Outsiders imorgon (måndag) 20.00, kanal 5

[Nokia]

Du skriver på ett ganska okunnigt och förndrande sätt om en allvarlig psykisk sjukdom.

Vad du definerar som sjukdom är en annan sak, men du kan fråga vilken forskare som helst innom psykiatri, BDD finns.


Du visar bara ännu en gång hur låg iq du har genom att inte kunna ta till dig information, utan tolka den på ditt egna naiva sätt.


Kan du inte tänka längre än näsan räcker? Luften syns inte, men den finns............

[Nokia]

Och tro mig, jag har enorm insikt i min sjukdom. Men när jag tittar i spegeln så ser jag mig som deformerad. Det är min verklighet.

[Malin]

Allt pekar på att bdd (och andra ocd-spektrum störningar), liksom schizofreni, har en ärftlig/medfödd komponent. Hur hjärnan funkar med alla signalsubstanser är en fysisk realitet. Därmed inte sagt att man inte kan göra någonting åt det.

[Arktis]

Du skriver på ett ganska okunnigt och förndrande sätt om en allvarlig psykisk sjukdom.

Vad du definerar som sjukdom är en annan sak, men du kan fråga vilken forskare som helst innom psykiatri, BDD finns.


Du visar bara ännu en gång hur låg iq du har genom att inte kunna ta till dig information, utan tolka den på ditt egna naiva sätt.


Kan du inte tänka längre än näsan räcker? Luften syns inte, men den finns............

Well, förstår att du tar illa upp då du känner att sjukdomen inte verkar tas på allvar. Jag har själv en hel del erfarenhet av denna sjukdom kan jag säga.
Men jag kan däremot inte riktigt se hur personangrepp kommer in i bilden eller hur dessa kan vidga förståelsen för sjukdomen för de som inte vet vad den handlar om.

Come on   Ingen blir gladare av att läsa sånt och jag tror inte att den som kommer med personangrepp egentligen mår bra av att göra det. Eller jag vet det snarare.

[Malin]

Jag håller med arktis. Jag förstår att det är provocerande men jag tycker vi alla ska göra vårt bästa för att hålla de svallande känslorna i schack så det inte urartar

[CyanideCupcake]

Hannah: att ordet 'psyksjuk' hade en annan betydelse förr kan jag hålla med om. Det ledde dock till att man knödde ihop människor på ett och samma ställe oavsett sjukdom (schizofrena med deprimerade etc) och använde termen 'galen' för allihop. Idag har vi uppenbarligen mer kunskap och hårdrar inte lika lätt. Tror vi tolkar termen 'sunt förnuft' olika du och jag...jag får känslan av att det är det du tycker att man använder i kbt, medans jag ner avser logik på det sätt att man kan vara medveten om sina problem men ändå styras känslomässigt i alla fall. I slutändan har man ansvar för sitt eget mående men jag anser inte att ha bdd är att spela offer mer än att ha tvångssyndrom, anorexia eller något annat 'stört' tankemönster. Det faktum att bdd handlar om det fysiska utseendet innebär inte att man är fåfäng. Att säga till någon med bdd att denne inte är ful är som att säga till en anorektiker att de inte är feta eller att en schizofren inte hör sina röster. Jag förstår inte vart du vill komma, om jag ska vara ärlig.

[CyanideCupcake]

Sen kan jag tycka att visa diagnoser har blivit 'buzzwords' och används alldeles för lätt. Depression, sammanbrott och, ibland, bdd till exempel. Men att komma hit och nervärdera folk. Vissa här har fått en diagnos, andra har inte det, men bdd är fortfarande en psykisk sjukdom. Det ÄR det. Därmed inte sagt att man ska avsäga sig allt ansvar för sin egen situation, men jag kan garantera dig att alla här gör så gott de kan. Säger du åt kliniskt, gravt deprimerade människor att ta sig i kragen och 'rycka upp sig' också?

[Bobbski]

Klart folk blir förbannade när du (Hannah) skriver att något som förstör liv handlar om taskigt perspektiv, att det bara är att släppa och gå vidare. Det här är inte samma sak.
Du talar utifrån dina egna erfarenheter och åsikter, det skriver du själv, vilket då innebär att du hade taskigt perspektiv och var självupptagen, hade ett behov av att dramatisera saker och var självömkande. Människorna här inne har BDD. Du självupptagen, människor här BDD, okej? Helt olika saker.

[Superwoman3]

Hannah,

Jag håller med om att personangrepp inte alls är rätt väg till kommunikation, men då du skriver att det skapas dramatik, så måste du förstå vilka starka känslor du river upp. Det i sin tur beror på hur du lägger fram dina tankar. Med enbart dig själv som utgångspunkt, så försöker du ge ett recept på hur andra människor ska hantera sitt problem. Jag vet att oerhört många med diagnosen BDD också är oerhört medvetna om sina negativa tankar och vad de för med sig, många kan i sina ljusare stunder verkligen betrata dem från utsidan. TROTS detta och TROTS försök att möta sin ångest, har de stora svårigheter med det. Många får dessutam många bakslag trots att de har fått professionell hjälp i from av KBT terapi. Allt detta sammantaget borde ge dig en bild av att det inte räcker med att utgå ifrån sig själv och att få en förståelse för tt det finns grader i detta helvete.
Jag vet inte vilka erfarenheter du har av psykiatrin, jag misstänker att de är negativa, men jag kan på ett sätt förstå hur du tänker. Kan t.ex. känna igen mig från en tid då jag inte hade så mycket erfarenheter av psykisk sjukdom, att jag då gärna vill förenkla livet och istället se alla problem med människan som psykosomatiska och hellre "skylla" på samhället eller som du kallar det, tankeknutar. Nu tänker jag inte så längre, skepsisen mot den psykiatriska forskningen tror jag också beror på det du själv säger, att det inte går "ta på" eller "se". Vi vill gärna att allt ska vara handfast. Men i psykiatrin får man istället använda andra metoder, som att ex.vis jämföra människro och över tid. När man så gör detta, så upptäcker man ju också att väldigt många psykiatriska sjukdomar funnits långt tillbaka och i olika kulturer. Man studerar människor och deras sociala situation och ser att det inte går att härleda t.ex. autism till att det skulle vara föräldrarnas fel, såsom man trodde för 20 - 30 år sedan. Man scannar hjärnor och studerar barn och ser att det finns sjukdomar som faktiskt är fysiska men yttrar sig psykiskt.

