Sara och Lisa.H

[Trasig]

Hejsan Sara och Lisa H + alla andra med näsfixering!

Jag heter Zia och jag är ny här. Min största fixering är näsan och jag lider oerhört mycket av den! Av det som jag har läst här inne, så har jag förstått att ni två (Sara och Lisa H) har haft näsan som er största fixering? Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med er och höra om ni tyckte att näsoperationen gjorde bdd:n lindrigare och om ni är mer nöjda nu?

Jag mår som sagt jättedåligt p.g.a min näsa och det är ju så otroligt svårt att dölja den, den sitter liksom mitt i! Jag hatar att vara med på kort och alla kort måste tas på långt håll. Hatar närbilder, tycker att min näsa täcker hela mitt ansikte och kort i profil är helt uteslutet. Använder mycket smink på munnen och ögonen för att dra uppmärksamheten dit i stället för min fula näsa. Sminkar även näsan mindre varje dag. Måste också göra hårförlängningar, eftersom mitt egna hår vägrar växa och då syns mitt ansikte mer, speciellt näsan. Gör därför hårförlängningar för jag tycker att näsan blir att se mindre ut och stjäl inte lika mycket av uppmärksamheten.

Hatar att vistas ute och skäms så otroligt mycket för mitt utseende. Att fika är nästan omöjligt för det är så svårt att hitta en plats där ingen kan se mig i profil. Får ångest om jag ser andra människor med stora näsor, för jag tänker "stackars dem". Tycker att alla mina kompisar har perfekta näsor och är avundsjuk på deras små söta näsor. Jag vill helst av allt göra en plastikoperation. Vet ni någon bra kirurg? Jag skulle som sagt bli jätteglad om ni ville skriva till mig och berätta om era erfarenheter om den förbaskade näsan!

//Zia

[Anonym]

hej zia

det är nu ca 1 och ett halvt år sedan jag gjorde min operation. den förvärrade min bdd något enormt undre längre sikt. jag var nöjd med den ett kort precis efter operationen sen flyttades tvångstankarna från storleken, till den nuvarande formen på den. och jag är för nu väldigt mycket sjukare än innan operationen.
det är en enormt stor sak att gå igenom, med eller utan bdd. som man inte klarar av om man inte mår bra mentalt.
mitt råd är att vänta och försöka bli friskt först.

//sara

[Trasig]

Hej Sara!

Tack för att du tog dig tid att skriva till mig. Tråkigt att din bdd blev värre av operationen. Jag ska verkligen överväga min näsoperation och försöka att bli frisk först (även om det känns helt omöjligt). Jag hoppas att du blir att känna dig bättre snart och att du blir frisk i från den här förjävliga sjukdomen!

// Ziana

(Ziana är mitt riktiga namn, men kallas för Zia)

[Sara]

hej zia!

haha, vad illa jag skrev innan, missat hela ord. skrämmande : D

du gör ett klokt beslut om du försöker få din bdd under kontroll eller blir frisk innan. och se till att du varit frisk och stabil länge innan du ens tänker på en operation.

dom blir aldrig så fina som det ser ut på foton. dom blir lite knöliga, gropiga och ojämna, sådant som är extremt svårt för en bddare att acceptera. sånt som människor som inte är sjuka, som kan se helheten och den allmänna förbättringen inte bryr sig om lika mycket om.

[Trasig]

Ehh, jag är inte heller så bra på att skriva. Det viktigaste är väl att vi förstår varandra eller hur?

Jag ska försöka att låta bli min operation, men det känns svårt. Jag är så bombsäker på att jag kommer att bli att må bättre efter den. Det var väl säkert du också? Näsan är så svår att dölja, och att sitta i profil är helt omöjligt för mig. Jag är så fixerad vid alla andras näsor och tycker att min ser hemsk ut! Solglasögonen hjälper mig lite i alla fall, dem gör att näsan ser mindre ut -yippie! Men vart gjorde du din operation någonstans? Var det en bra kirurg?

