"Skriva av sig"-tråd

[Wolfie]

Känner mig deprimerad och jävlig. Har tvingat mig ut nästan varje dag nu trots att det har varit dagar som jag lätt hade kunnat ligga och gömma mig i sängen dygnet runt. Men jag kan inte förmå mig att känna mig bättre för det? Jag sitter och gör ingenting bara för att jag inte kan släppa mitt utseende, mitt självhat, mina overklighetskänslor och att allt känns meningslöst. Har ingen motivation till nånting, känner mig värdelös och handlingsförlamad. Får för mig att jag inte kan läsa det jag borde eller ta tag i disken pga min hud och att jag är ond. Har i alla fall beställt The Habit Change Workbook nu.

Det är bara att köra på kompis det blir bättre 2 steg framåt 1 steg bakåt. :)Du är grym!

[Lyckofågel]

Jag kan ju knappast påstå att jag "bara"(det blir alltid så fel när man använder det ordet) har bdd.

Började dagen med att sjunga och skriva poetiska texter. Skicka iväg ett mail som jag typ kanske inte borde skickat iväg. Jag är ganska duktig på att göra o känna sådant jag inte borde.

Sedan bröt jag samman, i vanlig ordning. Ja först gick jag en liten promenad, sedan sammanbrottet.

Jag lever i ett ständigt non stop ångest rus. Jag hatar allt jag är.

[In Shreds]

Jag vet inte varför jag skriver här nu. Det är helt meningslöst att skriva för jag får liksom inte ut mina tankar och känslor i skrift, eller tal heller för den delen. Är så dålig på att formulera mig och allt blir bara snurrigt och fel ...och konstigt.

Men nu skriver jag. Ändå.

Det är idag den första maj. Jag har inte träffat en kompis sedan början på december förra året. Hon är den enda kompisen jag har kvar, den enda... förutom mina syskon... som smsat mig i år. Min telefon är ganska död med andra ord.. Jag vet att jag inte kommer träffa henne heller mer. Orkar inte. Orkar ingenting..
Lämnar lägenheten endast i nödfall (och då har jag ångest flera dagar innan), pratar aldrig med någon annan än mamma och syskon, har verkligen inte koll på nånting som händer utanför min bubbla...kollar inte på tv, läser inga tidningar, persiennerna nere dygnet runt...bryr mig inte om nånting.
 Äter, sover, lyssnar på musik, sitter vid datorn, röker. Varje dag, så ser mitt liv ut.
Som sagt, vet inte varför jag skriver. Och jag kommer ångra mig...säkert. Skämmas för att jag skrivit här. Aja. Hej.

[Malins mamma]

Hej Lua,

Tack för ditt inlägg! Du har verkligen ingen anledning att skämmas eller ångra dig, du skriver ju jättebra! Och förresten är alla inlägg välkomna här så länge man följer vanlig hyfs. Men det är mycket sorgligt att läsa om hur du har det. BDDn har lyckats förstöra ditt liv, den har tagit ifrån dig dina kompisar, de enda du har kvar är mamma och syskonen.  
Jag förstår att det känns tungt men kan du inte försöka ta tillbaka ditt liv, lite i taget. Börja med att öppna persiennerna nån timme om dagen så du får lite kontakt med världen utanför (+ nyttigt dagsljus). Ring eller smsa din kompis, om du inte orkar träffa henne så kan ni kanske ha kontakt via telefon iaf. Undvik utseenderelaterade sajter på internet! Välj ut nåt program på TV som du kan kolla på, orkar du inte med nyheter så välj nåt annat, tex naturprogram. Ja det var några förslag bara.

Har du nån kontakt med psykvården eller är du helt utlämnad till ditt öde?

[Jinx]

Lua.Bra att du skrev.Ändå!
Jag kunde lika gärna skrivit dom orden du skrev.För precis så är det för mej med!
Förutom att jag kollar på tv då.
Och skämmas för att du skrivit här behöver du verkligen inte göra!
Har inte träffat nån kompis sen över 10 månader sedan.

Som igår.Fint väder massa folk satt ute på gården å hade det mysigt.Jag satt inne med gardinerna för fönsterna.Sen läsa massa statusuppdateringar på FB om hur mysigt alla har det ute i solen vid havet/slottskogen uteserveringar mm gjorde ont och jag blev väldigt ledsen.
Man kan ju hoppas att man mår bra tills nästa sommar så man kan vistas ute lite granna,men det
återstår att se.

