Att verkligen vara ful

[byto]

Jag har försökt övertala min läkare, psykologer, kontaktpersoner att jag _VERKLIGEN_ är ful. Givetvis så nekar de.
Hur f*n kan man vara så ansvarslös, oförstående, inkompetent och allmänt dum i huvudet att man ljuger framför näsan på mig. Hur vågar de ljuga ansikte mot ansikte? Deras motivering är väl troligen:
"Den här killen har dåligt självförtroende. Han har väl lite annorlunda/abnorma drag i ansiktet men det vore bättre att neka det och säga att han är jättevacker istället för att höja hans självförtroende."

Deras resonemang är helt orealistiskt och endast till min nackdel. För det första så är jag väl medveten hur jag ser ut; jag har fått kommentarer ute på gatan, i skolan, och på lite andra ställen om hur ful jag är. Tror de verkligen att de kan få mig på andra tankar genom att ljuga och att försöka pränta in massor av lögner i mitt huvud? Jag tänker inte leva med en falsk bild av mig själv - jag är ful, det är sanningen. Det är inga sammanträffande att folk kommenterat mitt utseende, det har ju hänt så många gånger.

Hur gör man för att få dem att förstå att detta är fel sätt att behandla mig?

Dessutom: OM jag skulle ha haft BDD, dvs en snevriden bild av mitt utseende, så skulle de ha tagit upp det? De har inte spekulerat ett dugg i den riktningen - det kan bara betyda att de verkligen ser något fult i mitt ansikte och att jag inte har BDD.

Ursäkta om jag kanske har förpestat erat forum, jag har ju inte BDD.

[Anonym]

Det är många läkare och psykologer som inte känner till BDD! Du skriver att det troligen är deras motivering, men det kan ju lika gärna vara så att de har en helt annan. Det vore väldigt konstigt om de skulle ljuga för dig, det är mindre troligt.  

Även om man är medveten om hur man ser ut så kan det ändå vara en snedvriden bild man har av sitt eget utseende. Det behöver inte betyda att man är ful bara för att ma får höra det av någon annan. Det finns många exempel på folk som blivit mobbade för saker i utseendet som det absolut inte är ngt fel på. Vilka är det som kommenterar ditt useende, ofta är det folk som är osäkra på sitt eget utseende och omogna människor.

[Malins mamma]

Hej byto!

Vad jag kan se så har du verkligen kommit till rätt ställe. Ditt inlägg handlar om det allra vanligaste som BDD-drabbade skriver om, att man inte kan ha BDD därför att man är ful på riktigt. Jag har läst hundratals såna inlägg nu.

Du skriver att du har försökt övertala diverse vårdpersonal att du verkligen är ful, men att de nekar till det.
Det förutsätter att fulhet eller skönhet skulle vara ett faktum men det är det inte. Vad som är fult eller fint är alltid en åsikt och olika personer tycker att olika saker är fina eller fula. Deras svar betyder alltså att deras åsikt är att du ser bra ut och att de inte kan se något fel på ditt utseende. Att de skulle ljuga om en sån sak är inte troligt.
Det går inte att övertala någon om att man är ful, var och en har sin egen smak.

Hur gör man för att få dem att förstå att detta är fel sätt att behandla mig?

Jag håller med om att det är fel att diskutera utseendet, eftersom BDD inte handlar om hur man ser ut egentligen utan hur man tänker och uppfattar olika saker.
 
jag har fått kommentarer ute på gatan, i skolan, och på lite andra ställen om hur ful jag är.

Folk kan säga saker av många olika anledningar men oberoende av varför de ger kommentarer så är det ändå inget bevis för hur du ser ut. Dessutom har man som BDD-drabbad en tendens att tolka andra människors beteende och uttalanden till att det gäller kritik av ens utseende. (Det finns undersökningar gjorda som bevisar detta.)

OM jag skulle ha haft BDD, dvs en snevriden bild av mitt utseende, så skulle de ha tagit upp det?

Som anonym skrev så är kunskapen om BDD otroligt dålig på många håll även bland psykpersonal, de känner helt enkelt inte till sjukdomen. Därför kan de inte heller diagnostisera den eller känna igen symptomen när de ser dem.

