Var är alla killar?

[Arktis]

För det första så är det inte exakt samma andel tjejer och killar överallt, på vissa ställen är det fler tjejer, på andra är det flera killar.
Jag kan inte tala för alla tjejer, men jag faller inte för killar med enbart självförtoende, det är så mycket mer i personligheten som spelar in. Jag tycker inte alls att killar är dåliga på att attrahera, tvärtom har jag ibland tänkt på hur modiga många killar är som tar första initiativet hela tiden, något jag aldrig klarar.
Sen att man inte slänger sig över killen på en gång, är en anna sak......

Att ragga och att attrahera är två helt olika saker.
Alla killar kan ragga, men det är en helt annan sak att kunna skapa attraktion. Du skriver att du inte slänger dig över killen på en gång och det stämmer alldeles utmärkt ihop med mina påståenden att de flesta killar helt enkelt inte lyckas attrahera.
Varför skulle du kasta dig över en kille som är modig nog att ragga samtidigt som han inte lyckas attrahera?

Det är inte modet att han raggar som tänder en tjej utan snarare resultatet av hans raggande. Alltså intrycket han gör på tjejen.
Jag har raggat på två tjejer i mitt liv och misslyckats båda gångerna av just det skälet att jag inte vetat hur man skulle skapa attraktion.

Jag uppfattades nog som väldigt osäker och otrygg när jag nästan fick upprepa min förfrågan eftersom jag pratade så tyst vid första tillfället av ren skräck.
Att fråga ut en helt främmande tjej man är förälskad i är inget enkelt och ni tjejer ska vara glada över att ni ytterst sällan förväntas ta såna initiativ. Eller ska ni förneka att killar även är dem som oftast förväntas ta initiaitiv?

Du verkar helt främmande till mina tankegångar, så då frågar jag dig: Har du någonsin, utan att ljuga, blivit attraherad av en kille som utstrålat oerhörd nervositet, osäkerhet, dålig självkänsla, otrygghet och blyghet på samma gång? Och tillråga på allt kan vi säga att han även undvek ögonkontakt med dig, men det hör tillsammans med självkänslan.

Du skulle bara veta hur många killar det finns som blir såhär inför tjejer. Och de killarna uppfattas verkligen inte som casanovor av tjejerna.

[Arktis]

Arktis,

Vad tror du själv är orsaken till att du inte "får tjejer"?  Att ingen tjej vill ha killar som inte är självsäkra, eller att du har väldigt specifika krav på tjejer men att de tjejer som motsvarar dina krav inte vill ha dig? Mitt inlägg baserar jag på alla sammanlagda inlägg jag läst av dig i ämnet och den attityd du har.

Jag tror jag inte kan få tjejer av dessa skäl:

* Jag verkar helt ointresserad av tjejer (av tjejer beskrivet)
* Jag ser sur ut (alltid)
* Jag utstrålar osäkerhet och otrygghet
* Jag tar aldrig initiativ till kontakt med tjejer (träffar aldrig tjejer)
* Jag kan inte, och då menar jag verkligen det, läsa av signaler på intresse
* Jag vet inte hur jag utstrålar mitt intresse för tjejer
* Jag vet inte hur man skall bete sig för att skapa attraktion
* Jag har uppfattats som bögig och därför inte ett tänkbart mål för tjejer (första intrycket)

Du ser vad jag har saker att jobba med och innan detta är klart är jag väl närmare 40 och det känns inte kul.

[Arktis]

jag förstår inte vart allt detta skulle leda...
sedan förstår jag inte vad du menar, Arktis, att killar här inte blir lika väl bemötta som tjejer? det är inte något jag har lagt märke till iallfall. vad menar du att det skulle bero på? att de inte blir lika väl bemötta av oss just för att de är killar?
jag förstår att du vill disskutera de problem du upplevt/upplever med andra killar. men varför måste detta förvandlas till ett könskrig? varför kan vi inte stötta varandra härinne istället för att skapa distans mellan könen? 

Jag upplever tyvärr att killar generellt blir sämre bemötta än tjejer men då i de flesta sammanhang i livet så detta är inget som enbart har med Bdd forumet att göra med.