[Lyckofågel]

Lua: Välkommen hit.
Jag tror att många här på detta forum har haft sådana perioder som du beskriver.
Och även människor som inte har bdd kan nog leva på det viset.

Det låter väldigt likt mitt liv. Får ångest av att lämna lägenheten, men jag har större problematik än "endast" bdd. Persiennerna neddragna alltid här också.

Jag har bara en vän. Som är trött på mig.

[Wolfie]

Fullt normalt det du beskriver, alla har nog upplevt det du beskriver här.
Du skriver för att du känner dig ensam, ingen människa vill vara ensam.
När jag var som värst satt jag så några år, grejen är den att det blir bättre så är det.
Men innan det blir det så får man kämpa på, tvinga sig tänka positiva tankar.
Desto mer man gräver ner sig desto värre blir det.
Om jag hade fått gå tillbaka, det jag hade gjort annorlunda är att gått till en psykolog...går du till en? Det hade underlättat otroligt mycket för mig då jag var helt ensam.

[In Shreds]

Tack för era svar! Hade inte väntat mig att nån skulle svara.

Jag träffar en psykolog regelbundet men det känns mest som slöseri med tid för vi är på helt olika nivåer. H*n verkar inte förstå ett skvatt av det jag säger. Sen har jag inte vågat öppna mig helt, så det finns fortfarande mycket h*n inte vet om mig, trots att vi träffats i många år nu. Min problematik är betydligt mer än Bddn även om allting bottnar där. Jag har ångest k o n s t a n t, i alla situationer.. Men åh vad jag önskar att jag hade en vän, som visste hur jag har det och som ÄNDÅ gillade mig. Som jag kunde umgås med på ett naturligt sätt utan att vara rädd att göra bort mig...

[girloutside]

man går på affären, för man måste ju ha mat, speciellt jag av vissa orsaker
jag vill vara så attraktiv som möjligt,
FÖR ATT MITT UTSEENDE INTE SKA ÄNDRA SIG ELLER BLI FULT, SÅ MÅSTE JAG GÅ LÅNGSAMT OCH KONTROLLERAT OCH GÖRA SENSUELLA RÖRELSER FÖR ATT VARA ATTRAKTIV, ALLT MÅSTE VARA FINT

?  är det bättre att jag svälter ihjäl i ett hörn? Är det det?  eller att som jag gör TROTS ångest, göra det, för jag måste ju ha mat och grejer shampoo osv....det är väl bättre att jag håller på så, än att inte gå ut alls? svar ja

och vad händer?  dem tror att jag SNATTAR.  förstår någon här hur det känns? att bli oskyldigt anklagad när man knappt KAN gå ut? att bli misstänkt för att snatta!!   jag är vuxen, jag hade fräscht hår, fina hela kläder, oskyldigt klädd inget utmanande,
Så då börjar såklart mina tankar snurra att är det för att jag är ful?? och BDDn förvärras "är det för min näsa?" "är det för (min fulaste kroppsdel)?

men jag vet att det finns folk som ser konstigare ut än mig!inget ont menat
så jag skulle vilja säga till dem : jag är ** år, jag kan knappt äta, jag ska på begravning snart, jag är arbetslös,  jag har inte tid,ork,barnslighet nog att ställa till det för mig ytterligare genom att snatta..är det uppfattat?

det handlar inte om att klara av att gå ut för mig,för jag blir behandlad som ren skit när jag klarat av att gå ut.
 för mig är det precis som att få ett straff för att jag är stark och ansvarsfull nog att trotsa ångesten. det gör väldigt ont
  och jag som har kämpat så med att må bra och få ordning på mitt liv.
jag funderade starkt på att ta livet av mig idag,                     ursäkta om jag vägrar att tycka synd om mig eller att andra ska slippa göra det genom att ha en självsäker attityd, men nej.....då är det också fel.

DRA ÅT HELVETE OCH JAG TÄNKER MÅ JÄTTEBRA

FUCK YOU

[Malins mamma]

Jinx,

Som igår.Fint väder massa folk satt ute på gården å hade det mysigt.Jag satt inne med gardinerna för fönsterna.Sen läsa massa statusuppdateringar på FB om hur mysigt alla har det ute i solen vid havet/slottskogen uteserveringar mm gjorde ont och jag blev väldigt ledsen.

Tråkigt att BDDn stoppar dig från att vara ute med andra.

