Just nu har jag en liten svacka (igen...) har inte klarat av att ta mig ut på flera dagar nu... helvetes,jävla skit!
tar det här aldrig slut?Fortfarande fast på samma punkt där jag startade,jag vet inte vad jag ska göra,ingen vet vad jag ska göra,jag får ingen som helst hjälp utifrån (om någon faktist kan hjälpa mig tvivlar jag allt mer på) Fortfarande alla de här kraven som hänger över mig.
Jag orkar inte mer! jag är så fruktansvärt trött på allt det här så jag kan spy... ändå så kan jag inte ta det där steget som alla kräver av mig "det är väl bara att gå ut?" Nej! det är inte det! då skulle jag väl inte haft det såhär i mer än 2 år?!
Jag vet inte,vad krävs? jag tycker snart att jag har testat allt som går! Inget hjälper ju! (iaf inte tillräckligt)
Jag har haft hur många psykologer som helst,varav en KBT-utbildad... jag har ätit både antideppresiv medicin och ångestdämpande,jag har läst miliontals självhjälpsböcker,jag har läst varenda artikel som finns att hitta om BDD och vad som kan hjälpa,jag har ringt till bris och alla andra hjälporganisationer som finns att få tag i via telefon och bett om hjälp,ingen har hjälpt.
Jag har till och med gjort det absolut värsta jag kunde tänka mig (jag gick ner på stan helt osminkad när jag var som "fulast") i tron att har jag gjort det värsta kunde inget mer kännas hotfullt,det enda som hände var att jag fick en ångestattack från helvetet,och gjorde bort mig totalt,vilket gjorde att jag aldrig vågade försöka igen.Jag och min mamma har på egenhand försökt sätta upp mål som jag ska klara av,vilket jag alltid har misslyckats med...
Sedan övertalade jag min mamma att vi skulle flytta,för att jag trodde att de saker som hänt i den stan jag tidigare bodde i kunde bidra till min isolering (vilket det säkert också gjorde,eftersom jag knappt vågade visa mig ute för vissa saker jag sagt och gjort,vågar dock inte nämna det här).Nu senast började jag att äta roaccutan,för att jag trodde att om jag blev av med mina acneproblem så skulle allt ordna sig... det var knappast en förstahandslösning,vilket många här verkar tro.. hallå! jag har i hur många år som helst haft kontakt med psykologer utan att det har hjälpt mig ett dugg!,och roaccutan,visst hjälpte det en aning mot mina problem,men långt ifrån tillräckligt...
jag har i stort sett inga finnar alls (så länge jag inte är och klämmer och petar i huden,för då kan det blossa upp) men,saken jag ska komma till är att själva känslan sitter kvar,det känns fortfarande jättesvårt att låta någon se mig,ibland får jag typ panik när det händer.fasst om jag får göra mig iordning och så är det mycket enklare att ut för mig nu än förut,frågan är ju bara vad jag har att ut till nu?
