"Skriva av sig"-tråd

[Nokia]

godessceline, har tänk på dig med och jag hoppas det blir ett slut på allt runtslussande och att du får en bra behandling för det känns som du bara mår sämre och sämre . Så typiskt att ÅP endast ska finnas här i stockholm.

Tack Nikey !

[CyanideCupcake]

Jag är så trött. Så svag och trött och slut att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag känner mig så jävla skadad och jag är rädd att jag är för skadad för att nånsin kunna läka. Det känns som att det är så här mitt liv kommer se ut för alltid, med medicin, terapi, läkare och ångest i tusen olika former...det enda jag har gjort de senaste fem åren är att försöka ta itu med de problem och det mående som livet hittills har gett mig, men det räcker aldrig; det kommer alltid tillbaka. Varje gång jag tror att jag har klarat det och aldrig kommer falla lika djupt igen på grund av mina känslor eller det som hänt mig i mitt liv, så faller jag tillbaka igen. Det enda jag får är små andnignspauser, men det kommer alltid tillbaka. Alltid. Jga är så trött på att vara deprimerad och ångestfylld och rädd och att pendla mellan förlamande dödsångest och att inte bry mig om om jag lever eller dör. Jag orkar inte. Jag har alltid känt mig som en gammal själ och jag vet inte om jag nånsin varit sådär oskuldsfull eller bekymmerslös; livet kom i vägen för det. Allt är grått och jag är så fruktansvärt, förlamande trött. Trött, trött, trött. På allt.

[laktoos]

Jag har inte skrivit här på ett bra tag men vill göra ett försök för att på nåt sätt rensa ur mina tankar lite. Är väldigt instängd i mig själv och kommunicerar nästan inte med någon, förutom minimalt med mina föräldrar.

Det började i april med att jag gick in i en djup depression som jag inte har hämtat mig från än. Jag fick ECT-behandling när jag var inlagd och ny medicin, vilket fick upp mig från det värsta, men det känns långt kvar tills jag är mitt riktiga jag.

Just nu pratar jag med en sjuksköterska och går på dagsjukvård men har ännu inte fått KBT-behandling då köerna dit är väldigt långa. BDD:n är för tillfället inte påträngande utan finns mest i bakgrunden av tankarna. Mest beror det nog på att jag isolerat mig totalt socialt sen i våras och inte har kontakt med andra än vården och mina föräldrar som jag fortfarande bor hemma hos.

Mest är allt bara så tråkigt och ensamt. Ofta önskar jag att få börja må ännu sämre igen så jag i alla fall känner nåt. Som det är nu håller inte i längden, men jag vet inte hur jag ska ta mig ur situationen utan bra, utbildad hjälp.

[kardborre]

Det började i april med att jag gick in i en djup depression som jag inte har hämtat mig från än. Jag fick ECT-behandling när jag var inlagd och ny medicin, vilket fick upp mig från det värsta, men det känns långt kvar tills jag är mitt riktiga jag.

Hur fungerade ECT-behandlingen, tycker du? Jag vill så gärna prova ECT, men det kräver en remiss från psykiatrikern och hon säger n e j 
Blev du inlagd för att du var suicidal eller försökte du även ta ditt liv (OBS, svara inte om du inte vill !)? Undrar själv vad jag ska ta mig till för att få gehör, å andra sidan har jag inget hopp kvar längre; det har gått för långt.

[laktoos]

Hur fungerade ECT-behandlingen, tycker du? Jag vill så gärna prova ECT, men det kräver en remiss från psykiatrikern och hon säger n e j 
Blev du inlagd för att du var suicidal eller försökte du även ta ditt liv (OBS, svara inte om du inte vill !)? Undrar själv vad jag ska ta mig till för att få gehör, å andra sidan har jag inget hopp kvar längre; det har gått för långt.