Det var inte min vilja att skapa ett sk. könskrig, eller ens en dispyt. Sedan har jag svårt att tro att någon vill stötta mig eftersom de flesta inte kan förstå mig. Inte vill man stötta någon man ogillar och jag är rätt ogillad här.

[Nokia]

Arktis, ja faktum är att jag blev kär i en kille som var jätteosäker med mig.

Jag vet skillnaden mellan att ragga och att attrahera någon.

Bara för att jag inte slänger mig över någon så betyder det inte att jag inte blir attraherad!

[SpegelSpegel]

Arktis

Okej då förstår jag. Men om det handlar enbart om dina personliga problem är det väl inte nödvändigtvis så att killar har det svårare att träffa tjejer, utan snarare så att att det är ganska svårt att träffa någon på ställen där mkt handlar om ytligt minglande och ögonblicklig attraktion,  särskilt när man själv lider av social fobi och aldrig vågar ha ögonkontakt  med  det motsatta könet. Om du visste hur många ggr jag har fått höra att jag ser så sur ut, att ingen skulle våga eller vilja prata med mig. De två pojkvänner jag haft träffade jag under perioder då jag hade bättre självförtroende och vågade vara mer utåtriktad, och ändå fick mina tjejkompisar typ medla mellan mig och killarna i fråga för att det skulle bli något. Men självklart är det viktigt att jobba med sitt självförtroende, inte så mkt för att bli attraktiv för andra som för sin egen skull. Det är klart som faan du är värd en tjej, och det är klart att det finns tjejer som gillar blyga och osäkra killar. Jag gör det, Nokia sa just att hon gör det  och jag har hört många, många tjejer säga det förr.

Tjejer är kanske känslomässigt komplicerade på vissa sätt, men inte SÅ komplicerade när det kommer till attraktion. Det finns givetvis en massa personliga skillnader, men nästan alla tjejer gillar att känna sig utvalda och särskilda, och man känner sig inte utvald när killen som tagit varenda tjej på festen på häcken kommer fram till en. Mina blickar dras alltid till killen som sitter i hörnet och flackar med blicken, och jag har hört en massa andra tjejer säga samma sak. Problemet är ju bara hur man märker att en blyg kille är intresserad eller mottaglig för inviter. Hur vet du att tjejer inte är intresserade när du inte ser dem i ögonen? Tjejerna är också blyga och rädda för att bli nobbade, du vet. De kanske inte alls tycker att du är t ex omanlig och inte inger "trygghet", de kanske tror att du tycker att de är fula och jobbiga.

[Arktis]

Well, SpegelSpegel...det jag måste lära mig är att bli mer utåtriktad, mer självsäker och social för att ha en chans. Jag vill inte bli sedd som blyg för jag vet att jag från början aldrig var blyg utan det är något jag blivit pga problemen.

Jag vet att jag förtjänar en tjej, till och med de bästa av tjejer och tänker inte gå in halvhjärtat i mitt sökande och "bara" ta första bästa. Detta är för bådas skull givetvis.
Sedan behöver tjejen naturligtvis inte vara något skönhetsideal. Jag är nog mer kräsen gällande personligheten än något annat.

När jag tänker på mig själv tänker jag på en kille som egentligen skulle haft skitlätt att få tjejer, men att det av olika skäl inte blev så. Däremot kan jag kämpa och bli den killen...om jag orkar vilket jag nu känner att jag absolut inte gör.
Detta velande resulterar i att fler år går bort helt bortkastade och jag kommer få fler år att ångra som äldre, om jag blir mycket äldre.

Jag ÄR otrygg och osäker i mig själv. Jag HAR en rent av usel självkänsla och sådant utstrålar man och tjejer är speciellt duktiga på att se sådant. Så redan innan jag tagit kontakt med en tjej har hon avvisat mig om man menar på det sättet.

