"Skriva av sig"-tråd

[Nirvana]

Jag kan inte gå och handla längre för det är för varmt för att ha mössa och huva på sig. Det är mycket bättre på vintern för då kan man gömma sig mycket lättare =(

Välkommen till VI SOM VILL HA VINTERKLÄDER PÅ OSS ÅRET RUNT KLUBBEN.
Själv går jag fortfarande runt i vinterjacka och långkalsonger. Fan ta sommarhalvåret med dess ljus och värme.

Angående barnsligt ansikte så har jag haft samma tankar som du. Kan du inte låta skägget växa då? Man ser äldre ut med skäggväxt tycker jag.
Dessutom kan skägget dölja fulheten i ansiktet lite. Fast det positiva med barnsligt ansikte är ju att när andra jämnåriga ser gamla och slitna ut så ser vi fortfarande fräscha ut (hoppas jag)

[zelda]

Har precis börjat kolla på serien Vikings och den är ju förstås...väldigt hårig. Känner bara att herregud så jag önskar att jag var karl & kunde gömma mig bakom ett maffigt skägg.
Nu måste jag börja lämna halsduken på hyllan och det är verkligen en sån avskyvärd naked exposed-upplevelse. Vårhelvete.

[Gefanidetdär]

Har precis börjat kolla på serien Vikings och den är ju förstås...väldigt hårig. Känner bara att herregud så jag önskar att jag var karl & kunde gömma mig bakom ett maffigt skägg.
Nu måste jag börja lämna halsduken på hyllan och det är verkligen en sån avskyvärd naked exposed-upplevelse. Vårhelvete.

Den är bra, är typ nått sånt som är mitt ideal, så det är lite känsloblandat att se på den.

[Bamse]

Hej hej , jag satt precis och kollade på avatar.. Kom o tänka på att jag hade väldigt gärna haft en annan hudton.  Blått vad snyggt .Jag är lite less på min haft samma hudton i många år nu och blir aldrig brun hur mycket jag än solar..Nä men lilla eller blå hud det hade jag gärna haft. När jag blir ,,om ja blir 60 ska jag tatuera mig blå eller lila !

[Confundus]

Har panik över att jag tappat så mycket hår. Tappar förjävligt mycket varje gång jag tvättar håret. Tycker mitt hår blivit jättetunt och fult och vill bara grina när jag känner hur tunt det känns. Tycker man börjat se hårbotten och vet inte vad jag ska göra. Vad det beror på. Medicin? Näringsbrist? Önskar någon bara kunde säga exakt vad det beror på så jag kan göra något åt det. Snart kommer jag måsta klippa bort allt igen för att det är så tunt och fult.

[Lyckofågel]

Just nu känner jag mig så avundsjuk på alla dessa människor som slipper detta. Om jag bara kunde få vakna upp en dag utan min missbildning hade jag haft en grund. Jag har en "pojkvän" (han är jättesnäll men det är struligt o vi vet inte vad vi är egentligen), genom honom har jag fått en kärleksfull familj. Jag vill ha barn någon gång, och möjligheten att skaffa barn finns givetvis, och jag tror att jag skulle bli en bra förälder. Jag är inte klar med gymnasiet ännu och har aldrig haft ett riktigt jobb MEN möjligheterna finns ju faktiskt överallt. Jag är en bra människa. Smart och god. Jag har ju möjligheterna. Mitt självförtroende har ökat under det senaste året. För första gången någonsin tror jag faktiskt att jag kan! Jag har nyligen börjat träna. Tagit tag i min hälsa. Jag kan bli fysiskt stark. Mitt psyke går väl också att träna upp. Jag har alla möjligheter i världen OM det inte hade varit för detta, det jag ser i spegeln dagligen.

Jag är så avundsjuk på de som inte ens behöver reflektera över det jag mår dåligt över varje dag.

Och jag skulle egentligen bara vilja gömma mig, hålla mig undan, och spara ihop pengar (som jag inte har och aldrig kommer att få om jag inte nån gång förmår pallra mig iväg till ett jobb), möta en mirakel-kirurg som kan hjälpa mig. Men det kan jag ju inte göra. Som gömd och isolerad blir jag ju inte helare som människa. Och den andra delen med jobb, pengar och kirurgi kräver många års arbete. Och det finns ingen garanti på att förloppet kommer att löpa ut som jag önskar.

Nu under sommaren är jag i behov av min "pojkväns" föräldrar. Jag får bo hos de gratis. Jag har ingen inkomst under sommaren och kan inte klara mig själv hur mycket jag än hade velat. Det är jättetrevligt att vistas här men det går ju inte en dag då jag inte blir smärtsamt påmind om det grymma sanningen som spegeln återvisar.

