Ilona, tack för svaren!
Det som inte stämmer in på BDD-diagnosen är att det inte verkar (av det du beskriver) som att de tankar, uppfattningar och ritualer du har, att det inte påverkar ditt liv speciellt mycket. Jag får uppfattningen att det inte är ditt utseende som styr hur du kan leva och vad du kan göra...??
De "riktiga" frågorna lyder så här:
3. Vilken effekt har din upptagenhet av ditt utseende haft på ditt liv?
A) Har din defekt orsakat dig mycket (distress, torment or pain) lidande och plåga?
B) Har det inverkat märkbart på ditt sociala liv?
C) Har din defekt inverkat märkbart på ditt skolarbete, ditt jobb eller på din förmåga att fungera i tex hemmet?
D) Finns det saker du undviker att göra på grund av din defekt?
E) Har umgänget och de normala rutinerna med din familj och dina vänner påverkats av din defekt?
Om du svarar JA på någon av de här frågorna (det räcker med en) + om du tycker att någon del av ditt utseende eller din kropp är väldigt oattraktiv (ful) + om du tänker på din "utseendedefekt" väldigt mycket fast du inte vill, sammanlagt mer än 1 timme om dagen, då är det mycket troligt att du lider av BDD.
Jag frågade efter din ålder därför att i början på sjukdomen, (för många när man är i 12-13-14 årsåldern), så kan man leva rätt så normalt innan man blir mer och mer fast i BDD:n. Men det beror förstås på när problemen började.
Jag kan också klistra in det som K. Phillips hade kommit fram till att var lika för alla:
"K. A. Phillips, hon som har skrivit The Broken Mirror skriver så här:
"Fastän ingen med BDD har exakt likadana upplevelser som någon annan med BDD så har alla BDD-drabbade vissa saker gemensamt. Svårighetsgraden kan variera, vad man har för BDD-fokus kan variera och beteenden kan variera från person till person men vissa saker är lika för alla:
1. Alla med BDD är bekymrade (obcessed) över någon del av sitt utseende, något som de tycker är fult, oattraktivt eller "fel" på något sätt.
2. Alla är upptagna (occupied) med att överdrivet tänka på och bekymra sig för sitt utseende.
3. Alla är plågade och kan inte leva sitt liv som de skulle önska pga sin upptagenhet av sitt utseende."
Om man sminkar sig eller inte har ingen avgörande betydelse för om man har BDD. Men det är vanligt att man på något sätt försöker att dölja eller kamouflera det man upplever som fult.
Tänk igenom dehär beskrivningarna om de stämmer in på dig.
Som du märker så är utseendet (som man själv upplever det) det centrala när man har BDD.
Det framgår inte riktigt om det är ditt utseende som är det största problemet, du svarade - Nja, allt är himla oattraktivt men att du fokuserar mest på ansiktet. De som har BDD brukar vara lite mer specifika när de beskriver sin "defekt".
Min gissning är att diagnosen du har, social fobi och depression. kan nog vara riktig. Men de tankar, uppfattningar och beteenden du har är inte bra för dig och jag kan tänka mig att du ligger i farozonen för att faktiskt få BDD.
(Obs, jag är inte psykolog men jag känner till BDD ganska bra, tror jag.)
Mvh Malins mamma