[Sara]

jag var egentligen ganska skraj innan. jag försökte att hålla den bilden utåt att operationen skulle hjälpa mig. men innerst inne går det inte att blunda för det faktum att människor som inte har en normal relation till komplexet dom vill fixa inte blir nöjda. men jag gjorde det ju ändå. det verkar vara två saker som händer som bdd'are efteråt, antingen att man inte ser någon skillnad alls, eller att man tycker att läkaren har förstört ens opererade kroppsdel och att den inte ens ser ut som den kroppsdelen längre, att den allså står ut och syns ÄNNU mer i en folksamling än vad man tyckte innan.

sen är man inte heller riktigt beredd på att man inte bara får exakt sina näsa minus komplexet. den kommer att se annorlunda ut (och kännas annorlunda att ta på) framifrån med, även ifall det bara är profilen som stör dig. märkt att många som gjort näsan stör sig något enormt på att dom blir kortare och lite mer uppnästa osv.

ja min är en bra kirurg. en av dom bästa på näsor. finns i sthlm. men han spelar ingen roll för jag vill inte ha nåt att göra med om jag tipsar om honom, du går dit, får ett ja, och sen inte blir nöjd!
jag vet att det låter elakt. men jag vill inte ha nåt att göra med något som kommer göra ännu en till människa mer sjuk i denna hemska sjukdom.

försök att tänka på att människor som är "normala" och stör sig på sin profil ändå bara tänker på den om dom ser sig i spegeln.
alla dom extra timmarna du lägger ner på att tänka på den och att hitta på sätt att försöka få den att se mindre ut kommer inte försvinna om du gör en operation. din hjärna vill fortfarande ha något att "obsessa" över, så då hittar den antingen nåt nytt fel på den nya näsan, eller så flyttar den komplexet till en annan ansiktsdel/kroppsdel, och du blir ännu sjukare.

får du någon psykhjälp annars? och medicin?

[Trasig]

Hejsan Sara!

Jag respekterar att du inte vill rekommendera någon kirurg, det är nog bra att du inte gör det- även om det är svårt att erkänna!

Jag försöker att tänka positivt, men det är svårt. Jag håller just nu på att byta medicin. Jag har ätit cipralex, men fick så många biverkningar och blev bara att må sämre. Slutade med cipralex för fyra dagar sedan och mår ännu sämre nu, även om jag trodde att det var omöjligt. Läkaren har skrivit ut fluanxol, som jag ska börja äta på torsdag. Jag hoppas att den medicinen får mig att må bättre. Jag ska börja med KBT i höst. Jag var tvungen att äta medicin ett tag innan behandlingen, eftersom jag inte är mottaglig för att behandlas just nu. Jag måste bli mer harmonisk med mig själv för att KBT ska ge någon effekt.

Du då? Äter du någon medicin eller/ och går i terapi? Om du gör det, tycker du att det ger någon effekt? Jag vill också tacka dig för att du tar dig tid att skriva till mig. Jag tycker att det är skönt att prata med någon som har samma sjukdom och fixering som jag har. Äntligen någon som förstår hur jag känner!

[Sara]

vad bra att du inte blev arg! : )
om nån hade skrivit sådär till mig tidigare hade jag nog svurit och tänkt nåt i stil med "men..du är inte min mamma!" moget va? haha : D

ja jag äter fluoxetin, xanor och stilnoct. antidepp, lugnande, och sömntabletter. helt sjukt. men jag klarar mig inte annars. jag tycker att antidepp tabletter funkar väldigt bra. det är synd att jag ofta får mkt biverkningar av dom bara. men det är ändå värt det.
jag har testat ganska många olika märken. fast aldrig cipralex eller fluanxol.

jag ska få KBT om några veckor. vilket jag är jätteglad över. jag hoppas, hoppas, att det ska funka. har stått i kö för att få det i ett par år.
jag har gått i KBT mot social fobi innan, det funkade utmärkt mot det. hoppas det funkar lika bra nu.

jaa, jag tycker också att det är skönt att prata med någon som har samma sjukdom och fixering. någon som förstår.

hur yttrar sig din bdd annars, spegelkotrollerar du mycket osv?