Om man har BDD eller inte beror på hur ens tankar om utseendet påverkar ens liv.
Om du alltså tänker på ditt utseende mindre än en timme om dagen och det inte stör dig i ditt sociala liv i skolan, på jobbet eller på fritiden, om du inte mår dåligt pga ditt utseende, om du inte har några ritualer som att spegla dig, försöka dölja "defekten" osv då har du inte BDD.

Den som verkligen är ful på riktigt lider inte av sitt utseende på långa vägar lika mycket som BDD-drabbade gör.

Om du läser vad andra har skrivit här så märker du nog om du känner igen symptomen på BDD.

Välkommen hit byto!  

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Den som verkligen är ful på riktigt lider inte av sitt utseende på långa vägar lika mycket som BDD-drabbade gör.          

Nu blev jag riktigt arg Malins mamma!
Skriv inget när du inte vet nåt!
Jag e inte hon/han som skrev ovanför,men ville ändå
säga mitt./Shawna

[Malins mamma]

Hej Shawna!

Tack för din kommentar!
Som jag har skrivit förut så är det inte förbjudet att säga emot mig. Det är egentligen positivt om man gör det.

Tyvärr är jag inte säker på om jag förstår hur du menar.
Tycker (tror) du att de som är "fula på riktigt" lider mer av sitt utseende än vad BDD-drabbade gör?

Om det var det du menade så kan jag naturligtvis inte tala för alla men jag tror att det gäller för de flesta.
För att kunna diskutera detta måste man först avgöra vilka som verkligen är "fula på riktigt". Det går egentligen inte eftersom alla har olika smak, men man kan kanske säga att de som har någon svår missbildning eller har råkat ut för en olycka som har förstört deras ansikte är fula på riktigt.

Skillnaden mellan en BDD-drabbad och en som är "ful på riktigt" är de tankar och uppfattningar man har.

Den som har BDD har uppfattningen att han/hon är ful och att utseendet är viktigt (helt avgörande) för att kunna leva ett bra liv.

Den som är "ful på riktigt" har uppfattningen att han/hon är ful men INTE uppfattningen att utseendet är viktigt för att man ska kunna leva ett bra liv.

Det är det som gör skillnaden.

Självklart finns det väl ingen som tycker att det är roligt att vara vanställd men det finns faktiskt exempel på personer som inte ser "normala" ut men som ändå lever sina liv som vanligt med en  partner, har barn, jobbar, är ute på fritidsaktiviteter eller idrott eller vad som helst.
Deras utseende hindrar dom kanske i vissa tillfällen i livet och begränsar dom delvis (som att jobba som flygvärdinna eller fotomodell) men i det övriga livet kan de leva som vanligt.

Den som har BDD är begränsad i så gott som alla delar av ett normalt socialt liv.

Jag har läst om så många BDD-drabbade som har/har haft självmordstankar och försökt ta sina liv pga det utseende de ser sig ha, det tyder på att BDD-drabbade lider väldigt mycket.

För den som har BDD är det en katastrof att vara ful.
För den som inte har BDD är det ingen katastrof att vara ful.

Så jag står nog fast vid det jag skrev förut, men skriv gärna igen ifall jag missuppfattade dig eller om du inte tror att det är så.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Man kan va jätte ful på riktigt o ha BDD.Själv har ja inge normalt
socialt liv,jag tror jag har den svåraste graden av BDD,därför
tänker jag ta livet av mig nästa år,för vill ej leva så
som jag lever nu..Va tycker du själv om fula människor?
Ärligt?/Shawna

[Malins mamma]

Som du kanske vet så har jag inte själv BDD och jag är inte det minsta utseendefixerad heller. För mig så har det absolut ingen betydelse hur någon ser ut. Jag förstår faktiskt inte vad det skulle ha för betydelse.

Du har antytt förut att du har en värre BDD än andra och du skriver att man kan vara jätteful på riktigt och ha BDD. Jag förstår inte riktigt hur det går ihop....?
Skulle du vilja berätta lite om hur du har det och hur du lever nu? Och en annan sak också, varför tänker du ta livet av dig just i nästa år? Är det nåt speciellt då?

