jättesmal!

[smalajag]

det som du skrev med killarna som trodde att de var smalare än de var, det kanske stämmer lite på mej, men inte så mkt...(jag kan tex tänka att jag är smalare nu än när jag gick i åttan, trots att jag väger ca 5 kg mer idag (visserligen en cm längre...) och att kläderna jag hade då sitter antingen tajtare eller är för tajta. den tanken kanske inte stämmer? vad vet jag...när jag tänker tillbaka på den tiden så tycker jag att jag har blivt smalare och när jag ser på kort så tycker jag att jag såg tjockare och mer sund ut så. jag vet inte om det kan höra ihop med att i åttan så började jag bli tjockarare? och ett tag där i åttan så var jag väldigt glad för det och tänkte hoppfullt om att jag skulle gå upp.)

ja jag förstår faktiskt inte hur fett% skulle kunna vara 7...eftersom mitt bmi trots allt inte är så lågt...och min bror fick 11 eller 13 i fett% och jag tycker att han knappt har ngt fett alls, då tror jag att jag har mer fett än honom...(jag tycker att jag inte är SÅ benig på tex låren, men det kanske är muskler och inte fett? men  så fall borde jag väga mer än jag gör...) men jag förstår inte varför vågen skulle säga så om det inte stämmer? varför kan det inte stämma?

[Malins mamma]

Jag känner inte alls till de här vågarna men jag har hört att de hade dom med i ett program på Plus (med Sverker Olofsson) och där visade de att såna där vågar inte var tillförlitliga. Det var tydligen många saker som kunde påverka hur mycket fett% det blev. Det går kanske att googla eller kolla på SVT:s hemsida...

[smalajag]

ok ska kolla det. men om jag verkligen har 7% fett vad innebär det? är det skadligt? eller varför kan jag omöjligt ha det?

[ESM]

Här kommer lite siffror som jag kollade upp:

En normal andel kroppsfett anses för kvinnor vara mellan 20-30% och för män 12-20%. Däremot kan dessa siffror variera oerhört mycket från person till person (och från ålder) utan att det för den sakens skull skulle vara skadligt. Fettprocenten kan även skilja sig p.g.a. när på dagen du väger dig, hur mycket vätska du druckit etc. Men att du skulle ha 7% kroppsfett är väldigt orimligt.

Och precis som Malins mamma nämnde tidigare, så tycker jag inte att man bör lita helt och fullt på dessa vågar som mäter kroppsfett. Det finns en mängd olika typer, och vissa är mer korrekta än andra.

Om du lider av BDD, vilket (enligt min uppfattning) dina tidigare inlägg har tytt på, hänger inte problemet på viktfrågan i sig (ur BDD-synpunkt), utan det är hur du ser på din vikt (hur du ser på ditt utseende p.g.a. din vikt) som är av betydelse.

Som jag har skrivit tidigare så tycker jag att det viktigaste för dig är att komma i kontakt med någon som verkligen har kunskap om BDD och kan avgöra om du lider av det eller inte. Först då kan insikten eventuellt uppstå att det du ser i spegeln (på foton m.m.) kanske egentligen inte existerar på riktigt. Att det kanske bara är dina EGNA ögon som kan se det.

[Insatiable]

ja jag tycker också det verkar ohälsosamt med alla onyttiga fetter...jag tycker att jag blir trött och på dåligt humör av att äta massa sånt, och framförallt av att äta massa socker.

I långa loppet drar man lättare på sig förkylningar etc. För mycket av dålig mat bryter ner kroppen istället för att bygga upp dem. Lagom är bäst, som man säger här i Sverige, haha. Sen är det ju så lätt att bli sockerberoende &/eller hetsätare av chips & godis. =/ Det är okej att unna sig ibland, men det känns inte som en bra "standardkost". Man kan ju inte ersätta husmanskost med skräp, oavsett hur lite eller mycket man väger. Det är dåligt i längden, kan jag skriva under på. Jag tycker att jag fått mycket sämre minne & koncentrationsförmåga tex., sedan jag började att käka "skit" varenda dag. Och det i sin tur går ut över jobbet, och gör mig än mer stressad & trött, vilket i sin tur går ut över min redan dåliga psykiska hälsa.

de där formlerna som du skrev, när jag gjorde dem fick jag högre fett% iallfall....den med bmi fick jag nästan normalt på. jag vet inte riktigt om jag tror på dem...men det känns bättre än att tro på vågen...(jag hoppas att det inte betyder att jag har mkt bukfett eftersom jag fick högre % på midjemåttsformeln jämfört med vågen hemma...

