"Skriva av sig"-tråd

[Nirvana]

Idag var jag på gymmet för första gången sedan April. Framsteg. Man får berömma sig för dom små sakerna. Jag kommer nog aldrig kunna älska min spinkiga kropp men förhoppningsvis efter många svettiga timmar på gymmet kommer jag kunna stå naken framför spegeln och säga till mig själv att " Du ser helt okej ut". Och jag hoppas att jag en dag kan duscha med lampan tänd. Eller slippa gå ut på sommaren med tjock vinterjacka för att dölja min kropp. Och ännu bättre, att kunna vara naken framför en annan människa utan vilja gömma mig.
Nu drömmer jag igen. Drömmar är bra. Samtidigt blir min hjärna defensiv, tänk om jag mot förmodan blir lite attraktiv, hur kommer jag reagera om någon skulle visa intresse. Att leva isolerat i min lilla bubbla är min säkerhet, bara tanken på att ta mig ur den bubblan och komma någon annan människa nära är skrämmande. Fan att jag jämt ska vara så överanalyserande med allting, kan jag inte bara ta saker som dom kommer...Mitt liv får inte sluta så här, jag tror att alla sätts på jorden av en anledning. Jag vill att andra ska minnas mig för något jag har åstakommit och inte som den där skumma killen som aldrig gick ut. Nu börjar The Big Bang Theory snart, det är viktig del av mina dagliga rutiner. Slut på svammel.

[Evo]

Håller på o sluta med den och byta till en annan.. 3 veckor kvar..

När jag bytte SSRI så dunkade jag bara på med en ny. Funkade kanon!
Som förra personen frågade, vad ska du byta till?

Idag var jag på gymmet för första gången sedan April. Framsteg. Man får berömma sig för dom små sakerna.

Tycker du är för hård mot dig själv! Att ta sig till gymmet är ju sjukt duktigt

[Synthesized]

Idag var jag på gymmet för första gången sedan April. Framsteg. Man får berömma sig för dom små sakerna. Jag kommer nog aldrig kunna älska min spinkiga kropp men förhoppningsvis efter många svettiga timmar på gymmet kommer jag kunna stå naken framför spegeln och säga till mig själv att " Du ser helt okej ut". Och jag hoppas att jag en dag kan duscha med lampan tänd. Eller slippa gå ut på sommaren med tjock vinterjacka för att dölja min kropp. Och ännu bättre, att kunna vara naken framför en annan människa utan vilja gömma mig.
Nu drömmer jag igen. Drömmar är bra. Samtidigt blir min hjärna defensiv, tänk om jag mot förmodan blir lite attraktiv, hur kommer jag reagera om någon skulle visa intresse. Att leva isolerat i min lilla bubbla är min säkerhet, bara tanken på att ta mig ur den bubblan och komma någon annan människa nära är skrämmande. Fan att jag jämt ska vara så överanalyserande med allting, kan jag inte bara ta saker som dom kommer...Mitt liv får inte sluta så här, jag tror att alla sätts på jorden av en anledning. Jag vill att andra ska minnas mig för något jag har åstakommit och inte som den där skumma killen som aldrig gick ut. Nu börjar The Big Bang Theory snart, det är viktig del av mina dagliga rutiner. Slut på svammel.

Bra jobbat! Själv var jag och simmade i en simhall idag för första gången på typ tio år.

I takt med att man mår bättre och klarar av saker alltmer, blir också dessa saker mer självklara, och du kommer antagligen inte känna samma rädsla för att inte vara i din "bubbla" när du vant dig vid att vara utanför den mer.

[Lyckofågel]

Idag var jag på gymmet för första gången sedan April. Framsteg. Man får berömma sig för dom små sakerna. Jag kommer nog aldrig kunna älska min spinkiga kropp men förhoppningsvis efter många svettiga timmar på gymmet kommer jag kunna stå naken framför spegeln och säga till mig själv att " Du ser helt okej ut". Och jag hoppas att jag en dag kan duscha med lampan tänd. Eller slippa gå ut på sommaren med tjock vinterjacka för att dölja min kropp. Och ännu bättre, att kunna vara naken framför en annan människa utan vilja gömma mig.
Nu drömmer jag igen. Drömmar är bra. Samtidigt blir min hjärna defensiv, tänk om jag mot förmodan blir lite attraktiv, hur kommer jag reagera om någon skulle visa intresse. Att leva isolerat i min lilla bubbla är min säkerhet, bara tanken på att ta mig ur den bubblan och komma någon annan människa nära är skrämmande. Fan att jag jämt ska vara så överanalyserande med allting, kan jag inte bara ta saker som dom kommer...Mitt liv får inte sluta så här, jag tror att alla sätts på jorden av en anledning. Jag vill att andra ska minnas mig för något jag har åstakommit och inte som den där skumma killen som aldrig gick ut. Nu börjar The Big Bang Theory snart, det är viktig del av mina dagliga rutiner. Slut på svammel.

