"Skriva av sig"-tråd

[Synthesized]

Nej, jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Ta bort mig.

[vinterglas]

Synthesized

Jag känner med dig, det vet du. Och ja, det är orättvist som fan.

På söndag åker jag på ett flygläger. I EN VECKA. Jag har ångestångestångest. Varför anmälde jag mig? Det kommer aldrig att gå...

[amav]

jojoplaneten
Slutsatserna är väl att mitt psykiska mående (deprimerad/mellan/glad) påverkar hur jag ser på mig själv, och således kan jag egentligen inte lita på mina "slutsatser" och se dem som objektiva faktum förrän jag upplevt samma sak i de tre olika stadierna.


ja, och iom det att tillförlitligheten i dina observationer av ditt (och ev. andras utseende) är mkt dålig.


snuttan
Pormaskar stora som hus. Folk har fakiskt tittat, pekat och skrattat åt mig så jag vet att jag är ful. Jag har fått det bekräftat om man säger så.

Stora som hus? Knappast. Hur stora?

Betyder att folk tittat, pekat och skrattat att de gör detta åt ditt utseende?

Bekräftat? Du kanske har fått bekräftat att en eller flera personer tycker att du är ful, men inte att alla tycker det.

f.ö. är det endast du och tonåringar som har finnar?


Synthesized
Mitt ansikte är helt obeskrivligt fruktansvärt

Hur fan vet du det?

Vidare - hur stora är de sår som du beskriver som djupa köttsår?


jojoplaneten
Det är inte söndag ännu, alltså vet du inte hur det kommer gå. punkt.



/Amav

[Anonym]

Hur fan vet du det?

svära kanske är lite onödigt

[amav]

svära kanske är lite onödigt

eller inte.

[vinterglas]

amav

Nejdå, det förstås. Det jobbiga är väl kanske mest att jag har två vänner med mig som jag känner (jag vill verkligen inte ha med dem, men de hade tydligen också sökt och tackat ja sedan) för de är idioter när de är tillsammans, men också var för sig i en grupp. Suck!

Jag är nervös för saker såsom bad och allmäna saker kring min hud... Eller ja, kanske snarare att FÖRHINDRAS av min hud...

[I_mis_the_sunshine]

Orkar inte med sommarn, sitta inne hela dagarna när alla andra åker å badar, går ut å festar, har kul förövrigt.
Vill oxå leva.

[vinterglas]

I_mis_the_sunshine

Me too... Jag hatar sommaren. För mycket tid att tänka, för lite att göra medan andra roar sig...

[Synthesized]

Amav

Hur fan vet du det?

Jag antog att det framgick att jag beskrev vad jag upplevde och inte nödvändigtvis någon absolut sanning. Man brukar nämligen utgå ifrån sin egen uppfattning i första hand..

Vidare - hur stora är de sår som du beskriver som djupa köttsår?

Den djupaste delen av såret kanske motsvarar ett tändstickshuvud i diameter, men runt om fortsätter såret, där finns ingen hud och dessa ytor omfattar upp till en femkronas storlek. Exakt hur djupa de är vet jag inte, jag har inte mätt. Men jag vet att det går ner en bra bit och det rinner ut ganska mycket blod om man bara trycker till lite.

[vinterglas]

Synthesized

Låter som något av mina sår genom tiderna... Tack och lov har jag lyckats sluta med 'såren'. Men de där såren - inte kul. Jag hoppas det läker fort.

Jag slutade för övrigt med dem genom att sätta upp en regel att jag får skinpicka och förstöra 'hur mycket jag vill' sålänge jag inte gör sådana sår. Funkar faktiskt, och skinpickandet blev inte mer eller intensivare såvitt jag vet.

[vinterglas]

GAH.
Nu har jag suttit i 2 ½ timme och försökt ta mig utanför dörren för att jag har lite ärenden att uträtta. Det verkar nästan fysiskt omöjligt. Som jag växt fast på stolen. Det är så jävla svårt ibland.. det här.

[snuttan]

Amav

Mina pormaskar är rätt stora, typ som "apelsinhål" på kinderna näsan har små svarta pormaskar. sen får jag jätte lätt finnar. Jag har typ aldrig mött någon på 25 år som har sämre hy än mig. Min syster är mycket yngre än mig och hon har inte haft typ några finnar, hon ser lika fräsch ut utan smink..så orättvist
Jag är rätt nöjd med mina ögon och näsa och läppar men det är just huden som driver mig till vansinne.

ja jag kanske är paranoid i bland och får för mig att folk tycker jag är fulare än vad jag är. Men om någon stirrar på mig hur länge som helst och viskar något till sin kompis och båda börjar och stirra och skratta, fånigt kanske men jag blir liksom ledsen. Även fula har väl känslor.

Nu några frågor till er som har lust att svara...

Hur gör ni för att klara av arbete, skolan och andra sociala grejer?

Får ni för er att andra stirrar och därför har svårt att vara sociala, eller ligger det mest hos er själva liksom..?

använder ni nån form av medicin? terapi?

förlåt om det är dumma och självklara frågor jag har precis insett att jag har BDD fast jag har troligtvis haft det länge.

