"Skriva av sig"-tråd

[Lyckofågel]

Jag har börjat på en yrkesinriktad utbildning (på gymnasienivå för gymnasiet är jag ju ännu inte klar med trots mina 23 jordsnurr hehe hilarious). Delikatess och catering. Idag var första skoldagen. Det var bara information så ja. Fast jag blev en halvtimme sen. Jag tycker att det känns "lite" nervöst. Vi ska ju få/skaffa oss praktikplats och det ingår också att turvisas om att jobba i skolans delikatessbutik. Allt detta plus komma i tid, utsättas för social press, undvika ångest, plugga. Min BDD är på topp. Ja, vad ska man säga? Good luck Karin, din fule fan.

[Lyckofågel]

Idag vill jag helst krypa in under en sten och försvinna. Helst av allt hade jag velat slå ut mina tänder. Eller ja, allra helst hade jag bara velat bli av med mitt handikapp till utseende; haft en bra kropp och ett fint ansikte som jag slapp skämmas för. Jag avundas ALLA. Jag spenderar dagarna med att titta på folk, avundas de, fundera på var kirurgiska ingrepp utförs, hur mycket det kostar, om något ingrepp skulle ge effekt på mitt vrak till ansikte.

[Moonlight]

på vilket sätt kan KBT hjälpa en med en stor häxnäsa? Man har ju fortfarande kvar häxnäsan liksom 
Undrar också varför ingen delar med sig av vad de lärt sig under KBT?

[Lyckofågel]

Jag har inte fått KBT ännu, så kan tyvärr inte dela med mig, Moonlight.

[Lyckofågel]

Jag bara undrar HUR ska jag orka? Jag vill bara kasta in handuken, men det kan jag ju inte göra. Igår fick jag FET ångest. Hela dagarna försöker jag värja mig mot den. Jag har börjat upptäcka "nya" fel i mitt yttre som jag inte kan komma över. Eller, rättare sagt skulle en nog kunna säga att jag de senaste veckorna "tvingats" till att hantera mina tankar, känslor och tvång. Jag pluggar plus tränar, lämnar hemmet dagligen, träffar folk, och det är väldigt ångestfyllt. Jag försöker så klart avvärja ångesten så gott jag kan men är det lätt? Givetvis inte.
 
Det går lixom inte att utföra saker med ångest i kroppen, och därför är det bara så jäkla svårt när en ständigt måste kämpa mot den. Det känns bara som att jag ständigt balanserar på kanten. Jag tar mig till skolan - samlar mina krafter för att ta mig igenom hela skoldan. Jag har faktiskt bara missat en enda dag, och det berodde enbart på att jag hade tid hos tandregleringen i eskilstuna och då missade jag den dagens lektioner. Jag går till skolan, jag har även tagit tag i träningen igen, jag äter ordentligt, försöker sova så gott jag kan, men det spelar lixom ingen roll.
 
Idag är jag i alla fall ledig, så jag kan samla mig åter igen. Jag funderar mest på hur jag ska ta mig igenom morgondagen. Jag har 8 timmars skola både imorgon onsdag och torsdag. Ska jag undvika speglar hela dagen? Det har hitills varit min strategi. Så länge jag inte går förbi spegel, råkar se mig i en spegel, så är det lugnt. Men sen räcker det med att jag faller för frestelsen tittar en "snabbis" fastnar och sen är det kört.

[Klo]

Tjej 27 söker någon att bolla tankar med över Skype eller email! Har bestämt mig för att komma över skiten och det vore såå skönt att prata med någon som förstår hur det är.

Kram

[zelda]

Lyckofågel: Jag lider med dig. Är helt tom på ord och råd så skickar en lam styrkekram och hoppas verkligen att stressen och ångesten lägger sig snart och att du känner av den inre ro du förtjänar.