Jag har förstått att det är många som är på facebook (eller andra sajter där man kan läsa om vad andra gör), som blir ledsna och känner sig utanför när folk skriver om hur mysigt och kul de har det på diverse ställen. Man får lätt intrycket att "alla andra" har det så himla roligt och trevligt med en massa vänner. Då kan det vara bra att se lite realistiskt på det:
 
Jag tex, har lite över 100 vänner på FB. Av dom var det kanske 5-6 stycken som rapporterade om fint väder och att de var ute på nåt under förstamaj-helgen. Endel skrev om andra saker, att de var sjuka, att de skulle jobba, att de hade sett vårblommor, köpt en ny TV, att de håller på och tapetserar mm. Jag vet inte hur det var för andra men jag misstänker att knappast någon har en mycket större procent än kanske 10 % av FB-vännerna som skrev om hur kul de hade i helgen och det är ju långt ifrån "alla". 
 
Tänk på att personer som syns (på facebook och ute på gården) inte är samma antal personer som finns. Jag menar att om du blir ledsen av att jämföra din situation med de som syns så vore det kanske lättare om du jämförde med alla som inte syns, dom som inte heller hade nåt kul att skriva om på valborg, och med alla dom andra som inte var med ute på gården utan liksom dig satt inne i sina lägenheter.

Girloutside,

Hemskt att bli anklagad för snatteri när man är oskyldig, jag förstår mycket väl att du blev upprörd och jag hoppas att de bad om ursäkt för sitt misstag. Det är klart att du ska gå och handla mat när du behöver det och det är jättebra att du tar dig ut trots att du har ångest.

Men synd att du fick tankar på att ta livet av dig pga det här, du måste tänka på att butikskontrollanten (eller vem det var) inte kan veta saker som att du knappt kan äta, att du ska på begravning, att du är arbetslös, att du har ångest och BDD. Han kan inte veta hur mycket du har kämpat med att få ordning på ditt liv och inte heller läsa dina tankar. Därför är din känsla att du blir straffad för att du är stark och ansvarsfull nog att trotsa ångesten, inte en riktig slutsats. Han ville inte straffa dig för nånting sånt (eftersom han inte ens visste om det). Kontrollanten gjorde nog bara sitt jobb som han har betalt för. Hoppas du kan inse/tro på det.

[girloutside]

Jinx,

Tråkigt att BDDn stoppar dig från att vara ute med andra.

Jag har förstått att det är många som är på facebook (eller andra sajter där man kan läsa om vad andra gör), som blir ledsna och känner sig utanför när folk skriver om hur mysigt och kul de har det på diverse ställen. Man får lätt intrycket att "alla andra" har det så himla roligt och trevligt med en massa vänner. Då kan det vara bra att se lite realistiskt på det:
 
Jag tex, har lite över 100 vänner på FB. Av dom var det kanske 5-6 stycken som rapporterade om fint väder och att de var ute på nåt under förstamaj-helgen. Endel skrev om andra saker, att de var sjuka, att de skulle jobba, att de hade sett vårblommor, köpt en ny TV, att de håller på och tapetserar mm. Jag vet inte hur det var för andra men jag misstänker att knappast någon har en mycket större procent än kanske 10 % av FB-vännerna som skrev om hur kul de hade i helgen och det är ju långt ifrån "alla". 
 
Tänk på att personer som syns (på facebook och ute på gården) inte är samma antal personer som finns. Jag menar att om du blir ledsen av att jämföra din situation med de som syns så vore det kanske lättare om du jämförde med alla som inte syns, dom som inte heller hade nåt kul att skriva om på valborg, och med alla dom andra som inte var med ute på gården utan liksom dig satt inne i sina lägenheter.

Girloutside,

Hemskt att bli anklagad för snatteri när man är oskyldig, jag förstår mycket väl att du blev upprörd och jag hoppas att de bad om ursäkt för sitt misstag. Det är klart att du ska gå och handla mat när du behöver det och det är jättebra att du tar dig ut trots att du har ångest.

