"Skriva av sig"-tråd

[Anonym]

jävla hudläkare som sa att det var acne fast det i själva verket var follikuliter, om han hade sett det på en gång hade det besparat mej en massa lidelse och ärr. Varför lyssnar ingen på vad jag säger? Måste nu boka en ny tid... oxh om jag har tur får jag komma  om en månad ungefär... helvete.. måste få behandling, NUUUUUUUUUUUUUU! en överdos antibiotika, tack.
Fattar ingen att detta förstör hela mitt liv? Jag är så arg att jag skulle kunna döda, fy fan nu kjävlar jävlar!!! Jag vill dö pga det här, sen så är det helvete att bara visa upp sin hud för läkare, ortkar inget mer är desperat tappar fattningen. VARFÖÖÖÖÖÖÖR?

[twinkle]

när man läser i den här tråden så inser man verkligen hur trasiga vi alla är. jag läser, jag nickar instämmande till varje inlägg men jag orkar inte skriva något. det finns ingen kraft, ingen ork. hade jag skrivit något varje gång en självmordstanke hade varit innanför mina hudväggar så hade jag bombaderat den här tråden fullständigt. det känns som att jag lever i en bur med väggar av luft. giftig luft. jag kommer aldrig härifrån. känner ni igen er?


det är en ljus tid vi lever i.
utomhus.
det är en mörk tid vi lever i.
inombords.

ungefär så känns det.
jag skulle vilja ge er alla en jättekram, för att ni orkar, för att ni står ut med alla dessa BDDspöken och demoner.
ni är guld värda.

[Malins mamma]

+ Defekterad hud, ångest, lidelse, smärta, panik, stress, illamående, gråt, förödmjukelse, skam, vredesutbrott, bråk, förlorade relationer, isolation, flykt, terrorisering, dödslängtan, dödsångest, självmisshandel, krossade drömmar, tomhet, likiltighet, maktlöshet, olycka, sorg...

- Kärlek, närhet, vänskap, nöjen, upplevelser, livsnjutning, stimulans, harmoni, lycka, frihet...

= HELVETET, där jag tillbringat fem år av mitt tjugoåriga liv. Jag har nu bestämt mej för att dö.

STOPP, STOPP!!!
Tänk efter ... allt det du beskrev, var kommer det ifrån, vad beror det på att ditt liv ser ut på detta vis? Varför mår du så dåligt att du vill dö?

Är det pga din hy? Det är kanske det du tror men så är det inte.
Så gott som varenda människa har finnar, ärr, märken eller andra oregelbundheter i huden, alltid eller ibland. Somliga har mer, somliga mindre problem med huden. Ändå lever de sina liv som vanligt.
Orsaken till att du har ett helvete pga din hy beror på BDD:n. Och det är DEN du du ska angripa, inte din hud och inte dig själv.

Hur gör man det då?
Först måste du vara införstådd med vad det innebär att ha BDD. Det är förstås jättemånga saker men det viktigaste är väl att förstå att det är hjärnan som ger dig en massa felmeddelanden.
 
Om jag tar som exempel två personer som har fått exakt lika många, lika stora och lika synliga finnar på samma ställe i ansiktet så skickar hjärnan ut olika meddelanden beroende på om man har BDD eller inte:
Den BDD-drabbade får meddelandet (Jag tar som exempel Syntesizeds inlägg):

 Jag kan inte ens sitta med familjen och fika ute på balkongen. Jag kan inte träffa människor, jag kan inte bada, sola, festa, bara umgås? Vad som helst. Jag kan ingenting. Jag kan inte ens gå ut.

Medan den som INTE har BDD får meddelandet:
"Det är okej att se ut så här, jag har kanske inte världens bästa hy just nu, men det duger, mitt utseende spelar faktiskt inte så stor roll."

Det andra är att du lär dig att känna igen BDD-tankarna och inte blir chockerad varje gång när de dyker upp. Det finns inget sätt att förhindra BDD-tankarna men det du kan ändra på är hur du REAGERAR på tankarna.
 
Om du försöker att stoppa dom så kommer de att återkomma ideligen (ja, det funkar så).
Om du reagerar med att börja oroa dig för vad andra ska tycka eller tänka, eller genom att bli ledsen, eller genom att försöka åtgärda finnarna (eller vad det är) genom rengöringskrämer och salvor och dyl. eller genom att försöka dölja dem, då gör du precis det som BDD:n vill och det ger hjärnan signalen att den hade rätt, huden är verkligen så hemsk och du kan verkligen inte delta i livet innan huden är perfekt. Vilket gör att du stannar kvar i  BDD:ns helvete.

