Outsiders imorgon (måndag) 20.00, kanal 5

[Nokia]

Hannah, ja det finns många människor här i världen, men jag skriver till DIG. Jag är inte heller ute efter att informera hela världen, bara dom okunniga människor som går in här på ett bdd-forum och tror sig veta mer än vad dom faktiskt gör. Som i ditt fall då. 

Det handlar inte om ett synsätt i det här fallet heller, bdd ÄR en sjukdom. Och det är både respektlöst och kränkande när du försöker säga att det vi går igenom "bara" handlar om tankeknutar och att det inte är någon riktig sjukdom.
Som jag skrev förut, du har uppenbarligen ingen erfarenhet av bdd.


Det jag får ut av att vara här är att skriva med människor som går igenom samma sak, och det är som ett form av stöd för mig.


DU där emot, har egentligen ingenting att vinna på det här, du försöker bara överbevisa att vi är en grupp svaga människor som inte klarar av att ändra vårat tankemönster.
Det är både komiskt och tragiskt att du tror det, för om du hade vetat vad jag (och säker många andra här) har gått igenom så hade du aldrig sagt då.

Det tyder på stark idioti att uttala sig om saker man egentligen inte har någon kunskap om, och sedan dessutom vägrar ända sig trots man får det förklarat för sig gång på gång.

[Hannah]

Jag har aldrig sagt att bdd "bara" handlar om tankeknutar och inte är en riktig sjukdom. Jag är kristisk mot psykiatrins synsätt i allmänhet, det är en helt annan sak. Jag har inte sagt att det är "bara" någonting överhuvudtaget, "bara" är något du läser in i det jag skriver. Och jag har mina anledningar till min ståndpunkt, det är inte ryckt ur luften. Jag skulle kunna dra fram argument i en oändlighet men det är ju ingen poäng med det om de som läser argumenten bara tycker jag är idiotisk.
Att jag försöker "överbevisa" att ni är en grupp svaga människor är också något du tolkar in i det jag skriver. När jag skriver att jag tycker det handlar om överdriven utseendefixering så betyder inte det "ni är egentligen lika fula som ni tror och kan bara inte acceptera det så ni är överdrivet utseendefixerade" eller nåt sånt. Men jag tror att utseendefixeringen upprätthåller den skeva bilden av en själv. Och med utseendefixering menar jag all den tid man tittar i spegeln eller tänker eller tolkar omgivningen utifrån ens utseende. Och ordet "överdriven" behöver inte vara ett hån, det kanske bara betyder överdriven helt enkelt, utan laddning.
Dessutom tror jag att man någonstans, intuitivt vet att det man tänker inte är sant, men det kanske blir överröstat av rädslan för att det ska vara sant.
Du kanske tror att den enda förklaringen att jag tycker som jag tycker är att jag uppenbarligen inte har någon erfarenhet av "bdd", men så är det inte. Jag visste inte ens att det fanns något som hette bdd så jag tänkte aldrig på det som en sjukdom, men jag haft samma tankegångar som ni beskriver på det här forumet.

[Nokia]

Hanna, jo läs igenom det du har skrivit, du har bl a skrivit att det handlar om tankeknutar, brist på perspektiv och att du inte tycker att psykiska sjukdommar är riktiga sjukdommar.

Det är ganska irriterande när någon utifrån ska börja förklara vad man själv går igenom.

Och ja bdd kan kanske tolkas som en extremform av utseende fixering, för att vi ser oss själva som groteska monster som inte är värda att älskas om vi ser ut så här.

Jag tror benhårt på att jag är ful, men jag har hela tiden hoppats på att jag kanske har fel eftersom dom få bdd:are jag har sett, faktiskt inte var fula. Men som du kanske har läst i "skriva av sig-tråden" så släcktes det hoppet här om dagen. Så nej, jag vet ingenstans att jag inte är ful, för jag SER att jag är det (kan inte tala för andra med bdd dock).

[Hannah]

Jag SÅG också att jag var ful, antingen för att jag stirrat så mycket på mig själv att jag helt tappat verklighetskontakten i just den situationen framför spegeln. Det är inte bara tankar som räknas till personlighetsstörningar som syns i hjärnan, man kan se resultatet i hjärnan hos munkar som har mediterat i flera år. Men där tolkar man resultatet annorlunda, man ser det inte som ett "fel". Eller hos en förälskad person, som ser en kärleksförvrängd bild av en person, det tolkar man inte heller som ett fel, men en sån sak syns också i hjärnan.
Jag kände mig ful också, det var inte bara relaterat till mitt utseende, mer som att min själ var ful, och det var kanske den känslan som förvrängde mitt sätt att se mig själv.

Jag vet att jag kan vara irriterande, men, jag var inte medveten om det när jag skrev mitt första inlägg, jag står ändå för mitt perspektiv även om jag hade kunnat uttrycka mig annorlunda.

