"Skriva av sig"-tråd

[CyanideCupcake]

Men jag kan inte göra så, har inte en chans att betala ens törre summa åt gången.  Kan dessutom inte hämta ut mer emdicin på en gång så länge jag går på apodos eftersom syftet med det ju är just att jag inte ska ha för mycket medicin hemma på en gång. 

Kardborre: du verkar leva i ett rent helvete just nu.  Önskar jag kunde göra något...hör av dig om du orkar/vill prata av dig.

Tänkte fråga en sak...på BDD Central såg jag följande inlägg och jag undrar om det bara är jag som reagerar med att omedelbart känna att det är en dålig idé? Skrev nämligen det i tråden; att de inte alls verkar ha förstått hur BDD funkar samt att jag var smått chockad över hela idén -men mitt inlägg blev raderat av mdoderator!  Tyckte inte jag var otrevlig på något sätt -något hård, ja, eftersom jag känner att det gör mig arg att de inte inser att det är en allvarlig sjukdom och vill "styla" folk, men inte respektlös på något sätt. Så jag undrar nu om jag överreagerade? Meddelandet jag reagerade på är detta:

Hi everyone,

I hope you don't mind me asking....  I am a writer for a top glossy magazine and we're looking for a woman who suffers with BDD and has had cosmetic surgery. Fee available. We're looking to do an intelligent and informative interview with the right person and a photoshoot where we would make them look utterly gorgeous to appear in the publication. We'd like to do a  piece exploring the link between BDD and becoming hooked on getting a better body. Does this ring bells with you? or do you know somebody you could forward this message to? We would be ideally looking for somebody who is happy to talk about the condition. I am happy to talk through every aspect of the piece with any women who are potentially interested. Thank you.   

Det är speciellt frasen "..make them look utterly gorgeous" som får mig att känna att de verkar tro att bara tjejen i fråga blir sminkad och klädd snyggt så kommer hon att inse att hon inte är så ful som hon tror och då är hennes utseendeproblem lösta. Men jag kanske är för moraliskt överlägsen, vad vet jag. Fuck it. Låt var och en klara sig själva, eller nåt.

[kardborre]

Godessceline, uppgifterna som du hittade på hemsidan stämmer. Det innebär att när du har köpt medicin för 4.300 kr så har du betalat 1.800 kr och därefter är det gratis resten av året. Men året räknas inte från 1 januari utan från "första" gången du köpt medicin. Jag tror att det borde stå nånstans på kvittot när just "ditt år" börjar räknas/när det går ut.
Den period som påbörjades när du fick medicin 2003 gick ju ut 2004 och perioden 2007 gick ut ett år efteråt så nu har du antagligen börjat på en ny årsperiod den 7 oktober i år. Isåfall är det från det datumet som perioden räknas och tom 7 oktober 2009. (Eller från det datumet när du betalar, vet inte riktigt hur de räknar det?)
När du har betalt 900 kr är det inte gratis resten av året utan efter det betalar du 50% tills du har betalat 1.300 kr och sen 25 % tills du betalt 1.700 kr osv.

Oj, jag hade visst väldigt dålig koll på detta... Bra info, Malins mamma.

[kardborre]

Kardborre: du verkar leva i ett rent helvete just nu.  Önskar jag kunde göra något...hör av dig om du orkar/vill prata av dig.

Tack.. Varma tankar till dig.

