Jag har läst...

[Malins mamma]

Hej!
Nu har jag läst igenom The BDD Workbook av James Claiborn och The Body Image Workbook av Thomas F. Cash. Det är två mycket bra böcker som jag tror kan hjälpa BDD-drabbade att få insikt om sina problem med utseendet och som ger hopp om att det går att bli fri från lidandet och ångesten. Det finns flera medlemmar på BDDCentral som har blivit friska tack vare Dr. Claiborns bok och många som håller på att bli bättre.
Dr. Claiborn svarar själv på frågor på BDDCentral under "Forum" ---"Treatments" ---  rubrikerna Questions for Dr. Claiborn och Working ?The BDD Workbook?-Balanced Image Program.
Jag rekommenderar alla att läsa speciellt dessa ?trådar? men även annat.

Det var mycket intressant att läsa dehär böckerna och jag har lärt mig mycket. Det är ju inte meningen att man ska sträckläsa böckerna (det är ju arbetsböcker) som jag gjorde utan man ska fylla i och göra en övning i taget, det tar nog några månader skulle jag tro. Eftersom jag inte har bdd och inte gjorde några övningar så tyckte jag det blev lite rörigt men om man tar en sak i taget så är det nog lättare.
Det är säkert endel av er som har gått eller går i terapi och som har läst och gjort övningarna i workboken men jag misstänker att en del av er inte har fått nån hjälp ännu, därför tänkte jag ta upp lite här om sånt som jag tyckte var bra och som jag tror ni kan ha nytta av. Jag börjar med detta:

Dr. Cash har gjort en undersökning med flera hundra personer. Resultatet blev att:
DESTO FLER FELAKTIGA UPPFATTNINGAR MAN HAR DESTO FLER PROBLEM HAR MAN MED SITT UTSEENDE.
Han hade identifierat 10 vanliga uppfattningar. Tänk efter om du håller med helt, lite grann eller inte alls i följande påståenden:

1. Vackra människor har allt.
2. Det första folk lägger märke till hos mej är det som är fel med mitt utseende.
3. Ens yttre utseende visar hur man är innerst inne.
4. Om jag hade det utseende som jag önskar skulle mitt liv vara mycket lyckligare.
5. Om folk visste hur jag EGENTLIGEN ser ut skulle de tycka mindre om mig.
6. Genom att kontrollera mitt utseende kan jag kontrollera mitt sociala och känslomässiga liv.
7. Mitt utseende är orsaken till mycket som har hänt i mitt liv.
8. Jag borde alltid göra allt jag kan för att se så bra ut som möjligt.
9. Reklamens, TVs och veckotidningarnas budskap gör det omöjlig för mej att vara nöjd med mitt utseende.
10. Det enda sättet för mej att gilla mitt utseende är att ändra på det.

Det finns långa förklaringar till varför dessa uppfattningar är fel så jag kommer inte att dra alla här nu på en gång. Men svara gärna, vem som helst, om det är nån av uppfattningarna som ni tycker är  rätt så ska jag med hjälp av Dr. Cash bok försöka förklara varför uppfattningen är fel.

Ps. Eftersom jag inte har möjlighet att sitta vid datorn jämt så kan det dröja kortare eller längre tid innan jag svarar men jag ska göra mitt bästa för att svara  så fort som möjligt.

Malins mamma

[Anonym]

1. Vackra människor har allt- Nej inte allt. Eller det är så svårt det där. Eftersom jag inte känner att jag är vacker vet jag inte om alla vackra människor har allt, men det är väl det man tror/ens bdd tror. Bddn tror att om jag blir vacker då kommer jag ha allt.

2.Det första folk lägger märke till hos mig är det som är fel med mitt utseende- Ja, det tror jag att folk gör. Har jag en finne på kinden då är det bara det folk ser, eller om mitt ena ögonbryn skulle ha en annan form än det andra så ser folk bara det...

3.Ens yttre utseende visar hur man är innerst inne- Nej det tycker inte jag. Men om jag ser bra ut då kan jag visa mina fina inre sidor och slippa oroa mig för att jag är ful(kan lägga min energi på att vara glad,snäll,omtänksam -sådan som jag är egentligen) , men är jag ful då är det bara det folk ser, och bara det jag bryr mig om. Hmm eller jag vet inte hur jag ska förklara..

