Bör man vara rädd för er?

[SpegelSpegel]

Har tänkt på en sak angående BDD-träffar. BDD-drabbade är ju rädda för att själva bli synade. Många av oss tycker att vi själva ser helt vedervärdiga ut. Men hur ser ni på ANDRAS utseende? Händer det att ni tänker att andra är fula? Delar ni upp människor i fula/snygga? Är ni över lag utseendefixerade och hittar fel på andra, ni som har "snygg"- eller perfektionsBDD? Själv känner jag att jag är fulare, äckligare och mindre värd än ALLA andra och att andra ser mig så, hur de än själva ser ut. Vilket är motsägelsefullt eftersom jag aldrig skulle tänka på ngn annan som ful, äcklig och mindre värd. Men så tänker jag i alla fall om mig själv. Tyvärr tittar jag ofta på andra människors hud, mest för att plåga mig själv med hur omänsklig jag ser ut i jämförelse med "riktiga människor", men inte för att hitta fel, och jag tycker aldrig att ngn ser ful eller äcklig ut, helt ärligt. Har aldrig träffat en enda människa jag ansett varit ful och äcklig. Möjligtvis om personen var sjukt otrevlig, luktade kiss och försökte tafsa på mig kanske, fast då hade det ju inte varit utseendet jag tyckt varit äckligt.  Känner även att jag inte har rätt att döma andra efter utseendet som jag ser ut, men att alla andra har rätt till det och därför gör rätt när de tittar snett på mig. Vet inte om jag skulle våga träffa andra BDDare, tycker alltid det är jobbigt att träffa nya människor och om jag dessutom VET att de tänker mkt på utseende...hur tänker ni andra? Var ärliga.

[Synthesized]

Jag ska vara ärlig.
Det är ingen mening att jag förklarar hur jag tänker, för det skulle innebära att jag i princip upprepar det du skrivit. Ditt inlägg beskriver mina tankar väldigt precis.

[Anonym]

Hej SpegelMalin!

Har aldrig träffat en enda människa jag ansett varit ful och äcklig.

Samma här; jag kan faktiskt bara komma på en enda människa som jag tyckt varit ful och äcklig. Det var en på TV som hade opererat och tatuerat sig så att han skulle likna en ödla tror jag det var.


Vet inte om jag skulle våga träffa andra BDDare, tycker alltid det är jobbigt att träffa nya människor och om jag dessutom VET att de tänker mkt på utseende

Jag kan garantera att du inte skulle behöva vara det minsta "rädd" om du träffade mig. Skulle vara så totalt fokuserad på mig själv i en sån situation, så att jag med största möjliga sannolikhet aldrig skulle lägga märke till några detaljer i en annan persons utseende. Skulle heller aldrig försöka granska andra, eftersom jag själv inte vill bli uttittad.


Är ni över lag utseendefixerade och hittar fel på andra, ni som har "snygg"- eller perfektionsBDD?

Intressant fråga! Nån med "snygg-BDD" som skulle vilja svara?


God natt!

[Trasig]

Hej!

Jag delar tyvärr ofta upp människor som fula och snygga. Fula personer tycker jag synd om och skäms över. Kan t.o.m. tycka att visa personer är så fula att dem inte borde visa sig ute... Tycker tex att Sarah Jessica Parker och Jennifer Aniston är så fula att de borde operera sig.  Skäms också över att min mamma är så rynkig, tycker att hon borde använda botox eller göra ett ansiktslyft.

Men jag tycker dock att jag är den fulaste av alla och skäms över mitt utseende och vill helst inte visa mig ute. Kan man ha Bdd, men tycka att andra är fula också? Jag vet att det kanske inte är så bra att jag skriver att jag verkligen tycker att andra människor är fula, men ni ville ju ÄRLIGT veta hur andra tänker. Jag skäms väldigt mycket över att jag tänker så, men jag kan inte rå för det! Vill också tillägga att jag inte har "snygg-Bdd", inte vad jag vet i alla fall?!

[vinterglas]

Jag tycker Sarah Jessica Parker är så orginell på något vis, tycker hon är vacker.

Fast vackrast av alla kändisar tycke rjag nog Julia Roberts är :/

[Malins mamma]

Trasig, intressant inlägg.
Det är ju tydligt att folk har väldigt olika tycke och smak och att det inte finns nån sanning om vem eller vad som är fult eller fint. Därför blir det lite "dumt" när BDDare vill operera sig till att se ut på ett visst sätt som de själva tycker är fint men det betyder ju inte att alla andra tycker likadant.

Det är normalt att tycka att somliga ser bättre eller sämre ut än andra men om man skäms över andras utseende och tycker att de inte borde visa sig ute så verkar det vara lite åt BDD by proxy-hållet....??

Intressant också det med din mamma. Har du tänkt efter nångång VARFÖR du vill att hon ska göra ansiktslyft. Finns det någonting i hennes liv som skulle bli annorlunda eller bättre om hon gjorde det? Eller skulle ditt liv förändras på något vis?