[CyanideCupcake]

Jag mår åt helvete. För det mesta är det mina drag och mitt ansikte i sig som är problemet men just nu mår jag så sjukt dåligt över min hy, jag står inte ut längre. Folk stirrar (NEJ, det är ingen jävla inbillning!) och i förrgår funderade jag på allvar på att sjukskriva mig för att jag skämdes så mycket. Hyn är svullnare än någonsin och illröd och det är svullet i stora bulor, det ser verkligen ut om om jag blivit misshandlad. För första gången nämnde jag min hy för sköterskan (har emdvetet låtit bli det förut) och hon frågade vad det var jag har egentligen samt om det "inte var lite värre nu?". Hon är en ängel och underbar och jag vet att hon verklgien inte menade nåt illa med det, men det visar ju att hon verkligen ser (självklart gör hon det när det ser ut som det gör, det är omöjligt att inte se eftersom det är ett verkligt problem) och att hon säkert undrat i sitt huvud flera gånger vad jag har i ansiktet samt säkerligen märkt att det blri värre. Mina föräldrar frågar ofta när de ser att det blivit värre (de vet ju inte om att jag känner som jag gör) och jag vet att det är för att de bryr sig om mig och vill att min hy ska bli bra så jag slipper gå runt såhär, men det är ändå så fruktansvärt jobbigt så fort någon nämner nåt. Min pojkvän frågade häromdagen när vi sågs om jag pillat med hyn eftersom den var svullnare och rödare, men det hade jag inte. Det svullnar bara upp ändå, men i vilket fall som helst är det ju uppenbarligen det första folk ser. Jag ska börja på Tetralysal ikväll och det måste, MÅSTE bli bättre, jag står inte ut längre. Dr. Winograd beskriver BDD som en "fixering vid en inbillad eller knappt märkbar defekt" men det här är varken inbillat eller "kanppt märkbart", tvärtom är det ytterst synligt så jag har inte BDD, det här är ett VERKLIGT problem och min reaktion på det är inte överdriven, jag får lust att smälla till alla som säger annat. De kan ju prova att se ut såhär i ansiktet en vecka och få höra kommentarer och frågor konstant samt prata emd folk som tror att du blivit misshandlad för att det är så illa. SEN kan vi diskutera om jag överdriver eller inte. Jag är helt gråtfärdig, vet inte vad jag ska göra.

[Malins mamma]

Men jag kan inte göra så, har inte en chans att betala ens törre summa åt gången.   Kan dessutom inte hämta ut mer emdicin på en gång så länge jag går på apodos eftersom syftet med det ju är just att jag inte ska ha för mycket medicin hemma på en gång.  

Nej, då går det ju inte. Synd...

Ang inlägget på BDDcentral:
Jag kan inte avgöra om du överreagerade men jag tror inte meningen var att de skulle lösa någons  utseendeproblem utan meningen var att uppmärksamma sambandet mellan att lida av BDD och att bli beroende av plastikkirurgi. Skribenten verkade också villig att ta till sig alla aspekter av sjukdomen och att göra en informativ och korrekt artikel.
Så långt är allt okej men jag undrar också vad hon/han menade med:

we would make them look utterly gorgeous to appear in the publication

? Menade h*n att de har en jätteduktig fotograf/sminkös/retuscherare? Eller visste h*n att BDDare har svårt för att bli fotade av andra och att de därför skulle vara noga med att publicera den "bästa/most gorgeous" bilden? Svårt att veta men jag håller med om att ordvalet inte var det bästa på en BDD-site. Å andra sidan kan man ju inte begära att folk som inte är insatta i hur BDDare tänker ska veta vad som är lämpligt att säga eller vad som upplevs som triggande.

[Malins mamma]

I likhet med alla andra människor kan BDDare ha VERKLIGA problem med det ena eller andra. Du har, som jag förstått, problem med rosacea och det behöver inte vara nåt konstigt eller inbillat med det. Hudproblemet kan vara verkligt men det som du möjligen överdriver är betydelsen av att ha rosacea. För icke-BDDare innebär det att man har hudproblem men för dig innebär det dessutom att du skäms, att du tar illa upp om nån frågar eller säger nåt (fast du vet att de gör det av omtanke och omsorg om dig), att du inte står ut med det och att du blir gråtfärdig. Ingen tycker förstås att det är roligt med hudproblem men som BDDare tror jag att det inverkar mycket mer på ens liv än vad det gör för "friska" med samma problem.

