"Skriva av sig"-tråd

[SpegelSpegel]

Kara

Tror min svartsjuka kommer att förstöra det här förhållandet. Ibland tror jag nästan att jag själv kommer att göra slut för att jag vill skydda mig själv från förnedringen att han träffar eller ens flörtar med ngn annan. Till skillnad från min förra pojkvän så tror jag innerst inne att min nuvarande kille är pålitlig och älskar mig. Men jag kan inte tåla att han ser på andra tjejer varken på TV eller på stan, att han har kvinnliga vänner, att han deltar i aktiviteter där han kan träffa andra tjejer. Att han går ut på krogen när inte jag är med. Jag vill inte att han ska se hur normala tjejer ser ut och hur motbjudande jag är i jämförelse. Jag ser alla som ett hot, antingen de är snygga eller ej är de bättre än mig utseendemässigt och jag kan inte se varför han skulle välja mig om ett bättre alternativ erbjöds. Men eftersom jag inte vill bråka eller förstöra låtsas jag att jag tycker det är helt okej att han träffar en gammal tjejkompis eller kvinnliga klasskompisar på en fika, att han går ut och roar sig osv. Sedan ligger jag hemma och grinar och hatar honom för allt jag fantiserar om att han skulle kunna göra, alla tjejer som han träffar som jag föreställer mig är smala, har fin hy och lite smink, är självsäkra, spontana och utåtriktade. Ibland tror  jag det vore bättre om jag blev tillsammans med ngn som var lika asocial som jag. Fattar inte vad han ska ha alla jävla tjejkompisar till om jag är så fantastisk som han påstår. Tycker det skulle kännas jättemärkligt att gå och fika ihop med en kille som man bara är kompis med, har svårt att tänka mig att stämningen inte skulle bli spänd. Men det är väl bara jag, har aldrig haft killkompisar IRL eftersom jag inte kan kommunicera med killar i nyktert tillstånd, tänker bara att de bedömer mitt utseende.

Tycker inte heller om barn särskilt mkt, är rädd för deras ärlighet och mår dåligt av deras perfekta hy. Kommer nog aldrig att skaffa barn fast alla påstår att det är livets mirakel och mål osv. Tror jag blir en dålig mamma med mina psykiska problem och är livrädd för att graviditeten skulle göra min kropp ännu värre än den redan är.

[Insatiable]

Fattar inte vad han ska ha alla jävla tjejkompisar till om jag är så fantastisk som han påstår. Tycker det skulle kännas jättemärkligt att gå och fika ihop med en kille som man bara är kompis med, har svårt att tänka mig att stämningen inte skulle bli spänd.

Alltså, jag känner samma sak när det gället tjejkompisar. Däremot tycker jag att det är helt okej att jag fikar med mina killkompisar, för de är ju bara mina polare. Men jag har jättesvårt att tänka mig att en pojkvän bara har vänskapliga avsikter med de kvinnor han träffar privat.

Öht. Blev jag tillsammans med den här killen kan jag ge mig fan på att jag inte ens skulle palla att han gick till gymmet utan mig. För vadå, där kan han ju träffa andra tjejer. Å andra sidan skulle jag ha svårt att följa med, för blir det inte ÄNNU värre och är inte risken större att han lämnar mig om han ser mig bredvid normala tjejer? För då ser han ju verkligen hur ful jag är.

[Anonym]

tycker också att det är jobbigt med barn ... ska ALDRIG skaffa egna!

[Kara]

SpegelSpegel

Men jag kan inte tåla att han ser på andra tjejer varken på TV eller på stan, att han har kvinnliga vänner, att han deltar i aktiviteter där han kan träffa andra tjejer. Att han går ut på krogen när inte jag är med.
Fattar inte vad han ska ha alla jävla tjejkompisar till om jag är så fantastisk som han påstår.