4.Om jag hade det utseende som jag önskar skulle mitt liv vara mycket lyckligare- Ja det skulle det. Jag skulle våga mera, våga leva mitt liv. Känna mig friare. Jag skulle hitta på en massa roliga saker och jag skulle slippa all denna ångest och den långa sminktiden. Jag skulle inte vara rädd för att någon tyckte att jag såg ful ut.

5.Om folk visste hur jag EGENTLIGEN ser ut skulle de tycka mindre om mig-  Ja! Folk skulle inte tycka om mig längre, dom skulle bara se hur ful jag egentligen ser ut.

6. Genom att kontrollera mitt utseende kan jag kontrollera mitt sociala och känslomässiga liv-
Hmm det är väl det man tror. Om man bara sminkar sig de finaste, har perfekt sittande kläder, kollar så man ser bra ut i alla ljus,belysningar,speglar och vinklar och allt är perfekt då kan man gå ut och vara social.Men det går ju tyvärr nästan aldrig ändå. När man väl kommer iväg slutar det med att man stänger in sig på toa eller råkar se sig i någon spegel någonstans och får panik!

7.Mitt utseende är orsaken till mycket som har hänt i mitt liv. -
Ja, mitt utseende är orsaken till att pluggandet går dåligt, att jag inte kan vara med mina kompisar/förlorar mina kompisar, att jag är väldigt ledsen, att jag inte kan göra de saker jag vill göra osv.
Fast man skulle kunna säga tvärtom också, Mitt utseende är orsaket till att mycket inte hänt i mitt liv...eftersom man inte tar chanser, inte lever som man skulle vilja.

8. Jag borde alltid göra allt jag kan för att se så bra ut som möjligt. - Ja!

9. Reklamens, TVs och veckotidningarnas budskap gör det omöjligt för mej att vara nöjd med mitt utseende. - Ja för mig gör det verkligen det! Häromdagen hörde jag ett budskap på tv: -Du ska tänka såhär, ju snyggare du blir desto lyckligare kommer du att bli.
Till mesta dels allt i tv,reklam och veckotidningar handlar ju om utseendet och hur man ska göra för att bli snyggare. Jag tar till mig allt.

10.Det enda sättet för mej att gilla mitt utseende är att ändra på det. - Ja.

 
Rebecca

[pelle]

1.) Nej, vackra människor har inte allt, men har mycket lättare att nå dit dom vill.

2.) Jo, och att jag är osäker.

3.)Nej, men det blir svårare att lyfta fram sin riktiga personlighet. Den man är och vill vara.

4.) ABSOLUT! Det är jag övertygad om.

5.) Det beror på vilka det är.

6.) Jag har inte kontroll på nåt känns det som.

7.) Mitt utseende är orsaken till mycket som INTE har hänt i mitt liv.

8.) Inte alltid, men för det mesta.

9.) Media har en stor påverkan på mig, liksom mycket annat. Jag påverkas lätt och är väldigt känslig.

10.) Så känns det definitivt. Plastik, smink och träning är det som gäller. Den tiden jag är vaken, även när jag sover drömmer jag ofta konstiga och skumma drömmar om mitt utseende).

/ Pelle

[Malins mamma]

Tack Rebecca och Pelle för era svar!

Bra att ni inte höll med helt i det första påståendet.

1. Det är sant att det finns tillfällen som det är en fördel att se bra ut. Men marknadsföringen av skönhet har fått oss att tro att ett bra utseende ger större fördelar än det faktiskt gör. Vad man gör och hur man är spelar större roll än hur man ser ut.

Tänk på personer som är viktiga i ditt liv eller personer som du gillar eller ser upp till. Har de alla ett perfekt utseende? Betyder inte vänlighet, omtänksamhet, deras värderingar, humor och hur de är mot dej mer än hur de ser ut?

Skönhet är ingen garanti för ett lyckligt liv. Veckotidningarna är fyllda med artiklar om de kända vackra människornas otrohetsaffärer, skilsmässor och skandaler.