Du skrev att för det mesta är det dina drag och ditt ansikte som du mår dåligt över. Det här är en intressant sak som jag tänkt på flera gånger när jag har läst om BDD och K Phillips skrev också nånting om det, nämligen att BDDare ofta inte mår så dåligt eller tänker speciellt mycket på sånt som är verkligt utan det är de inbillade/förvrängda sakerna som ställer till de största bekymren. Och så tycker jag det har varit för dig också, de gånger du har mått som sämst har varit när du sett dina ansiktsdrag som "groteska", vilket jag vill påstå är inbillat. Jag har inte fått intrycket att rosacean har varit det största problemet för dig även om det förstås kan vara jobbigt pga BDD-tänket när den blir "värre" ibland. Men jag vet inte ... vad tycker du själv är jobbigast?
Hoppas iaf att Tetralysalen hjälper och att du mår bättre snart!  

[CyanideCupcake]

Du skrev att för det mesta är det dina drag och ditt ansikte som du mår dåligt över. Det här är en intressant sak som jag tänkt på flera gånger när jag har läst om BDD och K Phillips skrev också nånting om det, nämligen att BDDare ofta inte mår så dåligt eller tänker speciellt mycket på sånt som är verkligt utan det är de inbillade/förvrängda sakerna som ställer till de största bekymren. Och så tycker jag det har varit för dig också, de gånger du har mått som sämst har varit när du sett dina ansiktsdrag som "groteska", vilket jag vill påstå är inbillat. Jag har inte fått intrycket att rosacean har varit det största problemet för dig även om det förstås kan vara jobbigt pga BDD-tänket när den blir "värre" ibland. Men jag vet inte ... vad tycker du själv är jobbigast?

Det stämmer väldigt väl, jag har aldrig sett mig som grotesk på grund av min hy eftersom den inte "morphar" (om vi nu får anta att det är det jag gör emellanåt) utan för det emsta ser likadan ut (om den itne svullnar, vill säga). Jag har absolut dagar och veckor då jag skäms nåt djävulskt för min hy och vägrar gå ut eller visa mig för ens mina närmaste, ja, men den gör mig oftast "bara" oerhört ful, nästan aldrig grotesk. (jag skiljer på de två som du kanske märker). Har säkert BDD-tänk runt den också eftersom den i eprioder styr mitt liv men de gånger jag sett mig som grotesk och missbildad har det gällt mina drag och resten av mitt ansikte.

[kardborre]

Mamma ringde (för ovanlighetens skull). När jag ärligt berättade att jag inte diskat sedan slutet av augusti skulle hon genast lägga på; det var ju såå mkt att se på tv just ikväll... As usuall.

Fuck you, dj*a fegis .

[CyanideCupcake]

Jag orkar inte leva såhär längre, jag är så trött på ångest. Ångest kopplad till mitt ansikte, ångest kopplad till min hypokondri...ångesten är alltid närvarande i en eller annan form. Jag har sån dödsångest just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen och jag vet inte vem jag ska prata med. Jag kom på idag att jag inte kan se mig själv som äldre (40, 50, 60 år gammal) för att jag är så säker på att jag kommer dö innan dess, dö ung, av cancer, hjärnblödning eller något annat plötsligt. Jag håller det som så självklart att jag inte kan se mig själv med barn eller barnbarn för jag kommer inte att nå den åldern. Jag pendlar mellan dödslängtan och dödsångest och det är su fruktansvärt energikrävande. Det spelar ingen roll att jag kan se tillbaka på 457389 gånger då jag varit säker på att jag höll på att dö (hjärnhinneinflammation, stroke, hjärtattack, whatever) och inse att de gångerna bara var skapade av min egen fantasi för DEN HÄR gången, DE HÄR symptomen...är på riktigt. Jag är säker på att jag har cancer. Säker. Klumpen och känslan i halsen gör mig galen, jag kan inte andas. Jag kan inte välja bort dem, de MÅSTE bero på något. Jag är så trött på tvångstankar, dödsångest och mitt ansikte. Jag provar KBT, jag provar vad som helst bara det blir bättre. Ska till psykologen för tredje och sista gången på fredag, vet inte vad hon vill prata om men hon verkar inte ändra sig och hon verkar fortfarande inte anse att jag behöver det. Jag gör vadsomhelst. Om någon sa till mig nu att heroin är bevisat effektivt skulle jag sträcka ut armen och säga "shoot me up". Jag är desperat.