[I_miss_the_sunshine]

snuttan

Hur gör ni för att klara av arbete, skolan och andra sociala grejer?
Min hud drev mig till vansinne, tack vare den har jag hoppat av gymnasiet, isolerat mig mm.


Får ni för er att andra stirrar och därför har svårt att vara sociala, eller ligger det mest hos er själva liksom..?
När jag fortfarande var ute och försökte ta mig genom skoldagarna och allt annat, så var jag väldigt paranoid, det känndes som att alla som kollade på mig kollade på just mina finnar som jag hade. Kollade bort från dom jag gick förbi och ner i golvet, gömde mig bakom hår,smink,luvor. Finnarna har gett mig jävligt svår socialfobi.


använder ni nån form av medicin? terapi?
Mot finnarna har jag intagit roaccutan. Mot mina psykiska problem har jag inte fått nån hjälp alls. (Ska be om att bli inlagd på vuxenpsyk när jag fyller 18)

Visst är det jobbigt när alla ens syskon, föräldrar och kusiner mm, inte har en enda finne, eller ärr. Det är jävligt orättvist. Och jävligt jobbigt att dom inte förstår hur dåligt man kan må av det :S !!

[Confundus]

måste skriva av mig lite... har precis kommit på att jag troligen har bdd. läste av en ironisk slump en gammal tidning och insåg att det där är ju jag. det känns på ett sätt som en lättnad att ha ett NAMN på den här ändlösa ångesten och sorgen och hatet över ens utseende, samtidigt känns det sjukt och jobbigt att veta att man verkligen har en "diagnos" eller vad man ska säga.

har haft sommarlov i typ två veckor och har inte badat eller gjort något sådant än. har varit på stan en dag och varit med en kompis en dag, sen har jag mest varit inne. har ärenden på stan men orkar inte fara in och göra dem. bad mamma att göra dem nästa vecka när jag är borta och hon säger "egentligen är det ju konstigt att jag ska göra dina ärenden." och jag säger "jamen det är inte lika jobbigt för dig att vara på stan" (hon har ingen aning om detta, tror jag är ok) och sen kan jag inte förklara vad jag menar.

nästa vecka ska jag jobba på ett ridläger och det känns skönt att få något att tänka på, men veckan efter det ska jag till min kompis i halmstad och nu vill jag bara dö när jag tänker på det. bli TVUNGEN att bada. visa sig i badkläder, visa hur tjock man är. sminket kommer åka bort när jag badar. och på ett vis tänker jag att jag ser ändå lite bättre ut utan smink än med utkletat smink men tanken på att fara till badstranden osminkad är sjuk. har inte gått utanför huset utan smink på hittills det här året. sminkar mig länge innan jag ska till skolan, sen går jag direkt till en toa och fixar till sminket efter jag kommit dit. använder solglasögon nu när det är soligt, så skönt att bara slippa tänka på det. men tanken på att bada och alla mina maskeringar bara förstörs får mig att bli helt knäpp. vill bara gråta när jag tänker på det och har tänkt på det varje dag i typ tre veckor nu när det börjar närma sig.

jag vill verkligen gå ner i vikt och bli smal men är sockerberoende och blir jättestörd om jag inte får socker hela tiden och tröstäter en massa, så PATETISKT. har aldrig varit smal utan alltid lite knubbig och sånt. hatar verkligen snygga människor, lyckliga människor, tänker alltid att jag mått dåligt sen i typ femman och aldrig fått må bra och att det inte är rättvist, vill liksom bara skjuta ner alla snygga jag ser omkring mig och sånt. låter sjukt, men är sant. är bara tvungen skriva allt detta, har inte kunnat skriva det någonstans eller säga det till någon för jag skäms så jävla mkt! bara skönt att få skriva av sig i ett forum med andra som fattar!

/M.

[amav]

Hej Confundus!

Som du säkert kommer se/har sett redan så är det många här inne på forumet som liksom du ägnar mkt tid åt sminkande, och desto mer åt att tänka på hur det skulle vara att visa sig osminkad.

Hur ser du på den saken, att du alltså inte är ensam om det beteende du har?

Hur skulle du ställa dig till en ev. situation där du får se de andra av dessa, och att du tycker att dom ser normala ut?

Skulle det innebära att dessa personer överdriver sina idéer om hur fula de är? Skulle det innebära att, om man ska ta de andras tankar och känslor på allvar, att det går att vara så funtad i huvudet att man faktiskt förvränger verkligheten när man tittar sig själv i spegeln?

Skulle det kunna användas för att ifrågasätta också dina tankar om ditt utseende?


Vetenskapen säger att KBT (Kognitiv- och BeteendeTerapi) alternativt eller tillsammans med SSRI-preparat (medicin som trixar med nivåerna av seretonin i hjärnan) är det som hjälper. Har du läst ngt om detta?

En första tips kan vara att du försöker minimera tiden du ägnar åt t.ex. att sminka dig, dvs. att du försöker hålla en lite kortare tid till sminkandet, och att du tillämpar denna princip på allt det du gör - dvs. att du sminkar dig lite kortare tid, att du går utanför dörren lite snabbare, att du slutar tänka att ngn måste tycka att du är ful lite snabbare osv.


Lycka till!