Det betyder absolut inte att du har för mycket bukfett. Det betyder bara att beräkningarna från vågen var felräkningar. =) Normalt kroppsfett för kvinnor är ca 20-30%, men siffrorna kan variera en aning beroende på många faktorer.

Tycker inte att du skall oroa dig för mycket i alla fall, det känns som att du oroar dig "åt båda håll" så att säga, dvs. att du har svårt att vara nöjd med något som gäller ditt utseende. Och det är ju lättare sagt än gjort att inte oroa sig, men jag vet ju själv att man när man är sjuk överdriver man lätt sitt utseende eller sina 'defekter'. Det är verkligen jättejobbigt. Just därför önskar jag att du kan få rätt hjälp & att du kan börja må bättre & lära dig att vända tankarna. Visst, du är underviktig, men precis som Malins mamma ungefärligen skrev är det viktigaste inte att du är underviktig och hur underviktig du är, utan hur du ser på din undervikt. BDD måste ju inte handla om inbillade 'defekter' & 'problem', utan kan lika gärna vara faktiska problem som dock är mycket mindre än man föreställer sig att de är. Till exempel din pojkvän har ju sagt att du inte är så förskräckligt smal, så det mesta kanske sitter i ditt huvud? Och kommer det verkligen bli bättre av att du går upp fem-tio kilo? Ja, kanske att du blir nöjd med vikten & kroppens utseende, men risken är stor att problemet flyttar över någon annanstans. Tyvärr. =S

Sen är det som Malins mamma skriver om killen här på forumet intressant, för jag har ju också överdrivit min smalhet. Ett tag var jag överviktig. Inte kraftigt överviktig, men fortfarande en aning överviktig & det är läskigt att tänka på att jag då fortfarande såg mig som "gravt underviktig". Det var den bilden jag hade av mig i mitt huvud. När jag sen inte kom i några av mina gamla kläder, var tvungen att köpa samma storlekar som min mamma & räknade ut mitt BMI och fick se att jag låg på överviktsskalan... jag vet inte, det var en ganska omtumlande upplevelse. Så med det vill jag säga att du kanske är underviktig, men inte så underviktig som du föreställer dig. Hjärnan är konstig.

[smalajag]

tack så mycket för era svar, Goddessceline, ESM, Malins mamma och Insatiable!
Ni anar inte hur mycket bättre ni har fått mig att känna.
jag känner att paniken har börjat släppa nu och när jag tittar mig i spegeln så ser jag inte längre någon döende (därmed inte sagt att jag är nöjd eller inte tycker jag är för smal...) som jag började göra i tisdags... nu ska jag ta mig in på rätt språr igen, som jag var inne på innan tisdags. det krävs nog lite mer för att jag ska ta mig tillbaka på den rutan igen, men jag ska försöka. jag ska göra sådant jag mår bra av och blir glad av så hittar jag nog min positiva energi.

[ESM]

Åh, vad skönt att höra, blir jätteglad 
Det är ett stort steg på vägen...

Starkt av dig att lyckas ta dig tillbaka till den positiva inställningen igen, bra jobbat!

Försök att hålla kvar vid de känslorna nu, de är de som är ärliga och bra för dig.

[Insatiable]

Det gläder mig att det jag skrivit haft positiv inverkan på dig, man vet ju inte alltid hur det man skriver kommer att uppfattas. Jag hoppas att du kan hålla fast vid den positiva känslan nu. Men du vet att du kan skriva av dig när du vill när det känns tungt, eller hur? Folk kanske inte alltid kan svara direkt eller vet vad de skall svara, men det kan ju kännas så befriande på nåt sätt att lätta sitt hjärta på ett sånt här ställe, och har man tur finns det någon som förstår ens förvirrade tankegångar. 

Kramar,

//Insatiable

[CyanideCupcake]

Ingen orsak, glad att kunna hjälpa till. fortsätt tänka positivt, det här klarar du!