[CyanideCupcake]

Mamma ringde (för ovanlighetens skull). När jag ärligt berättade att jag inte diskat sedan slutet av augusti skulle hon genast lägga på; det var ju såå mkt att se på tv just ikväll... As usuall.

Fuck you, dj*a fegis .

Men vafan? 

Hur går det med din kontakt på ångest, har du någon samtalskonakt där emdan du medicinerar? Kan inte de hjälpa till med en boendestödjare eller nåt? Skulle hjälpa dig att fixa saker om jag kunde men du bor för långt bort...

[kardborre]

Om någon sa till mig nu att heroin är bevisat effektivt skulle jag sträcka ut armen och säga "shoot me up". Jag är depserat.

Kan bara hålla med! Hellre hög och glad (kan sen dö) än det jag lever i. (Har dock aldrig provat droger).

[CyanideCupcake]

Kan bara hålla med! Hellre hög och glad (kan sen dö) än det jag alltid lever i.

Ja...jag dricker inte, röker ytterst sporadiskt och skulle nog egentligen aldrig prova droger (har fått för mig att jag har en ganska addictive personlighet så jag är för rädd att fastna) men jag är så jävla desperat. Jga har försökt prata med psykologen och informera henne om Sergej, Karolinska, hur jag ser mig själv, mitt patetiska så kallade liv där jag inte kan gå ut och den förbannade jävla BDD:n men hon vägrar lyssna!!!!! Jag blir galen, vill bara skrika. Att gå till henne och berätta hur jag lever krävde så fruktansvärt mycket energi, energi som jag egentligen inte har men som jag på något sätt lyckades samla ihop tillräckligt av under en period för att sträcka ut handen efter hjälp. Jag har inte mer energi till ett försök till, den räcker inte till för det och jag vet inte vad ända in i helvete jag ska göra.

[kardborre]

Men vafan? 

Hur går det med din kontakt på ångest, har du någon samtalskonakt där emdan du medicinerar? Kan inte de hjälpa till med en boendestödjare eller nåt? Skulle hjälpa dig att fixa saker om jag kunde men du bor för långt bort...

Jag har inga svar. Är grymt besviken på psykiatrin. Och ges inte det stöd som krävs, får inte prova ECT eller liknande. Avslag efter avslag..; jag verkar "för frisk" (läs B L O C K E R A D) .

[CyanideCupcake]

Jag har inga svar. Är grymt besviken på psykiatrin. Och ges inte det stöd som krävs. Får inte prova ECT eller liknande. Avslag efter avslag; jag verkar "för frisk" (läs B L O C K E R A D)

Hade inte du kommit in på Ångest eller har jag bara fått för mig det? Det låter otroligt konstigt att de inte anser dig deprimerad nog när ditt hem ser ut som de gör. Du har väl fått göra MADRS-test också, om jag inte missminner mig? Över 40 på det är ju vad som krävs för att man ska överväga inläggning...

[kardborre]

Ja, du påminner mig... fattar inte . Jo, jag har lämnat in uppgifter om MADRS-poäng, men det tycks inte bita på "den här" psykiatrin.

Har aldrig varit involverad i ångestprogrammet på KI, utan endast tagit upp mina bdd-känslor med min (rara) psykolog som dock inte förstår; "men du vet väl att jag tycker du ser bra ut", säger hon i all vänskaplighet. Hela situationen blir konstig och skamfylld eftersom jag inte blir förstådd ...