[emmaah]

Okej Arktis, lite snabbt

Tjejer kan vara blyga, tysta och osäkra för killar kan tycka det är sött och gulligt. Om en kille är det ser tjejerna honom bara som en gullig killkompis men inget mer. Tjejer vill ofta (inte alltid!!) ha en kille som är självsäker och cool som tar kommandot och kan ta hand om dem. De känner sig speciella om han har valt dem när han kan få "vilken tjej han vill" och då får ju tjejen större självförtroende. Det gäller ju inte ALLA, man kanske inte ens väljer dessa killar medvetet heller, det bara blir så ibland. Därför kan det vara svårare för en blyg och osäker kille att få en tjej eftersom tjejer vill bli tagna med storm. De vill ha en kille som visar hur mycket han tycker om henne men en osäker kille har nog svårt för det och då försvinner intresset snabbt för tjejen.

Nej, kärlek är inte lättare för tjejer. De är ofta osäkra och just därför vill de ha en kille med självförtroende!

Men Arktis, jag tycker du verkar himla självsäker när jag läsar denna tråden eftersom du håller fast vid din åsikt trots alla andra som tycker olika

[Living_in_the_past]

NÄ fy jag tycker kärlek är skit svårt, förstår värkligen inte kärlek mellan en man å kvinna. Jag förstår mig på kärlek te djur och till min familj och jag känner värkligen hur kärleksfull jag hade varit till mina egna barn om jag får några. Men jag kan inte känna kärlek till nån kille. Jag är helt tom inom mig när det gäller det, har inga erfarenheter alls. Har aldrig haft några killkompisar heller så för mig är killar (förutom dom i min familj) en evig gåta. Vad ska man göra lixom. Jag tänker inte så mkt på det längre, men typ när jag gick där på högstadiet och kanske det lite senare mellanstadiet, avundsjuk var jag på dom som jag ansåg populära som fick allt det man själv var väldigt nyfiken på, man kännde sig så ful när ingen visade intresse för en, och det gjorde mig inte mindre blyg. Störde mig så på alla som tjatade typ såhär: åå han fråga chans på mig, blablabla, hon har gjort det med han blablabla. Jag ville oxå ha lite mer action i mitt liv kännde jag då. Har värkligen haft svårt att komma över den ågesten att jag inte var populär och tidig med allt det "coola" som vissa andra var. Nu är det nästan borta. JAg tänker knappt på det alls, förutom när jag läste igenom här lite. JAg har inget emot killar, har flera killar här hemma, och jag hoppas även att jag en dag möter nån som vill ha barn med mig. Det är min ambition här i livet. En snäll kille som är lite småsöt och rolig och gillar att mysa och gå på promenader. Nu skrev jag säkert långt bortom denhär trådens handling. Men jag hade inget annat för mig. Tjenamors

[Hannah]

Jag tycker blyghet är attraktivt, jag är själv blyg så jag föredrar när andra också har sånna kvalitéer, både tjejer och killar. Det är först när en blyg människa tror att det är något fel på att vara blyg och försöker spela utåtriktad som det blir oattraktivt. Sen kan man ju vara både blyg och utåtriktad, men om man just nu känner sig blyg och försöker vara något annat så blir det inte bra, vet jag av egen erfarenhet. Det bästa man kan göra är att försöka se (kan vara lättare om man börjar med att titta på andra) att blyghet faktiskt är en vacker kvalité, både i tjejer och killar. Och att man ger sig själv tillräckligt med respekt att låta sig själv vara avvaktande när man känner att det är allt man kan vara. Det går att utstråla självförtroende och blyghet på samma gång och det tror jag många uppfattar som väldigt intressant, iallafall gör jag det.

[Malin]

Den här frågan var inte ställd till mig, men jag vill räcka upp handen och svara ja på den för att visa att det finns variationer:

Har du någonsin, utan att ljuga, blivit attraherad av en kille som utstrålat oerhörd nervositet, osäkerhet, dålig självkänsla, otrygghet och blyghet på samma gång? Och tillråga på allt kan vi säga att han även undvek ögonkontakt med dig, men det hör tillsammans med självkänslan.

Min sambo kallades för "han som inte kollar folk i ögonen" i något års tid innan jag fick reda på vad han hette

Jag håller också med om det Hannah skrev här ovan.