Ja jag har skrivit att man lika gärna kan säga att dte handlar om tankeknutar för att tankeknutar och psykiska sjukdomar bara är ord, inte "bara" tankeknutar, inte att psykiska sjukdomar inte är "riktiga" sjukdomar. Det handlar för mig inte om ifall något är "riktiga" sjukdomar eller inte, utan om det verkligen är ett rimligt synsätt att kalla mentalt lidande för sjukdom, vilket jag inte tycker att det är. Alla människor har förvrängd verklighetsuppfattning. Det finns ingen objektiv verklighet att komma fram till. Det finns inget objektivt ansikte. Men det finns subjektiv verklighet som inte är så laddad, det finns subjektiva ansikten som inte är så laddade. Som andras ansikten till exempel. Men de är inte heller objektiva, dels det att människor med bdd ser andra som vackrare än de kanske allmänt anses vara, dels hur man ser på sin partner tex när man är sur och när man är öppen. Att någon kan se skönhet i ett ansikte där en annan bara ser vem som helst. Att man kan vara helt förtrollad av någon hollywooodstjärnas skönhet och sen inte bry sig. Att en hollywoodstjärna av hela världen anses som övernaturligt vacker och ständigt refereras till på det sättet, när de innan de blev kända såg ut som vem som helst, ett ansikte som man inte skulle titta två gånger på ens. Det är möjligt att jag skrev provocerande för att jag är grymt irriterad på psykiatrin.

Godessceline:
Läste någonstans att du ville se ut som Marilyn Masons gamla tjej. Det enda jag sett av henne där hon uttryckt sig var när hon sa att hon hade känt sig ful för att hon inte såg ut som dagens skönhetsideal, men hon hade bestämt sig för att alla är vackra, på sitt sätt, och även om hon aldrig skulle se ut som de hon hade jämfört sig med, så skulle hon uttrycka sin egen skönhet på sitt sätt. Och det har hon ju gjort, hon har t.o.m gjort sin egen skönhet till ett ideal vilket ju är lite ironiskt. Du kanske redan har hört det här.

[Hannah]

Anledningen att jag tror att man någonstans vet att det man tänker inte är sant, är väl dels att det verkar sant för mig när jag tänker tillbaka men dels också för att om det hade varit sant, om man hade varit avvikande på riktigt och haft en defekt, en böld i ansiktet eller helt och hållet förvridna drag, så hade det inte varit en kamp med tanken, är det sant eller inte? Hur ser mitt ansikte ut på riktigt? Det hade handlat om att hitta ett sätt att acceptera sig själv trots ens avvikande yttre. Som om man har ett monster i rummet och måste handskas med det, istället för att tro att det är ett monster under sängen, men aldrig möta det direkt och handskas med det eftersom att det faktiskt inte är ett monster i under sängen. Hade det varit det hade situationen varit grundläggande annorlunda. Det hade inte ens varit en fråga om att acceptera monstret eller inte, bara att hitta ett sätt att göra det.

[Nokia]

Skillnaden mellan att vara kär, meditation osv, och att ha bdd är ganska stor.
Isf finns det inga sjukdommar överhuvudtaget eftersom förändingar i kroppen kan ske av andra orsaker..

Om man ska definera vad en sjukdom är så blir det ungefär så här:
"ett tillstånd eller en process hos människa eller djur som medför att individen inte fungerar optimalt."

Vid bdd fungerar man inte optimalt.

När man är kär eller mediterar fungerar man tvärtom kanske ännu bättre.



Du vet bäst hur just du har tänkt. Men jag ser verkligen mina defekter som äkta, jag utgår ifrån att dom finns på riktigt, och det är ingen kamp om det. Utan snarare hur jag ska dölja mitt utseende för omgivningen.


Dom gånger jag har funderat över om det jag ser verkligen är sant är när jag har fått höra att jag inte alls är ful, eller t.o.m att jag är vacker. Men hur jag än försöker så ser jag att jag är ful.

[ESM]

Hannah, jag måste faktiskt hålla med dig i väldigt mycket av det du skriver.
Visst, tidigare har du uttryckt dig väldigt klumpigt vilket i alla fall jag upplevde som ganska hänsynslöst. Men din poäng i ditt resonemang är väldigt logisk.

Jag tror också att man kan förvärra bdd genom att kalla det för en sjukdom, då sjukdom anses som mer allvarligt än "tankeknutar". Missförstå mig inte nu, självklart är bddn allvarlig, men jag tror att man förminskar sin egen förmåga att ifrågasätta och stå emot "tankarna och tvången" när man ser sig själv som sjuk. Jag kan ta mig själv som exempel:

Jag utvecklade bdd i 11-års ålder. På den tiden hade jag ingen aning om att det var något annorlunda med mig, jag trodde bara att jag såg ut på ett visst sätt som krävde massvis med smink och annan förbättring för att anses som typiskt vackert. Jag accepterade det och kämpade på med mitt liv relativt bra. Jag avstod inte från något även om sminkningen tog upp mycket av min tid.