Känner som dig på många sätt. Jag brukar gå med vinterjacka så länge det går utan att man svimmar av solsting, och den åker även på så fort som möjligt. Jag hatar också min kropp men pallar inte ens ta mig till gymet eller liknande så antar att det är mitt eget fel?  

Tog mig till gymmet första gången NÅGONSIN förra året. Det höll dock inte i sig särdeles länge.

Bra jobbat! Själv var jag och simmade i en simhall idag för första gången på typ tio år.

I takt med att man mår bättre och klarar av saker alltmer, blir också dessa saker mer självklara, och du kommer antagligen inte känna samma rädsla för att inte vara i din "bubbla" när du vant dig vid att vara utanför den mer.

Precis som synthesized säger blir de svåra sakerna alltmer självklara ju mer man utsätter sig för dom. Ibland kan det ju dock ta sin lilla tid bara att ta sig utanför dörren så, man kommer inte runt jorden på en dag. Men när man väl tagit ett steg blir varje steg efter det första lättare och lättare att ta tills man går helt av sig själv. Jag kan mycket idag som jag inte kunde för ett år sen.

[Antipod]

Efter många veckors påfrestning började jag i söndags att falla, och i måndags träffade jag slutligen botten. Jag är duktig på att hålla mig själv samman nog att temporärt skjuta bort tvång och ångest, så att jag kan fungera, men förr eller senare brister det. Nu har jag varit instängd sedan söndags, minsta tanke på att lämna lägenheten försätter mig i brutala ångestattacker. Jag har inte kunnat duscha eller byta kläder, så fort jag försökt har jag fått panikartade äckelkänslor.

Jag förbannar den här jävla sjukdomen som efter flera års aktivt motstånd från min sida fortfarande har förmågan att slå mig i bojor. Kanske borde jag skylla mig själv som överansträngde mig med dagsljus och sociala aktiviteter, men jag kan ju inte gå runt och undvika saker av rädsla för att springa in i väggen? Herregud, hur fan ska det gå om en månad? Den 19:e augusti börjar jag plugga. Hela skoldagar, fem dagar i veckan. Klassrum, skarp belysning, främmande människor.

Möööööööh. Måtte det värsta blåsa över snart. Jag vet ju att min tillvaro varit så mycket värre förr, att det hörde till vanligheten att jag stängde in mig månader i taget, men ändå... Jag vill bara orka. Som en normal människa. Inte sitta hemma som en grönsak.

[Sociopat]

Byter till Voxra, verkar vara sämre mot ångest och nedstämdhet men men..

[Sociopat]

-

[Nirvana]

Bra jobbat! Själv var jag och simmade i en simhall idag för första gången på typ tio år.

Det är ju skitstarkt av dig. Att visa sig i badkläder inför främmande människor är ju nästan den ultimata exponeringen, tycker jag iaf.

[Synthesized]

Det är ju skitstarkt av dig. Att visa sig i badkläder inför främmande människor är ju nästan den ultimata exponeringen, tycker jag iaf.

Ja alltså, jag är förvånad över hur smidigt det ändå gick. Visst var det jobbigt, men inte i närheten av vad jag hade förväntat mig. När jag väl var inne i simhallen kände jag mig på något magiskt vis inte SÅ missbildad som oftast, och det kändes inte som att folk tittade på mig som om jag vore ett monster, trots att jag bara hade baddräkt på mig. Jag kände nästan att jag smälte in bland de "normala". Fantastisk känsla.

[Nirvana]

Helt jävla sjukligt förbannad hela tiden -.- Idiotiska människor som finns, ignoranta jävla as som får en att gilla dom sen visar dom sin riktiga jävla sida

Trust no one but yourself.

[Lyckofågel]

Ja alltså, jag är förvånad över hur smidigt det ändå gick. Visst var det jobbigt, men inte i närheten av vad jag hade förväntat mig. När jag väl var inne i simhallen kände jag mig på något magiskt vis inte SÅ missbildad som oftast, och det kändes inte som att folk tittade på mig som om jag vore ett monster, trots att jag bara hade baddräkt på mig. Jag kände nästan att jag smälte in bland de "normala". Fantastisk känsla.