Är det någon som kollat på Singelcoacherna här? Jag håller på och gräver runt i utbudet av tv3s webb-tv när jag inte har något att titta på till maten och har sett de två första avsnitten. Det första handlade om en osäker tjej som fick tunghäfta tillsammans med killar och det andra handlade om en osäker kille som försökte ragga genom att använda dennadär Mystery method (som har nämnts tidigare på forumet), men det resulterade mest i att han verkade dryg, ytlig och ointresserad av tjejen. Det kan nog vara ett intressant program om man är intresserad av hur människor funkar i initiala kontakter med det andra könet

[kardborre]

Idag ger jag inte killar en chans, är de intresserade så kan de dra dit pepparn växer (jag har flera ggr varit utsatt för sexuella inviter i samband med arbete!). Jag har vuxit så pass att jag idag kan bli förbannad utan förbehåll och därmed uppnå både acceptans och respekt på jobbet (oavsett kön). Det är en härlig känsla som borde vara alla tjejer förunnat...

Ja, haha.. Mitt inlägg blev visst lösryckt ur sitt sammanhang. Vad jag menade var att jag på arbetet (vilket jag syftade på) rätt snabbt kan visa män som visar intresse att jag inte är intresserad och därmed hålla vår kontakt fortsatt professionell och inget annat. Jag menade även att jag som yngre inte hade självförtroende/pondus nog att bli arg på manliga kollegor som gjorde närmanden, kanske fick det mig eventuellt att sända ut otydliga gränser? ARKTIS, och vidare svar på din fråga; nej, jag har aldrig känt ngn drift eller attraktion till mina arbetskamrater.

[Arktis]

Ja, haha.. Mitt inlägg blev visst lösryckt ur sitt sammanhang. Vad jag menade var att jag på arbetet (vilket jag syftade på) rätt snabbt kan visa män som visar intresse att jag inte är intresserad och därmed hålla vår kontakt fortsatt professionell och inget annat. Jag menade även att jag som yngre inte hade självförtroende/pondus nog att bli arg på manliga kollegor som gjorde närmanden, kanske fick det mig eventuellt att sända ut otydliga gränser? ARKTIS, och vidare svar på din fråga; nej, jag har aldrig känt ngn drift eller attraktion till mina arbetskamrater.

Jag ser inte riktigt hur dina arbetskamrater kom in i bilden... De nämnde du väl inte förut?

Nej, jag undrade mer om du överhuvudtaget är intresserad av killar på ett kärleksmässigt och sexuellt plan eller om du tryckt ner det (om det är möjligt).
Att du vill hålla en professionell relation till dina arbetskamrater är även något jag vill och jag kan inte tänka mig att träffa en tjej genom jobbet.

Att du blir arg och säger ifrån när de beter sig grisigt är ett friskhetstecken från din sida. Det är väl alldeles ypperligt.

[Arktis]

Men Arktis, jag tycker du verkar himla självsäker när jag läsar denna tråden eftersom du håller fast vid din åsikt trots alla andra som tycker olika

Tja, att stå för sina åsikter och att kunna stå emot grupptryck ser jag mer som självrespekt och övertygelse om den egna idén och inte självkänsla.
Även fast jag kanske gillar vissa sidor hos mig kan jag hata andra till den nivån att det utstrålas till andra. Jag kan vara väldigt energikrävande om jag börjar må dåligt och skälen till varför jag börjar må dåligt är alltid av min bristande självkänsla.

Jag menar, man skall väl kunna umgås med sina vänner utan att bryta ihop varje gång de nämner sex eller relationer   
Och där måste jag arbeta.

[kardborre]

Jag ser inte riktigt hur dina arbetskamrater kom in i bilden... De nämnde du väl inte förut?

*Skratt* nä, det gjorde jag tydligen inte.. haha..! Ja, så går det när man tänker mer än man skriver! Det var jobbsituationer jag menade iaf.

[Malins mamma]

Arktis, jag ska försöka ge min syn på saken.

En bidragande orsak till ditt problem tror jag, är att du blandar ihop tre olika saker.

