"Skriva av sig"-tråd

[CyanideCupcake]

Vad är det du inte fattar?

Jag har samma problem med psykologen jag träffat fr utvärdering (som du kanske vet), hon verkar någorlunda beredd att acceptera att det finns något som heter BDD men vägrar kolla upp saken.

[kardborre]

Vad är det du inte fattar?

Menar att jag inte förstår hur de tänker.

[kardborre]

Jag mår åt helvete. För det mesta är det mina drag och mitt ansikte i sig som är problemet men just nu mår jag så sjukt dåligt över min hy, jag står inte ut längre. Folk stirrar (NEJ, det är ingen jävla inbillning!) och i förrgår funderade jag på allvar på att sjukskriva mig för att jag skämdes så mycket. Hyn är svullnare än någonsin och illröd och det är svullet i stora bulor, det ser verkligen ut om om jag blivit misshandlad. För första gången nämnde jag min hy för sköterskan (har emdvetet låtit bli det förut) och hon frågade vad det var jag har egentligen samt om det "inte var lite värre nu?". Hon är en ängel och underbar och jag vet att hon verklgien inte menade nåt illa med det, men det visar ju att hon verkligen ser (självklart gör hon det när det ser ut som det gör, det är omöjligt att inte se eftersom det är ett verkligt problem) och att hon säkert undrat i sitt huvud flera gånger vad jag har i ansiktet samt säkerligen märkt att det blri värre. Mina föräldrar frågar ofta när de ser att det blivit värre (de vet ju inte om att jag känner som jag gör) och jag vet att det är för att de bryr sig om mig och vill att min hy ska bli bra så jag slipper gå runt såhär, men det är ändå så fruktansvärt jobbigt så fort någon nämner nåt. Min pojkvän frågade häromdagen när vi sågs om jag pillat med hyn eftersom den var svullnare och rödare, men det hade jag inte. Det svullnar bara upp ändå, men i vilket fall som helst är det ju uppenbarligen det första folk ser. Jag ska börja på Tetralysal ikväll och det måste, MÅSTE bli bättre, jag står inte ut längre. Dr. Winograd beskriver BDD som en "fixering vid en inbillad eller knappt märkbar defekt" men det här är varken inbillat eller "kanppt märkbart", tvärtom är det ytterst synligt så jag har inte BDD, det här är ett VERKLIGT problem och min reaktion på det är inte överdriven, jag får lust att smälla till alla som säger annat. De kan ju prova att se ut såhär i ansiktet en vecka och få höra kommentarer och frågor konstant samt prata emd folk som tror att du blivit misshandlad för att det är så illa. SEN kan vi diskutera om jag överdriver eller inte. Jag är helt gråtfärdig, vet inte vad jag ska göra.

Även om jag inte orkar respondera så vill jag ändå att du ska veta att jag läser det du skriver på forumet. Tänker på dig.

[kardborre]

Borde ta lugnande - står inte ut. Är samtidigt så rädd för att ta av de tabletter jag har; min dyrbara biljett härifrån.

[CyanideCupcake]

Tack kardborre. <3. Som jag sa igår via sms så är jag allvarligt frestad att vända mig till alkohol. Jag dricker inte och har varit full fem gånger i hela mitt liv men jag är så fruktansvärt desperat efter lindring, jag provar vad som helst snart. Och om jag fudnerar på att supa mig full för att slippa något, då har det gått långt. Jag orkar inte. Låg och bara storgrät på soffan inatt för att jag känner mig så ensam, psykologen lyssnar inte på vad jag säger (ska träffa henne idag och om hon fortsätetr tjata om sin psykodynamiska terapi tänker jag på fullt allvar resa mig upp och gå) och jag har ingen att prata med. Ingen. Mina föräldrar vill jag inte oroa och inte min pojkvän heller, vänner har jag inga kvar, sköterskan kan jag inte ringa på nattetid och jag har ingen dator att skriva av mig på när ångesten sätter in. Jag har ingenting mer än enf laska vin som stått sen Oktober förra året för att jag aldrig dricker, men den börjar se mer och emr lockande ut. Man vet ju inte, det kanske funkar.  Jag vill så desperat gärna prata med någon som förstår, som inte avfärdar mig som konstig eller galen och som kan se till så att allt blir bra. Jag är så desperat, vet itne vad jag ska göra. har självmordstankar igen och känner att jag inte orkar mer, jag orkar inte tjata för att få hjälp.

[dropdeadbitch]

nu har jag i en vecka vetat att jag har bdd.
det är cepe.
seriöst.
jag har alltid varit besatt av mitt utseende,
men på senaste tiden har det spårat ut.
läste i en blogg on denna personens
kompis som har bdd, så jag pluggade på
om ämnet. allt stämmer in.

[CyanideCupcake]

Välkommen.  "we're all mad here..."