2. Det här kan också delvis vara sant. Om du har färgat håret orange och har tuppkamfrisyr eller om du har en stor tatuering i pannan föreställande Elvis så kommer folk att titta, men isåfall så är det väl så att du vill att de ska titta.
Om du har en stor och synlig missbildning är det också troligt att folk lägger märke till det, men det betyder inte att de skulle förakta eller behandla dej illa för det.

I de allra flesta fall stämmer det inte att folk lägger märke till just det som du upplever som en defekt. Sanningen är att det är bara du själv som lägger märke till och tänker på din "defekt". Andra uppmärksammar inte detaljer så och skulle de se en finne eller nåt så skulle de inte bry sig. (K. Phillips kunde aldrig gissa vad hennes patienter hade för "defekter".)
Vad spelar det egentligen för roll om folk ser att du har ett ärr eller om de ser att du är lång eller kort eller vad som helst. Alla människor ser ju olika ut, det betyder inte att det är något fel om man inte har ett perfekt utseende. Eftersom folk har olika tycke och smak så finns det inte ens nåt utseende som är perfekt i allas ögon.

Rebecca, ang ögonbrynen.
Att se om någons ögonbryn är osymmetriska kräver en lång stunds jämförande på nära håll och koncentration enbart på ögonbrynen + att du sitter helt stilla. Att någon skulle se en sån sak i det vanliga umgänget med andra är högst  osannolikt. Att det skulle vara det första de la märke till är ännu osannolikare.

Dessutom undrar jag hur många personer här i världen som faktiskt har symmetriska ögonbryn. Jag kollade mina egna ögonbryn nyss och de är inte alls exakt lika. Jag har alltså haft osymmetriska ögonbryn hela mitt liv men det är hittills ingen som har sagt något, brytt sig om det eller behandlat mej sämre för det. Jag tror faktiskt inte att nån har märkt det ens.
 
Borde jag tycka att jag är en sämre människa för det, borde jag börja noppa ögonbrynen och sminka dom så att de blev precis lika? För vems skull isåfall, jag bryr mej inte och andra bryr sig inte? Mitt egenvärde beror inte på hur mina ögonbryn ser ut.

Det finns heller ingen lag på att man måste ha symmetriska ögonbryn.
 
Om du tänker efter finns det någon förutom du själv som kräver att du ska ha symmetriska ögonbryn eller att du aldrig ska ha en finne? Har du samma krav på alla andra människor i din närhet eller är det så att du behandlar dej själv sämre än vad du behandlar andra?

För att kunna ändra på bdd-tankarna så måste du  bestämma dej för att dina tankar om dej själv vara förstående, toleranta, logiska och realistiska. Tänk på dej själv som den värdefulla person du faktiskt är och behandla dej själv med respekt och värme.

Oj det blev långt dethär, jag fortsätter med resten nästa gång jag har tid.
Malins mamma

[Anonym]

[Borttaget på begäran]

[Rebeccas mamma]

Till Malins mamma
-Du är ovärderlig.

[pelle]

Håller med! för Malins mamma!

Och passar även på att tacka Sofie för de fina tjetipsen i den långa Sofietråden!

[Malins mamma]

Jag hoppar över nr 3 och 4 så länge och tar nr 5.
Om folk visste hur jag egentligen ser ut skulle de tycka mindre om mej.

Om du tror på det så tvingas du dölja de delar av din kropp eller ansikte som du tror att andra skulle finna motbjudande. För att motbevisa dethär antagandet så krävs det att du testar det, annars blir det en "oprövad sanning". Men först kan du pröva ett indirekt test:

Fråga dej själv hur ofta du har slutat gilla nån för att du har upptäckt nånting som inte är perfekt i deras utseende. Hur ofta har du sagt saker som: "Jag visste inte att Micke hade ett ärr efter blindtarmsoperationen, jag måste nog undvika honom i fortsättningen" eller "Nu när jag har sett Susan utan make-up, så kan vi inte vara bästa vänner längre" eller "Beckys bröst är mindre än jag trodde så jag kan inte träffa henne igen" eller "Jag såg att Lena Philipsson hade fått lite rynkor vid ögonen, det är nog bäst att jag slutar lyssna på hennes låtar"?

