BDD Sverige
2015-09-29, 22:32 *
Nyheter:
   Startsida   Hjälp Länkar  
Sidor: 1 2 3 [4]
 
Författare Ämne: Sara och Lisa.H  (läst 3773 gånger)
Trasig
Medlem
**
Antal inlägg: 163


Sara och Lisa.H
« Svara #45 skrivet: 2005-09-18, 19:59 »

Hej Sara!

Ja, det är svårt det där med kroppsidealen. Ibland vill jag vara kurvig och i bland önskar jag att jag var helt formlös... Eftersom jag nu är ganska kurvig, så försöker jag att acceptera min kropp och fokusera mig mer på kläder. Med kläderna kan man ju välja om man vill vara sexig eller osexig, det beror på hur man framhäver sin kropp. Eftersom jag har opererade bröst så brukar jag välja att klä mig osexigt, eftersom jag inte vill se ut som nått jäkla objekt. Jag gjorde ju inte operationen för att få uppmärksamhet, utan för min egen skull och vill därför att ingen ska veta att jag är opererad.

Hm, håller med dig det där med psykologerna. Man vet liksom aldrig vad som ska hända? Vågar man lita på dem överhuvudtaget? Jag ska få en ny psykolog nu, ska träffa henne på tisdag. Över telefon verkade hon vara trevlig och engagerad- så jag får väl hålla tummarna! Hur ofta går du hos din psykiatriker? Är hon bra eller vill du byta?

Hur rullar ditt liv på annars då? Går det bra med skolan och pojkvännen?

Sköt om dig!
// Zia
Loggat
pelle
Aktiv medlem
***
Antal inlägg: 366

Modigaste människorna är de som vågar vara rädda!


Sara och Lisa.H
« Svara #46 skrivet: 2005-09-23, 08:15 »

Okej, jag har ju ingen vidare koll själv, eftersom jag inte har nån direkt kontakt med tjejer längre. Har inget att jämföra med utan går på vad andra berättar hela tiden. Vet inte vad jag ska tro, men jag upplevde lite sånt själv förut, bl.a på en arbetsplats. Du verkar ha ett bra kompisgäng i alla fall och det måste kännas skönt att slippa allt skitsnack. Det är väl bland det värsta som finns, falska och fega personer som springer omkring och snackar skit om folk som inte är närvarande och sedan ändrar attityd när personen är
närvarande. Har också en uppfattning att killar oftast är mer raka mot varandra istället för att gå bakom ryggen och att väldigt många tjejer blir avundsjuka på att andra tjejer får mer uppmärksamhet än vad dom själva får och känner sig tvingade att kasta skit på den personen för att lätta lite på ångesten/rädslan att inte duga.
Bara funderingar och det kanske inte stämmer så värst bra!? Media kan nog ha en hel del påverkan också, precis som du sa.

Såg ett program om artificiell skönhet i Kina, och deras strävan att bli nåt i samhället. Många läskiga operationsförlopp och människoöden som borde ha avskräckt mig, men efteråt fick jag en känsla av det istället peppade upp mig till att genomgå många fler operationer och försöka få ett bättre fejkutseende. En tjej hade råkat ut för hud/vävnadsförruttnelse när hon försökte få längre ben. Hon tålde inte stängerna och skruvarna i benet, det slutade med att hon fick ett kortare ben där istället och massa nya problem. Hon försökte ta sitt liv flera gånger, men vågade inte trots många olika försök.
Det är nåt allvarligt fel när man nästan längtar efter nya ingrepp, trots alla risker, bortkastade pengar och stora chanser till mislyckanden. Men vetskapen om att man kanske kan bli något attraktivare överbrygger allt annat. Jag drömmer t.o.m ofta om det.
Och nu har jag gjort i ordning en "önskelista", ungefär som enjuleklapsslista, vad jag ska hinna med i höst och vinter, och det kommer nog ske också. Det är den tragiska sanningen om mig som person. Jag är besatt och helt fast!

När det kommer till kompisar, så umgås jag bara med en person numera. Så har det varit ganska länge. Har tappat kontakten med de andra som har bildat familj och hela det köret.  Jag har inget socialt liv kvar egentligen. Träning, poker och letande efter nya sätt att förbättra utseendet präglar hela mitt liv. Jag har blivit väldigt folkskygg. Skulle jag se en gammal kompis komma emot mig skulle jag nog snabbt försöka försvinna utom synhåll. När jag väl är ute brukar jag spana efter farliga platser där jag eventuellt kan stöta på någon jag känner. Konstigt att man kan ändras så mycket som person på relativt kort tid.  Jag vet inte vad dom skulle säga och tycka, om jag berättade vad jag kände för nån gammal kompis. Beror ju på vem det är såklart, men de flesta skulle nog antagligen bara flina till och inte bry sig så mycket. Den enda kvarvarande kompisen är däremot en klippa som människa; hjälpsam, förstående och ställer ALLTID upp om det vankas problem. Dessutom väldigt rolig.
Han kan man snacka med om vad som helst.

Har du någon sådan vän?
Vilken är den största skillnaden på dina kill-resp. tjejkompisar när ni umgås. Ändrar du på ditt sätt när du snackar med killkompisar?
Är det roligare att umgås med killarna eller tjejerna?

/PELLE
Loggat
Sidor: 1 2 3 [4]
 
 
Gå till:  

Drivs med MySQL Drivs med PHP Powered by SMF 1.1.11 | SMF © 2006, Simple Machines LLC Giltig XHTML 1.0! Giltig CSS!