Outsiders imorgon (måndag) 20.00, kanal 5

[Nokia]

För det andra är det inget "typiskt" I-landproblem... BDD finns överallt i världen, bland både tjejer och killar...

[ESM]

Isa:

Ditt inlägg visar på en stor okunskap. Det finns mycket som jag skulle vilja rätta i det du skriver. Tänker dock bara kommentera en sak:
Du skrev bl.a. - " hört talas om sjukdom?". Och en sjukdom, det är precis vad BDD är. Det är en sjukdom som räknas till gruppen av OCD spektrum syndrom (tvångssyndrom). Detta är ingenting vi väljer att vara sjuka i, lika lite som de som drabbas av MS, schizofreni, cancer eller andra sjukdomar har ett val. Allt sitter i huvudet så det har ingen betydelse hur människan till det yttre faktiskt ser ut.

Du borde läsa på innan du kommenterar på ett sånt här forum. Inlägg som ditt är väldigt svåra för oss med BDD att läsa och att inte ta personligt. Det är riktigt hemskt att veta att det finns människor som tänker som du där ute, oerhört sårande.

Tycker att du ska fundera på det innan du kommenterar här igen.

[ESM]

Och Nokia har helt rätt, BDD finns över hela världen, både bland män och kvinnor. Och du ska veta att sjukdomen faktiskt dokumenterades första gången 1886. Det är alltså inget "nytt i-landsproblem" det handlar om.

[CyanideCupcake]

Nu är det så att det som gårdagens program inte riktigt fick fram var att det här är en allvarlig, psykologisk störning. Det handlar inte om vanlig fåfänga eller osäkerhet, det handlar om en störning som gör att man ser sig själv som just missbildad eller deformerad, precis som de som faktiskt har missbildningar 'på riktigt'. Man ser alltså ett missbildat, groteskt ansikte i spegeln och är inkapabel att se det andra ser. En person med body dysmorphic disorder har, enligt ny forskning, eventuellt ett glapp i hjärnans signalsystem när det gäller att läsa av sin egen spegelbild, det blir 'fel' nånstans på vägen och det är därför vi får en förvrängd bild av våra ansikten, ungefär som när en anorektiker är skelettsmal men ändå ser sig som fet. Att uttrycka sig som du just gjorde och kalla bdd för ett i-landsproblem är ungefär som att säga till den där anorektikern att 'vad fan, det finns folk som svälter, ät för helvete'. Det handlar inte om det och tror man att det är så enkelt bör man tänka efter både en och två gånger. Bdd har en extremt hög självmordsfrekvens, lika hög som manodepressivitet och schizofreni. Det i sig visar exakt hur pass grav den här störningen är. Det finns bdd:are som försökt operera på sig själva, som försökt skära av sig näsan eller suga ut fettet ur sin upplevda effekt för att den är så verklig för dem. Jag kan förstå att det är svårt att förstå, däremot är jag totalt oförstående över hur du har mage att komma hit och säga de saker du säger. Jag svarar gärna om du har några frågor men då får du lägga dig till med en mer tolerant attityd först. Att outsiders valde nästa vecka till att sända programmet om det det faktiskt ska handla om är oturligt, då det får folk som du att tro att vi är ytliga och fåfänga, när det i själva verket är precis tvärtom.

[Hannah]