1. Könsrollerna i samhället. Kan diskuteras i evighet och det går att få belägg för vad som helst egentligen som man vill se eller bevisa.
2. Hur gör man för att få en tjej "för en natt"?
3. Hur gör man för att inleda ett förhållande med en tjej man är intresserad av?

Det första du måste bestämma dig för är vad du vill satsa på:
 
Vill du påverka samhällsdebatten så kan du fortsätta att forska, skriva insändare och brev till politiker osv. Det kan ju vara intressant i och för sig om du vill lägga ner din själ i det, men det lär knappast leda till något förhållande.
Är du ute efter att få sex med någon, vem som helst?
Eller önskar du att du hittar en tjej att dela framtiden, barn och livet med?

Beroende på vad du vill så måste du agera på olika sätt. Min gissning är att det kanske är ett förhållande du vill ha. Men om det är så, då måste du glömma allt du har tagit reda på om hur tjejer generellt är, vad statistiken visar, vad du har läst och hört osv. För isåfall så är det just en enskild person du ska rikta uppmärksamheten mot, inte en generell bild du har av tjejer.
Du beskriver dina problem så här:

* Jag verkar helt ointresserad av tjejer (av tjejer beskrivet).
Men du är egentligen intresserad, eller hur? Så ... vad är det du är intresserad av? Vad hon heter, var hon bor, vad hon skulle göra om hon vann en miljon, vad hon är rädd för, vad hennes favoritprogram på TV är, vad är det roligaste hon vet, vilka länder/orter hon har besökt, vilket ämne hon hatade i skolan, vilken mat hon gillar bäst? Om du är intresserad så fråga henne det du vill veta.

* Jag ser sur ut (alltid).
Du kan själv välja hur du ska se ut. Även om du inte är pigg och glad för tillfället så kan du alltid låtsas. Dr C skrev nånstans att våra känslor följer vårt beteende. Om du beter dig som att du är glad och trevlig så kommer du att bli det.

* Jag utstrålar osäkerhet och otrygghet.
Man kan utstråla osäkerhet, därmed inte sagt att det är något negativt, många tjejer uppskattar osäkra killar, speciellt om man står för det och inte låtsas vara stöddig och tuff när man inte är det.
Otrygghet tror jag inte man kan utstråla, det är något som man kommer underfund med efter ett tag när man lärt känna personen, om man kan lita på den eller inte.
 
* Jag tar aldrig initiativ till kontakt med tjejer (träffar aldrig tjejer).
Nej, om du aldrig träffar tjejer så finns det ju inte ens en möjlighet att du ska kunna ta kontakt. Det är en sak som du måste göra själv, att gå till ställen där det finns tjejer.
 
* Jag kan inte, och då menar jag verkligen det, läsa av signaler på intresse.
Några tecken kan vara att hon pratar med dig och ser glad ut, att hon säger hej nästa gång ni ses, att hon inte drar sig undan eller ignorerar dig.
 
* Jag vet inte hur jag utstrålar mitt intresse för tjejer.
Du ska inte utstråla ditt intresse, du ska visa ditt intresse genom att ta kontakt med tjejen/ge henne uppmärksamhet.

* Jag vet inte hur man skall bete sig för att skapa attraktion.
"Skapa attraktion" är inget du ska göra. (Förutom att vara "hel och ren" och uppträda hyfsat/artigt/trevligt). Det är upp till tjejen att känna efter om hon är attraherad av dig. Däremot kan du visa attraktion för henne genom komplimanger (hmm... dock inte om utseendet till ev BDD-drabbade eftersom det ändå misstolkas) eller bjuda henne på nåt, men inte något stort eller dyrt, en tablett, tuggummi, glass eller en drink räcker bra, beroende på situation.

* Jag har uppfattats som bögig och därför inte ett tänkbart mål för tjejer (första intrycket).
Hur vet du det? Om någon någongång har uppfattat dig som bögig så betyder det inte att alla gör det alltid. Är det inte du själv som satt en liten "bögstämpel" på dig?

det jag måste lära mig är att bli mer utåtriktad, mer självsäker och social för att ha en chans.

Att vara mer utåtriktad och social skulle nog inte skada. Självsäker behöver du inte vara.