Du kan inte förhindra tankarna men du kan välja själv hur du reagerar. Ett sätt är att låta tankarna bara glida förbi. Inse att tanken kommer ifrån BDD:n och säga till dig själv: Dehär tankarna är ett tecken på min BDD, det obehag, den hopplöshet jag känner kommer ifrån BDD:n, inte från mig själv.

Det är även viktigt att förstå att en tanke eller känsla, hur stark den än är så är det inget bevis för att den skulle vara riktig eller sann. Du kan tex KÄNNA dig jätteful och äcklig men det är INGET BEVIS för att du verkligen skulle vara det. En känsla är inget faktum.

"Varför lyssnar ingen på vad jag säger?"

Jag vill inte påstå att läkare alltid har rätt, men jag kan tänka mig att en läkare som är utbildad hudläkare och jobbar med hudproblem hela dagarna borde se skillnad mellan acne och follukuliter.
Möjligheten att din egen bedömning inte är riktig är också stor pga BDD:n (man har en förvrängd syn på sitt utseende) och att du inte har den utbildning eller erfarenhet som behövs för att ställa en rätt diagnos.
     
"Fattar ingen att detta förstör hela mitt liv?"

Jo, jag förstår att detta förstör ditt liv, men "detta" är inte din hy utan din sjukdom, BDD:n. Sök hjälp för den istället för huden.
Om du inte hade BDD så kunde du ha både follukuliter och acne utan att det påverkade ditt liv.

Jag vill också fråga dig en sak: Tror du att det ligger nån sanning i det jag har skrivit här eller tycker du att jag inte förstår dig?

Mvh Malins mamma

[Synthesized]

Om du inte hade BDD så kunde du ha både follukuliter och acne utan att det påverkade ditt liv.

Jag har tänkt på en sak. Logiskt sett borde det väl vara så, men det verkar faktiskt inte alls ovanligt t.ex att människor med svår akne får sociala problem, och att dessa sedan försvinner när aknen är borta (och BDD funkar ju inte så eftersom man i så fall borde få en ny fixering därefter, eller hur?).

Till och med när man läser i tidningar, reklam för aknemedel och liknande, så står det ofta något i stil med "många ungdomar lider väldigt mycket pga akne blabla". Och läser man på diverse forum så verkar det finnas väldigt många som har/har haft akne och därför blivit deprimerade, isolerat sig osv.
Vissa av dem har säkert BDD, men knappast alla? I alla fall inte alla de som mår bra så fort hudproblemen har åtgärdats, antar jag?

Vad jag vill ha sagt med det här är väl på något sätt att jag vill förneka att jag har BDD. Jag vet inte ens varför... Dessutom vet jag ju att jag har och har haft andra fixeringar tidigare, så jag vet egentligen inte vad min poäng är. Det var bara en fundering...

[SpegelSpegel]

Synthesized, det där har jag tänkt så mkt på, och tagit upp till diskussion förr också. Kommer ej ihåg exakt vad vi kom fram till då, men ngt i stil med att ingen gillar att ha hudproblem, och visst kan man ha dåligt självförtroende, men om man låter dem kontrollera hela sitt och anser att allt är förstört och poänglöst och inget kommer att fungera pga hyn, om man ständigt är besatt av tankar kring hyn i situationer då det inte borde spela roll, om man känner sig utfryst, utstirrad och mindre värd jämt och ständigt, då har man bdd.

Själv har jag lite av den här problematiken eftersom min hy ibland kan se okej ut, jag har verkligen ingen fin hy i grunden, men i perioder har jag i alla fall varit relativt  eller helt fri från finnar och ärr. Och under dessa perioder har jag mått så mkt bättre, vilket får mig att tro att om mina defekter kunde elimineras, då skulle jag kunna leva ett normalt liv och man skulle kunna säga att jag inte led av bdd. Men nu är det ju så i mitt fall att jag har andra defekter, som kroppsform,  ansiktsform,cellulliter och bristningar, och mina porer är stora även om min hy är acnefri, så jag har alltid ngt som håller mig sysselsatt med att hata mig.

Malins mamma sa att en bdd-drabbad som får sin defekt "botad" och därför mår bra fortfarande har bdd, och det ligger nog ngt i det. När jag gick på gymnasiet började jag få acne, vilket jag tidigare ej hade haft ngra större problem med. När jag ser tillbaka var det ganska kraftig acne periodvis, men då hade jag ej hud-bdd utan anorexi, och jag kände mig bättre då, tyckte att jag såg bättre ut än jag gör nu fast många sagt till mig att jag har mkt bättre hy nu än när jag gick på gymnasiet. Grejen var att jag stirrade mig inte blind på varende por, stod och granskade min hy 2 cm från spegeln, bedömde mig själv som en sak efter ouppnåeliga kriterier, jämförde mig med andra som inte hade min hudtyp och drömde om att vara dem, lät inte min hy bestämma om jag skulle få köpa kläder, gå ut och roa mig eller prata med människor. Jag tyckte det var jobbigt att ha acne, men jag sminkade över det, köpte lite acneprodukter och sedan gjorde jag de saker jag skulle och ville göra och tänkte inte hela tiden på hur jag såg ut i olika ljus och vad folk tyckte om mig.