När jag fick ECT var läget allvarligt och jag hade ett försök bakom mig på sjukhuset och var helt slutkörd. Svårt att avgöra hur mycket ECT hjälpte men efter att fått tror jag 6 omgångar kunde jag åka hem och fortsätta att äta antidepressiva. Tror ECT tog mig ur det allra värsta och på nåt sätt startade om hjärnan lite grann. Kände av lite huvudvärk efteråt men enligt mig tror jag inte ECT är särskilt farligt. Det beror på situationen, hur allvarlig depressionen är.

[kardborre]

Är väldigt instängd i mig själv och kommunicerar nästan inte med någon, förutom minimalt med mina föräldrar.

BDD:n är för tillfället inte påträngande utan finns mest i bakgrunden av tankarna. Mest beror det nog på att jag isolerat mig totalt socialt sen i våras och inte har kontakt med andra än vården och mina föräldrar som jag fortfarande bor hemma hos.

Det är lika för mig, jag utsätter mig inte för att jag mår för dåligt. Får dock stunder av ångest och obehag, som när jag tar en promenad (tvingar mig ut) och bilar åker förbi mig vid sidan av gångvägen. Kan bli närmast spyfärdig av tanken på att de ser mig, mår fysiskt illa av det.

[CyanideCupcake]

Är så nere idag...jag hr inget liv längre, ännu mindre än jagt idigare haft. Berrättade för en kompis via mail om BDD o hur jag ser mig själv samt varför jag int eklarar av klassträffen på lördag, fick ett sms där hon skrev att hon nu förstod varför jag varit så tveksam men att "inget ju blir bättre av att jag stänger in mig, tvärt om". Jga är så trött på att höra det. Jag VET, tror ni inte att jag vet det? Jag SER för fan för varje dag hur mitt liv bara rinne rifrån mig, hur folk slutar höra av sig och går vidare mid sina liv och jobb, sambos och barn emdan jag sitter kvar i samma mörka hörn och skriker efter alla som bara går. Jag har hållit min två månader gamla brorson två gånger men vågar inte för att jag är rädd att skrämma honom och smitta av mig min negativa energi på honom, jag är så skadad och vill inte överföra det på honom. Jag vill verkligen inte missa hans bebisstadie men jag orkar inte tänka på något utanför mig själv, jag är så fruktansvärt trött och deprimerad och skadad. Jag blir bara värre och värre....de senaste tre dagarna har jag varit helt slut; jag är svag och orkeslös, tankarna är tröga och jag kan knappt prata ordentligt och jag känner igen de här bersvären så väl från min depression för arton månader sen, då jag var så deprimerad att lägenheten såg ut som en knarkarkvart och jag inte duschade på fyra veckor. Jag är på väg ner, jag känner det, och det finns inget jag kan göra. Jag orkar inte kämpa emot, orkar inte...

[Malins mamma]

Godessceline, jag är verkligen ledsen att du mår så dåligt nu.    Synd också att mina tips inte har hjälpt dig att förändra dina tankar, men jag är ju medveten om att BDD är en oerhört stark kraft att kämpa emot.
Du har ju rätt så tät kontakt med den där sjuksköterskan nu, kan du inte få nån antidepressiv medicin utskrivet? Eller har du redan fått det? Hon måste ju märka att du mår jättedåligt.

Jag har hållit min två månader gamla brorson två gånger men vågar inte för att jag är rädd att skrämma honom och smitta av mig min negativa energi på honom, jag är så skadad och vill inte överföra det på honom.

Du behöver inte va orolig för att bebisen blir skrämd eller smittad av din negativa energi. Håll honom så ofta du kan, en bebis GER så mycket positiv energi, speciellt om man, som du, har förmånen att hålla honom bara när han är nöjd och glad. Hans föräldrar tar ju hand om ev negativa situationer som skrik och gråt.

Hoppas du mår bättre snart, ditt liv är egentligen inte så mörkt som du ser det nu, det är depressionen som gör att du upplever det så. Men jag förstår att det tar all din energi och kraft.
Depression botas ju också med KBT, vet du om det finns någon KBT-terapeut överhuvudtaget där du bor?

