Var är alla killar?

[Arktis]

Ja, det var tänkvärt Malins mamma. Uppskattat 

Jag förklarar gärna mer innåtgående. Är nog mer ute efter tillfälliga relationer snarare än långvariga just nu då jag saknar erfarenhet. Jag upplever att jag missat ett helt liv och vill därför ta igen det så gott jag kan.

Otrygghet för mig:

Well, jag har alltid varit självständig och klarat mig själv väldigt bra. Känner inte många som är mindre beroende av andra människor (både på gott och ont).
Är rätt mycket ledare bland de nära (faktum är att jag hade den egenskapen rätt långt in i livet, men den trycktes ner av flera orsaker däribland mitt eget mående).

Litar väl rätt mycket på mitt eget omdöme och är egentligen bara "otrygg" bland för många okända människor. Där känner jag att jag låter mitt värde sjunka till botten. Är det inte jag som bestämmer så går jag hellre ensam än att följa någon annan, så har det alltid varit.

I och med mitt dåliga självförtroende och självkänsla vågar jag aldrig göra anspråk på någon ledarroll eller ens en roll som direkt syns.
 
Jag är inte orolig för någonting sånt av det du tog med som exempel. Däremot är jag livrädd att mitt liv skall försvinna bort på nonsens på samma sätt som det gjort hittills.

Känner mig bara klumpig på nåt skumt sätt.

Osäkerhet och självkänsla:

Ja här blev det lite mer bekant. Jag vet inte hur jag ska gå, stå eller röra mig när jag pratar med människor. Jag håller alltid ögonkontakt och flackar aldrig med blicken, men resten av min kropp säger något helt annat än vad ögonen gör.
Tycker jag går på ett lite kvinnligt och stelt sätt. Kanske lite snabbt också. Kan inte slappna av när jag är ute och går för att jag tycker jag ser så dum ut.

Jo, går jag emot en spegel så tycker jag att det ser ut som någon brud på catwalken eller nåt. När min brorsa visade hur jag gick för ett tag sedan kunde jag inte hålla mig för skratt.
Jag håller på öva bort det intensivt nu och det går bra.

Jag är sedan dålig på att hitta på saker att säga. Uteslutande till tjejer. Tycker det blir så jävla stelt och trist...jag tror nästan att det är jag som tröttnar först eftersom jag enbart är engagerad i 30 sekunder kanske när jag talar med tjejer.

Sedan tänker jag mycket på vad andra tänker om mig, men allt detta jobbar jag på.

I och med att jag upplever mig fullständigt misslyckad gällande tjejer så ser jag mig själv inte heller som en kille med ett "manligt" värde. Jag känner mig oförmögen att hantera de mest simpla biologiska saker (däribland att attrahera). Lite som ett neutrum kan man säga...så besattheten att bevisa för mig själv att jag inte är en mes är rätt extrem.

Alltså att utsätta mig för saker är jag besatt av, men ologiskt nog är jag inte det minsta intresserad av att utsätta mig för just de saker som kan göra någon skillnad (för det jag är mest olycklig över) alltså att lära mig umgås och prata med tjejer.
Det vågar jag inte utsätta mig för, men att överväga att bestiga Mount Everest, dyka bland vithajar eller hoppa fallskärm från 1 ½ mils höjd känner jag ingen räddsla för eller något märkvärdigt över.
Allt detta känns på något sätt mer nära och mer möjligt att uppnå än att bli duktig på att ragga för mig.

Sen om jag skulle göra allt det där och lyckas få en tjej skulle jag säkert bli bitter över att just jag var tvungen att gå igenom allt det där för att få en tjej 

[Malins mamma]

Okej ... okej, då förstår jag. Och det är bra att du preciserade dina problem/icke-problem. Som jag misstänkte så har du många bra egenskaper som du är nöjd med.
 
Vad jag tycker mig utläsa av det du skriver så består dina problem till största delen av din egen syn/uppfattning av dig själv. Du lägger så stor vikt vid hur du ser ut, hur du rör dig, hur du ska uppfattas av andra och du är så fokuserad på dig själv och vad andra tycker och tänker om dig att du inte orkar eller har tillräckligt med intresse att engagera dig i andra.

