NÄR förstör man sig?

[vinterglas]

Har reflekterat över det här lite. Och den är väl mest riktad till de med hud-bdd och de som håller på med skinpicking.

kankse är jag ensam om att förstöra mig själv, dvs pilla, klöämma osv just när det är påväg mot att bli bättre eller när hyn är hyffsad faktiskt. kanske inte.

Jag undrar bara, har ni några speciella tillfällen som ni "förstör" er själva?

jag vet inte. men jag förstör mig alltid närjag ser "bra" ut. vissreligen när det är värst också men då gör jag ofta så mycket som möjligt för att det ska se bra ut.
man kan säga såhär:
när det är bra ----> gör jag det dåligt
när det är dåligt ---> gör jag det "bra"
och sen fram och tillbaks så. liksom aldrig något mellanting typ.

nåväl. vore kul ifall nåogn kunde svara. forumet har ju varit lite tyst senaste tiden.

[Anonym]

Jag gjorde också så förut,det som du kallar för skinpicking,men inte nu längre..Jag har kvar några ärr eller va man ska kalla dom,min hud hade nog vart mindre fult om jag hade låtit bli o skinpickia..
Det va tex när jag satt framför tv:en,då drogs mina händer automatiskt till ansiktet o började pilla på ansiktet...Jag klipper alltid mina naglar kort..Mitt tips e o hålla på me nåt,ha nåt i handen eller nåt...Jag vet att det e svårt för händerna dras till ansiktet o man börjar förstöra sig själv o mår dåligt efter..
Det här e andra gången jag skriver,det första jag skrev va så bra,men det gick bort,för jag klicka på nåt,typiskt att det jämnt ska bli såå...../Shawna

[vinterglas]

Jo jag vet.
tack. intressant med din erfarenhet

[Anonym]

jag har inte skinpicking, men jag förstör mig istället på annat sätt.

För mig är det kroppsformen som är den delen jag har som problemområde. Jag tittar i helfigursspeglat jättelänge eller tittar på kort som visar det hemska.

Värst håller jag på när jag ska träffa mycket folk. När man känner pressen att nu när jag ska träffa de här personerna som kanske kommer att granska mig jättemycket. Ett tag grått jag jättemycket nästan varje gång jag kände så här. Det var nästan varje dag pågrund av min kroppsform. Istället blev det ju ibland att jag kom aldrig iväg för att jag börja gråta bara för att jag skulle gå utanför dörren när det var ljust ute. Lättare att gå ut när det är mörkret.

[vinterglas]

Anonym

Jag känner igen mig i det där. För ett år sedan ungefär hade jag väldigt svårt för min kropp och kunde också ha välditg svårt att komma iväg.
Men nu är huden nästan bara det enda jag bryr mig om. när den här hyffsad (innan jag förstört den igen) så är det kroppsformen som jag oroar mig för. den är väldigt opropitionerlig.

Men det är bättre nu eller?

[Anonym]

Anonym,e du tjej?../Shawna

[Anonym]

Det va inget../Shawna

[Anonym]

jojplaneten
Har en bättre period just nu. Försöker undvika speglar och situationer som gör att jag mår dåligt. visssa dagar går det bättre.

[vinterglas]

Anonym

Okej. Glad för din skull.
Jag har usel period. MEn idag fick jag värsta uppenbarelsen.

[Anonym]

Jag har också (o)vanan att förstöra mitt ansikte så fort det är på bättringsväg. Men när jag ser som värst ut så förstör jag i och för sig också väldigt mycket, jag har typ inställningen att det inte spelar någon roll eftersom jag redan är förstörd eller så tror jag mig kunna förbättra allt. Känner mig smått efterbliven som gång på gång går på att jag kan göra migg utseende bättre genom att massakera ansiktet.

Jag börjar också pilla, klämma och förstöra i ansiktet när jag känner mig stressad, eller t.ex om jag är nervös inför någonting (träffa någon, åka nånstans, gå till skolan, gå ut i dagsljus eller liknande). Och när jag mår dåligt och inte orkar vara självdiciplinerad, utan bara lite "äh, skitsamma" och så förlorar man kontrollen och är fast.

[Anonym]

*Mitt utseende, inte migg...

[twinkle]

Ett tips till er:
varenda gång som ni känner att ni är på väg för att pilla igen, så fråga er själva:

vad tror jag blir bäst?
att göra en liten finne till ett stort sår som kommer bli ett ärr så småningom?
Eller (om det nu gick) att göra ett baoutasår till en minifinne?
Vad syns minst?

För ibland när jag har pillat upp nånting så det blir ett sår, så hade jag mycket hellre, om det hade kunnat gå, gjort det där stora, vätskande såret till en liten finne igen... man förvärrar ju verkligen bara allting när man gör sådär!

Men jag tror att anledningen till att man pillar och förstör sådär, är för att medan man gör det så känner man att det blir en skillnad, och det KANSKE blir bättre, och det hoppet lever en Hud-Bddare stort på! och så blir man lika besviken varje gång det inte blev ett dugg bättre, utan snarare sämre...


jag lider verkligen med er, å jag förstår er allihop!

stor jättekram /Sanna

[Anonym]

Vet nån hur man tar bort meddelanden?Allt jag skrev på den här tråden lät så knäppt.../Shawna

[Anonym]

Men jag tror att anledningen till att man pillar och förstör sådär, är för att medan man gör det så känner man att det blir en skillnad, och det KANSKE blir bättre, och det hoppet lever en Hud-Bddare stort på! och så blir man lika besviken varje gång det inte blev ett dugg bättre, utan snarare sämre...

Mm, exakt så är det. :/

[vinterglas]

Anonym

Precis så är jag!!!

twinkle
TRor inget inlägg kunde beskrivit hur läget är mer än så.
just det där att man tror att det blir bättre. och sen bara önksar att man inte pillat för man vet att det settbättre ut då.

uschla.