Låter underbart. Har själv funderat på att prova på simning... sorgligt nog har min utseende-ångest varit mitt största hinder. Smink som rinner av(om man envisas bära det), naken, bar, avslöjad. Och sen att ta sig hem... med blött hår? Är helt besatt i att få varje hårstrå att vika sig/ligga precis som jag vill. Kollar igenom varenda vinkel av mig innan jag lämnar lägenheten(när det finns speglar som tillåter, i min förra lägenhet var det svårt att spegla sig i andra vinklar än framifrån). Kommer inte kunna fixa mig där. Vill inte fixa mig när folk ser på. Är rädd att bli helt förstörd av att se mig själv i speglar med andra människor i närheten. Känns ju inte jättekul att upptäcka att man ser ut som ett monster(ångest) när man befinner sig i mittpunkten av allas blickar.

Om jag bortser ifrån allt detta som bara har med mitt utseende att göra skulle jag förmodligen börja med någon träningsform på stubben. Att simma verkar vara en bra träning om man som mig är extremt otränad.

[Synthesized]

Låter underbart. Har själv funderat på att prova på simning... sorgligt nog har min utseende-ångest varit mitt största hinder. Smink som rinner av(om man envisas bära det), naken, bar, avslöjad. Och sen att ta sig hem... med blött hår? Är helt besatt i att få varje hårstrå att vika sig/ligga precis som jag vill. Kollar igenom varenda vinkel av mig innan jag lämnar lägenheten(när det finns speglar som tillåter, i min förra lägenhet var det svårt att spegla sig i andra vinklar än framifrån). Kommer inte kunna fixa mig där. Vill inte fixa mig när folk ser på. Är rädd att bli helt förstörd av att se mig själv i speglar med andra människor i närheten. Känns ju inte jättekul att upptäcka att man ser ut som ett monster(ångest) när man befinner sig i mittpunkten av allas blickar.

Om jag bortser ifrån allt detta som bara har med mitt utseende att göra skulle jag förmodligen börja med någon träningsform på stubben. Att simma verkar vara en bra träning om man som mig är extremt otränad.

Man kan väl föna håret i omklädningsrummet om man vill. Men ja, att ställa sig och göra sig i ordning a la BDD kanske inte är det ultimata.. Jag gick därifrån med blött hår och det var skitjobbigt, gick dessutom och handlade efteråt. Men det var ändå uthärdligt för jag kände mig samtidigt ganska pepp av att just ha klarat av att simma bland folk. Och sen åkte jag raka vägen hem. Hade inte klarat av att göra något mer direkt efter utan att få göra mig i ordning ordentligt dock.

[Nirvana]

Låter underbart. Har själv funderat på att prova på simning... sorgligt nog har min utseende-ångest varit mitt största hinder. Smink som rinner av(om man envisas bära det), naken, bar, avslöjad. Och sen att ta sig hem... med blött hår? Är helt besatt i att få varje hårstrå att vika sig/ligga precis som jag vill. Kollar igenom varenda vinkel av mig innan jag lämnar lägenheten(när det finns speglar som tillåter, i min förra lägenhet var det svårt att spegla sig i andra vinklar än framifrån). Kommer inte kunna fixa mig där. Vill inte fixa mig när folk ser på. Är rädd att bli helt förstörd av att se mig själv i speglar med andra människor i närheten. Känns ju inte jättekul att upptäcka att man ser ut som ett monster(ångest) när man befinner sig i mittpunkten av allas blickar.

Om jag bortser ifrån allt detta som bara har med mitt utseende att göra skulle jag förmodligen börja med någon träningsform på stubben. Att simma verkar vara en bra träning om man som mig är extremt otränad.

Känner igen allt du skriver, förutom det där med sminket dårå
Kan du inte börja träna hemma först? Finns massor med övningar man kan göra hemma, sen kan du kanske jogga utomhus ( på kvällen/natten)
Det låter som en klyscha men att vara i fysisk form är faktiskt bra för det mentala också. Men man måste nog gilla att träna, annars brukar motivationen försvinna rätt snabbt.

[Wolfie]

Var hos frisören idag klippte mig och jag gillar vad jag ser i spegeln, har dock inte granskat ordentligt än, men är gött så länge man är nöjd

[Wolfie]

Hejssaaaan! Istället för föra en festis" är man en potatis !  

Du är en festis!
Potatis äter man och bränner hemma med.
Kan ju eventuellt stoppa in tandpetare i dem och göra lustiga djur, då man antingen rökt för mycket eller vill ha nåt spejsat till jul krubban, dock inte för nära jesusbarnet då jag ej litar på mjölig potatis.