Tex om vi tar exemplet med hur du går, om det vore en omvänd situation att en tjej du blev bekant med tyckte att hon gick som en kille. Ni går en sväng till kiosken och du vill småprata med henne under tiden. Men hon är fullt upptagen med att försöka gå som på catwalken och bryr sig knappt om vad du säger. All hennes uppmärksamhet går åt till att tänka på hur hon går. Skulle du tycka att ett sånt beteende var attraktivt? Skulle du inte gilla att hon ägnade sig åt dig istället för hur det ser ut när hon går?

Att hitta ett samtalsämne kan vara svårt ibland men som jag skrev förut, tänk ut lite frågor som du kan fråga henne istället för att prata om nonsensgrejer. Och det är viktigt att du vill och orkar lyssna på hennes svar också för annars är det ingen mening med det. Och jag tror att även en tjej "för natten" vill känna sig sedd, lyssnad på och uppmärksammad på nåt vis.

Vad kan det bero på att du inte är det minsta intresserad av att lära dig prata och umgås med tjejer? Även för tillfälliga relationer så behövs det åtminstone lite konversation och samvaro. Du skrev att det är ologiskt men har du nån teori om varför det är så?

//Malins mamma

[Synthesized]

Angående att självförtroendet skulle vara viktigast hos en kille för att lyckas få tjejer men inte tvärtom... Då tänker jag genast att det måste betyda att en tjej måste se bra ut för att kunna få killar. Och det är min största fruktan, eller snarare insikt, för det verkar som att det är så.

[Arktis]

Malins mamma

Det skulle inte vara attraktivt eller uppskattat om en tjej var fullt upptagen med sitt eget på det viset.

Alltså jag vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till tjejer. Vanligen har de tjejer jag pratat med intressen som jag helt enkelt inte ens kunnat låtsas vara intresserad av.

Allt för många har haft ett häftigt sätt att prata: de talar i mun på varandra, pratar om helt oväsentliga saker och liksom pratar bara för att prata snarare än att förmedla något.
Det är mycket skratt och fnitter över saker jag uppenbarligen inte begriper.
Det kanske helt enkelt är det sociala spelet de använder sig av, vilket jag inte begriper så väl.

Sedan när man själv öppnar munnen känns det som om att tid och rum avstannar där de ägnar 110 % på att lyssna på det jag har att säga där jag märker att även de är förvirrade och osäkra över hur de skall förhålla sig till mig. Precis som om att de tänker: "Ah men shit, who's that guy lol?".
Problemet med mig är att jag inte säger något förutom något viktigt med människor jag inte känner.

Tydligen pratar jag otydligt dessutom där jag ofta får upprepa mig då de inte hör. Även ett vanligt "Tja" eller "Läget" kan jag vara tvungen att behöva upprepa även då jag vet att de hörde.

Ja shit alltså, jag vet egentligen inte riktigt hur man skall lära känna folk irl.

Det som är ologiskt med allt det här är att jag känner en större fruktan för att ta kontakt med främmande tjejer och ragga än vad jag känner för att exempelvis utföra någon typ av livsfarlig sport.
Just skälet att jag skulle utöva en livsfarlig sport beror på att jag vill bevisa för mig själv att jag är en "man" och ingen liten tönt, för att därigenom få självförtroende och träffa folk.
Alltså verkar det som att den svåraste (onödigaste) vägen att nå målet (bli framgångsrik socialt) tilltalar mig mest vilket inte är speciellt klokt.

Men jag menar allvar. Jag känner en skräck inför att gå in på krogen och ragga. Men jag tycker mig inte förstå tjejer och deras avsikter.
Jag begriper faktiskt inte ett skit av hur i helvete människan kan ha nått ändå hit i evolutionen, när kontakten mellan könen verkar helt absurd. För mig ser det ut som en omöjlighet att få till det.
Jag menar, hur blev man såhär? Är det meningen att en hane inte skall kunna attrahera honor? Vad händer dessa hanar i djurvärlden? Hur anpassar dem sig?

Synthesized

En tjej måste se bra ut enligt vem för att få en kille? Sånt är individuellt...det min kompis ser hon sin flickvän kanske inte jag ser överhuvudtaget.

Jag kan se skönhet hos tjejer som mina kompisar kanske inte kan se och vice versa.

Det är fullständigt individuellt.