Jag drömmer mardrömmar eftersom jag inte kan leva ut min frustration under dagen. Det kryper i min hud och jag mår dåligt när ljus faller mot min hud. Tanken av att jag finns gör mig illa till mods.

Jag har allt men kan inte njuta eller vara glad för någonting.

[Lyckofågel]

Har precis börjat kolla på serien Vikings och den är ju förstås...väldigt hårig. Känner bara att herregud så jag önskar att jag var karl & kunde gömma mig bakom ett maffigt skägg.
Nu måste jag börja lämna halsduken på hyllan och det är verkligen en sån avskyvärd naked exposed-upplevelse. Vårhelvete.

Exakt! Hade jag haft förmågan att odla skägg hade jag låtit det växa som ogräs. Hade ju fan varit perfekt!

[zelda]

Just nu känner jag mig så avundsjuk på alla dessa människor som slipper detta. Om jag bara kunde få vakna upp en dag utan min missbildning hade jag haft en grund. Jag har en "pojkvän" (han är jättesnäll men det är struligt o vi vet inte vad vi är egentligen), genom honom har jag fått en kärleksfull familj. Jag vill ha barn någon gång, och möjligheten att skaffa barn finns givetvis, och jag tror att jag skulle bli en bra förälder. Jag är inte klar med gymnasiet ännu och har aldrig haft ett riktigt jobb MEN möjligheterna finns ju faktiskt överallt. Jag är en bra människa. Smart och god. Jag har ju möjligheterna. Mitt självförtroende har ökat under det senaste året. För första gången någonsin tror jag faktiskt att jag kan! Jag har nyligen börjat träna. Tagit tag i min hälsa. Jag kan bli fysiskt stark. Mitt psyke går väl också att träna upp. Jag har alla möjligheter i världen OM det inte hade varit för detta, det jag ser i spegeln dagligen.

Jag är så avundsjuk på de som inte ens behöver reflektera över det jag mår dåligt över varje dag.

Och jag skulle egentligen bara vilja gömma mig, hålla mig undan, och spara ihop pengar (som jag inte har och aldrig kommer att få om jag inte nån gång förmår pallra mig iväg till ett jobb), möta en mirakel-kirurg som kan hjälpa mig. Men det kan jag ju inte göra. Som gömd och isolerad blir jag ju inte helare som människa. Och den andra delen med jobb, pengar och kirurgi kräver många års arbete. Och det finns ingen garanti på att förloppet kommer att löpa ut som jag önskar.

Nu under sommaren är jag i behov av min "pojkväns" föräldrar. Jag får bo hos de gratis. Jag har ingen inkomst under sommaren och kan inte klara mig själv hur mycket jag än hade velat. Det är jättetrevligt att vistas här men det går ju inte en dag då jag inte blir smärtsamt påmind om det grymma sanningen som spegeln återvisar.

Jag drömmer mardrömmar eftersom jag inte kan leva ut min frustration under dagen. Det kryper i min hud och jag mår dåligt när ljus faller mot min hud. Tanken av att jag finns gör mig illa till mods.

Jag har allt men kan inte njuta eller vara glad för någonting.

Känner av den totala avundsjuka på friskt folk som allra mest under sommaren. Känns mig så jäkla maktlös, ensam, förbannad, och avundsjuk på alla som kan hitta på saker och leva ut under sommarmånaderna utan
att ens reflektera över hur bra dom har det. Som alla dom som kan resa runt, sova i husvagnar och tält och hotell och träffa människor och ta på sig gåbort-kavajen och käka hummer i fint sällskap utan att liksom paniken
börjar slita och dra i hela kroppen efter några timmar utomhus och allting i en bara skriker "hem hem hem hem!"

[Lyckofågel]

Känner av den totala avundsjuka på friskt folk som allra mest under sommaren. Känns mig så jäkla maktlös, ensam, förbannad, och avundsjuk på alla som kan hitta på saker och leva ut under sommarmånaderna utan
att ens reflektera över hur bra dom har det. Som alla dom som kan resa runt, sova i husvagnar och tält och hotell och träffa människor och ta på sig gåbort-kavajen och käka hummer i fint sällskap utan att liksom paniken
börjar slita och dra i hela kroppen efter några timmar utomhus och allting i en bara skriker "hem hem hem hem!"

Beskriver hur det är att vara jag så väl. Det kryper i kroppen av obehag.