Jag känner precis likadant. Jag försöker tänka rationellt, men min svartsjuka tar alltid över. Jag önskar att jag kunde vara tillsammans med någon som hade tjejkompisar utan att jag skulle bry mig om det. Min senaste pojkvän var bästa kompis med en annan tjej men dom kunde inte träffas under hela tiden han var tillsammans med mig pga min svartsjuka. Nu när vi inte är tillsammans längre så umgås dom hela tiden och jag undrar om det var därför som han gjorde slut, för att han saknade henne. Han berättade att han hade varit kär i henne tidigare, men att dom aldrig hade varit tillsammans eller så, och det var därför jag inte klarade av att han umgicks med henne överhuvudtaget. Jag trodde att han skulle jämföra mig med henne, för hon är mycket finare och roligare än mig, och då skulle han ju göra slut med mig. Han gjorde ju också slut med mig. Men det var ju inte så konstigt. Vad skulle han med mig till.

[JonDopl]

Andre call  me ,please ! Or my ICQ - 25634874 .Sorry for offtop î .
Regards.

[Synthesized]

Jag vill inte att han ska se hur normala tjejer ser ut och hur motbjudande jag är i jämförelse.

Jag känner likadant.

Alltså, det är skrämmande hur lika vi BDD:are tänker gällande väldigt mycket. Förut trodde jag att min extrema svartsjuka var ett särskilt problem, men jag förstår numera att det är sammankopplat med BDD.

[Anonym]

Jag vill inte att han ska se hur normala tjejer ser ut och hur motbjudande jag är i jämförelse. Jag kan inte se varför han skulle välja mig om ett bättre alternativ erbjöds.

Precis så känner jag, därför håller jag mig helt borta från att försöka finna någon. Jag är inte avundsjuk men jag vill inte träffa någon som överger mig pågrund av mitt utseende. Jag kan inte förså hur någon skulle vilja visa sig utomhus i sällskap med mig utan att skämas för mig. Jag är monster mot hur andra människor ser ut.

[Insatiable]

Jävla skitdag idag... de ringde ÄNTLIGEN (de sa att det skulle ta en vecka, men det har gått en månad) från psykvården. Och vet ni vad de föreslår mig? Jo, att jag ska komma och lägga in mig med en massa andra patienter. Herre Gud! Jag trodde att jag skulle krevera. Vad tror de, att jag är helt labil? Jag blev jättearg och ledsen, kände mig så missförstådd. Dessutom, jag vill inte bo med andra människor och sova i en annan säng än min egen! Jag känner mig ful bland andra och jag har jättesvårt att äta när andra ser det, varför skulle jag vilja bo tillsammans med andra psykpatienter? Säkert en massa människor med allvarliga störningar.

Jag sa nej utan att visa hur upprörd jag blev. Hon undrade varför och jag sa att jag inte vill det, för jag skulle känna mig obekväm och må ännu sämre. Den jäkla kossan säger då: "Det var ju inte bra!" Vaddå inte bra?! Det fick mig verkligen att känna mig dum, som om hon ville skuldbelägga mig. Herre Gud, de ska väl lyssna på patienten? Om jag hade bott tillsammans med andra människor, som dessutom är sjuka, då hade jag verkligen blivit galen.

Nu sitter jag här och bara grinar och svär för mig själv, känner mig förbisedd och missförstådd och allt på samma gång. Först fick jag vänta jättelänge och sen när de väl ringer kommer de med ett jättekorkat förslag (finns ingen som helst logik i det!), när jag inte vill gå med på det skuldbelägger de mig PLUS att de låter mig veta att då kommer det att ta ytterligare en tid för mig att få komma dit. Jaha, vad bra då... eller inte.

Och jag skäms så otroligt för det där var verkligen det yttersta beviset på att jag är en idiot. Tänk om mina vänner visste vad psykvården förelsagit mig, de skulle inte vilja umgås med mig mer.

[Malins mamma]

Alltså, det är skrämmande hur lika vi BDD:are tänker gällande väldigt mycket.

Jo, men det är ju inte så konstigt eftersom ni har samma tanke-sjukdom.

Jag vill inte att han ska se hur normala tjejer ser ut och hur motbjudande jag är i jämförelse.
är inte risken större att han lämnar mig om han ser mig bredvid normala tjejer? För då ser han ju verkligen hur ful jag är.

