"Skriva av sig"-tråd

[Confundus]

jag vill att det ska göra ont och jag vill inte att det ska göra ont alls. jag vill att det ska finnas något som kan fylla den jävla tomheten.

[Alaska]

jag vill vara full varje dag. jag vill gå lös med ett rakblad över hela jävla skiten som en annan tonåring. jag vill att det ska sluta göra så jävla ont och att livet ska sluta vara så jävla tomt och innehållslöst. det är bara en enda jävla tomhet inuti.

dricker i ett försök att få något öht. att kännas värt. röker nikotinfria cigg för att jag är rädd för att bli beroende och förgifta mig själv till döds (vilket är ironiskt med tanke på hur pointless livet är) och för att jag behöver något när alkoholen inte är nog. för att jag förra sommaren såg min pappa dö av ett sönderrökt hjärta.

jag vill att det ska göra ont och jag vill inte att det ska göra ont alls. jag vill att det ska finnas något som kan fylla den jävla tomheten. jag vill supa varje dag men slippa den jävla bakfyllan.

livet. idiotiskt jävla påhitt.

Jobbigt mannen, låter som du har en riktig jävla depression på halsen.
Kan också känna en sån där tomhet ibland. Jag brukar normalt ha ett jävla driv att göra saker jag gillar men ibland tycks inte ens mina intressen hjälpa och kommer den där tomhetskänslan. Vad kan man göra förutom att försöka härda ut.

[Gefanidetdär]

Sådärja, då har 75% av natten (då jag egentligen VERKLIGEN VERKLIGEN behövde plugga) gått åt till att sitta och bete sig som ett freak framför webcamen för att ta reda på om ögonen är lika stora

slutsats: inconclusive

[Lyckofågel]

Finner bara förståelse på det här forumet.
Vänder mig ibland till andra på annat hål men...
Ingen tycks veta hur bemöta.

Jag drog mig ur en träff igår igen. Inget konstigt.
Det är precis så det brukar gå till. Jag känner mig nästan förlikad med att jag alltid kommer att vara den där personen som folk vet namnet på men som ingen känner.

Jag tror att jag är fulast i hela världen.

[zelda]

xxxxx

[Wolfie]

Känns som jag är fulast i världen, men ändå inte. Tror inte jag kan klassificera mig som bdd sjuk längre; känner mig normal, nästan som andra människor. Utseendet tar inte upp min tid längre.

[Lyckofågel]

Min BDD-ångest är mycket mindre påträngande än vad den har varit men den finns där i bakhuvudet, redo att göra entré när som helst. Jag är alltid rädd för att vara ful.

Jag har fått ett munsår. Jag har förvånansvärt lite ångest över den utseendemässiga biten av detta.
Det gör ont och är obehagligt. Jag kan dock inte låta bli att känna mig äcklig. Vad ska folk tänka när de ser min läpp? Munsår på redan mycket ful människa... Munsår är ju något som folk dessutom lär reagera med äckel över att se.

[Nirvana]

Känns som jag är fulast i världen, men ändå inte. Tror inte jag kan klassificera mig som bdd sjuk längre; känner mig normal, nästan som andra människor. Utseendet tar inte upp min tid längre.

Hur ter sig livet som normal? Är det något att sträva efter eller är det en myt att normala människor är lyckliga?

[Gefanidetdär]

Mina ögon är lika stora som gollums, ska det vara så?

[Wolfie]

Hur ter sig livet som normal? Är det något att sträva efter eller är det en myt att normala människor är lyckliga?

Man blir ju mer lycklig utan tvång som tar upp tiden, men att någon skulle vara lycklig i denna fucked up världen har jag svårt att tro . Antingen fejkar folk eller så lever de med tunnelséende.
Normalt=Det som anses vara accepterat av gruppen, och därför bör man rätta sig efter detta(Nationalencyklopedin).
Nej jag vill inte vara normal. Jag vill vara speciell och göra något med mitt liv.

[Rejvaren]

Jag kan inte gå och handla längre för det är för varmt för att ha mössa och huva på sig. Det är mycket bättre på vintern för då kan man gömma sig mycket lättare =(

Jag är en kille på 24 år som har en kropp som en 15-åring och ser extremt feminin/barnslig ut i ansiktet. Om jag inte har huva och mössa på mig så tror folk att jag är minderårig när jag bara ska köpa en energidryck. Ser allmänt konstig ut och folk måste tycka att jag har ett sånt där typiskt "pinsamt utséende"/skäms själva bara genom att titta på mig...

[Gefanidetdär]

Jag kan inte gå och handla längre för det är för varmt för att ha mössa och huva på sig. Det är mycket bättre på vintern för då kan man gömma sig mycket lättare =(

Jag är en kille på 24 år som har en kropp som en 15-åring och ser extremt feminin/barnslig ut i ansiktet. Om jag inte har huva och mössa på mig så tror folk att jag är minderårig när jag bara ska köpa en energidryck. Ser allmänt konstig ut och folk måste tycka att jag har ett sånt där typiskt "pinsamt utséende"/skäms själva bara genom att titta på mig...

Har samma problem med ansiktet, ska vi bli kompisar?

[Malins mamma]

Hur ter sig livet som normal? Är det något att sträva efter eller är det en myt att normala människor är lyckliga?

Jag antar att jag är ganska "normal" psykiskt sett, ev med lite drag av asberger.
Att vara normal är inte detsamma som att vara lycklig hela tiden. Vi har alla våra problem och bekymmer i livet. Det jag har lärt mig under åren är att det finns INGEN, hur perfekt deras liv än verkar vara ytligt sett, som lever helt "lyckliga i alla sina dar". Så, jo det är en myt att "normala/BDD-fria" människor skulle vara lyckliga bara pga att de inte bryr sig speciellt mycket om sitt utseende. Det finns ju så många andra anledningar att vara olycklig, orolig, bekymrad för eller ha problem med i livet.
Däremot så underlättar det absolut väldigt mycket om man är BDD-fri och slipper tankarna på att ens utseende skulle ha nån betydelse, så det är jättemycket värt att sträva efter att bli fri från BDDn även om det inte tar bort alla andra problem som man ev har.

Mina ögon är lika stora som gollums, ska det vara så?

Du har antagligen en förvrängd/inbillad syn på ditt utseende/dina ögon.
  

[Gefanidetdär]

Du har antagligen en förvrängd/inbillad syn på ditt utseende/dina ögon.
  

Kanske...men jag är säker på att dom är alldeles för stora

[Birgitta Gustafsson]

Mycket bra skrivet "Malins mamma". Det är ju inte så att man går omkring och är lycklig hela tiden för att man är fri från BDD. Själv har jag fått tampas med jobbiga saker som sjukdom och anhöriga som gått bort. Men samtidigt är det så att min utseendefixering och "hang up" på vissa kroppsdelar gjorde att jag inte vågade leva fullt ut. Jag stängde in mig och vågade inte gå in i några riktiga relationer. Så även om jag inte är lycklig jämt (vad är lycka förresten?) så mår jag bättre och känner mig mer tillfreds med livet sen jag vågade vara mig själv.