ska försöka men:


känner mig så illamående just nu.hatar min fula äckliga kropp.förvånande hur mkt andra människor bryr sig om andras utseende.känns som att jag knappt kan andas för att jag känner mig så upprörd och äcklad.det var inte bra innan men nu är det ännu värre.jag hatar HATAR mig själv.men det går över sen.och då kommer jag inte hata mig själv lika mkt.

när alla är glada och nöjda med sina liv:inga människor ska tänka på sex.jo sex, men inte utseendefixerat sex, utan kärlek.ingen ska bli äcklad över mig utan acceptera hur jag ser ut.ingen ska bedöma mig och speciellt inte någon kille.när sommaren är här ska jag vara i naturen, borta från alla människor.och solen ska svepa in mig och lysa över mig och göra min hud spänstig och frisk.vattnet ska omfamna mig och strama upp min hud och jag kommer att vara tjockare för att jag är så glad av allt sommarljus

[CyanideCupcake]

Det kryper under huden på mig...håller på att få en panikattack och jag vet inte varför. Har mått okej den senaste veckan och till och med kunnat göra avkall på det mesta av sminket samt gått i bekväma kläder. Var hemma hos min bror på poker ikväll och det gick mycket lättare än jag trott, även om deras spotlightlampa var lite jobbig. En bekant berättade om nåt han upplevt på jobbet häromdagen, han är elektriker och skulle installera överfallslarm på en psykavdelning. Han beskrev människorna där i olika ordalag, bl.a. en av den som 'gick runt med en tidning under armen och hade 'fullt med röda utslag i ansiktet.' Det gjorde mig genast självmedveten men ingen verkade gjort en automatisk kopplin till det faktum att jag har hudproblem. Kände på vägen hem att en attack var på väg men lyckades avstyra den. Trodde jag... Jag vet inte varför jag känner mig panikslagen just nu, har fotat lite men bilderna känns inte så farliga så jag förstår verkligen inte. La upp bilder på bdd central härom dagen, kan göra det för att det inte ser ut som jag på dem. De blev ovanligt bra (de är från typ september) och jag har tänkt att 'wow, kanske är jag inte så missbildad' och försökt att 'återskapa' dem men fotona jag tar nu blir aldrig likadana. Alltså var det ren tur. Eftersom jag känt mig okej funderade jag på att lägga ut bilderna här också men det känns rätt meningslöst i och med att jag som sagt inte ser ut så egentligen. Ljuset och sminket var väldigt fördelaktigt när de togs. Jag behöver bleka tänderna. Like...badly.

[CyanideCupcake]

Det här känns fan inte normalt, förstår inte... Jag känner mig ful men när jag fotar ser jag relativt okej ut just nu. Det går inte ihop i min hjärna, jag ser inte ut så egentligen. Egentligen är jag ful. Jag har fotat och fotat för att få en bild som visar det, men det kommer ingen. Min näsa ser klumpig och köttig ut men annars ser allt relativt normalt och icke-missbildat ut. Jag är ta mig fan i twilight zone. Det är stört. VARFÖR känns det inte som jag på bilderna??

[smalajag]

mitt råd till dej:sluta genast fota!jag har ofta fotat fast jag sett nästan ok ut,i tex spegeln eller kort, för att få fram en helt ok bild (vilket aldrig lyckats...).men man mår bara sämre av det.varför vill du bevisa att du är ful?när du tycker att du ser helt ok ut på bilden... stanna där och håll fast vid den bilden.för mig brukar det vara tvärtom:att jag fotar för att få fram en normal bild.om jag ngn sällan gång ser nästan normal ut, så är det för att jag inte känner igen mig på bilden, mina defekter och allt jag ogillar i mitt ansikte ser annorlunda ut,som en annan person. det är väl för den bilden du har av ditt utseende antar jag som du inte känner igen dej. kanskemår du extra bra, kanske är bdd-filtret mattare just nu?fast att du "minns" hur du brukar "se ut" och håller fast vid det?(så brukar jag göra...men jag ska försöka sluta med det...)