Jag kan förstå Isas reaktion på det här och jag har ändå haft samma problem själv och trott att mitt ansikte var defekt. Jag förstår att hon tycker att det är ett ilandsproblem för jag tycker också det även om det nu finns i hela världen. Jag är övertygad om att det handlar om brist på perspektiv och en överdriven självupptagenhet men det är rätt lätt att hamna i något sånt, tror de flesta människor har mer eller mindre brist på perspektiv när det gäller dom själva så det finns väl ingen direkt anledning att håna någon för det. Är dte någon som vill argumentera mot att dte handlar om brist på perspektiv? Det kanske känns lättare att säga att det är en allvarlig sjukdom som har "drabbat" en än att erkänna att man är överdrivet fixerad vid betydelsen av sitt eget utseende men jag tror inte att det hjälper någon att försvara det genom att säga att det är en allvarlig sjukdom. Ett första steg till att släppa en sån här sak är väl att inse sin egen brist på perspektiv och hur absurt ens eget beteende är??
Jag tror att det värsta psykologin har gjort för den här världen är idén om att människor som fastnat i en mental knut är bräckliga, sjuka och kan gå sönder om de får fel feedback. Att leva med stark ångest varje dag är garanterat ett meddelande om att man har fastnat i en mental knut, men ångesten i sig är inte farlig, den är en känsla i kroppen av extrem ihopknutenhet (inget riktigt ord kanske), men inte farlig. Någon som vill argumentera mot det? Ifall folk inte skulle bygga mentala labyrinter för att undvika ångest skulle ångest knappast vara ett problem. Jag tror att det är kroppens naturliga reaktion på en hjärna som desperat försöker lösa ett olösligt problem, ett problem som inte finns.
Hur känns det att stå framför spegeln och sysselsätta sig med tankar på hur man ska lösa problemet med sitt fula ansikte? Knuten i magen blir hårdare och hårdare, man blir mer o mer desperat, och man känner sig fulare och fulare, för ångesten har på något vis blivit en mätstock på hur man ser ut. Och det är den inte. Den har inte med ens utseende att göra.
Nånstans i livet har man fått för sig att om man bara känner sig nöjd med sitt utseende kan livet börja sen, och man sätter hela sin energi till att lösa det problemet, och ens perspektiv blir mindre och mindre, man blir helt fixerad, paralyserad. Det ENDA sättet att lösa problemet är att släppa det.
Ångesten kommer aldrig att försvinna för att man sysslesätter sig med den eller försvarar den. Lägg istället märke till vad som får det att dra ihop sig i magen, och vad som får det att öppna sig igen, och följ den informationen, inte informationen i tanken. Den är inte ett dugg pålitlig.

[CyanideCupcake]

BDD ÄR en allvarligi sjukdom. Ska man förringa den får man förringa alla andra också och då är depression, schizofreni, manodepressivitet, paranoia och psykoser också. Att tro att det här är nåt man kan ta sig ur med sunt förnuft är att vara mer än en aning naiv. Tror vi är många som logiskt sett känner igen oss i beskrivningen för bdd, men känslomässigt sett har sjukdomen redan börjat förgifta sinnet och fördunkla tänkandet. Jag kan som sagt acceptera att det är svårt för utomstående att förstå sjukdomen men det finns ingen ursäkt för att komma hit och attackera folk bara för det.

[Hannah]

Jag har inte svårt att förstå det här för jag har själv haft det likadant, men jag förstår ändå Isas reaktion. Det finns väldigt mycket självömkan med i bilden. Och jag säger inte det för att attackera någon.
Jag kallar inte BDD för en sorts mental knut för att förringa upplevelsen, jag är allmänt kritisk mot psykiatrins synsätt, och ja, jag är kritisk överhuvudtaget, inte bara när det gäller BDD. Schizofreni vill jag inte uttala mig om för det verkar vara medfött av vad jag har hört om det, annars vet jag inte mycket om det överhuvutaget. Hur stor del av befolkningen passar in på någon beskrivning av en psykisk störning, vilken som helst? Väldigt stor. Hur många passar in delvis? Ännu fler... Har största delen av människorna kring mig psykiska störningar? Det verkar så, enligt psykiatrins modell iallafall.. Verkar lite konstigt. Dom kanske är helt normala, det kanske är så att tanken helt enkelt har de här tendenserna i sig, och ibland "fastnar" man i en tendens och den blir en stor del av ens upplevelse.
Blir alltid lika förundrad när jag läser om hur olika störningar ökar så drastiskt hos svenska befolkningen, verkar som att knappt någon frågar sig om det kan ha en samband med en ökad diagnostisering av svenskar. Många människor mår dåligt, ja, men jag tror inte på att så stor del av mänskligheten är psykisk sjuk, det är inte rimligt. Psykisk sjuk är en benämning på något som förr kanske uppfattades på ett helt annat sätt, det är ett begrepp. Psykiska sjukdommar går inte att hitta någonstans som tex cancer. Visst, man kan se nivåer av olika ämnen i hjärnan, men vad kom först? Hönan eller ägget? Varför kan man inte lika gärna (eller ännu hellre) kalla det en mental knut? Är det något fel på att avdramatisera det hela?
Hur vet du att du har rätt när du säger att det är mer än en aning naivt att tro att det går att komma över en sån här sak med sunt förnuft, eller ifrågasättande? Jag tror att det är det enda sättet.

[Nokia]

Man undrar ju om Isa och Hannah har inläringssvårigheter.

Trots upprepade förklaringar på vad BDD ÄR så fortsätter dessa idioter med sina egna teorier.




 

[Nokia]

Hannah, ursäkta men det du nyss skrev var bland det dummaste jag har läst i hela mitt liv.


Psykiska sjukdommar är ingen teori. Det är fakta. Dom FINNS.