[Synthesized]

En tjej måste se bra ut enligt vem för att få en kille? Sånt är individuellt...det min kompis ser hon sin flickvän kanske inte jag ser överhuvudtaget.

Jag kan se skönhet hos tjejer som mina kompisar kanske inte kan se och vice versa.

Det är fullständigt individuellt.

Ja, det är individuellt vad man tycker, fast det går inte att förneka att det även existerar en objektiv, "allmänn" syn på skönhet. T.ex jag anses vara ful av allmänheten, antagligen därför att jag har ett avvikande och oproportioneligt ansikte. Det finns säkert någon eller några som tycker att jag ser okej/bra ut, men de är ju undantag. Det är ändå mainstreamutseendet (och vissa typer av avvikande utseende som är en slags sammansättning av "accepterade" utseenden) som drar åt sig människor.

Jag vet att jag just har uttryckt mig som om detta vore fakta, men jag bara skrev som jag tänker/tror/känner och menar inte att jag har absolut rätt och alla andra fel. Är helt borta i huvudet och kan inte riktigt formulera mig bra.

[smalajag]

Ja, det är individuellt vad man tycker, fast det går inte att förneka att det även existerar en objektiv, "allmänn" syn på skönhet. T.ex jag anses vara ful av allmänheten, antagligen därför att jag har ett avvikande och oproportioneligt ansikte. Det finns säkert någon eller några som tycker att jag ser okej/bra ut, men de är ju undantag. Det är ändå mainstreamutseendet (och vissa typer av avvikande utseende som är en slags sammansättning av "accepterade" utseenden) som drar åt sig människor.

ja så känner jag också...
jag tror inte det är många som tycker det är attraktivt med ett sånt ansikte jag har. jag tycker jag ser manlig, trött och sliten ut. hur många attraheras av det? självklart finns det säkert andra saker hos mej killar kan attraheras av, men just skönhet, jag tvivlar på det...
kasnke kanske går det att se ngt fint i mitt utseende? men jag tror att det första intrycket är oattraktivt för de allra flesta. jag har inte ett sådant utseende/utstrålning som drar till mej positiv uppmärksamhet... 

[Arktis]

När jag talar om att de flesta tjejer föredrar killar med självförtroende och självkänsla är jag lika säker på det som ni är säkra på att det finns en objektiv syn bland killar på ett vackert utseende hos tjejer.
Antag att de flesta killar förnekar detta, hur skulle ni då reagera över det?

Endast untantagen bland tjejer kan nöja sig med en osäker (tyst, blyg) och otrygg kille, liksom ni säger att enbart undantagen av killar kan finna tjejers vars utseende inte kan motsvara idealen attraktivt.

[AnnaB]

Tyvär brukar ju inte detta förnekas Vart hittar man killar som säger att ett attraktivt utseende inte är ett kriterium för att de ska vilja ha ett förhållande med en? Du har ju själv sagt att det är det enda kriterium tjejer behöver uppfylla.  Inte så bra på en bdd-sida kanske..

[sajlenZ]

JAG ÄR KILLE MED BDD! Vore kul om folk adda mig på msn så vi kan snacka lite. Najjklas@hotmail.com

[Synthesized]

När jag talar om att de flesta tjejer föredrar killar med självförtroende och självkänsla är jag lika säker på det som ni är säkra på att det finns en objektiv syn bland killar på ett vackert utseende hos tjejer.
Antag att de flesta killar förnekar detta, hur skulle ni då reagera över det?

Endast untantagen bland tjejer kan nöja sig med en osäker (tyst, blyg) och otrygg kille, liksom ni säger att enbart undantagen av killar kan finna tjejers vars utseende inte kan motsvara idealen attraktivt.

Det var just det jag kontrade med.. Alltså att det är lika svårt oavsett om man är osäker kille eller tjej med BDD.

[nahoj]

jo arktis, här har du en kille till!!  har inte varit aktiv så länge, men haft bdd länge.
Förstår vad du snackar om i dina inlägg, har oxå varit så där bitter och trött på mig själv och med focus på kontakter/relationer med tjejer(tyvärr), men det var när jag var yngre. Det är ju ibland så att när man känt sådär i ett antal år är det kanske lätt hänt att man inte orkar vara bitter längre, för att man helt enkelt bara är så j-a sanslöst trött på att vara det, för att det tar så j-a in i bomben mkt energi att man till slut bara föraktar/hatar sig själv mer och mer!