[CyanideCupcake]

Grejen är ju att jag har så många gånger gått osminkad och sedan sett bilder och fått världens ångestattacker över hur jag ser ut då och att jag visat mig ute utan att inse det. Därför tror jag liksom inte på bilder som mot förmodan skulle se normala eller till och med okej ut för jag vill inte invaggas i den falska säkerheten att jag ser ok ut för att sedan få det där hemska 'uppvaknandet' igen då jag inser att jag är ful. För den där insikten är lika fruktansvärd varje gång.

[smalajag]

det är ju verkligen jättebra att du lagt ut bilderna på dig själv!  
och att du tonat ner på sminket och kläderna.det är verkligen steg i rätt riktning.fortsätt åt det hållet och låt inte bddn gripa tag i dig.

usch detta med att se sig i utifrånperspektiv..att bli medveten om hur ytliga andra är.det får mig att få ångest över mitt egna utseende men samtidigt att känna äckel inför det samhälle vi lever i...

[smalajag]

aha jag förstår...men om du lyckas övertyga dej själv att du ser ok ut, kanske du kan bygga ett "försvar" mot bddn?när man mår hyfsat bra så är det lättare att besegra de hemska tankarna.och till slut så kan du få bort alla obehagliga chockkänslor.jag har så svårt att förstå ditt resonemang, eller jag förstår väl, men jag skulle aldrig klara att utsätta mig för att föröska ta så fula kort på mig som möjligt.(jag kan kanske är grotesk och därför ser ful ut på rikgti?men jag får väl föröska lita på att jag har bdd.ja ialfall en fixering vid mitt utseede trots att jag är ful kanske. det kansek är därför jag ser så ful ut, vem vet?fula männsikor kan också ha bdd...)

 jag kan förtränga hur ful, jag är och får då en jätteschock varje gång jag inser hur det "är".men det är bättre än att jag tänker på hur grotesk jag ser ut hela tiden. de värsta chockerna orsakra jag själv, genom att råka ta hemska kort på mig själv eller råka semig i en hemskk spegel. jag mår så fruktansvärt dåligt och vill ta livet av mig (vill och vill, men känner inte att jag vill leva med det utseendet...får sån ångest).därför kan jag inte ta kort i vissa ljus mm.om jag råkar göra det, måste jag ta masssa andra kort för att försäkra mig om att jag inte är grotesk (fast det tänker jag ändå att jag är...) jag har alrig sett foton mm som ngn annan tagit på mig som är så hemska som en del jag råkat ta (men det finns många hemska kort på mej i familjealbumet...), men värst är vissa speglar....jag är så fruktansvärd i dem, och jag hoppas det bara är i dem...för att jag överhuvudtaget ska kunna lämna huset, ja vad som helst, MÅSTE jag verkligen få bort bilden ur huvudet och förtränga det jag sett...(kanske därför jag mår sämst hos min pappa:jag har två speglar i mitt rum som ger mej kräkreflexer nästan alltid, i nästan vilken vinkel avstånd mm som helst, en FRUKTANSVÄRD och en hemsk (i nästan varje vinkel mm)i badrummet,2 hemska i andra rum, 2 fula och 3 hyfsade (=bra ljus mm)oftast =8 jag ser ful ut i och tre som förvränger mitt utseende och gör att jag ser nästan normal ut (men man ser att proportionerna är helt fel....))
 

[CyanideCupcake]

Tycker det är lite 'konstigt' (i brist på bättre ord ) att du inte riktigt förstår exakt, vi verkar tänka väldigt lika annars. Men jag ska försöka förklara. det är inte det att jag 'försöker' få en så ful bild som möjligt... eller jo på sätt och vis. Jag litar liksom inte på de bilder som ser normala ut just för att jag haft såna 'chockögonblick' då jag alldeles innan känt mig precis som jag gör nu; kanske inte vacker men i alla fall inte missbildad. Sen, bara minuter efter, har jag fotat och då har det sett groteskt ut. Därför känner jag att när jag nu får ok bilder som i går kväll, vill jag inte få för mig att jag ser okej ut för då blir slaget och chocken ännu hårdare nästa gång jag ser grotesk ut. För då föredrar jag att vara någorlunda medveten om min  fulhet hela tiden istället, det känns skonsammare och mindre grymt. Plus att jag i så fall inte gör misstaget att gå osminkad eller visa mig i dagsljus. Det är kanske där vi skiljer oss åt.