När du gör dethär testet så märker du troligen att ditt antagande är fel. Folk accepterar dej, med eller utan eventuella defekter och det skulle absolut kännas mycket bättre för dej att kunna vara som du är än att hålla på och dölja ev defekter och vara rädd för att nån ska upptäcka dom.

Tänk så här:
Jag är rädd att jag skulle bli bortstött och sårad om folk visste hur jag egentligen ser ut. Jag är rädd att om dom skulle se det som JAG inte gillar i mitt utseende, så skulle de skämmas för mig och det skulle få mej att må dåligt. Men min rädsla och oro får mej också att må dåligt. Min rädsla gör att jag måste sminka mej i timmar, att jag missar skolan och att jag inte kan göra det jag vill. Det är oron för att nån ska se mej som jag är, som förstör allt för mej, inte mitt utseende.  

Om du ändå mår dåligt över ditt utseende så kan du kanske så småningom pröva testa dethär antagandet  i verkligheten och då kommer du som så många andra före dej att märka att ingen reagerar på nåt speciellt sätt, allt det som du är rädd för kommer inte att hända.

Om folk visste hur du EGENTLIGEN ser ut så skulle deras uppfattning om dej INTE ÄNDRAS ALLS.

Malins mamma

[Malins mamma]

Jag ska upp tidigt i morgon bitti så det är nog sovdags nu men  jag ville bara säga tack till Sofie för ditt svar, tack också Pelle och Rebeccas mamma.  

Malins mamma

[Malin]

Tack mamma! Det här var verkligen en jättebra tråd

[Malins mamma]

Nummer 4 höll ni med om alla tre:
Om jag hade det utseendet som jag önskar skulle mitt liv vara mycket lyckligare.

Den rätta uppfattningen är: Om jag inte hade BDD skulle mitt liv vara mycket lyckligare.

Om du är BDD-drabbad så spelar det ingen roll hur fin och perfekt du än är. Du kommer hela tiden att leta efter, och finna verkliga eller overkliga defekter. Så länge du har BDD så kommer du att må dåligt över ditt utseende hur du än ser ut.

Rebecca, om du inte hade BDD så skulle du våga mera, våga leva ditt liv. Känna dig friare. Du skulle kunna hitta på en massa roliga saker, slippa ångesten och den långa sminktiden. Du skulle inte vara rädd för att nån skulle tycka att du var ful.

Nu kanske du tänker - om jag hade det utseende jag önskar så skulle jag inte ha BDD. Men det skulle du, BDD är en psykisk sjukdom som inte är beroende av hur man ser ut. Det låter kanske knäppt eftersom det mesta rör sig kring ens utseende för den bdd-drabbade, men det är så BDDn fungerar. BDD-tankarna gör allt för att få dej att tro att det är nåt fel på ditt utseende.

Tack Malin! Eftersom jag vet att bddn inte påverkar intelligensen och det logiska tänkandet så hoppas jag att det får alla att åtminstone ifrågasätta bdd-tankarna och bdd-uppfattningarna.

Malins mamma

[Anonym]

Tack till Malins mamma för alla dina bra svar..det är guld värt
Rebecca

[Malins mamma]

Rebecca:  

Nr 7: Mitt utseende är orsaken till mycket som har hänt i mitt liv.

Denhär uppfattningen kan vara delvis sann. Det kan finnas tillfällen när saker har hänt pga utseendet. Sofie du gav flera  exempel på att det ibland kan vara negativt(!) att vara alltför vacker. Det kan också vara positivt i vissa brancher. Att vara ful kan också vara endera positivt eller negativt vid nåt enstaka tillfälle.
 
Hursomhelst, de allra flesta saker som har hänt i ditt liv har inte haft nånting alls med ditt utseende att göra. Det mesta som har hänt har varit resultatet av din personlighet, din intelligens, dina beslut och dina handlingar, eller helt enkelt tur eller otur.