Jag kanske skiljer mig ifrån mängden killar här ute, I dont know!  har haft massor av tjejer, mestadels väldigt korta utsvävningar sexuellt, har alltid varit väldigt poppis uppenbarligen, men tyvärr har jag dragit mig ur snabbt, trots alla ansträngningar att försöka slappna av i påbörjade kontakter med tjejer. För mig har det alltid varit på en nivå, där jag har stängt av mina känslor totalt och istället spelat med/ agerat/ låtsats veta vad kärlek och relationer handlar om. Inte på ett elakt sätt på något sätt, har varit helt iskall bara och låtit många tjejer nästan utnyttja mig.

Jag har kommit rätt långt med min bdd, tror jag,har gått igenom olika faser av sjukdomen eller hur man ska uttrycka det?   Förr var jag sååå trött/arg/bitter/frustrerad och tyckte att det bara var så orättvist på alla sätt och vis att möta/bli bemött av tjejer/människor,  men nu idag när jag känner mig lastgammal och sliten som f-n, så kan jag agera på ett annat sätt.
Eftersom jag inte orkar vara sådär bitter och analyserande när jag stöter på tjejer/människor varje dag nuför tiden, så har jag på något sätt börjat acceptera läget på ett nytt sätt.(om det sen funkar är ju en annan femma ) Jag försöker helt enkelt tvinga mig själv att konfrontera mig med allt jag är rädd för, försöker skita i att jag ser ut som f-n, tänker liksom att, visst jag ser konstig  ut och ni får jättegärna stirra  och glo hur mycket ni vill, det bjuder jag på!!! Liksom , här kommer jag gående på Göteborgs gator, jag är en clown och alla får titta och glo så att dom tappar ögonen!!!
Alltså min strategi eller mitt tankesätt kanske inte funkar så bra förstås, har ju ändå alla tvångstankar kvar djupt inprogrammerade i huvudet som bara finns där forever and ever!!

men,,,, man måste ju försöka iallafall och testa nya strategier.......!! ojdå känns som jag kommit ifrån ämnet här en smula ??

Kram till er alla

[Arktis]

Du har alltid varit poppis bland tjejer skriver du.

Ja, jag förstår det då inte. Jag måste vara bra handikappad socialt som upplever det som en omöjlighet att få till det. Alltså att våga riskera att sabba ens lilla självkänsla man har kvar.

Du kanske är social och utstrålar självkänsla och allt annat som uppenbarligen är av högsta vikt. Du kanske har lust att berätta lite mer om hur du upplever din situation gällande relationer och sex. På vilket sätt menar du att du har lätt att få tjejer?
Det är väl inte tjejerna som raggar på dig utan snarare du som raggar på dem och med framgång.

Syftet med frågan är denna: Det verkar vara så fruktansvärt olika. Nästan bisarrt att vissa killar kan få hur mycket tjejer som helst medan en annan inte kan få någon. Då undrar man ju vad man gör för fel.

Haha och i det här samhället påstår man att problemet inte finns. Såg en dokumentär där en "utsatt" singelkille skulle berätta hur svårt det egentligen var för "alla" killar att få tjejer.

Han hade det skitlätt och fick det att låta som det bara var skitsnack att det var svårt. Han trivdes ypperliggt i sitt singelskap och tacka fan för det när man kan få sex eller relationer när helst man så önskar.
Sedan de där hundratusentals andra killarna som kanske inte ens under en livstid kan få till det med lika många tjejer han fick till det med under en vecka får sin problematik fullständigt förnekad. Just precis som den inte fanns.

Det känns roligt att 15 åriga pojkar är mer män än mig med tanke på deras förmåga att attrahera. Men de som hade samma problem som mig på dessa forum har antingen gett upp och tagit livet av sig redan eller gått under jorden på ett eller annat sätt.

Min lillebror som är betydligt mindre "ledare" än vad jag är har en skitsöt och schysst tjej sedan han var 15. Så what the fuck är problemet med mig.

Jag börjar bli skeptisk till att det enbart handlar om att jag "aldrig" träffar eller tar kontakt med tjejer. Det måste finnas ytterliggare skäl som gör att det inte funkar för mig.
Vet att jag har väldigt mycket potential men det duger inte.