Mvh Malins mamma

[SpegelSpegel]

Jag vet inte om man kan ha BDD och tycka andra är fula och äckliga, det var därför jag frågade.  Alla har väl preferenser, alltså att de tycker det är finare med något och mindre fint med något. Men jag har fått intrycket att BDD handlar mer om individen själv än omvärlden. Alltså hur man uppfattar sig själv på ett förvrängt sätt och över- och feltolkar signaler från andra i sociala situationer, plus att man känner oförklarligt stor ångest samt sysslar med tvångsritualer och tankar som går emot ens egen logik. Jag tänker mig att det blir tydligt att det är en sjukdom  just därför att den inte följer ens egna personliga värderingar och logik, att man rent logiskt kan förstå att utseende är oviktigt i en viss situation men ändå har hemsk ångest,  att man vet att andra har bättre saker för sig men ändå inbillar sig att alla stirrar och pratar om en, att man kan acceptera fel hos andra men inte hos sig själv, att man inte kan ta åt sig av komplimanger eller tro på att man är älskad även när andra visar och säger det. Utseendefixeringen är stor i samhället idag(läs: media och nöjesvärlden, inom överklassen i storstäderna mm) och jag tror att vem som helst som läser mycket tjej- eller killtidningar, ser musikvideos och dokusåpor kan få en störd syn på världen utan att det kan kallas BDD. Någon som läser Moore religiöst och aldrig har läst en bok i sitt liv, och sedan blir deppig för att han inte får ligga med tjejer som Natacha Peyre har inte BDD. En person som sedan hon var i puberteten bara läst om och tittat på människor som har som jobb att se bra ut, identifierat sig med dem och sett upp till dem, givetvis blir hon påverkad. I modellbranschen t ex ÄR utseende det viktigaste, man kan inte vara överviktig eller ha svår acne. Men modellbranschen är en extrem och hemskt cynisk bransch, folk tar droger för att orka med och hålla sig smala och är slut innan trettio. Jag fattar inte hur man frivilligt kan önska sig ett sådant liv, och det är sjukt att det haussas upp så mkt i media. Men de allra allra flesta människor lever inte så, de lever sina liv i hyresrätt med tvättstuga, de går upp i vikt när de käkar P-piller, de tappar håret, de får jobbig hy på vintern, det är ingen som överöser dem med smicker och erbjuder dem diamanter för att få ligga med dem. De är ledsna ibland men oftast ganska tillfreds, de tycker Julia Roberts eller Jessica Simpson eller George Clooney eller vem de nu föredrar är snyggare än de själva är, men tar inte livet av sig för det.
Men man kan ha olika åsikter och intressen och alla är influerade av olika saker och umgås i olika kretsar.  Konsumerar man inget annat än ytlig media och har ytliga drömmar och ideal blir det säkert en backlash när man inte kan leva upp till dem. Sen tror jag man kan ha BDD OCH samtidigt ha en allmän utseendefixering eftersom man som BDD-are ofta vill  försöka ändra sina defekter och söker efter tips i skönhetstidningar mm och blir hjärntvättad. Jag tror inte att vara utseendefixerad och ytlig och ledsen för att  man inte lever upp till dagens skönhetsideal är detsamma som BDD. Sen vem  av oss på forumet som har BDD eller inte kan inte jag avgöra med säkerhet.

[Trasig]

Hej Malins mamma!

Jag vet verkligen varför jag tycker som jag gör. Har suttit och funderat länge på varför jag tycker att utseendet är viktigt på andra. Den enda rimliga förklaringen är att när jag t ex ser min mammas rynkor så får jag panik, eftersom jag tror att jag kommer att se ut så och jag vet hur mycket jag skulle lida då. Jag tror att andra människor lider lika mycket över sin stora näsa, rynkor, lilla mun- så som jag gör! Jag har ju näsan som min största fixering och direkt när jag ser någon med en stor näsa, blir jag att må dåligt. Skäms över den personen och blir rädd att jag ska vara lik den personen.

Det var likadannt när någon sa att jag var lik Emma Andersson i Dolce Vita. Då blev jag helt knäckt! Trodde att jag bara var lik henne för att hon hade en stor näsa och rynkor kring ögonen och då är man i mina ögon ful! Min pojkvän sa att det inte alls var så utan att "helheten" var det som gjorde oss lika, inte detaljerna...


Det är som sagt svårt att förklara varför jag tänker som jag gör, men det här är väl den mest rimliga förklaringen.

[Malins mamma]

Trasig, då är det inte andras utseende egentligen, utan det faktum att deras utseende har nåt gemensamt med, eller nån koppling till ditt eget utseende (det utseende du upplever att du har) som gör att du ser vissa drag som fula.

// Malins mamma

ps. jag tänkte skriva lite mer (till spegelspegel också) men nu har melodifestivalen börjat, tänkte se på det, det sänds ju från karlstad ikväll.     ... jag fortsätter nästa gång jag har tid ....

[Anonym]

Jag har inga problem att tycka någon är ful, det finns det många som är, men jag tycker synd om dom, och har medlidande, ungefär som när man ser någon rullstolsbunden.