Historien visar att ett bra utseende inte är nåt villkor för att man ska lyckas och kunna göra vad man vill med sitt liv. Göran Persson, Ingvar Kamprad, Gudrun Schyman, Moder Teresa m.fl hör väl inte till de allra snyggaste men de har inte låtit sig hindras av sitt utseende, de har gjort det de velat ändå.

Ett exempel på att man kan bli omtyckt fast man inte ser så bra ut är väl filmen om E.T. I början av filmen tyckte man att han var ganska ful, men innan filmen var slut så tyckte man att han var jättegullig. De tecknade medlemmarna i familjen Simpson är inte heller speciellt vackra, ändå gillar vi dom.

Pelle och Rebecca, det är era tankar och oro över utseendet.. alltså bddn + ev social fobi.. som är orsaken till att saker INTE har hänt och inte själva utseendet.

Malins mamma

[Anonym]

1. Vackra människor har allt. ja, det håller jag med om. innerst inne vet jag väl att det inte är så, men jag skulle ha allt om jag vore vacker.

2. det är klart att de gör!

3. ja, till viss del.

4. självklart. vill inget hellre.

5. vadå EGENTLIGEN? jag ser väl lika förjälvig ut hela tiden? fast det är olika sorters fulhet. när jag har sminkat mig massor ser jag helt patetisk ut, som nån som verkligen försöker vara snygg, och när jag är osminkad ser jag bara vidrigt äcklig ut.

6. jag kan inte kontrollera mitt utseende.

7. ja det är en väldigt stor orsak! det är orsaken till allt dåligt som hänt tror jag.

8. ja, det är jag skyldig min omvärld som måste stå ut med att titta på mig.

9. ja. jag fattar inte hur människor kan vara så otroligt vackra! när det finns såna som jag. herregud, det är ju sanslöst.

10. ja.

gud jag vet inte vad jag ska ta mig till. jag kan inte sluta med att ta en massa kort i hemska vinklar och sen när jag ser dem så bara gråter jag ocg gråter. jag vill inte se ut såhär! ingen kommer nånsin vilja ha mig, och jag fixar inte att leva ett helt liv ensam. jag fattar seriöst inte hur folk står ut med att titta på mig. inte med den näsan! och detta leder till att jag blir förbannad på mig själv för att jag är så FIXERAD. kommer aldrig komma ur denna onda cirkeln

/ nihil

[Malins mamma]

Hej nihil, välkommen hit till forumet!

Tack för att du svarade på frågorna. Du håller i stort sett med på alla dehär felaktiga uppfattningarna, så jag förstår att du har det jättejobbigt.
 
Bddn vill få dej att tro på att du är jätteful, den vill få dej att plågas och digitalkameran är ett perfekt "vapen", eftersom du inte kan se ditt riktiga utseende bara den förvrängda bilden så får du hela tiden nya "bevis" om och om igen hur ful du är.
 
Jag vet att bdd-tankarna är väldigt starka, de vill att du tar kort hela tiden men det går att stoppa. Om du ändrar dina tankar från att säga "jag kan inte sluta ta kort" till "när jag tar kort blir jag bara mer deprimerad och ledsen, för att jag själv ska må bättre kommer jag försöka låta bli att ta så många kort i fortsättningen", så blir det lättare att stå emot. Det bästa nu vore att du inte hade nån kamera alls eller att nån gömde den för dej, som Rebeccas mamma gjorde.

När du skriver att du inte fattar hur folk står ut med att titta på dej och att ingen kommer att vilja ha dej så gör du en förutsägelse om vad andra tänker men som jag skrev förut så kan man inte veta vad andra tänker.
Det är ytterligare en bdd-uppfattning som är fel.

Jag kritiserar dej inte på nåt sätt för att du har de felaktiga uppfattningarna, men en viktig sak att tänka på är att en känsla är inte ett faktum. Om du känner dej ful så betyder det inte att du är ful, inte hur stark känslan än är. Även om du känner på dej att andra tänker si eller så om ditt utseende så betyder det inte att dom gör det.
 
För att komma ur den onda cirkeln så måste du börja ifrågasätta de felaktiga uppfattningarna och tankarna du har. Det är ett sätt att bevisa för bddn att den har fel. När du har avslöjat bddns bluff så kan den inte längre bestämma över dej.

Malins mamma