Jag vill inte bli sedd som blyg för jag vet att jag från början aldrig var blyg utan det är något jag blivit pga problemen.

Blyghet är inte någon bestående egenskap. Vartefter man lär känna en person så blir man ju mindre och mindre blyg. Du är väl inte blyg för personer i din familj eller nära vänner? Att vara blyg för främmande personer är ganska vanligt hos många.

Jag vet att jag förtjänar en tjej, till och med de bästa av tjejer och tänker inte gå in halvhjärtat i mitt sökande och "bara" ta första bästa.

Bra inställning, men då måste du vara beredd på att faktiskt börja söka för det kan ta ett tag innan du hittar nån som till stora delar passar in på ditt önskemål och någon som till stora delar tycker att du passar in på hennes önskemål. Att hitta någon som till punkt och pricka är precis som du vill, kan du nästan glömma, det är inte många som lyckas/har sån tur att de hittar en "helt perfekt" partner.
Men du kan tänka ut vad som är viktigt för dig. Det viktigaste kanske borde vara att hon gillar dig och du gillar henne. Sen kommer det en massa andra saker att ta hänsyn till om du vill leva ditt liv med henne. Saker som att man har olika inställning till hur städat det ska vara, vad man lägger pengar på, huruvida man gillar att resa eller inte, vad man har för uppfattning om otrohet, barnuppfostran och boende tex.
Ja, nu går jag nog händelserna i förväg här men jag vill visa att den fysiska attraktionen i början inte är något säkert mått på hur man kommer att trivas ihop med en viss person eftersom det i längden blir andra saker som spelar mer eller mindre roll också.

Jag ÄR otrygg och osäker i mig själv. Jag HAR en rent av usel självkänsla

Otrygg, osäker och usel självkänsla är "svävande" ord som du beskriver dig själv med. Men för att kunna göra något åt det så skulle det vara bra om du preciserade vad du menar med dom.
 
På vilket sätt är du otrygg? Har du svårt för att vara ensam hemma tex.? Är du rädd för att gå ute på stan sena nätter?
Är du osäker på om du får behålla ditt jobb? Är du orolig för att inte kunna ta hand om en ev familj? Håller du inte det du lovar? Kan en ev tjej inte lita på att du är trogen?

På vilket sätt är du osäker och har dålig självkänsla? Vet du inte hur du ska stå eller gå när du är ute med folk, blir du nervös om du ska ringa till nån, vet du inte vad/hur du ska svara om nån skojar med dig, funderar du på vad folk tänker om dig?
Ser du dig själv som sämre än andra på något? På vadå tex? Meka med bilar, rättstavning, åka skridskor, hugga ved, teckna, sköta tvättmaskinen, laga mat, lösa korsord/soduko, vara morgonpigg, leta information på internet, ta hand om sjuka djur?

Om du tänker igenom vad begreppen innebär (och det kanske inte alls är såna saker som jag gav exempel på) så tror jag du kommer fram till att vissa saker är du faktiskt bra på, vissa saker behöver du inte vara bra på och att ingen annan heller är bra på allt. Jag tror även du kommer fram till att du inte alls är ensam om att känna en viss otrygghet i livet, det finns inte mycket någon kan vara helt säker på.

När du har sorterat bort allt sådant så återstår det kanske en del saker som du behöver jobba med men det är garanterat inte alls så mycket som du trodde först. Och då borde det kännas lite lättare iaf.

Jag HAR en rent av usel självkänsla och sådant utstrålar man och tjejer är speciellt duktiga på att se sådant. Så redan innan jag tagit kontakt med en tjej har hon avvisat mig om man menar på det sättet.

Det tror jag inte på. Det kan inte vara vanligt att nån blir avvisad pga dålig självkänsla. Det finns massor med andra egenskaper som är betydligt värre.

Några saker att tänka på:
Tjejer är helt vanliga människor.
Om en viss tjej inte attraheras av dig betyder inte det att det behöver vara nåt fel på dig. Alla gillar inte alla.
Som Nokia skrev: Man kan vara attraherad av en person även fast man inte "slänger sig över den"

Mvh Malins mamma