Att verkligen vara ful

[Malins mamma]

Stina, tack så jättemycket för dina svar!  

Tyvärr verkar det inte som att det görs nån vidare satsning på undervisning om BDD än för de som ska kunna bota den ....??!!!
 
Det finns ju ingen bok på svenska än om BDD och The Broken Mirror är väl den enda fullständiga boken om BDD som finns än så länge, så jag förstår om du har haft svårt att hitta information.

Jag vill verkligen uppmuntra dig att satsa på KBT-utbildningen, det finns alldeles för lite KBT-psykologer.
Dr C (psykolog i USA som behandlar BDD-patienter) förespråkar också DBT och det här med mindfulness i behandlingen mot BDD, tillika med KBT förstås.

Jag hoppas att din hemtenta blir uppmärksammad av dina studiekamrater (och lärare!!!!) ... ni får väl redovisa eller läsa upp era tentor för de andra...??
 
Det som är viktigt att du får fram är att BDD faktiskt är en allvarlig och livshotande (genom självmord) sjukdom och att det INTE handlar om vanlig utseendefixering eller fåfänga.
BDD är inte heller nån extremt ovanlig eller sällsynt sjukdom som bara drabbar enstaka personer, i medeltal en kille och en tjej i en årsklass på hundra elever lider av BDD.

// Malins mamma

[Anonym]

Japp,det e de,jag har skärt mig förut,o försökt hoppa ut
genom fönstret,det är ett helvetes sjukdom!!
Fast inga psykologer i världen kan hjälpa mig!,plastikkirurgi skulle kunna göra det mindre svårt.../Shawna

[Anonym]

Jag förstår verkligen allvaret i sjukdomen och jag skall göra allt för att göra åtminstone mina kursare uppmärksamma på den.

Men Shawna, det finns faktiskt hjälp att få som inte är plastikkirurgi. Jag kan inte på nåt sätt veta hur du har det, men  BDD blir inte bättre av att operera sig eftersom det inte sitter i huden och det yttre...

//Stina

[Anonym]

Jo,det hjälper de flesta,har du aldrig kollat på Extreme Makeover?
Eller The Swan?sen kan man ju gå i terapi efteråt...Ja,ja,jag lyssnar ändå inte på psykologer   /Shawna

[Anonym]

Åh, vi har allt våra goda sidor också

//Stina

[Anonym]

Jo,det hjälper de flesta,har du aldrig kollat på Extreme Makeover?
Eller The Swan?

Ja, har man sett de programmen så vet man att personerna såg betydligt bättre ut innan de fick sin artificiella plastyta...

[Anonym]

Dom ser såklart inte naturliga ut efteråt,men nu menade jag inte ansiktslyft,jag menar andra operationer...Jag tillhör inte dom som
vill va snygga,jag tillhör dom som vill bli accepterade som fula.
Ända sen jag va liten stog jag mycket framför spegeln,o mina vänner tjatade på att jag skulle skynda mig...
De som inte har BDD har nog ett mini-BDD,eller vad man ska kalla det för..Många av dom kan inte gå ut utan smink,fast det tar inte långt tid för dom o sminka sig...Själv sminkar jag aldrig mig,men ska köpa Aloe Vera smink snart,finns ej o köpa där jag bor..Åh!,jag hatar smink!! Jag lever isolerad o går ut engång i veckan..
Jag ska nog skriva till Malins mamma imorgon,känner att jag behöver få prata med nån,lättare när man får va anonym../Shawna

[Anonym]

Usch Shawna du måste försöka bryta din isolering. Det värsta man kan göra är att just stänga in sig för omvärlden. Vet att det är jättejobbigt, lider själv utav bdd (hudbdd) och vet vilket helvete det är varje dag. Att du bara går ut en gång i veckan bidrar säkerligen till att du mår ännu sämre. Försök bryta det steg för steg om du så bara tar en vända runt huset. Som idag är jag ledig från jobbet, men skulle aldrig klara att va inne en hel dag utan att få frisk luft. Blir helt knäpp då.
Jag pratar gärna för jag vet ju själv hur det är. Kan jag nå dig på något vis?