[CyanideCupcake]

En kompis jag inte sett på några veckor  undrade om jag ville med och sola, väntar på henne nu. Har jobbat så jag har inte ätit nåt på hela dagen, hade tänkt att köpa en korv eller nåt på torget, men jag kan inte. Tvistade länge med mig själv om jag skulle klara av att visa mig för personen i luckan och tänkte att 'okej, jag försöker'. Men när jag närmade mig stod det folk och köade och jag fick panik och åkte förbi istället. Jag är så jävla hungrig men jag får panik, klarar det inte. Vänder bort ansiktet när jag cyklar förbi nån också eller när en buss passerar. Övergångsställen är också små helvetessituationer i sig. Får sola snabbt och åka hem och äta sen...hatar att göra det bland folk.

[smalajag]

ja...vi verkar hantera dessa fulhetskänslor på olika sätt... men jag kan iallafall förstå hur du menar    
men frågan är om det är så konstruktivt? men det är det väl förstås inte att försöka ta bra kort på sig själv heller...det känns så svårt att veta detta...men när du försöker att inte låta bddn trycka ner dej, genom att tex gå osminkad, kommer alltid "straffet", att du får dessa chockögonblick och "ser" att du var grotesk då?eller kan det ibland kännas bra efteråt?
igår kasnke jag gjorde framsteg: jag har nämligen tagit ganska fula kort på mig själv och inte raderat dem! inte groteska men liksom som att vissa aspekter av dem är jättefula och andra ganska bra. tex så ser ansiktsformen och uttrycket mm ganska ok ut på en del, men ljuset är ganska fult (inte det allra värsta), så allt ser helt "buckligt" ut.men jag klarade inte av att alla aspekter är dåliga på en gång.jag funderar på att lägga in bilderna på msn, men jag vet inte...kanske är det en dålig idé?kanske kommer jag få jättemkt ångest senare, för att jag visat så fula bilder av mej själv?

[CyanideCupcake]

Det är inte alltid 'straffet' kommer, nej...i alla fall inte sådär omänskligt  hårt. Det varierar konstant i styrka. Tycker absolut du ska lägga ut bilderna på msn, där är det väl mest folk du känner någorlunda? Blir det för jobbigt kan du ju ta bort dem igen. Då kan du ju iofs få ångest över att du sedan visat dig, men...prova.

[smalajag]

eh hmm  de flesta på msn har jag aldrig träffat....om det var det du menade? jag känner inte de flesta spec. heller....de som har sett mej på riktigt känns det nästan ännu värre attt visa bild för...för tänk om de aldrig "insett" hur ful jag var innan, men gör det om de ser bilderna?elelr om de tycker att jag är mkt fulare i verkligehetn?och tänker: "hur vågar hon lägga ut bilder, hon som är så ful?" och att de tänker att eftersom jag tagit bilder av mej själv så måste det ju innebära att jag sett själv hur ful jag är, och ändå kunna gå runt med mitt fula hår mm...eller attt de tänker:"undrar om hon trro att hon ser sådär ut?på korten ser hon ju mkt bättre ut än i verkligheten.hon kasnek inte fattar hur ful hon är?stackaren"
jag är lite rädd ockaså att korten verkligen är groteska bara att jag inte fattar det, för att jag är så van vid att se mig själv, så därför känns det lite jobbigt att visa dem...tänk om folk blir rädda?
ja jag ska nog testa och lägga ut (bara inte personen som sa ngt i stil med att jag inte såg ful ut ändrar uppfattning....eller säger ngt igen, pos. el. neg...)men hur är det för er? har ni ngn visat "fula" bilder?för de jag har sett har inte verkat vara det....(men det kan ju vara era "defekter" som bara ni själva ser....)