[dropdeadbitch]

hahaha
 

[CyanideCupcake]

Hade ytterligare n kväll igår du jag funderade på att svepa de fyra vinflaskor jag har hemma. Jag hällde ut dem imorse, litar inte på mig själv.  Natteamet ska ringa varje kväll för att hålla koll på mig.

Céline har släppt ett nytt album men jag hade inte tänkt att köpa det då det är en samlingsskiva. Det finns tydligen ett par nya låtar med på, dock, som jag inte kände till. Hörde en av dem, "There Comes A Time" (Let Me Be Your Soldier), precis och jag gråter floder. Den är ett slag i magen och spöklikt träfflik....

There comes a time
In everybody's life
When alone is not enough to make things right
There comes a time
When we need to ask for help
When you're lost and just not strong enough
To make it through the night
When your love is on the frontline
Ask for help

[Lilith]

En del av mig vill bli inlagd. Har svårt att gå till skolan, är deprimerad och har börjat skada mig själv igen med rakblad och skalpeller.
Tanken på att gå till skolan ger mig panik. Jag vill samtidigt studera och jag går ju en underbar linje (musik) som jag älskar. Men något tar emot. Jag orkar inte med alla klass och skolkamraters frågor om varför jag så sällan kommer till skolan, varför jag inte svarar i telefon. Jag vill bli lämnad ifred.

Jag är kluven och vet inte vart jag ska ta vägen..
Har privat lektion i sång nu med en jättebra lärare men blir handlingsförlamad eftersom jag inte vet om jag ska åka dit eller inte. Tror det skulle vara bra för mig men något protesterar.
Gud.. jag är så feg och värdelös.

Hoppas det inte är någon lektion idag så jag slipper dö av dåligt samvete..

[CyanideCupcake]

Psykologen har mailat Sergej nu, som sagt att han kommer kontakta henne via telefon. Bollen är i rullning...

[kardborre]

Har privat lektion i sång nu med en jättebra lärare men blir handlingsförlamad eftersom jag inte vet om jag ska åka dit eller inte. Tror det skulle vara bra för mig men något protesterar.
Gud.. jag är så feg och värdelös.

Nej (!), du är inte värdelös, det du genomlider är typiska symtom på depression. Hjärnan har brist på viktiga substanser och när det händer är "ryck upp dig" bara skitsnack... Det är så essensiellt att huvudet fungerar som det ska...

[kardborre]

När jag slutade med (den senaste) medicinen började övervikten förändras väldigt fort, exempelvis försvann halva magen på en vecka... Nu, flera veckor senare, känner jag igen mig själv i spegeln. Foton på mig under detta år är horribla (och djupt deprimerande)... Jag såg ´arg´ ut (elak!) och utseendemässigt bitter när ödemen/fläskigheten tog över mina tidigare ansiktsdrag!

Nu när jag börjar återfå min vanliga ansiktsform accepterar jag den mer än förut..! Vet samtidigt att jag är tvungen att visa upp min kropp för en läkare - neurolog - eftersom jag har så kraftiga kroppssmärtor. Det går inte längre att "fobiskt gömma sig"; behöver svar för korrekt medicinering . Men det är så dj-a svårt det här!

Samtidigt längtar jag efter döden och har svårt att tänka tanken att jag fortfarande är vid liv när nästa år kommer. Växlar fort/intensivt i mitt mående/försök till överlevnad just nu. Vill för det mesta bara avsluta detta eftersom jag inte har någon som helst tro på att jag kommer att kunna må bättre. Svårt (rent realistiskt vet jag att depressionerna återkommer och att dystymin är kronisk, samt att antidepressiv medicin inte fungerar), vari detta kan hoppet spira?

[Lilith]

Nej (!), du är inte värdelös, det du genomlider är typiska symtom på depression. Hjärnan har brist på viktiga substanser och när det händer är "ryck upp dig" bara skitsnack... Det är så essensiellt att huvudet fungerar som det ska...

..Jo du har nog rätt. Jag vet ju samtidigt det, samtidigt som en röst säger att jag bara är svag. Som min sociala fobi..
Tack att du orkar bry dig. Men vad menar du med "Det är så essensiellt att huvudet fungerar som det ska..."?

Gud, jag har tydligen skärt mig så mycket dom senaste dagarna att jag känner mig helt tömd på blod, snurrig, svimfärdig och utmattad. Men samtidigt känns det som måste jag fortsätta, annars fungerar jag bara ännu sämre. Och imorn ska jag försöka gå till skolan.. känner mig helt livrädd. Hur ska jag orka? Var ska jag hitta stryrkan?

[CyanideCupcake]

Aj aj, inte bra att skära... Jag vet hur svårt det är att låta bli dock. Jag vill be dig att sluta men samtidigt vet jag ju desperationen i att verkligen inte ha något annat att ta till så jag vill egentligen itne förvägra dig den tillfälliga lindringen heller...