Men synd att du fick tankar på att ta livet av dig pga det här, du måste tänka på att butikskontrollanten (eller vem det var) inte kan veta saker som att du knappt kan äta, att du ska på begravning, att du är arbetslös, att du har ångest och BDD. Han kan inte veta hur mycket du har kämpat med att få ordning på ditt liv och inte heller läsa dina tankar. Därför är din känsla att du blir straffad för att du är stark och ansvarsfull nog att trotsa ångesten, inte en riktig slutsats. Han ville inte straffa dig för nånting sånt (eftersom han inte ens visste om det). Kontrollanten gjorde nog bara sitt jobb som han har betalt för. Hoppas du kan inse/tro på det.

nej de bad inte om ursäkt, inte förra gången det hände på en annan mataffär heller,     vad dem gör är att en i butiken följer efter mig medan jag handlar, flyttar sig hit och dit för att "hålla koll på mig" först tänkte jag bara "där är hon igen, lustigt att vi går till samma ställen" men sen fattade jag ju....  sedan väntar dem tills jag går till kassan...och då kommer personen som följt efter mig och pratar med kassörskan som "hajar" och ber mig visa upp min påse mycket belåtet. jag visar upp den, hon kollar noga, och hon hittar ju såklart inget i påsjäveln,  och sen är det inget mer med det, bara JAG får känna mig ledsen och dum, riktigt dum..när jag inte förtjänar det. men ja det är jag som känner mig uppgiven och ovälkommen när jag går därifrån skamsen.

en annan gång fick jag ta ut allting ur påsen med intima personliga saker, och sen kollade hon mina sminkprodukter jag hade med mig, jag sa - det är eget smink.   ja..nej dem här har inte vi här. kassörskan sa till nån som stod och VAKTADE mig -det är eget smink.
jag fick köra väskan genom en röntgen grej, när jag var "clean" så sprang den som vaktade mig iväg.   ingen ursäkt

jag förstår att folk mår jättebra av att trycka ner andra, jag förstår det, men JAG mår inte bra av att t.ex haffa andra,alltså är jag en bättre människa.
dem är så svaga människor att dem måste trycka ner nån annan för att känna sig duktig.
dem jobbar gärna i grupp, många mot en.........behöver jag säga nåt mer?

[Nokia]

Ingen annan som är vaken?

Blir galen av att sitta här och bara glo in i en skärm varje dag och natt.

[In Shreds]

Jag är så äcklad av mig själv!!!
Sitter i min soffa hela dagarna med solbrillor och nån stor huvtröja (alternativt keps) för jag står inte ut med att se mig själv. Har slutat tända lyset inne i badrummet och hängt upp svarta filtar för fönstren fastän persiennerna är nere men det känns ändå som att nån skulle kunna titta in på mig genom en springa eller så. Ibland råkar jag se mitt ansikte speglas i dataskärmen och vill bara SPY. Jag kommer ALDRIG kunna leva i den här världen, inte med mitt utseende! Hellre tar jag livet av mig än går ut bland människor. Ändå gör folk inget annat än tjatar att jag måste gå ut, "börja leva". Jävla puckon. Hade dom varit så fula och VANSKAPTA som jag är då hade dom fattat bättre och hållt käften!!! Jag vill bara riva, slå, sparka sönder allt som är jag. Men är för feg.

[In Shreds]

Usch jag bara skakar och vill dö !!! 

[Lyckofågel]

Lua: Känns som att du kopierat mina tankar. Så som du beskriver ser det inte ut varje dag för mig, det är för jävla jobbigt så jag försöker verkligen rikta mina tankar på annat, men jag brukar känna så som du beskriver.
Och egentligen känner jag väl så hela tiden, försöker väl lära mig att "älska mig själv". Mycket svårt.
Undviker speglar, även fast det ofta känns frestande att titta.

Just nu kan jag inte komma över min NÄSA.
Även fast jag faktiskt vet att min näsa ser ut som en näsa, tänker jag på det hela tiden. Den ser nämligen konstig ut. Pluffsig. Ungefär som att jag har varit förkyld i hela mitt liv. Annat som stör mig är hur sjuk och gammal jag ser ut. Huden under ögonen. Jag masserar mitt ansikte typ minst en gång per dag. Det är skönt, på något sätt känns det som att det kanske kan motverka slentrianen.

Alexander bard sa i en intervju som jag såg nyligen på tv att "Det är en plikt att älska sig själv, det är ingen känsla". Det är en plikt att älska sig själv på samma sätt som det är ens plikt att älska sitt barn. En förälder kan inte börja fundera "älskar jag det här barnet eller inte?", det är ens plikt att älska sitt barn, och att behandla sitt barn därefter. På samma sätt är det ens plikt att älska sig själv.

Nokia: Jag är vaken och oftast tillgänglig. Om du är inne på msn får du gärna skriva. : D