[smalajag]

på kvällen igår började jag må dåligt. men istället för att skada mej själv som jag ville göra, så åt jag istället. och jag räknade ut kalorierna på det jag ätit under dagen. jag blev ganska nöjd. men tur var det att jag åt massa på kvällen, annars hade jag inte fått i mig över 2000 kcal...(jag brukar iofs alltid äta mer på kvällen än under dagen) det dåliga var bara när jag fick för mig att dricka över en och en halv dl olja...efter det mådde jag så illa att jag inte kunde äta mer. det kändes som att jag skulle spy i flera timmar. jag känner mig fortfarande lite illamående och jag har ont i huvudet (om det nu har med det att göra...). det var en dum idé. jag ska börja lite lägre, med en halv dl olja i taget. kanske två, tre ggr om dagen. och jag ska försöka skriva upp hur många kalorier jag äter per dag. jag förstår inte hur folk kan ha problem med att de äter för mkt? jag tycker det är svårt att äta över 2000 kcal per dag... 

jag är arg på mig själv för att jag inte går till en dietist. eller egentligen vill jag inte det, men andra vill ju att jag ska det. så jag känner mig dum som inte gör det. känner att andra tycker jag är dum. så för att slippa ha den känslan borde jag gå till en dietist.
och jag borde inte gå till läkaren på tisdag, eftersom jag egentligen inte tycker att jag är ful. jag har inga ritualer osv. det märkte jag ju när jag pratade med kuratorn. att jag egentligen inte lider av min syn på mitt utseende. det enda jag lider av är min undervikt och det övriga sunkiga i mitt utseende. som jag av ngn anledningen inte orkar göra ngt åt. jag får ju skylla mig själv. allt jag känner är mitt egna fel.
och jag tror det beror på min dumhet. ja varför annars skulle jag inte göra ngt åt mitt utseende? det måste bero på att jag är väldigt dum. att jag har på mig de där dumma leendet som på mellanstadiet. eller har jag det? antaligen eftersom jag vägrar att se verkligheten och göra ngt åt den. ja antingen är det det dumma leendet, eller så är det helt enkelt ngt fel i mitt huvud som gör mig såhär dum.

[smalajag]

...om jag bara kunde gå upp minst 10 kg. jag borde börja trycka i mig massa fett. jag klarar det inte bara. min mage klarar det inte. och sedan tänker jag på hur fettet förslappar min kropp. men det kanske det är värt? för att få en normalviktig kropp snabbt. så att jag EFTER DET kan börja äta bra. för jag vill verkligen ha en välmående, stark kropp. jag vill inte känna hur gifterna sätter sig i blodet och bryter ner kroppen. nej jag vet inte vad jag vill. kanske skulle jag må bra bara jag var normalviktig? men detta med gifterna...det känns som att de gör min kropp sjuk. 

[kardborre]

Hej smalajag

Precis som du har jag mått mkt dåligt över min undervikt. Människor i min omgivning uttryckte (under tonårstiden och uppåt) misstänksamt frågor om anorexi, vilket aldrig varit mitt problem. Framför allt min äldre syster kom med sådana kommentarer (sedan hon flyttat hemifrån, 50 mil bort, och inte träffade mig så ofta). Det var riktigt jobbigt att alltid behöva motbevisa detta (jag åt mer än jag orkade för att slippa få kommentarer). I gymnasiet försökte jag göra allt för att gå upp i vikt. Jag hoppades att jag skulle få större former och därmed slippa känna mig som en "pinne". Jag fick höra att jag såg ut som ett benrangel. Så jag åt, åt och åt. I skolan kallades jag "hon som äter som en häst" och jag var mäkta stolt över det "smeknamnet". Men jag gick inte upp i vikt!

Fram till nyligen har min vikt varit densamma i många år. Mitt BMI har alltid indikerat undervikt. När jag då och då gjort näringstester har de visat på fina resultat, inga brister. NU har jag gått upp 10 kg på tre månader. Detta sedan jag fått mirtansapin, en antidepressiv medicin. Det mesta har lagt sig över buken och låren. Mina t-shirts når bara över halva magen (vissa kan jag nästan använda som BH:ar), byxorna går inte att knäppa om jag ens får de över låren. Det finns förresten inte en chans i rymden att jag någonsin skulle kunna bli tillsammans med nån när jag ser ut så här! Jag har jättedåligt ställt just nu och kan absolut inte köpa några nya kläder (knappt mat) så jag har väldiga problem när jag ska iväg någonstans. Är nästan chockad över förändringen - fortfarande.