[ESM]

Visst är det så, det krävs ifrågasättande och sunt förnuft för att lyckas bli av med sjukdomen. Men vägen dit är lång och tuff, det är ingenting som sker över en natt. Det krävs ordentligt med stöd och professionell hjälp av en terapeut med kunskap om BDD för att slutligen finna den insikten.
Kanske vissa klarar det på egen hand, men kom ihåg att BDD finns i en mängd olika former, från oerhört stark till relativt lätt. Det som fungerar bra för en behöver sannerligen inte vara det rätta för en annan.

[Arktis]

All right, vad är det som diskuteras här då? Ifall Bdd kan klassas som en sjukdom eller ej?
Tja, har du svårt om inte omöjligt att leva ett normalt liv och kanske rent av funderar på självmord så är väl saken väldigt allvarlig, tycker ni inte?

Eller hur långt menar, exempelvis du Hannah, att det skall gå innan man kan kallas psykiskt sjuk?

Kan hittills inte påstå att jag är imponerad av kritiken so far.  

[Hannah]

Inser du att vad BDD ÄR, också är en teori? Inser du att hela psykiatrin är en teori utarbetad av människor som studerat andra människor? Är det inte bättre att lita på sin egen erfarenhet och förnuft än att acceptera vad forskare som kanske inte har någon egen erfarenhet säger om saken? Som sagt har jag själv levt med dom har tankarna om mitt eget utseende, i mitt fall ansiktet. Isolerat mig, stirrat i spegeln och gråtit, varit desperat, hatat mig själv. Och jag med mina egna idiotiska tankar om hur mitt eget sinne (som i stort sett är mänsklighetens sinne) fungerar har insett att jag aldrig kommer att lösa problemet, släppt det och gått vidare. Jag provade att trots att jag inte löst problemet, trots ångest, lämna spegeln, ta på mig skorna och gå ut. Och det funkade. Så jag tror verkligen att möjligheten finns att släppa en sån här sak. Det är en ond cirkel som kan brytas genom att överge den. Hur svårt och dramatiskt det än känns så är jag övertygad om att lösningen inte är särskilt dramatisk utan ganska enkel. Men det kan vara svårt att se.

[twinkle]

Vad håller ni på med?
Jävla I-landsproblem.
Har ni sett lemlästade människor någon gång? Har ni sett hur man ser ut om man är brännskadad?
Har ni sett hur riktiga medfödda defekter ser ut?
Det är ett hån mot alla dem som har ett riktigt medfött fel på sitt utseende
att ni håller på så här.
Hur kan en frisk, hälsosam, välskapt person ägna sig åt sådan här självömkan?
LEV för fan.
Det är bara att plocka upp spillrorna av sig själv och gå vidare.
Det finns de som verkligen lider. Det här är rent trams.
Skaffa hjälp!
Buhu, jag vill inte leva för jag väger för mycket. Alltså VA?!
ÄR NI PÅ RIKTIGT?
Hört talas om krig? Hört talas om sjukdom? Hört talas om brännskador?
Kom igen. Sitt inte hemma och tyck synd om er själva, skaffa hjälp!

Håller med Nokia och er andra som skriver att du uppenbarligen aldrig bekantat dig med psykiska sjukdomar. Detta är vår värld, skapad av en låg självkänsla och extrem ångest. Det du inte förstår är att vi:
ser oss som 'brännskadade', rent abstrakt. Så illa är det. Så defekta. Så förstörda.

Och detta är VÅRT krig mot OSS själva.

[Nokia]

Hannah, det tragiska med dig är att det FINNS vetenskapliga bevis för psykiska sjukdommar, vare sig du vill inse det eller inte. Livet är tyvärr inte så enkelt som att man kan gå på magkänslan.


För just DIG kanske det såg ut på ett visst sätt, men då är frågan om du ens hade bdd.. Hade du haft det så hade du också förstått det här. Därför anser jag att den som har brist på perspektiv är DU.

[Hannah]

Eller så är anledningen till att jag har kommit över det att jag inte ser det på samma sätt som du gör. Jag har bara uttryckt min egen syn på det här, inte attackerat någon eller varit otrevlig. Men fått ganska otrevliga svar; idiot, dum, tragisk. Verkar vara viktigt med dramatik eftersom jag blir kallad tragisk för att jag är odramatisk. Vetenskapliga bevis för psykiska sjukdomar skulle lika gärna kunna kallas vetenskapliga bevis för mentala knutar, eller tankemönster, för psykiska sjukdomar är bara ord, ganska laddade ord. Laddade med dramatik. Och jag tror att dramatiken är en stor del av problemet.