Den här uppfattningen tex är en typisk BDD-tanke som jag tror är ganska obegriplig för icke-BDD:are. Därför att:

Killen har ju redan sett både hur du och andra tjejer ser ut.
Om han tyckte att du var motbjudande skulle han inte vara tillsammans med dig.
Du ser lika normal ut som alla andra.

Att ni ser er själva som fula beror ju på BDD:n. Om ni inte tror på det så kan ni kolla på BDDCentral. Där har "Ajla" lagt in foton på sig i photo-tråden, sidan 83. Sen har hon skrivit en annan tråd "I found myself!" och lagt in en bild på hur hon ser sig själv.
Titta och fundera över vad BDD:n gör med er! Är den bild BDD-drabbade ser av sig själva verkligen tillförlitlig?

Mvh Malins mamma

[nikey]

insatiable

aa de lär ju inte vara särskilt kuul att bli rådd till att bli inlagd,de va jag oxå rädd för när jag hade mitt möte men skönt att jag slapp för jag hade heller inte gått me på de.(var säkert inte långt ifrån)
jag tykkte de va tillräckligt jobbigt efter mitt besök på psyk när tanten sa: du de räcker nog inte me en sorts medicin till dej utan du får även äta den här å sen får du börja gå i terapi..ok de va ungefär som jag förväntat mej när jag gick dit men de va ändå tungt att få de bekräftat att jag e lite knäpp eller aa sjuk då..jag skäms jättemycke för de här å skulle aldrig berätta för mina nära,feg som jag e..
faan jag hade tänkt säga nåt som kanske får dej på lite bättre humör men de går inte så bra..sorry

kram

[Kara]

Insatiable

Jag tror att du missförstår lite vad gäller att bli inlagd på psykavdelning. Jag har själv varit inlagd så jag vet lite om hur det är.

varför skulle jag vilja bo tillsammans med andra psykpatienter? Säkert en massa människor med allvarliga störningar.

På den avdelning jag låg var det i stort sett bara patienter med depressioner och någon enstaka med ätstörning. Det var inga på den avdelningen som hade allvarliga störningar. På dom flesta märktes det knappt att dom var sjuka. Dessutom höll sig dom flesta för sig själva. Anledningarna till att dom vill att man blir inlagd kan variera. Många blir inlagda för att det finns risk för att dom ska ta livet av sig. Andra anledningar kan vara att man t.ex. har svåra sömnproblem, att man inte äter eller dricker, eller om man skadar sig själv på annat sätt. Sen kan det även vara en så enkel anledning som att dom vill se hur man mår under dagarna och nätterna så att dom kan ge rätt medicinering.

Att bli inlagd är bara tillfälligt, i alla fall för dom flesta. Jag var inlagd i lite mer än en vecka, och då led jag av en väldigt djup depression. Många som kom in på samma avdelning som mig fick åka hem efter några dagar. Jag tänkte precis som dig innan att "jag vill inte ligga bland en massa psykfall" osv. men det var faktiskt väldigt bra där. Det är bra för att man får vila upp sig, man behöver inte tänka på vardagliga saker under den tid man är där, och det finns alltid vårdare där att prata med, dygnet runt.

Och jag skäms så otroligt för det där var verkligen det yttersta beviset på att jag är en idiot. Tänk om mina vänner visste vad psykvården förelsagit mig, de skulle inte vilja umgås med mig mer.

Så ska du absolut inte känna! Skulle du skämmas om du låg på sjukhus för att du hade brutit benet? Och skulle du tycka mindre om dina kompisar om dom blev inlagda på psyk? Antagligen inte.
När jag var yngre tänkte jag som du, men nu när jag pratar med kompisar berättar många att dom också mådde dåligt och tänkte likadant som mig bara att ingen vågade berätta något. Jag har t.o.m. bekanta som har varit inlagda flera gånger, men det visste jag inget om då. Jag tycker verkligen inte du ska tänka att det är ett bevis på att du är en idiot, för du tycker nog inte att andra som är i samma situation som dig är idioter.