Då kunde jag se mig som en helhet, jag tyckte att jag var tjock och klumpig och jag gillade inte min hy, men jag kunde se andra saker också. Jag kunde se ett ganska sött ansikte med finnar på, därför inbillar jag mig att jag såg bättre ut då., för det är ej vad jag ser nu.  Då kunde jag se MIG. Nu ser jag ett månlandskap, en pizza med extra fyllning, jag ser en diffus köttmassa med kratrar och maskhål, ruttnad, förfall, äckel. Ett par ögon och läppar som flyter omkring i allt det där vidriga, men JAG finns inte längre, kvar finns bara fulheten, det har gått ifrån att vara en irriterande skavank till att definiera allt som är jag, allt jag förtjänar och kan göra i livet.

Det är väl det som är skillnaden; vissa människor HAR hudproblem, de ogillar dem och försöker ofta bli av med dem, de har kanske dagar när de känner sig jättefula och vill kanske helst ha smink på sig för att dölja dem. Men de lever ändå, de ser sig själva som hela människor med hela utseenden med både brister och fördelar, de drömmer, tänker på annat än huden, unnar sig saker, tar plats, respekterar sig själva, gör anspråk på andras respekt och kärlek. Medan vi med hud-bdd ÄR hudproblem. Vi har upphört att vara människor, upphört att vara oss, och reducerat oss själva till skavanker.

[Anonym]

SpegelSpegel,

Jag gillar verkligen dina inlägg...

[twinkle]

Anonym, håller verkligen med dig!

Spegelspegel, du är en mästare på att formulera dig! Och man känner igen sig i varje mening och allt man vill är bara att det här jävla svarta mörka djupa hemska ska försvinna så att man kan vara MÄNNISKA igen istället för ett litet, skrämt, svagt, darrande djur som flyr från minsta fara. Gömmer sig. Hukar sig. Revbenen som ett galler runt ett fasthållet hjärta. Ett djur som inte längre lever, utan bara existerar.

[Anonym]

Nu ska jag snart åka o handla.Jag känner ångest,för jag gillar inte o gå in i affärer där jag sällan handlar.
Åh vad jobbigt Men jag måste för ingen kommer o handla åt mig.O jag har inga sommarkläder.Jag kommer ha min vintertröja en sånn där cardigan eller vad det heter.Hoppas det regnar.
Regna regna regna.Eller nej,för då blir håret blöt... Hmm.. /Shawna

[Anonym]

Nej, nu ger jag upp solandet, det flagnar ändå bort på en gång och då blir det helt flammigt i ansiktet... får väl försöka stå ut med att vara blek med röda märken och utslag... jag vill bara SKRIKA

[Anonym]

Idag funderade jag seriöst på att hänga mig.

[Anonym]

då är vi två...

[twinkle]

Usch
Jag vet hur det känns... Men när man har såna tankar är det så jävla viktigt att komma ihåg att det inte alltid kommer vara såhär. Att man kan bli frisk. Att man kan må bra. Livet kan ha en mening, det behöver inte ta slut här, idag...

[Anonym]

Igår fundera jag på medium.Jag tror på sånt,att det finns människor som e synska o kan se saker o sånt,det finns ju dom som säger sig va medum men som bara luras för pengar,men alla luras inte.Poliser brukar ju ta hjälp av sånna också..
Så jag tänkte att man kunde fråga en som e medum om hur min framtid kommer se ut,om jag nånsin blir fri från det här.Fast jag vågar inte skriva till nån medium,för då kanske,(eftersom de är synska),kommer o kunna se hur ful o äcklig jag ser ut,då skulle dom nog ändå inte svara... ... /Shawna

[Anonym]

Sorry Shawna, men det finns inga riktiga medium. Så du behöver inte fundera mer. Dom luras bara för pengar såklart. Polisen brukar inte ta hjälp av dom, men det har hänt att dom har testat. Det finns inga övernaturliga människor som kan lösa t.ex. Palmemordet.

[Anonym]

Shawna, vad skulle du göra om mediumet sa att du alltid kommer att ha bdd. Skulle du då sluta leva bara för att någon utomstående säger något du inte vill höra. (tänk på att den personen kan ljuga  också)