Mvh  P.D

[Anonym]

Det va värre förut,att jag går ut engång i veckan e ju ett framsteg,
Jag va isolerad förut o gick aldrig ut.Det e sjyst av dig o vilja prata me mig,men jag skriver till Malins mamma istället,fast jag hinner inte idag,jag har tvättid o allt../Shawna

[Peter_19]

Ja, men det är väl klart att psykologsamtalen blir stela om patienten aldrig säger någonting!
Psykologen kan väl inte sitta och dra korsförhör varenda gång, eller hur?

För övrigt så anser jag att det är OERHÖRT viktigt med en personlig kontakt till sin psykolog; om han verkligen har den där ignoranta attityden så suger han, byt i så fall psykolog!

[jaevlaskit]

Jag var precis inne i toaletten och borstade tänderna. Självklart kunde man inte undvika att se på sig själv i spegeln.

Jag vet att jag har BDD. Jag vet också att jag är ful.

Jag blir alltid jämförd med mina snygga kompisar och det är alltid dom som får all uppmärksamhet. Självklart försöker man bearbeta det, tänka att alla människor är snygga på sina egna sätt.

Men det går liksom inte? Tro mig när jag säger att jag har försökt att leva med att jag är ful och acceptera mitt utseende som det är. Men att få "fy fan, du är så himla ful" slängd rakt upp i ansiktet flera gånger om hjälper inte särskilt mycket precis.. Man får ett sämre självkänsla?

Jag tänker ofta på hur det skulle vara om man var vacker. Jag hoppas att jag är vacker i mitt nästa liv så jag får veta hur det känns..

[vinterglas]

jaevlaskit

Jag vet att jag har BDD. Jag vet också att jag är ful.
Kan inte känna mig mindre än likadan. Och det är förvirrande eftersom man samtidigt vet att BDD:n säger att jag är ful.

Jotack, det med vännerna känner jag igen. Men det är inte lika farligt längre efersom jag brytit mig loss och har andra intressen.

Jag tänker ofta på hur det skulle vara om man var vacker. Jag hoppas att jag är vacker i mitt nästa liv så jag får veta hur det känns..

Lite som jag då.
Hah, ni kanske tycker jag är fnig nu men jag ska berätta en sak som jag brukar göra när jag sitter på bussen ibland. :]
Jag brukar sitta och dagdrömma om att någon modellargentur (?!), eller ja nån människa därifrån skulle vilja ha mitt nr, fota mig eller något sånt.
Patetiskt, memn det kan få mig att le för en stund.

sne har jag mindre bra saker också. brukar sitta och dagdrömma om att någon ska ringa till mig, och att jag undersamtaler ska få ursäkta mig själv för at jag är så jävla ful. bara så att alla inte tror att jag troor att jag är acceptabel.

[jaevlaskit]

jojoplaneten

Haha, jag sade till en kompis förut; "ibland tänker jag på att jag skulle vilja bli modell bara för att visa att fula också kan!"

Lite så känns det ibland men samtidigt är det så att jag inte skulle kunna klara av att bli fotad. Det är framför kameran jag känner mig som värst, som fulast. Kameran är min värsta fiende - näst efter spegeln då förstås.

Och när man ser på dina bilder så.. Du kan visst bli modell.

[Anonym]

Jag tänker ofta på hur det skulle vara om man var vacker. Jag hoppas att jag är vacker i mitt nästa liv så jag får veta hur det känns..

Jag tänker också ofta på hur det skulle kännas om jag var vacker. Jag brukar blunda och försöka koncentrera mig starkt på att "få bort" alla fel, och så tänker jag mig att jag nu har ett vackert ansikte, när jag ser mig i spegeln kommer allt det fula vara som bortblåst. Men så ser jag mig i spegeln och fnyser åt mig själv. Jag var ju lika ful som alltid. Jag är patetisk, men det känns skönt i några sekunder att få inbilla sig att man har lyckats "tänka bort" fulheten.

[jaevlaskit]

Anonym

Skönt att man inte är ensam om det då..