[Trasig]

Ja, jag kan väl säga så här: "Spegeln är min bästa vän och min värsta fiende". Det blir väl en hel del timmar framför spegeln, värst är på kvällen. Jag hatar att sminka av mig och när jag har gjort det fastnar jag framför spegeln och kollar in näsan i olika vinklar samt spanar i rynkorna kring ögonen. Jag försöker att inte titta så mycket, men jag vaknar flera gånger under natten och då MÅSTE jag kontrollera mitt hemska ansikte igen. Blir alltid lika besviken över spegelbilden - jag förväntar mig en helt annan bild!

Jag har liksom "fantiserat i hop" hur jag ser ut, jag tror att jag ser bättre ut - men när jag tittar mig i spegeln ser jag ett helt annat ansikte! Och ännu värre är det när man ser sig själv på kort, det är liksom inte jag- hur kan det vara möjligt att jag verkligen är så där ful?!  Är det så för dig också?

Bdd:n har också gjort att jag har social fobi, panikångest, depression, tvångstankar och ritualer. Allting måste ske på mitt sätt, jag klarar inte av förändringar. Jag kan inte göra spontana saker, jag måste alltid vara förbered mentalt. På kvällen måste jag planera vad jag ska ha för kläder, frisyr, sminkning. Jag måste lägga fram kläderna jag ska ha nästa dag, annars är det stor risk att jag inte kommer ut ur lägenheten. Min sminkning måste matcha mina kläder och frisyr.  Jag har t.o.m. olika parfymer för olika klädstilar.  Allting måste passa i hop, men det får ändå inte se för fixat ut. Tänk om alla visste hur mycket tid jag egentligen spenderar för att se normal ut? Usch, vad långt mitt meddelande blev, men jag kände för att skriva av mig. Hur yttrar sig din Bdd då? Hur upptäckte du att du inte kände som dina kompisar t ex?

[Sara]

jag fungerar på exakt samma sätt!
jag fastnar framför spegeln och måste kontrollera jätteofta. men det värsta är nog att jag inte kan sova för jag måste se mig i spegeln. och jag vaknar upp flera gånger under natten precis som du, och speglar mig, näsan, sen ska man gå tillbaks till sängen och försöka sova efter man sett något som ger en massa ångest. det är omöjligt för mig att sova, trots sömntabletter. håller på att bli galen på det. sover kanske 3-4 timmar per natt.

jaa, det är så för mig med. man ser ett helt annat ansikte än det man tänkte att man har. det är som att man aldrig kan få en klar bild över hur man ser ut. det blir alltid en negativ överaskning när man speglar sig.
jag vågar inte bli fotad längre för jag mår så dåligt över hur jag ser ut på kort. har försökt intala mig själv att endel människor helt enkelt inte blir så snygga på kort, även ifall dom ser normala/söta ut i verkligheten.

jag visste sen jag var väldigt ung, kanske 12, att bdd fanns och var en sjukdom, kommer ihåg att jag såg ett program om en tjej som hade det. tänkte att det var en HEMSK sjukdom, och att jag var glad att jag aldrig skulle få den.
sen började det komma krypandes sakta, tills en gång då jag såg mig i spegeln och såg nåt avskyvärt. nu har jag haft bdd i alldeles för många år känns det som. jag trodde aldrig som barn att jag skulle sluta såhär...

jag har haft social fobi med, och har ocd, men den brukade vara värre förr. bdd'n lider jag allra mest över. jag får inte en enda lugn stund ifrån den om dagarna, och jag drömmer mardrömmar om mitt utseende om nätterna när jag får sova. min depression har hållt i sig väldigt länge, i flera flera år, trots medicin.

trots att jag vet att bdd finns har jag fortfarande problem med sjukdomsinsikt...jag tror många gånger att det verkligen är fel på mig fysiskt, och inte psykiskt. det är hemskt med. om man ändå kunde tänka "den här hemska sjukdomen gör att jag mår såhär" istället för "mitt hemska utseende gör att jag mår såhär"...

det är nästan läskigt när du skriver för jag kunde skrivit det själv. hur gammal är du föresten?