Jag vill säga det ännu en gång, helt ärligt så är utseendet det allra minst intressanta med en person. Man kan aldrig veta hur en person är genom att titta på utseendet och för mig är det enda som är intressant att veta är hur personen  ÄR, inte hur han/hon ser ut.

// Malins mamma

[Anonym]

Som du kanske vet så har jag inte själv BDD och jag är inte det minsta utseendefixerad heller. För mig så har det absolut ingen betydelse hur någon ser ut. Jag förstår faktiskt inte vad det skulle ha för betydelse.



Ja,jag vet att du inte har BDD.Jag e jätte ful,o alla symtom på BDD har jag.Tänker på utseendet dygnet runt.Har dialoger som:Fan så ful jag e.Hoppas jag dör.osv...Jag kan inte skriva mer här..Vill va anonym
så mycke de går.Dessutom litar ja inte på nån.Tack för att du tog dig tid att skriva till mig.
/Shawna

[vinterglas]

Shawna:
måste säga att du resonerar lite konstigt.

Du säger att du är jätteful.
Du tror inte att vi andra BDD:are tycker vi är jättefula? :S

[Anonym]

Finns de som ser ut som modeller som har BDD,o
tror dom e jätte fula,men de finns också människor som e jätte fula på riktigt,och som också har BDD.Du tillör säkert dom snygga,men det gör inte jag.Min fulhet har jag fått från pappa och faster...Alla tänker på
utseende,hur jag vet det?Har vart inne på chat,dom frågar jämnt om man e snygg.Dessutom,finns det en chatt för bara snygga..
Helt sjukt alltså./Shawna

[vinterglas]

Ja det finns de med BDD som är jättesnygga. Och det finns de som som ser medelbra ut.

Du säger att du är ful på riktigt.
Det 'r ju precis vad VI tycker också om oss själva.

Vi tror inte att vi är fula bara i BDD-tankarna. utan är till 100% övertygade om att vi är monster på riktigt.

jag tror inte du skiljer dig i ditt fall från oss.

[Anonym]

Jo,det gör jag.Jag ser inget monster,men jag ser värre ut än
Komandora i Emil i Lönneberga...Jag genför aldrig mig me falska
modeller,jag jämför mig med gamlingar,o alla gamla människor ser
snygga ut i jämfört me mig./Shawna

[vinterglas]

shawna:

det är bara dina tankar som gör att de ser bättre ut än du.

[Malins mamma]

Shawna, när man har BDD har man felaktiga uppfattningar om en del saker. För att bli frisk så ska man ta reda på om de uppfattningar man har är sanna.

Du har uppfattningen att du är jätteful. Då ska du ställa dig frågan:
Vad finns det för bevis för det?
Att du tänker på ditt utseende dygnet runt och har dialoger om hur ful du är inte något bevis för att du skulle vara ful. Det är bara du själv som tänker det.

Att nån tanke återkommer hela tiden betyder inte att den är sann. Orsaken till att den återkommer är troligen för att du tror att tanken är viktig och du tycker att du måste stoppa den  eller att du måste göra något när tanken dyker upp som att oroa dig för vad andra ska tänka eller att du måste åtgärda utseendet på något vis.

Att tänka att man är ful är en normal tanke, det tänker nog de flesta nångång. Men de som inte har BDD tycker inte att tanken är speciellt viktig utan låter bara tanken passera utan att bry sig om den, vilket leder till att tanken inte återkommer så ofta.

Det är vanligt när man har BDD att man tar sina tankar på allvar och tror att de är sanna därför att man tänker det. Men det är faktiskt inte så.

Alltså det faktum att du tänker på ditt utseende dygnet runt och att du har dialoger med dig själv om hur ful du är, är INTE något bevis för att du är ful.
 
Finns det några andra bevis? Tänk efter om det finns det.

// Malins mamma

[Anonym]

Har du nån e-post eller nåt,så kan jag skriva om mitt problem,men du får inte sprida ut det,Malins mamma...annars så begår ja självmord,lovar.Jag e ful,på varenda kort e jag ful./Shawna