[laktoos]

Jag har samma problem. Har blivit en del social isolation dom senaste 5-6 åren, vilket gjort att mitt liv inte sett ut som det skulle gjort utan BDD. Just relationsmässigt har min tid med BDD mest gått ut på att undvika att komma tjejer nära (bokstavligt talat då jag tycker det är jobbigt när människor är för nära mitt ansikte, jag har ett säkerhetsavstånd.) För mig har alltid alkoholen varit ett troget stöd, men det håller inte i längden och ångesten blir bara värre. Alkoholen har bedövat BDD-tankarna och såklart bättrat på självförtroendet. Självkänslan är viktig, hur tråkigt det än låter. Även om jag själv tycker det låter otroligt skulle det nog kunna existera en kille som såg ut precis som jag och trots det levde ett rikare liv överlag. Men det är inte jag, inte just nu, just nu går jag runt i samma gamla vanliga onda cirkel och sänker mig själv.

Överlag är min självkänsla låg och det ställer till det socialt, men visst har jag haft mina stunder, även om det just nu när jag blickar tillbaka på mina 21 levda år mest är svart och grått och...BDD:igt.

[Arktis]

Okej, men hur har det egentligen gått på tjejfronten? Har du haft någon tjej och har du vågat ragga någon gång och lyckats?

[nahoj]

okej arktis ska försöka förklara hur mitt liv sett ut när det gäller tjejer och relationer/sex. Som du säger, det verkar vara så fruktansvärt olika beroende på olika omständigheter hos oss som vi gått igenom och levt med och som format oss.  Alltså när jag skrev att jag haft många tjejer så kan jag försäkra dig om att det aldrig har handlat om några positiva möten/kärleksrelationer!!
Jag har aldrig utstrålat någon självkänsla, har levt deprimerad i många år utan avbrott, har faktiskt aldrig raggat eller gjort några ansträngningar att försöka närma mig tjejer!!
Jag är dock en väldigt skojfrisk rolig jäkel, med en gigantisk portion ironi i grunden. Något jag haft nytta av i mitt liv för att klara av många jobbiga situationer, som nån slags försvarsmekanism.
Kan vara väldigt sarkastisk i mitt synsätt och driver gärna med mig själv, du vet när jag ser mig själv i spegeln på morgonen;   " herrejävlar gosse va du var störtful i dag, de va det jävligaste jag sett på länge, hoppas jag inte skrämmer ihjäl nån idag när jag går ut" osv.
Är också en väldigt snäll uppoffrande person, det har liksom utvecklat sig så, men alldeles för snäll och uppoffrande, alla andra människor kommer i första hand och jag i sista hand. Jag ställer upp för allt och alla, tar på mig för mycket jobb, jobbar gärna övertid även om jag är helt j-a utsliten och inte sovit på två dar. Jag tål att slitas på tänker jag, min hälsa är skitsamma.osv.

Då kanske du undrar hur enda in i helskotta jag lyckats få en massa tjejer???
Jo enligt min omgivning så har jag tydligen begåvats med en vacker nuna, som uppenbarligen har attraherat en del tjejer genom åren.  However....... Min stora grandiosa bdd-problematik har handlat om (just det håret förstås!!) Har varit och är oxå delvis fixerad vid ansiktet, tänderna, näsan, kroppen, profilen men var extremt focuserad på hjässan i många år, och jag drev det hela extremt långt.  14 hårtransplantationer blev det till slut, sen fick jag inte göra fler taskigt av dom )

Men ialla fall även om en hel del tjejer har varit intresserade och raggat på mig, så har jag aldrig fattat varför, jag har aldrig kunnat se något attraktivt från hjässan och neråt. Jag har alltid tänkt,
driver dom med mig, - varför fick jag ett leende av den där tjejen? skrattar hon åt mig eller?
Du vet hur det är kanske,  ett leende blir till ett hånflin och tvångstankarna sätter igång att jobba!!

Så att jag kan inte säga att jag har haft lycklig resa när det gäller tjejer trots att dom varit många,

Min stora dröm är att en dag kunna tycka om mig själv så mycket att jag kan tillåta mig att tycka om en tjej och våga släppa alla tyglar och jobbiga analyserande tankar och bara låta det hända och sen bara skita i vad folk tycker och tänker.
Den som lever får se