Trasig: Lustigt att du säger det, jag tycker (självfallet!) att Jennifer Aniston är snygg, men hennes morsa lär ha sagt åt henne (när hon var barn) att hon borde ha en påse på huvudet för att hon är så ful.

jojoplaneten: Både jag och Julia Roberts har ungefär en lika löjlig och onödigt stor mun.

/Antonym

[Malins mamma]

Trasig, du har antagligen redan tänkt på detta men jag vill ändå nämna det.
Det finns alltså folk som har stora näsor och det finns massor med folk som har rynkor. Om du ser på hur de lever sina liv så märker du säkert att det inte hindrar folk från att göra det de vill.

För dig är rynkor så skrämmande att du får panik vid tanken på att du ska få det.
 
Om vi tänker logiskt på detta så gör faktiskt inte en stor näsa eller rynkor nånting, de bara finns där, varken mer eller mindre.
Skillnaden mellan att somliga kan leva obehindrat med rynkor/stor näsa medan andra (BDDare) får panik och ångest av samma sak, skillnaden är BARA vad man tänker, inget annat.

Det som är bra är att man kan ändra sina tankar. För att kunna göra det så måste man först ta reda på exakt vad man tänker (det som leder till paniken), kolla om det är helt säkert och sant och ifall det inte är det att ändra tankarna till något som man vet är sant.

Att ta reda på vad man tänker kan vara lite svårt därför att det går så snabbt och automatiskt att man inte ens märker det men det går att träna sig att "sakta ner" tankarna och att bli uppmärksam på vad det är man tänker.

BDD är ju en tanke-sjukdom, om ni inte tänkte som ni gör så skulle ni inte ha BDD, därför tror jag att ni alla skulle ha nytta av att öva på att lägga märke till era tankar. Det är inte bara den första tanken man ska lägga märke till utan även de som följer sen.

Alltså om vi tar ett exempel, man tittar sig i spegeln och ser att man har rynkor, vad tänker man sen?  

// Malins mamma

[Anonym]

malins mamma: true that, "Inget är gott eller ont i sig själv - det kommer an på hur man uppfattar det!" - William Shakespeare
/Antonym

[vinterglas]

Anonym

Det jag gillar med Julia roberts är att hon är för mig fantastiskt vacker, och en av de saker jag gillar mest med henne är just hennes mun

[Anonym]

Först måste jag säga att jag blev chockad över tvångstankarna som Trasig har (men jag förstår ju att hon inte vill vara elak).


För dig är rynkor så skrämmande att du får panik vid tanken på att du ska få det.

Exakt så var det för mig tidigare och jag ville bl a operera bort dom ytterst små vecken/rynkorna som jag har direkt under ögonen och vecken/rynkorna som jag har på halsen... men när jag för några år sen fick höra att jag såg mycket yngre ut än min ålder på pappret så förbyttes dom tankarna till att jag istället ville ha rynkor. Så jag har aktivt försökt skapa rynkor i pannan plus skrattrynkor. När det gäller pannan så har jag spänt en fisklina över pannan samtidigt som jag har rynkat pannan för att få så perfekta och symmetriska rynkor som möjligt... och det har funkat. Och för att försöka få ett mer väderbitet ansikte så har jag solat i solarium och gått ut och lagt mig på balkonggolvet då det har varit kallt, blåsigt, regnigt, snöigt... kort sagt när det har varit oväder. Nu har jag nog kommit till den punkten när det faaan får vara som det är och åldras naturligt känner jag...

/Anonym Sänt: 25 Feb 2006 04:18:50

[SpegelSpegel]

Malins mamma, det går ju ändå inte att komma ifrån att det finns en hel del människor som TYCKER att utseendet är bland det viktigaste i livet och lägger ner mkt tid på det utan att vara sjuka. Jag har hört flera killar säga ärligt att utseendet är det viktigaste hos det motsatta könet och att de skulle dumpa sin tjej om hon gick upp i vikt eller om de fick chansen med ngn snyggare och den attityden genomsyrar ju även alla killtidningar. Men de killar som har den attityden brukar inte  vara överdrivet intresserade av sitt eget utseende, har de BDD? Du nämnde en gång att kärnan i BDD är uppfattningen att utseende är viktigt. Jag förstår inte logiken i det alls längre. En person som rör sig i ytliga kretser eller läser och tittar på ytliga saker, vilket nästan alla ungdomar gör, får ju en ytlig världsbild och ytliga värderingar, vem kan säga att en viss syn på världen är en sjukdom då? Är en rasist psykiskt sjuk för att han eller hon inte delar FN-uppfattningen att alla människor är lika mkt värda? Är en människa som TYCKER att utseende är extremt viktigt, dömer ut andra efter utseende, rör sig bland ytliga människor, får mycket uppmärksamhet på sitt utseende och vill leva upp till dagens skönhetsideal snarare än fokuserar på speciella defekter verkligen psykiskt sjuk för att hon blir deprimerad över att inte vara tillräckligt vacker? Utöver depressionen då förstås. Är det inte bara en logisk reaktion, som vissa blir gravt deprimerade när de förlorar sitt jobb eller blir lämnade av sin partner?