Just nu känns det som att jag hade gjort vad som helst för att byta yttre med vem som helst på det här forumet. Jag försöker ignorera mina "missbildningar" (som jag väljer att kalla det) men det säger sig självt att det inte är lätt att ignorera något som finns där 24/7. Jag kan leva mycket mindre begränsat än vad jag har levt, men det är inte direkt som att jag med glädje visar upp mig för världen.

[Lyckofågel]

När jag träffar någon som uppriktigt verkar skita i hur jag ser ut och verkar gilla mig känner jag så här:

"Du måste vara sjuk
sjuk sjuk sjuk
Du måste vara blind
blind blind blind
du måste vara blind
för du kan inte se
när löven faller ner
hur ful jag är

Anna hade en vän med en bil
och vi åkte långt bort
vi kanske tillochmed
lämnade Sverige
(för det är ett nytt spel och jag vill inte vara med)

För du måste vara sjuk
sjuk sjuk sjuk
för du måste vara blind
blind blind blind
du måste vara blind
du kan inte inte se
när löven faller ner
hur fel jag är

och du sa
sjuk sjuk sjuk
blind blind blind
du måste vara blind
för du kan inte se
när löven faller ner
hur sjuk jag är"

Read more: http://artists.letssingit.com/hakan-hellstrom-lyrics-en-van-med-en-bil-jp2km6p#ixzz39jLsHtts
LetsSingIt - Your favorite Music Community

Du måste vara sjuk, du måste vara blind - för du kan inte se hur fel, ful och sjuk jag är.

[ÖnskarjagvarBrad]

Jag känner mig inte mänsklig. Det känns som om jag står utanför mänskligheten. Alla andra har välutvecklade ansikten, mitt är helt på tok fel. Jag är 19 år, kille, och jag ser inte en framtid där jag lever ett normalt liv. Ett flertal tjejer har varit intresserade av mig och jag förstår inte hur det är möjlig - jag är ett monster. Om jag hade haft ett snyggt ansikte skulle jag vågat allt - hela världen skulle legat framför mig - nu ser jag bara isolering och mörker. Jag har slutat träna, jag äter sämre och jag har ingen ork till någonting längre.

Alla andra som tagit studenten lever livet, pluggar och har kul. Jag klarar inte av att gå vidare med utbilding och jag har mest suttit hemma under en längre tid.

Jag vill bara försvinna, jag önskar man kunde börja om som någon annan.

Samtidigt vet jag att jag är sjuk och att det finns hjälp och ljus någonstans. Jag har inte tappat hoppet helt - ännu.

[Lyckofågel]

Jag ser hela mitt liv rasa samman och alla eventuella drömmar, förhoppningar och möjligheter gå i kras. Och allt detta på grund av de här förbannade tänderna. Jag tycker att mitt bett var bättre i mitten av behandlingen hos Tandregleringen, nu mot slutet tycker jag att tänderna börjat flyttas tillbaka igen och jag känner mig inte nöjd.

Jag googlar för att hitta andra alternativ. Annan form av ortodontisk behandling. Käkkirurgi. Eller så får jag bara försöka igen någon annanstans. För min nuvarande tandreglering säger att de inte kan göra mer.

Visst, mitt bett har blivit bättre men jag är strax klar och tänderna har börjat återgå till sitt ursprungsläge WTF!?!?
VART SKA JAG VÄNDA MIG!??

[zelda]

jag är ett monster. Om jag hade haft ett snyggt ansikte skulle jag vågat allt - hela världen skulle legat framför mig - nu ser jag bara isolering och mörker.

Känner samma sak. Står inte ut med det här jävla handikappet. Om jag bara hade sett bra ut, herregud alltså vad jag skulle levt. Levt ut alla drömmar, gjort allt, varit allt och överallt. Hela världen skulle
liksom varit min.

[Lyckofågel]

Känner samma sak. Står inte ut med det här jävla handikappet. Om jag bara hade sett bra ut, herregud alltså vad jag skulle levt. Levt ut alla drömmar, gjort allt, varit allt och överallt. Hela världen skulle
liksom varit min.

Exakt!

[Nirvana]

Min bdd tycks inte enbart vara riktad mot mig själv. När jag är ute på stan så granskar jag kritiskt andras utseende också. Vissa blir jag avundsjuk på, tänker att jag skulle göra vad som helst för att sådan kropp eller så fin hy. Men det är förvånansvärt många som inte duger i mina ögon, typ att deras kläder är helt fel eller att deras frisyrer suger. Då tänker jag att hur fan kan denna varelse visa sig ute i dagsljus, fanskapet borde ju isolera sig eller åtminstone skyla sig bättre.

Kanske är det en försvarsmekanism- ja jag är ful som fan men det finns andra som är minst lika fula, så det så!