Om du verkligen inte vill bli inlagd så ska du ju inte bli det. Har du berättat att du inte kan vara bland folk? En del patienter har helt egna rum och behöver inte äta med dom andra eller träffa dom alls, så det kanske var det dom hade tänk till dig. Troligvis ville dom bara att du ska få hjälp så fort som möjligt och då är bästa sättet att bli inlagd med tanke på hur långa väntelistor det är inom psykvården. Det betyder ju faktiskt bara att dom har förstått hur dåligt du verkligen mår. Själv så är jag glad att jag fick bli inlagd, för det var en av vårdarna som jag hade kontakt med där som föreslog att jag skulle få kognetiv beteendeterapi.

Jag förstår att du känner dig missförstådd om du verkligen inte vill bli inlagd, men ta inte det som ett bevis för att det är dig det är fel på. Det är inte det "yttersta beviset på att du är en idiot", du fick bara samma förslag som många andra som mår dåligt.
Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart!

[Insatiable]

Kara:

Tack! Tyvärr är det så svårt att tänka positivt, jag tar det som att de tycker att jag är knäpp.

Men nu har iaf min syster pratat med dem och sen ringde de upp mig och föreslog att jag istället skulle träffa några av vårdarna på fredag. Jag var tydligen högt prioriterad, sa de!

Usch, jag hoppas bara att jag kan må bra och vara glad på julen, jag vill inte förstöra julen för min familj och vill så gärna kunna träffa de av mina polare som kommer hem då.

[Insatiable]

Ajla är typ skitsnygg, om jag sett ens hälften så bra ut som hon hade jag inte haft BDD

[Kara]

Insatiable

Bra att du har en syster som hjälper dig att prata med läkare och sånt, vet själv att man inte alltid är så bra på att göra det när man mår dåligt. Om det inte vore för mina föräldrar hade jag nog aldrig fått rätt hjälp. Jag visade aldrig hur dåligt jag mådde för läkarna på psyk, jag satt bara där och försökte hålla mig från att gråta och sa nästan aldrig emot dom. Sen när jag kom hem bröt jag ihop och grät och var själdestruktiv, men det skulle jag aldrig ha visat utåt.

Jag vet precis hur du känner inför julen. Jag oroar mig redan för att jag ska bryta ihop och förstöra julen för hela familjen och då är det tre veckor kvar. Jag vill bara att julen och nyårsafton ska vara över nu så jag slipper oroa mig och må dåligt.

[Insatiable]

Bra att du har en syster som hjälper dig att prata med läkare och sånt, vet själv att man inte alltid är så bra på att göra det när man mår dåligt.

Nej, usch, jag avskyr att prata i telefon- speciellt i mina sämre perioder.

Jag visade aldrig hur dåligt jag mådde för läkarna på psyk, jag satt bara där och försökte hålla mig från att gråta och sa nästan aldrig emot dom. Sen när jag kom hem bröt jag ihop och grät och var själdestruktiv

Det är det jag är så rädd för. Jag menar, väl på psyket skulle jag bara dra mig undan från alla och vilja vara själv men jag skulle inte visa nåt av min ångest och det där. Jag är väldigt bra på att lura i folk att jag mår bra även om jag håller på att gå sönder inuti.

Men sen skulle jag säkert bryta ihop hemma. Typ vilja dö eller nåt.

Jag vet precis hur du känner inför julen. Jag oroar mig redan för att jag ska bryta ihop och förstöra julen för hela familjen och då är det tre veckor kvar.

Usch, det är precis vad jag gjort de senaste två jularna. Det jobbigaste är nästan när man ska öppna julklappar, för då tittar alla på en. Jag tycker det är jobbigt dels för själva julklappsgrejen, jag har alltid tyckt det är jobbigt med förväntningar och sånt. Alla vill ju att man ska sitta med ett brett leende på läpparna och vara glad över det man får. Sne ärdet jobbigt för att jag känner mig ful.

Alla brukar bli sura på mig för att jag står och fixar och fixar med mitt utseende och det tar låång tid. Sen vill jag inte vara med på foto heller och då blir de sura för det. Plus att ätandet är jättejobbigt.

Två jular i rad har jag fått ångestattacker på självaste julafton och förra julen blev det dessutom bråk för att min pappa tyckte att jag var dum i huvudet som inte ville äta osv.