[Anonym]

Jag känner mig igen väldigt mycket i det Trasig och Sara skriver. Det känns nästan som att jag skulle ha kunnat skriva en del av era inlägg i den här tråden.

"Jag kan inte göra spontana saker, jag måste alltid vara förberedd mentalt"
Exakt så är det för mig med. Men på sätt och vis har jag ganska svårt för inplanerade saker också. Framtills att jag ska göra det inplanerade har jag ständig ångest och oroar mig för att jag just vid den tidpunkten ska vara groteskt ful, extra ful, fulare än vanligt, kanske ha fått massa fler finnar eller liknande. Så på sätt och vis känns allt lika hopplöst - jag kan ju varken göra spontana saker eller planera något. Allt ger ångest. Allt är fruktansvärt jobbigt. Just dessa tankar brukar slutligen alltid leda in på självmordstankar och resultatet blir att jag ligger på golvet, i sängen eller står framför spegeln och storgråter, funderandes över hur jag ska ta mitt liv, funderandes över om jag kanske borde ta mitt liv nu med detsamma! Förstår ni hur jag menar?

Jag sover bara några timmar per natt. Det beror främst på att jag inte "vågar" gå och lägga mig. Precis som nån av er skrev, så ger det en massa ångest när man måste till sängen och man tänker bara på hur hemsk man ser ut... Jag vet, att när jag väl gått och lagt mig och somnat, så blir det bättre. Visst, ibland mår jag lika hemskt på morgonen när jag vaknar, men då har jag åtminstone fått sova bort några timmar, fått mig en liten verklighetsflykt (såvida jag inte har oturen att drömma om mitt utseende...). Men proceduren att ta bort sminket, fixa sig iordning för natten, och att besluta sig för att gå och lägga sig och väl ta sig till sängen... det är det jag inte orkar gå igenom! Det är för ångestfyllt. Därför sitter jag uppe hela nätterna, speglar mig och har ändå ångest för att jag är så ful. Dessutom blir man bara tröttare och grinigare, mår ännu sämre och känner sig ännu fulare. Det blir en ond spiral.

Hm, jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här... Mest att jag känner igen mig i det ni skriver, och så är det rätt skönt att få skriva av sig.

[Trasig]

Hej Sara!

Jag är 20 år, men jag känner mig äldre och det beror väl på att jag har varit sjuk i så många år. Hur gammal är du då?

Jag har lidit av min Bdd i nästan hela mitt 20 åriga liv. Jag har haft den här sjukdomen sedan jag var 5 år, det är i alla fall mitt första minne när det gäller mitt missnöje över utseendet. Men Bdd:n "bört" inte ut helt förrän jag var 12 år och nu är jag som sagt 20. Jag fick reda på att det här var en sjukdom när Malin och Helen gick ut med det i tidningen och det var väl i våras. Först ville jag inte ta till mig det som stod, det var för skrämmande... det var ju jag! Min pojkvän bad mig att leta lite på internet och i mars sökte jag hjälp.  

Innan jag förstod att jag led utav den här sjukdomen, så kunde jag inte förstå varför mina kompisar knappt hade några komplex. Jag tyckte ett tag att hela min kropp var ful t.o.m mina knän, fingrar - ja allt! Om jag hade haft pengar hade jag kunnat gjort alla plastikoperationer som gått. Jag kände mig dum och fåfäng, eftersom jag aldrig blev nöjd och var tvungen att bättra på min sminkning hela tiden för att se okej ut. När jag tog studenten tog det 5 timmar för mig att göra mig i ordning, jag ville vara säker att jag skulle bli nöjd. Tror du att jag blev det? Nää, jag var lika ful som vanligt... men korten i från studenten lyckades jag ändå se okej ut. Det är faktiskt dem enda korten på mig som jag tycker är okej.