[CyanideCupcake]

Malins mamma: tack...jag har gått på antidepressivt i två omgångar förut (senast för ett och ett halvt år sedan; det var då jag var så deprimerad att min lägenhet såg ut som en knarkarkvart) och har sedan några evckor tillbaka börjat igen. Går på två antidepressiva, en lugnande och en anti-ångest men häromsistens tog det lång tid innan jag märkte nån skillnad så det lär nog vara samma den här gången. När jag blev sjuk första gången (2003) hjälpte Seroxat, när depressionen återkom 2007 räckte inte den utan fick man lägga till ytterligare en för att det skulle funka och den här gången hjälper inte de heller ensamma så nu har man lagt till ytterligare än, vilket får mig att känna att det kommer vara såhär resten av livet. Det är hos sköterskan jag hämtr medicinen var tredje dag (de ville ha koll på mig i och med den gången jag kontemplerade självkirurgi) så jag får tabletetrna i apodos (dospåse).

Ikväll är min klassträff, behöver väl inte ens säga att jag inte ska gå...

Är det nån som har koll på vilken summa man måste komma upp i innan ens emdicin blir billigare, alltså så mycket billigare att det gör märkbar killnad? Fick en räkning på 670 spänn och det är för EN månad! Möjligheten fanns att delbetala (lägsta belopp 170 kr) men summan blir ju bara högre och högre ju längre tiden går eftersom jag ju tar medicinen varje dag.

[kardborre]

Är det nån som har koll på vilken summa man måste komma upp i innan ens emdicin blir billigare, alltså så mycket billigare att det gör märkbar killnad? Fick en räkning på 670 spänn och det är för EN månad! Möjligheten fanns att delbetala (lägsta belopp 170 kr) men summan blir ju bara högre och högre ju längre tiden går eftersom jag ju tar medicinen varje dag.

När du nått 900 kr har du rätt till gratis (receptbelagd) medicin året ut. Börjar man med så dyr medicin som du får - i början på ett år - når man snabbt taket för högkostnadskortet, vilket är en lättnad för den med en knaper ekonomi...

[CyanideCupcake]

När du nått 900 kr har du rätt till gratis (receptbelagd) medicin året ut. Börjar man med så dyr medicin som du får - i början på ett år - når man snabbt taket för högkostnadskortet, vilket är en lättnad för den med en knaper ekonomi...

Men vafan, året är ju snart slut? Då är det alltså bättre att jag delbetalar tills januari och därefter betalar resterande belopp på en gång så att jag då kommer upp i 900 kr och har medicinen gratis hela 2009? Eller kan man inte göra så? Hittade det här på hemsidan:


För läkemedel och stomiartiklar betalar du egenavgift enligt följande:

Varukostnad: upptill 900 kr; Du ska betala: 100% av kostnaden, det vill säga upp till 900 kr
Varukostnad: 900- 1700 kr; Du ska betala: 50% av kostnaden, det vill säga 900-1300 kr
Varukostnad: 1700- 3300 kr; Du ska betala: 25% av kostnaden, det vill säga 1300- 1700 kr
Varukostnad: 3300- 4300 kr; Du ska betala: 10% av kostnaden, det vill säga 1700- 1800 kr
Varukostnad: mer än 4300; Du ska betala: 0% av kostnaden, det vill säga 0 kr


Fan, har ju inte ens råd med min medicin...kan ju som sgat delbetala men den totala summan stegras ju för var dag och då kommer jag ju aldrig komma ikapp!

[kardborre]

Men vafan, året är ju snart slut? Då är det alltså bättre att jag delbetalar tills januari och därefter betalar resterande belopp på en gång så att jag då kommer upp i 900 kr och har medicinen gratis hela 2009?

Ja precis, så bör du nog göra. De börjar räkna från "0" fr.o.m nytt år om jag förstått rätt. Lägg undan pengar till medicin så länge, även om du bara betalar 170 kr för dec? Det vinner du på.

[CyanideCupcake]

Ja precis, så bör du nog göra. De börjar räkna från "0" fr.o.m nytt år om jag förstått rätt. Lägg undan pengar till medicin så länge, även om du bara betalar 170 kr för dec? Det vinner du på.

