"Skriva av sig"-tråd

[Anonym]

bläbläblä. Är så less.

[Synthesized]

Det är sommar och jag vill inte sitta här med stängda persienner. Jag kan inte ens sitta med familjen och fika ute på balkongen. Jag kan inte träffa människor, jag kan inte bada, sola, festa, bara umgås? Vad som helst. Jag kan ingenting. Jag kan inte ens gå ut. Jag bara förstör mitt ansikte, hetsäter, förstör mitt ansikte, hetsäter igen. Jag orkar ingenting. Jag vill inte mer. Jag är inte ens glad att jag kom in på gymnasiet. Kommer ändå inte klara av det. Jag känner ingenting.

[Anonym]

samma här, klarar knappt av att existera. Klarar helt enkelt inte av att exponera mitt ansikte (hud) för någon, inte ens för mina närmaste anhöriga. Detta är fjärde sommaren irad som socialt invalid, tar det aldrig slut? Drömmer om att hamna i koma och sedan vakna upp med en ny, oförstörd hy. Gud hör min bön.

[Anonym]

Denna sommar är en äcklig repris av fjolårets...

[Sad Angel]

Jag måste verkligen skärpa mig nu. Har hetsätit förra veckan i söndags, i onsdags och igår. Sen så hamnade en Tip Top i min mage för typ 90 minuter sen. Men hallå, vad tänker jag på egetligen? Klart att jag går upp i vikt om jag håller på såhär. Jag vill ju inget hellre än att nå min målvikt, 60 kg, men då måste jag ju ner ett antal överviktiga kilon först. Så imorrn får jag verkligen vara diciplinerad och inte falla dit!
Och flimmer: jag fattar precis vad du menar. Vill oxå njuta av sommaren och gå till stranden och sola och bada, men min fula, feta kropp och den finniga, ljusa, feta hyn jag tyvärr äger, hindrar mig. Mamma frågade om jag ville följa med till Skara Sommarland om de eventuellt skulle åka dit. Jag sa att det lät ganska okej och drömde lite, men sen kom jag till verkligheten och såg mig själv i baddräkt. Jag vill inte leva såhär, jag vill njuta och inte täcka mig hela tiden, men det går bara inte. Jag avskyr min kropp så mycket
Nu ska jag verkligen kämpa med matschemat, mig själv och motionen. Jag pallar ju inte att vara kvar på samma ruta hela tiden.

[Anonym]

Fan vad jag är otrevlig mot alla, men det står mej upp i halsen att vara trevlig, självföraktet är för stort. Är medveten om att jag sårar och förstör, men orkar inte uppföra mej när jag känner sådant äckel inför min hud, ska gå och spy nu. Varför kan jag inte bara få dö?

[Synthesized]

Fan vad jag är otrevlig mot alla, men det står mej upp i halsen att vara trevlig, självföraktet är för stort. Är medveten om att jag sårar och förstör, men orkar inte uppföra mej när jag känner sådant äckel inför min hud

Det är precis så för mig också. Jag orkar helt enkelt inte bry mig, jag är otrevlig och spydig och besvärad; allt för att stöta bort allt och alla, allt för att inte sprida äcklet, allt för att få andas. Jag inser själv att jag måste lägga av nu.

[Anonym]

Jag funderar allvarligt på att ta livet av mig. Ringde nån akutjour men kärringen fattade ju ingenting. För en timme sen beslöt jag mig för att dö, sen ändrade jag mig. Tänkte att jag ska leva för andras skull. Men jag orkar inte mer, jag är inte i full panik längre, men jag är helt slutkörd och jag VILL VERKLIGEN DÖ. Vet inte vad jag ska ta mig till. Jag exploderar. Jag pratar rätt ut, med ingen. Pratar med mig själv. Pratar med Gud som gömmer sig för att slippa hjälpa mig. Jag ber om nåd men jag får ingen. Jag vet redan hur det här slutar, jag vet hur det slutar när allt kommer omkring. Det är bara en tidsfråga hur många minuter, dagar, månader, år jag står ut med att låtsas, med att leva för andras skull, med att vänta på ett mirakel. Men till slut brister det, till slut brister allt. Jag vet redan.

[Anonym]

VAR FAN ÄR ALLA ANDRA, VAR FAN ÄR RESTEN AV MÄNSKLIGHETEN OCH VAR ÄR GUD NÄR MAN BEHÖVER DEM?

[Anonym]

jag var nyss ute och gick min nattpromenad. jag  känner mej som ett jävla freak som bara visar sej på natten.eller ah jag visar mej inte då heller för det är ju ingen ute då.

[Anonym]

dö inte ,snälla

[Anonym]

Jag lyckades lugna ner mig ytterligare... Just nu känner jag absolut ingenting, jag är likgiltigheten definierad. Jag är trött men sömnlös. Det dunkar och kryper i huvudet, små saker som invaderar mig. Nu ska jag lägga mig i sängen och stirra.

[Anonym]

Anonym,

Är vi i symbios eller? Hade/har en liknande upplevelse inatt/idag, finns inga ord som kan beskriva vad jag känner just nu, men ett är säkert: det är kört, på riktigt, en gång för alla. Jag väntar på att mitt hjärta ska sluta slå... finns inget liv här för Gud är död och levde aldrig.

[Anonym]

+ Defekterad hud, ångest, lidelse, smärta, panik, stress, illamående, gråt, förödmjukelse, skam, vredesutbrott, bråk, förlorade relationer, isolation, flykt, terrorisering, dödslängtan, dödsångest, självmisshandel, krossade drömmar, tomhet, likiltighet, maktlöshet, olycka, sorg...
 
- Kärlek, närhet, vänskap, nöjen, upplevelser, livsnjutning, stimulans, harmoni, lycka, frihet...

= HELVETET, där jag tillbringat fem år av mitt tjugoåriga liv. Jag har nu bestämt mej för att dö.

[Synthesized]

Jag har nu bestämt mej för att dö.

Jag hoppas verkligen att du inte gör det.

Är vi i symbios eller? Hade/har en liknande upplevelse inatt/idag, finns inga ord som kan beskriva vad jag känner just nu, men ett är säkert: det är kört, på riktigt, en gång för alla. Jag väntar på att mitt hjärta ska sluta slå... finns inget liv här för Gud är död och levde aldrig.

Symbios? Ja, det är väl möjligt, det är ju läskigt hur mycket många av oss här har gemensamt. Jag väntar också på att bara få försvinna. Jag är fortfarande likgiltig. Har sovit bort hela dagen och jag kan inte känna någonting längre, jag har känt tillräckligt och på övertid.

Mitt ansikte, min hud... jag vet inte vad jag har gjort med mig själv.