Det var först flera år senare, när jag var 15-16 som jag förstod att bdd var riktigt allvarligt (läste artiklar om bdd) då mina problem började förvärras. Jag började väl antagligen tycka synd om mig själv när jag för första gången såg mig själv som sjuk. Det blev så stort på något sätt. Nu kan jag känna att det hade varit bättre (för mig själv i alla fall) om jag hade fått höra att bddn var enklare att ta sig ur än vad som då skrevs. Väldigt mycket påverkan sitter ju i vad man tror och tänker.

Och att du (Hannah) nämnde det där med hur man kan mäta hjärnaktiviteten hos exempelvis mediterande munkar är ett väldigt bra exempel på hur mycket man kan påverka hjärnan med bl.a. tankens kraft.
Många psykiska sjukdomar beror också på brister i den kemiska balansen i hjärnan. Visste ni att man exempelvis har kunnat bota schizofreni genom kostbyte och vitamin- och mineraltilskott? Det låter det väl ganska rimligt när man vet att allt som man stoppar i sig faktiskt påverkar kroppens och hjärnans balans? 

[CyanideCupcake]

Hannah: håller med nokia om att skillnaden mellan att vara kär eller meditera och att ha bdd, depression eller något annat är uppenbart stor. Även om båda syns fysiologiskt i hjärnan så är EFFEKTERNA av dem totalt motsatta och det är det som är det väsentliga. Att det syns i hjärnan när man är kär ser jag som totalt oviktigt i sammanhanget. Varför? Jo, för att det påverkar en människa positivt och därför inte behöver åtgärdas. Det är inte förrän nånting förrvärrar en individs mående, välbefinnande, livskvalitet och förmåga att se saker som de är som något blir ett problem. Det finns vissa kriterier, både fysiska och psykiska, som krävs för att man ska räknas som 'frisk'. Till det hör att vara någorlunda stark, ha energi, ha sinnen som fungerar som de ska, etc. Om dina ögon inte fungerar är du blind, om din hörsel är gravt skadad är du döv. Om dina sinnen -oavsett anledning- inte fungerar som de ska, om de inte återger det vi anser vara korrekt, får man anta att man inte är frisk, och alltså sjuk. Bdd är en störning som skadar förbindelsen mellan din hjärna och dina ögon och leder till att det ögonen ser inte är verkligt och korrekt. Hur det inte kan ses som en sjukdom KAN jag inte förstå. Den manifesterar sig ju fysiskt också, om det nu är det man anser krävs för att något ska få kallas sjukdom.

[Nokia]

Men eftersom det går att bota schizofreni med koständring osv så måste det betyda att sjukdommen är fysisk också eller hur? Och därmed inte bara "tankeknutar".

[CyanideCupcake]

Nu har jag aldrig hört att schizofreni skulle gå att bota genom ändrad kost (kan inte så mycket om sjukdomen men det låter föga troligt) men att den existerar pga fysiska fel i hjärnan är bevisat.

[ESM]

Nej schizofreni är inte fysiskt, det sitter i hjärnan på samma sätt som bdd gör.

Mat är uppbyggt på atomer som påverkar kemin (som också är atomer) i hjärnan. När hjärnan har en obalans i kemin uppstår ofta s.k. psykiska sjukdomar (depression bl.a.).

Tankar är också energi som kan mätas som atomer (kvantfysik), vilket då logiskt också påverkar hjärnans (och kroppens) kemi.

[CyanideCupcake]

ESM: ja, alltså går tankeimpulser att mäta fysiskt. Det är precis det jag menar.

[Nokia]

Jag orkar inte med någon pseudovetenskap om att tankar är energi osv.. Ja det är dom, men schizofreni är något i hjärnan, och hjärnan är väl ta mig fan FYSISK?


Isf är inte t ex halsfluss fysisk heller för den går att bota med penicillin....................

[ESM]

Halsfluss beror på en bakteriell infektion som man kan döda med hjälp av antibiotika. Schizofreni beror inte på bakterier eller virus utan beror på kemiska obalanser i hjärnan. Och man kan inte dela upp hjärnan i en fysisk del och en psykisk del utan allt samspelar med varandra.
 
Läs artiklarna som jag la in i ämnet Molekylär medicin. Det står bättre förklarat där.

[Nokia]

Jag gjorde precis det och det stog att schizofreni-patienter bildar höga halter av adrenochrom, vilket visar att schizofreni är fyskiskt. Halten av adrenochrom går inte att ändra med hjälp av tanken (om vi bortser från pseudovetenskapen då).