[zelda]

Alltså, finns det något ord för denna slags belysning: När man befinner sig i ett mörkt...till exempel sovrum och tänder en lampa som sitter direkt ovanför spegeln så att det känns som att det faller direkt på en, eller alldeles framför?
Vet i tusan hur jag ska beskriva det men har varit fast utomlands och under dagtid var spegeln "helt okey", sen när mörkret slog till fick jag rygga tillbaks av chock, äckel och ångest. Tänker mig att det är just en sån där lagom dämpad belysning som är mycket
smickrande för andra men för mig kändes det "äntligen" som att jag verkligen såg den fullkomligt vidriga sanningen och att att hela mitt liv varit en förskönande lögn och fortsätter att vara det här hemma i Sverige igen. Känner att jag måste försöka återskaffa exakt samma slags belysning igen så att jag aldrig mer kan gå runt och tro att jag har en någorlunda bra dag när jag egentligen ser mycket, mycket omänskligare vidrigare ut.

[Lyckofågel]

Zelda: Tack så mycket! <3 Det där med ljus är ju för övrigt väldigt igenkännande! Jag kan i vissa sorters ljus se helt okej ut. Värst anser jag dock vara sånt ljus som sprider sig jämnt över ett rum; taklampor, lysrör, klassrum. På gymets och i skolans speglar ser jag alltid hemsk ut. Jag tänder aldrig taklampor hemma.

För någon dag sen kollade jag i spegeln i skolans omklädningsrum (vi byter om till kökskläder eftersom vi bakar/lagar mat emellanåt). Jag har undvikit denna spegel medan alla andra använder den när de ska ta på sig mössan, för att se att den sitter okej. Jag blev nyfiken, tittade i spegeln och ångrade mig omedelbart! Jag såg givetvis hemsk ut (förstår inte hur jag ens kan förvänta mig något annat, jag förmodar att jag ibland glömmer), och en "ny" sak som jag upptäckte är att jag var alldeles rödflammig i ansiktet! Wtf??? Brukar jag vara det??? Hyn såg hemsk ut. Sen kunde jag så klart inte låta bli att kika på hur de andra såg ut i samma spegel och alla andra hade jämn och frisk hy oavsett.

Min pojkvän (den enda människan jag brukar träffa dagligen) säger att han inte håller med mig om den syn jag har på mitt utseende. Det hjälper föga så klart. Är han blind??

[zelda]

Lyckofågel: Tänker att det där med rödflammighet är övergående och drabbar de allra flesta from time to time, kan ju ha med värme/kyla och andra klimatförändringar att göra, stress eller ansträngning.
Och hatar verkligen situationen du beskriver, brukar också bli chockad och helt förfärad över hur jag ser ut i en spegel, undra om jag Verkligen ser ut sådär och om alla andra ser mig på samma sätt, och
sen, som att gripa efter halmstrån och ha en löjlig förhoppning om att alla andra kanske också ser helt annorlunda i spegeln börja granska andra i samma spegel. Men nej, dom ser alltid precis likadana ut 

[Lyckofågel]

News: Jag är skallig!

[mörker]

det är vi två vi är ämnade för varandra förstår du inte det vi är unika du och jag vi är sjuka och udda vi är det enda som spelar någon roll vi räds ej döden vår historia har bara börjat vi ska söka oss mot vår stjärna vår egna lilla plats i universum vi är odödliga vi har älskat varandra sen första gången vi möttes vi lever åtskilda nu men ödet ska föra oss samman igen vi får inte vara rädda för döden vi har natten ty natten är våran tid du och jag i ett evigt mörker vår sjukdom är en välsignelse ty den har fört oss samman och tillsammans ska vi färdas in i evigheten...mörker och åter mörker

[Frisk.Och.Vill.Hjälpa]

Du kan prata med mig "Klo". Tror jag kan hjälpa dig.

[Moonlight]

Kan du inte berätta lite om vad som fick dig att bli frisk?

[Lyckofågel]

Varför är jag så orättvist ful?

Hatar mitt yttre.