De första veckorna (som större) var jag fachinerad över mina bröst (som jag alltid sett som "missbildade" = har dolt till varje pris). De såg plötsligt mer ok ut (inte ok men mer ok än förut) och storleken (normalstora) fick mig plötsligt att känna mig mer kvinnlig (på riktigt, utan någon "falsk" BH som förstorar de). Jag drog upp tröjan och kikade förundrat på mina bröst flera ggr om dan -wow- det här var en ny (positiv) känsla 

Mitt BMI räknade jag ut här om veckan och för första ggn i mitt liv benämns jag som "normalviktig". Men för att göra det ordentligt räknade jag även ut fettprocenten, vilken låg på 33%. Bukfetma är den farliga formen av övervikt och den är jag predisponerad att få (genetiskt sett). Precis som andra skrivit före mig så ska fettprocenten ligga på mellan 20-30%, därefter börjar det bli farligt. Mitt midjemått har verkligen utökats 

Jag kan inte tänka mig att se ut så här! Jag äter hälsosam och näringstät mat men behovet av motion är stort. Då jag dras med en depression (som medicinen dock inte lyckats hjälpa mig) har jag ingen motivation till träning -men jag måste verkligen!- Gym och sånt är inget för mig, jag vill inte visa upp mig. Promenader är det jag kan göra egen hand, men motståndet är så stort. Jag vill ingenting (vilket ju är symtom på depressionen) men samtidigt är jag väl medveten om vad motion kan göra för kroppen/hjärnan/välmåendet... Så jag bara måste helt enkelt, förändra detta...

Jag skulle hellre vilja vara smal som förut, för det är svårare att få bort celluliter och sånt som kommer med övervikt än att bygga upp muskler som smal (och därmed öka i vikt)!

Smalajag, jag tycker nog att du borde gå till en dietist trots allt..? Du kan få värdefull information från henne/honom, liksom motivation och stöd, tänker jag. Kanske du kan be någon kompis ringa och beställa tid åt dig om du inte kommer dig för att göra det själv?

[smalajag]

nu har min aptit ökat. eller jag vet inte. det bränner i magen nästan konstant aiallfall och det känns bättre när jag äter. det tar inte emot som det brukar göra. till frukost kan jag äta mer än dubbelt så mkt som inna och ändå inte känna mig mätt. jag vet att det har varit så här förut, emn det var länge sedan. det är så härligt att kunna äta och äta utan att känna sig mätt! bara känna hur kroppen får i sig massa näring och kanske ökar i vikt.

[smalajag]

väger mer än jag brukar göra. jag förändras? jag hoppas det håller i sig. nu tänker jag inte så mkt på mitt ansikte. det är mest kroppen. och min näsa förstås. ansiktet ser nästan normalt ut. det kan ändras, det mesta. men min näsa är sned och bucklig och näsryggen är för spetsig. jag vill ta en hammare och banka till den. jag vet inte hur jag ska kunna må bra med den näsan jag har...det finns inget hopp om den, den ser ut som den gör och det kan aldrig ändras. bara genom operation. kroppen...nu när jag märker förändringar, på vågen iallafall, så måste jag se till att det fortsätter såhär. jag måste granska min kropp och se hur den ändras och vad som behöver ändras på den. jag måste ha en propertionerlig kropp. mina ben är så korta. men det är fint, kan vara det. men därför passar det inte att jag är så smal. man ser på min benlängd att jag ska vara tjockare egentligen. och min bröstkorg är för bred jämfört med resten av kroppen. men nu, nu kanske jag förändras?   

[smalajag]

jag ser så fram emot sommaren. jag ska fokusera på att äta bra, ta hand om min kropp och mitt utseende. jag ska Förändras.

och det känns bra. det känns bra att göra saker Rätt.
men när jag skrev listan i måndags på mat, orent, rent mm, det kanske inte är normalt? men det kändes bra. att få allting mer konkret.
jag skulle inte låtit de där korten tas. jag visste det. min feta, slappa mage. jag ångrade att jag ätit allt det där sockret, saltet och jag vet inte vad som var i den där färdigpajen.
nu har jag känt mej nedstämd sedan i måndags och inte orkat gå till skolan.min mage har varit extra platt nu, det känns bra. men jag får inte bort orkeslösheten.
men jag ska orka. bli klar med allt i skolan så jag kan börja ta hand om min kropp på sommaren.