Ja, antar det...de 670 kr jag fick faktura på härom dagen är från 7-27 oktober. Har inte så stora marginaler så kan inte lägga undan så mycket men får försöka. Hur går det med din ekonomi, har du fått gjort allt du längtat efter? 

[kardborre]

Hur går det med din ekonomi, har du fått gjort allt du längtat efter? 

Min ekonomi är upprätt och stabil, jag fick en massa pengar retroaktivt men har även betalat skyhöga skulder; kredit, lån, räkningar och påminnelseavgifter vilket redan slukat hälften av det jag fick. Men jag behöver inte oroa mig, svälta, snåla eller vara rädd. Härligt att slutligen få upprättelse (liksom korrekt summa per månad).

Jag mår tyvärr inte bra (tycker du beskriver väl i dina inlägg hur också jag känner mig..). Slutade med en antidepressiv tablett som jag tagit hela året. Det resulterade i vansinnigt kraftiga smärtor i framför allt rygg och ben (samt 100% apati). Har sedan dess varit sängbunden, haft panik varje sekund, inte kunnat tänka en timme framåt utan endast 10 min i taget. Ätit smärtstillande som en tok, men utan lindring. Velat hänga mig taket, gråtit, kräkts i omgångar pga smärtor, längtat efter morfin, vad som helst, men inte tagit mig till akuten. Trots allt står jag inte ut med att visa upp min kropp . Ja, det är helt idiotiskt.

Positivt är att jag börjar se ut som mig själv igen... På en vecka försvann halva magen, svullnaden i ansiktet har gått ner, massor av vatten (ödem) har försvunnit ur kroppen i samband med att tabletten togs bort. Jag hade gått upp nästan 20 kg när jag slutade med den! Ingen hit för en bdd-person...

Men så "kom jag över" en stark variant av tradolan (opium-typ) igår och smärtorna blev uthärdliga; jag lyckades ta mig till affären och handla, samma sak idag! På måndag ska jag ta ännu en tradolan så jag kan ta mig till en läkare, måste få svar.

Talat med psykiatrin och en ny antidepressiv tablett ska sättas in som också den har smärtreducerande effekt, men utan viktuppgång, vilket är ett stort måste. Även om inget tycks bita på depressionen så är ändå smärtlindring a och o. En neurolog blir nästa steg (så fort jag kan röra mig). Får bdd:n bestämma tar jag hellre mitt liv än blir undersökt, så jobbigt är det.

[Malins mamma]

Godessceline, uppgifterna som du hittade på hemsidan stämmer. Det innebär att när du har köpt medicin för 4.300 kr så har du betalat 1.800 kr och därefter är det gratis resten av året. Men året räknas inte från 1 januari utan från "första" gången du köpt medicin. Jag tror att det borde stå nånstans på kvittot när just "ditt år" börjar räknas/när det går ut.
Den period som påbörjades när du fick medicin 2003 gick ju ut 2004 och perioden 2007 gick ut ett år efteråt så nu har du antagligen börjat på en ny årsperiod den 7 oktober i år. Isåfall är det från det datumet som perioden räknas och tom 7 oktober 2009. (Eller från det datumet när du betalar, vet inte riktigt hur de räknar det?)
När du har betalt 900 kr är det inte gratis resten av året utan efter det betalar du 50% tills du har betalat 1.300 kr och sen 25 % tills du betalt 1.700 kr osv.

Det här betyder att man, om det passar, kan "utnyttja systemet" och det tror jag många gör. Malins lillasyster var allergisk mot gräs och sånt och när hon fick medicin (som även den är svindyr) kanske i början på juni ett år så beställde vi läkartid i maj nästa år för att få utskrivet medicinen innan årsperioden hade gått ut och då fick vi gratis medicin för den sommaren.

Om man vet att man fortsättningsvis måste ha medicin så gäller det alltså att hålla reda när "året" går ut och passa på att köpa ut så mycket som möjligt ( om man har kommit upp i gratisnivån) innan en ny period börjar, för då måste man betala fullt pris igen.