Oavsett om du köper detta resonemang, så skulle du tjäna på att i din diskussion, inte förenkla lösningen på det sätt som du gör. Det ger nämligen skenet av att du ser ner på andra, nästan som att du tycker de är svaga. Jag tycker att symptomen talar för sig själv, det är dem man ska bekämpa och hjälpa de BDD drabbade med. INGEN tjänar på att älta i orsakerna ch det är just detta som KBT handlar om, att ta tag i beteendet. Men det är som nämts, en MYCKET tuff väg för många.

Själv är jag mamma till en flicka med diagnosen BDD och för oss var det en STOR lättnad att få ett namn på det som hon gått och går igenom. Om någon hade kommit och sagt till henne att "ryck upp dig, det är bara tankespöken" så hade definitivt inget blivit bättre. Så frågan är, vart du vill komma med dina inlägg, vill du hjälpa och stötta? Eller vad vill du?

Mvh

Superwoman

[Hannah]

Nu blev det lite mycket att svara på så jag kommer säkert glömma nånting. Men jag märkte iallafall att det sägs att jag sagt en massa saker som jag inte sagt, som att det bara är att rycka upp sig, att personer med BDD är fåfänga och har taskigt perspektiv och lite annat. Jag menar att man förlorar perspektivet om man blir fixerad vid något, dte är inte riktigt samma känsla i det som att säga att någon har taskigt perspektiv. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma och jag ska avlägsna mig från det här forumet. Jag ville dela med mig av min syn på saken och kanske diskutera det hela, jag trodde inte att det skulle bli så aggressivt. Tyckte det kändes så himla onödigt att Malin levt med det här sen hon var tretton år. Ville säga att det är möjligt att dra sig ur hela grejen, för det är min erfarenhet. Jag tror att människor har stor kapacitet att förändra sånna här grejer, genom att dra sig ur hela dramat. Jag tror inte att det är en sjukdom. Och min erfarenhet från psykiatrin är att den skapar psykiska sjukdomar, och att i värsta fall och ganska många fall så blir det till något "positivt", något att finna sin identitet i.
 

[CyanideCupcake]

Tycker det är onödigt att du drar dig undan, förklara istället hur du menar. Att du inte ser bdd som en sjukdom gör att jag blir helt perplex. Förstår inte alls vad du menar med att psykvården 'skapar' sjukdomar. Att malin haft det som hon haft det sen hon var tretton är självklart fruktansvärt, det tror jag ingen ens skulle drömma om att ifrågasätta. Visst kan en sjukdom bli ens identitet, men det beror väl snarare på att den fått sånt grepp om en än att psykvården sätter en etikett på en. Att psykvården ser dig som en diagnos är inte särskilt konstigt då den sjuka delen av ditt liv är den enda de får se. Undrar bara hur något måste vara för att klappas som en psykisk sjukdom av dig?

[kardborre]

Idag visar forskning att personer som haft fler än en eller två depressioner uppvisar neurobiologiska förändringar i hjärnan, försämrad cellfunktion och celldöd (pga kroniskt förhöjda kortisolhalter) i vissa delar av hippocampus. Det är viktigt att så tidigt som möjligt söka behandling om man drabbats av en psykisk sjukdom/störning/depression. Det finns annars stor risk för att sjukdomsskoven över tid kommer allt tätare, bli mer svårbehandlade och mer autonoma i förhållande till stress. Man trillar lättare dit igen, med andra ord. Så kräv hjälp och stå på er!

[Malin]

Ajdå, det var ju kortisolen jag hade bisarra halter av vid provtagningar Jag får hoppas att det mest var tillfälligt förhöjda värden.

[CyanideCupcake]

Sen vill jag bara tillägga att bdd inte är ett i-landsproblem, ett västvärldsproblem eller ett problem relaterat till fåfänga. Bdd existerar i alla kulturer, i alla delar av världen, ÄVEN de som inte har några media som pumpar ut ideal. Bdd ÄR även genetiskt betingat och kan härja i familjer. Det finns alltså belägg för att det är genetiskt och kanske till och med ärftligt. Sjukdomen (för JO, det ÄR en sådan) hör till spektrat tvångsrelaterade störningar och samtliga dessa kan man så att säga ha genetiskt dåliga odds för och vissa löper därför högre risk än andra att få sjukdomen.

[vinterglas]

Malin och Twinkle, ville bara tacka och berömma er för er insats! Såg bara slutet på programmet tyvärr. Dock med min mamma, som verkar ha fått lite större förståelse för mitt liv, så jag är er tacksam!