Nu i efterhand så har jag förstått att jag aldrig har lidit av komplex, utan jag lider i stället av en sjukdom. Det känns på något sätt skönt att jag har ett namn på mitt beteende och att det inte är konstigt att jag känner som jag gör.

Min sjukdomsinsikt varierar från dag till dag. Jag inser att jag är sjuk, men tror ändå at det är fysiskt. Hade jättesvår ångestattack i natt, det gjorde så ont i hela kroppen - visste inte vad jag skulle ta mig till. Skar mig i handleden och ville skära bort min fula näsa, men jag hindrade mig från det! Det är så jobbigt nu är min pojkvän inte är hemma, jag har ingen som kan hjälpa mig. Min pojkvän fick försöka att trösta mig så gott han kunde över telefonen. Så idag har jag en riktig "depp-dag" har legat i sängen till 18.00.

Du skrev att din sociala fobi är bättre, vad skönt. Så det går bra för dig att vara med kompisar, gå på bio, handla m.m.? Vad gör du om dagarna? Är du också sjukskriven eller pluggar/ jobbar du?

[Trasig]

Hejsan Anonym!

Vilken är din största fixering? Är det näsan för dig också eller? Jag förstår hur du känner, jag sover också väldigt dåligt. Men nu har jag gått in i en ny "fas" ibland sover jag 4 timmar och ibland 13-16 timmar. Men jag kan aldrig sova om nätterna, så jag sover bort dagarna. Jag mår bättre om jag får sova bort dagarna, då ägnar jag mindre timmar åt att glo i spegeln. Jag har väldigt svårt att komma ut, även om jag bara ska kasta soporna. Jag går mest ut på kvällen, när det är mörkt ute och förhoppningsvis mindre folk.  Lider du också av social fobi?

[Anonym]

Näsan är jag väldigt fixerad vid, ja. Men jag är inte säker på att det är min största fixering. Det är ett flertal kroppsdelar jag är fixerad vid, samt min hud. Jag vet inte om det klassas som social fobi, men någon variant av det  måste jag nog ha! För jag är likadan; har svårt att komma ut och går nästan uteslutet ut på kvällarna. Det är jobbigt för mig att gå ut på dagen, eftersom dagsljuset framhäver min fulhet och jag känner mig liksom "naken" på något sätt. Och så är det ju mer folk ute då. Sen så vill jag tillägga att jag också ibland kan sova väldigt länge, dvs när jag väl somnar och kan sova ostört. Men jag mår inte bra av att sova bort dagarna, det känns deprimerande. Och på samma gång känns det deprimerande att vara vaken på dagen och sitta hemma och se sig i spegeln. Vad man än gör blir man lika deprimerad, verkar det som...

[Sara]

hej zia

jag är 21 år. jag känner mig också äldre.

min pv är inte hemma just nu heller. han har varit borta i 1 månad ungefär. det är så svårt när man är helt själv. man kan ägna all tid åt att göra ritualer.

ja det går bra för mig att gå ut. dom dagar jag ser okej ut iaf. brukar lyckas ta mig ut dom andra dagarna med men då kan jag bara tänka på hur jag ser ut och missar allt som händer runt mig. men jag har ingen social fobi kvar iaf.

jag är sjukskriven just nu. har varit det i kanske 4 månader. det är menat att jag ska börja plugga på heltid nu efter sommaren men jag tror inte att det kommer funka. om jag är väldigt stressad under lång tid blir jag alltid värre, mer sjuk. och jag blir väldigt stressad av att plugga för jag har så höga krav på mig själv.

just nu är jag så sjuk i perioder att jag inte kan äta, det verkar så lönlöst, kan inte få ner nånting för jag undrar vad poängen är att leva när jag mår såhär.